Inlägg
Vännerna utspelar sig, liksom Jakobsons tidigare I den röda damens slott ungefär i nutid, men i en alternativ nutid där händelserna de senaste åren inte riktigt stämmer med vår värld. Den väsentliga skillnaden här är Janis Rokka, en baltisk invandrare som blir industrimagnat av stora mått, så till den grad att han ger sig på att skapa ett privat folkhem. Detta konkretiseras nästan in absurdum när han låter bygga en byggnad i form av en gigantisk byst av Per Albin Hansson. Denna konstruktion gör förvånansvärt lite våld på kartan, eftersom Jakobson väljer att placera den i Kymlinge, en tänkt förort till Stockholm där det i vår värld var tänkt att byggas ett administrativt centrum för diverse statliga myndigheter men slutade med en tunnelbanestation som visserligen finns kvar men är ligger öde, strax söder om Kista.Vännerna är i allra högsta grad en roman som är förankrad i nutiden; den diskuterar ingående exempelvis papperslösa flyktingar och den förfallande åldringsvården, men kanske framför allt övervakningssamhället med FRA i spetsen. Det är värt att notera att "diskuterar" verkligen är rätt ord att använda här; ibland undrar man om det är en roman eller en lång essä man läser. Jakobson backar inte för att stoppa handlingen totalt och filosofera eller berätta bakgrund i tiotals sidor i sträck. Samtidigt så berättas allting ur en synvinkel som är konsekvent med personerna som förekommer i boken. Här finns ingen insmickrande exposition för att låta läsaren veta vad som hänt, utan det får man lista ut genom att läsa mellan raderna och lägga pussel med de informationsbitar man samlar på sig allt eftersom.
Jag roade mig med att titta lite på recensioner i dagspressen (DN, SvD, GP, Expressen) och man kan notera att alla recensenter verkar ovana vid det här greppet att läsaren får pussla ihop bakgrunden själv. Tyvärr kan man också se hur alla skribenterna kämpar med att kalla den här romanen något annat än science fiction, samtidigt som de har svårt att kringgå ämnet (det är ingen tvekan om att boken är science fiction, en genre som Lars Jakobson är väl förtrogen med). Den intressantaste kullerbuttan här hittar vi i GP:
Lars Jakobsons romaner har inslag av science fiction utan att för den skull vara science fiction-romaner. Han tar något som verkar bekant, ändrar det en smula och drar ut konsekvenserna ett snäpp in i framtiden.
Jakobson får väl sägas vara rätt unik i den svenska litteraturen genom att han å ena sidan står stadigt i finlitteraturen, samtidigt som han skriver bok efter bok som utan tvekan är science fiction, och dessutom själv är tydligt insatt i genren. Men visst, det måste erkännas att det finns nivåer även här. Jakobson må vara en klart lysande stjärna på den svenska sf-himlen men det vore ju synd att säga att den är speciellt tätt befolkad (tyvärr!). Jag vill inte på något sätt säga att Vännerna är en dålig bok, men den saknar det lilla extra för att nå den absoluta toppen. Framför allt är det visionen som brister.
Någon av de andra recensenterna skrev något i stil med att Jakobson skrev en science fiction om dåtiden, och det ligger mycket i det. Hans forte är att skruva nutiden lite genom att ändra om i historien, i det här fallet genom införandet av Janis Rokka, hans affärsimperium, hans övervakningssystem, och till slut försöken att överföra hans medvetande till något slags artificiell intelligens. Allt det här är väl gjort (liksom prosan i sig, naturligtvis). Jag tycker mig däremot se att Jakobson hittar på en handling och någon gång ibland ser sig om på nätet för att se vilken nutida företeelse han kan passa in, vilket leder till något pliktskyldigt nämnande av YouTube eller liknande. Författare som Cory Doctorow tar det hela ett steg längre och ser till att skapa hela nya trender på nätet och låter dem hjälpa till att driva boken framåt. Det känns tydligt att Jakobson inte är intresserad av det, men samtidigt känns det som att de delar av hans nutid som inte direkt påverkar handlingen och därmed är intressanta för honom lämnats påtagligt i sticket och känns omoderna; det känns inte som att alla delar av hans nutid passar ihop med varandra.
Den tidigare nämnda känslan av essäer förstärks även av att texten här och där blandas upp ned diverse citat. Jag har inte kollat, men det verkar vara en blandning av äkta och fiktiva citat. Rätt ofta är de ordnade så att några av dem bildar grupper som kommenterar varandra, men naturligtvis är de även relaterade till romantexten kring dem. Man associerar lätt till Sam J. Lundwalls King Kong Blues, även om det här citaten inte är lika absurda.
Jag tycker att Vännerna är ett imponerande romanbygge, och det är modigt att producera en sådan bok i det kulturella klimat som råder. Istället för att fjäska för läsaren med romanser och drivande handling tvingar Jakobson läsaren att jobba. Jag ska inte säga att boken är helt utan invändningar, men den är definitivt värd att läsa!
Lars Jakobson: Vännerna
Albert Bonnier, 2010
512 sidor
ISBN: 978-91-0-012259-1
Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, lars jakobson, vännerna
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, lars jakobson, vännernaintressant.se
