Fram till nu så har Akademibokhandeln försökt att upprätthålla en priskonkurrens med nätbokhandlar som Bokus och Adlibris på bästsäljarna, men man har nu bestämt sig för att det ger för lite och kostar för mycket, och ger nu upp den taktiken. Man höjer alltså priserna på bästsäljarna och hoppas på att de ska sälja i alla fall, trots priser som ligger 50:- över övriga bokhandlar och 80:- över nätbokhandeln.
Det finns alltid utrymme för riktiga bokhandlar, men jag tror att det är rätt tänkt att inte konkurrera med nätbokhandlarna på de riktiga storsäljarna. De som vill ha dem billigt kommer att beställa dem på nätet efter att ha letat upp det bästa priset via bokfynd.nu eller motsvarande tjänst. Andra som har bråttom och inte vill vänta på leverans med posten kommer att handla sådana böcker i mataffären eller på macken, och de kan behandla hela sitt boksortiment som lockvaror vilket bokhandeln naturligtvis inte kan göra.
Akademibokhandeln ska istället satsa på att sänka priserna på det boksegment som ligger under bästsäljarna. Det är alltså böcker som rätt många känner till och läser, men som inte ingår i det väldigt smala sortiment som finns i en mataffär (vår ICA-butik har ett utbud på ungefär tjugo titlar). Om man kan återta det här sortimentet från nätbokhandeln återstår att se, naturligtvis.
Problemet för tegelhandlarna är att de inte bara har en nackdel när det gäller att konkurrera om priset. De behöver också kämpa mot problemet med den långa svansen: tack vare att de inte behöver betala för butiksutrymme så kan nätbokhandlarna erbjuda ett mycket större sortiment, och enstaka exemplar av väldigt många titlar ger en rätt stor omsättning. Om en vanlig bokhandel ska erbjuda sina kunder böcker som de inte har i lager så måste de beställa dem, och den fördröjning och det extra besök i affären som det förfarandet innebär gör att de allra flesta kunder kommer att välja att beställa boken själva istället, för då får de boken levererad ända hem och antagligen billigare.
Det som tegelhandeln kan erbjuda som nätbokhandeln inte kan göra lika enkelt är kompetens: man kan hjälpa till att ge kunderna tips och information om böckerna. Det förutsätter naturligtvis att man har personal som verkligen är intresserad av böcker.
Andra bloggar om: böcker, marknadsföring, akademibokhandeln
Technorati tags: böcker, marknadsföring, akademibokhandeln
intressant.se
onsdag, oktober 29, 2008
2008-101: Maria Vedin: Uppdrag Devi
Science fiction skriven på svenska utkommer inte speciellt ofta, och ännu mer sällan handlar den faktiskt om Sverige. Uppdrag Devi är just en sådan bok, dock, och även i övrigt är den lite okonventionell.
Huvudpersonen Rukmini Devi presenteras som "superhjälte" utan att man får några klara besked om vare sig vilka superkrafter hon har eller varför. Hon är även poet och skriver svar i något slags frågespalt, oklart i exakt vilket syfte. Hon utför även uppdrag åt den både mystiske och kryptiske ÖB. Det är inte alltid hon är säker på vad det är han egentligen vill, men hon tolkar så gott hon kan och utför efter bästa förmåga.
Maria Vedin har publicerat poesi som jag inte läst samt ett antal noveller i JVM. Jag vet att jag läst hennes noveller och gillat dem rätt bra, men utan att bläddra bland mina JVM kan jag inte påminna mig vad de handlat om.
Huvudpersonen Devi funderar vid något tillfälle över sitt namn och konstaterar att det skulle kunna blandas om till exempelvis Vedin, och när hon dessutom är poet så ligger det nära till hands att fundera på hur mycket av den här superhjälten som är Maria Vedin själv.
Boken utspelar sig i norra Sverige med snö och Statoilmackar, men där finns också rymdskepp, tidsmaskin och intelligenta kaniner. Man får ofta intrycket att Maria Vedin inte tagit den här boken riktigt på allvar utan skrivit ihop den lite snabbt eller som ett skämt. Som anstår en poet så är språket ofta oklanderligt och ibland lysande, men andra gånger känns det påfallande slängigt.
När jag läste drogs tankarna dels till den skruvade Liftarens guide till galaxen, även om det här är en bok i ett mindre format istället för guidens galaxomspännande historia, dels till Mikael Niemi för den handgripliga beskrivningen av Norrland (och det utan att ha läst Svålhålet som rimligen är den av Niemis böcker som ligger denna närmast).
Jag hade absolut inte tråkigt medan jag läste Uppdrag Devi och den är mestadels välskriven, men just det där "mestadels" retar mig. Det känns som om Maria Vedin är kapabel att göra det här ännu bättre, men att hon inte tagit den här boken riktigt på allvar.
Maria Vedin: Uppdrag Devi
Black Island Books, 2008
160 sidor
ISBN: 9789186115036
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se eller på Aftonbladet.
Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, maria vedin, uppdrag devi
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, maria vedin, uppdrag devi
Huvudpersonen Rukmini Devi presenteras som "superhjälte" utan att man får några klara besked om vare sig vilka superkrafter hon har eller varför. Hon är även poet och skriver svar i något slags frågespalt, oklart i exakt vilket syfte. Hon utför även uppdrag åt den både mystiske och kryptiske ÖB. Det är inte alltid hon är säker på vad det är han egentligen vill, men hon tolkar så gott hon kan och utför efter bästa förmåga.
Maria Vedin har publicerat poesi som jag inte läst samt ett antal noveller i JVM. Jag vet att jag läst hennes noveller och gillat dem rätt bra, men utan att bläddra bland mina JVM kan jag inte påminna mig vad de handlat om.
Huvudpersonen Devi funderar vid något tillfälle över sitt namn och konstaterar att det skulle kunna blandas om till exempelvis Vedin, och när hon dessutom är poet så ligger det nära till hands att fundera på hur mycket av den här superhjälten som är Maria Vedin själv.
Boken utspelar sig i norra Sverige med snö och Statoilmackar, men där finns också rymdskepp, tidsmaskin och intelligenta kaniner. Man får ofta intrycket att Maria Vedin inte tagit den här boken riktigt på allvar utan skrivit ihop den lite snabbt eller som ett skämt. Som anstår en poet så är språket ofta oklanderligt och ibland lysande, men andra gånger känns det påfallande slängigt.
När jag läste drogs tankarna dels till den skruvade Liftarens guide till galaxen, även om det här är en bok i ett mindre format istället för guidens galaxomspännande historia, dels till Mikael Niemi för den handgripliga beskrivningen av Norrland (och det utan att ha läst Svålhålet som rimligen är den av Niemis böcker som ligger denna närmast).
Jag hade absolut inte tråkigt medan jag läste Uppdrag Devi och den är mestadels välskriven, men just det där "mestadels" retar mig. Det känns som om Maria Vedin är kapabel att göra det här ännu bättre, men att hon inte tagit den här boken riktigt på allvar.
Maria Vedin: Uppdrag Devi
Black Island Books, 2008
160 sidor
ISBN: 9789186115036
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se eller på Aftonbladet.
Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, maria vedin, uppdrag devi
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, maria vedin, uppdrag devi
Etiketter:
böcker,
läsning,
maria vedin,
science fiction,
sf,
uppdrag devi
Följ den här bloggen
Nu kan man visa att man tycker om "Du är vad du läser" genom att klicka på "Följ den här bloggen" i vänsterkanten.
Om man inte sedan tidigare läser bloggar med en RSS-läsare så ger den här funktionen möjlighet att automatiskt få se nya blogginlägg från bloggar man gillar via sitt bloggerkonto.
Andra bloggar om: bloggar, internet, rss
Technorati tags: bloggar, internet, rss
intressant.se
Om man inte sedan tidigare läser bloggar med en RSS-läsare så ger den här funktionen möjlighet att automatiskt få se nya blogginlägg från bloggar man gillar via sitt bloggerkonto.
Andra bloggar om: bloggar, internet, rss
Technorati tags: bloggar, internet, rss
intressant.se
tisdag, oktober 28, 2008
Skrivarkurs, tredje träffen
Den tredje träffen på skrivarkursen innebar att vi för första gången skulle kritisera varandras texter. Vi är åtta personer som går kursen och alla hade fått ungefär fyra sidor text från alla andra.
Efter att ha diskuterat styrkor och svagheter hos den första texten i en halvtimme eller så lyckades vi öka tempot lite grann, men vi hann inte riktigt med att alla fick kommentera alla texter. Till nästa gång har vi delat ut sex nya sidor text men den här gången ska vi dela upp oss i två grupper för att kunna ägna mer tid åt varje text, och dessutom har varje person fått ett huvudområde att koncentrera sig på när de läser (jag ska fokusera på dramaturgi, medan andra tittar på personskildring, språk och miljö).
Till den här gången hade jag delat ut två texter eftersom de var rätt korta. Det var dels ett kapitel ur min NaNoWriMo-roman från 2006, dels en kort fantasynovell som jag hittade i gömmorna som var lagom kort för att fylla ut platsen som var kvar på mina fyra sidor. Båda texterna fick över lag positiv kritik, även om jag naturligtvis har fått diverse saker utpekade att fundera på om jag ska ändra eller inte.
Andra bloggar om: böcker, skrivande, skrivarkurs
Technorati tags: böcker, skrivande, skrivarkurs
intressant.se
Efter att ha diskuterat styrkor och svagheter hos den första texten i en halvtimme eller så lyckades vi öka tempot lite grann, men vi hann inte riktigt med att alla fick kommentera alla texter. Till nästa gång har vi delat ut sex nya sidor text men den här gången ska vi dela upp oss i två grupper för att kunna ägna mer tid åt varje text, och dessutom har varje person fått ett huvudområde att koncentrera sig på när de läser (jag ska fokusera på dramaturgi, medan andra tittar på personskildring, språk och miljö).
Till den här gången hade jag delat ut två texter eftersom de var rätt korta. Det var dels ett kapitel ur min NaNoWriMo-roman från 2006, dels en kort fantasynovell som jag hittade i gömmorna som var lagom kort för att fylla ut platsen som var kvar på mina fyra sidor. Båda texterna fick över lag positiv kritik, även om jag naturligtvis har fått diverse saker utpekade att fundera på om jag ska ändra eller inte.
Andra bloggar om: böcker, skrivande, skrivarkurs
Technorati tags: böcker, skrivande, skrivarkurs
intressant.se
måndag, oktober 27, 2008
Geocachingtur på höstlovet
I dag är det den första dagen på höstlovet och hela familjen har tagit ledigt och ägnat dagen åt att leta efter geocachear tillsammans med en annan familj istället för att jobba. Vi har inte tagit så väldigt många cachear, men flera av dem har varit väldigt bra.
Vi började med att ta den enkla cachen vid det forntida monumentet Rödsten (vid gården med samma namn, strax norr om Åtvidaberg). Stenstoden är känd sedan 1300-talet men säkert äldre, och antas vara något slags fruktbarhetssymbol. Den ska målas röd varje gång gården målas, för annars sägs gården brinna ner (vilket har hänt en gång när man lät bli).
Nästa anhalt var cachen "Darkness awaits you". Den ligger i den övergivna Stenebo storgruva där man följer en gång rakt in i berget 85 meter. I slutet av gången finns ett bergrum som är 10x10 meter eller så med några bord i. Här finns ett schakt som dels går rakt upp till toppen av berget så att det kommer in ljus, dels ett hundratal meter ner. Schaktet nedåt är dock vattenfyllt, så man blir bara blöt om man ramlar i, inte död. Här inne finns cachen, naturligtvis. Mycket häftigt gömställe!
Camilla på kanten av schaktet.
Utgången, från bergrummet längst in.
Efter det här gruväventyret var det dags för lunch. Vi satte stormköket på toppen av Glasberget och passade på att titta på utsikten över Gärdserums kyrka.
Nästa anhalt var Grottan vid Könserum som i själva verket är många smågrottor. Platsen ser ut som en stor ostädad hög med flyttblock som det naturligtvis finns massor av gångar och skrevor mellan.
Efter de här äventyrliga gömmorna plockade vi även ett par cachear som var mer drive-in innan vi styrde hemåt igen.
Helt klart en lyckad dag i naturen!
Andra bloggar om: geocaching, grottor, natur
Technorati tags: geocaching, grottor, natur
intressant.se
Vi började med att ta den enkla cachen vid det forntida monumentet Rödsten (vid gården med samma namn, strax norr om Åtvidaberg). Stenstoden är känd sedan 1300-talet men säkert äldre, och antas vara något slags fruktbarhetssymbol. Den ska målas röd varje gång gården målas, för annars sägs gården brinna ner (vilket har hänt en gång när man lät bli).
Nästa anhalt var cachen "Darkness awaits you". Den ligger i den övergivna Stenebo storgruva där man följer en gång rakt in i berget 85 meter. I slutet av gången finns ett bergrum som är 10x10 meter eller så med några bord i. Här finns ett schakt som dels går rakt upp till toppen av berget så att det kommer in ljus, dels ett hundratal meter ner. Schaktet nedåt är dock vattenfyllt, så man blir bara blöt om man ramlar i, inte död. Här inne finns cachen, naturligtvis. Mycket häftigt gömställe!
Camilla på kanten av schaktet.
Utgången, från bergrummet längst in.
Efter det här gruväventyret var det dags för lunch. Vi satte stormköket på toppen av Glasberget och passade på att titta på utsikten över Gärdserums kyrka.
Nästa anhalt var Grottan vid Könserum som i själva verket är många smågrottor. Platsen ser ut som en stor ostädad hög med flyttblock som det naturligtvis finns massor av gångar och skrevor mellan.
Efter de här äventyrliga gömmorna plockade vi även ett par cachear som var mer drive-in innan vi styrde hemåt igen.
Helt klart en lyckad dag i naturen!
Andra bloggar om: geocaching, grottor, natur
Technorati tags: geocaching, grottor, natur
intressant.se
lördag, oktober 25, 2008
2008-100: Stephen King: Vargarna i Calla
Vargarna i Calla är den femte delen av sju i Stephen Kings serie Det mörka tornet. I den här delen blir det återigen väldigt uppenbart att serien handlar om en värld där det finns flera parallella verkligheter. Handlingen utspelar sig dels i Rolands värld, dels i vår världs New York (eller något som i alla fall är väldigt likt).
Huvudhandlingen kretsar kring "vargarna" som regelbundet (var tjugonde år eller så) kommer till byn Calla och rövar bort barn. En egenhet här är att nästan alla barn i byn föds som tvillingar. När vargarna kommer så rövar de bort ett barn ur varje tvillingpar som är i lagom ålder. Exakt vad de gör med barnen de tar vet man inte, men senare kommer barnen tillbaka igen. Då är de "törda" (förstörda?). De törda verkar ha intelligens på en treårings nivå eller så, och efter ett kort liv när de plötsligt börjat växa väldigt fort så dör de till slut unga.
Det här återkommande bortrövandet av barn tär naturligtvis på byn, och de ber om hjälp av Roland och hans revolvermän att hålla stånd mot vargarna. Miljön i Det mörka tornet-serien kan på ytan verka som fantasy (om än med skjutvapen), men det finns gott om sciencefictionelement i den. I den här delen av serien har exempelvis en robot en väsentlig roll, och det förekommer även en del annan modern teknologi som fortfarande fungerar men som ingen vet hur man använder.
I den här delen är det också tydligt att Stephen King tar i hårdare med att knyta ihop ledtrådar från diverse andra av sina verk till den här serien. En av huvudpersonerna i den här boken är fader Callahan, en av huvudpersonerna i 'Salem's Lot. Det som händer i den boken visar sig vara väsentligt även här. King har någon gång sagt att han funderade på att skriva en uppföljare till 'Salem's Lot där vi skulle få se vad som hände fader Callahan. Det blev aldrig av, men i den här boken får vi i alla fall se vad som hände honom efter hans strider med vampyren Barlow.
Bitvis är tempot relativt lågt, men boken känns inte tråkig. Man kan ana att en del bitar som känns som transportsträcka nu i själva verket är upplägg för vad som ska hända i de avslutande två delarna. Det kanske går att läsa den här serien utan att ha läst King förut och bara läsa den för handlingen på ytan, men jag tror att man missar mycket av de paralleller och referenser som King stoppar in överallt. Jag har läst nästan allt av King (om än rätt mycket av det för länge sedan) och visst hittar jag vinkningar åt diverse böcker när jag läser, men jag misstänker att jag också missar mycket.
Jag har läst de tidigare delarna i serien på engelska, men det fungerade bra att byta till svenska mitt i serien. Trots att jag nu läst om Roland i fem volymer så känner jag fortfarande inte att jag förstår hur han fungerar. Han är en komplex personlighet, och jag följer honom gärna genom två volymer till.
Stephen King: Vargarna i Calla (Wolves of the Calla)
Översättning: John-Henri Holmberg
Illustrationer: Bernie Wrightson
Bra Böcker, 2008 (originalet 2003)
685 sidor
ISBN: 9789170023101
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, stephen king, det mörka tornet, vargarna i calla
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, stephen king, det mörka tornet, vargarna i calla
Huvudhandlingen kretsar kring "vargarna" som regelbundet (var tjugonde år eller så) kommer till byn Calla och rövar bort barn. En egenhet här är att nästan alla barn i byn föds som tvillingar. När vargarna kommer så rövar de bort ett barn ur varje tvillingpar som är i lagom ålder. Exakt vad de gör med barnen de tar vet man inte, men senare kommer barnen tillbaka igen. Då är de "törda" (förstörda?). De törda verkar ha intelligens på en treårings nivå eller så, och efter ett kort liv när de plötsligt börjat växa väldigt fort så dör de till slut unga.
Det här återkommande bortrövandet av barn tär naturligtvis på byn, och de ber om hjälp av Roland och hans revolvermän att hålla stånd mot vargarna. Miljön i Det mörka tornet-serien kan på ytan verka som fantasy (om än med skjutvapen), men det finns gott om sciencefictionelement i den. I den här delen av serien har exempelvis en robot en väsentlig roll, och det förekommer även en del annan modern teknologi som fortfarande fungerar men som ingen vet hur man använder.
I den här delen är det också tydligt att Stephen King tar i hårdare med att knyta ihop ledtrådar från diverse andra av sina verk till den här serien. En av huvudpersonerna i den här boken är fader Callahan, en av huvudpersonerna i 'Salem's Lot. Det som händer i den boken visar sig vara väsentligt även här. King har någon gång sagt att han funderade på att skriva en uppföljare till 'Salem's Lot där vi skulle få se vad som hände fader Callahan. Det blev aldrig av, men i den här boken får vi i alla fall se vad som hände honom efter hans strider med vampyren Barlow.
Bitvis är tempot relativt lågt, men boken känns inte tråkig. Man kan ana att en del bitar som känns som transportsträcka nu i själva verket är upplägg för vad som ska hända i de avslutande två delarna. Det kanske går att läsa den här serien utan att ha läst King förut och bara läsa den för handlingen på ytan, men jag tror att man missar mycket av de paralleller och referenser som King stoppar in överallt. Jag har läst nästan allt av King (om än rätt mycket av det för länge sedan) och visst hittar jag vinkningar åt diverse böcker när jag läser, men jag misstänker att jag också missar mycket.
Jag har läst de tidigare delarna i serien på engelska, men det fungerade bra att byta till svenska mitt i serien. Trots att jag nu läst om Roland i fem volymer så känner jag fortfarande inte att jag förstår hur han fungerar. Han är en komplex personlighet, och jag följer honom gärna genom två volymer till.
Stephen King: Vargarna i Calla (Wolves of the Calla)
Översättning: John-Henri Holmberg
Illustrationer: Bernie Wrightson
Bra Böcker, 2008 (originalet 2003)
685 sidor
ISBN: 9789170023101
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, stephen king, det mörka tornet, vargarna i calla
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, stephen king, det mörka tornet, vargarna i calla
Etiketter:
böcker,
det mörka tornet,
fantasy,
läsning,
stephen king,
the dark tower,
vargarna i calla
Bokens dag 2008 i Linköping
Nu har information om Bokens dag i Linköping till slut dykt upp i Corren. Formatet är detsamma som förra året med fyra inbjudna författare på en scen. I år har man flyttat tillbaka till Stora teatern där arrangemanget hållit till förr efter förra årets gästspel hos Missionskyrkan.
Årets författare är Mons Kallentoft, Katarina Frostenson, Carl Johan de Geer och Inger Edelfeldt. Jag har läst den förste och den sista och kan tänka mig att läsa även de andra två, men det är tveksamt om jag hinner med det innan Bokens dag.
Bokens dag är den 10:e november med start klockan 19. Biljetter går att köpa från i dag på Akademibokhandeln och kanske några fler ställen.
Tyvärr så tycks Bokens dag fortfarande vara ett litet arrangemang som nog snarare borde kallas författarafton. Förra året bestod det av en presentation och ett föredrag av varje författare med en paus för signering och mingel halvvägs. Det var allt. Nog måste det finnas mer lokalt kulturliv som skulle kunna engageras så att det blir lite mer liv och rörelse i arrangemanget så att man kan kalla det en endags bokmässa istället? Lokala författare, antikvariat och bokhandlare, Linköpings amatörbokbindarförening, Grafiska museet i Gamla Linköping, studieförbund med skrivarkurser, lokala föreningar med litteraturinriktning, Projekt Runeberg, estradpoeter från Linköping och så vidare.
Årets arrangemang presenteras dock likadant som förra årets med det första publika omnämnandet i dag, drygt två veckor innan det är dags. Förra året var notiserna i Corren (en kort introduktionsartikel och en intervju med varje författare) och en rad i bibliotekets kalendarium den enda reklam som verkade finnas. Både då och nu saknas hemsida för arrangemanget, och det tror jag är ett säkert sätt att undvika att dra ner medelåldern på besökarna på Bokens dag från den pensionsmässiga nivå den låg på förra året.
Bokens dag är ett bra initiativ och onekligen trevligt i det lilla format det hålls, men det skulle kunna vara så mycket mer.
Andra bloggar om: böcker, läsning, bokens dag, linköping, mons kallentoft, katarina frostenson, carl johan de geer, inger edelfeldt
Technorati tags: böcker, läsning, bokens dag, linköping, mons kallentoft, katarina frostenson, carl johan de geer, inger edelfeldt
Årets författare är Mons Kallentoft, Katarina Frostenson, Carl Johan de Geer och Inger Edelfeldt. Jag har läst den förste och den sista och kan tänka mig att läsa även de andra två, men det är tveksamt om jag hinner med det innan Bokens dag.
Bokens dag är den 10:e november med start klockan 19. Biljetter går att köpa från i dag på Akademibokhandeln och kanske några fler ställen.
Tyvärr så tycks Bokens dag fortfarande vara ett litet arrangemang som nog snarare borde kallas författarafton. Förra året bestod det av en presentation och ett föredrag av varje författare med en paus för signering och mingel halvvägs. Det var allt. Nog måste det finnas mer lokalt kulturliv som skulle kunna engageras så att det blir lite mer liv och rörelse i arrangemanget så att man kan kalla det en endags bokmässa istället? Lokala författare, antikvariat och bokhandlare, Linköpings amatörbokbindarförening, Grafiska museet i Gamla Linköping, studieförbund med skrivarkurser, lokala föreningar med litteraturinriktning, Projekt Runeberg, estradpoeter från Linköping och så vidare.
Årets arrangemang presenteras dock likadant som förra årets med det första publika omnämnandet i dag, drygt två veckor innan det är dags. Förra året var notiserna i Corren (en kort introduktionsartikel och en intervju med varje författare) och en rad i bibliotekets kalendarium den enda reklam som verkade finnas. Både då och nu saknas hemsida för arrangemanget, och det tror jag är ett säkert sätt att undvika att dra ner medelåldern på besökarna på Bokens dag från den pensionsmässiga nivå den låg på förra året.
Bokens dag är ett bra initiativ och onekligen trevligt i det lilla format det hålls, men det skulle kunna vara så mycket mer.
Andra bloggar om: böcker, läsning, bokens dag, linköping, mons kallentoft, katarina frostenson, carl johan de geer, inger edelfeldt
Technorati tags: böcker, läsning, bokens dag, linköping, mons kallentoft, katarina frostenson, carl johan de geer, inger edelfeldt
Etiketter:
bokens dag,
böcker,
carl johan de geer,
inger edelfeldt,
katarina frostenson,
linköping,
läsning,
mons kallentoft
torsdag, oktober 23, 2008
John Ajvide Lindqvists nästa
Med anledning av den hyllade filmatiseringen av Låt den rätte komma in så ser man John Ajvide Lindqvist både här och där i media. Nu börjar det sippra fram lite information om vad han håller på att skriva just nu, efter Människohamn.
I dagens Corren står det att han är
I Carin 21:30 på SVT i går kompletterade han med uppgiften att den nya historien inte har några övernaturliga inslag men skulle bli "väldigt otäck" i alla fall.
Jag har inte blivit besviken på hans böcker hittills, så jag kommer att kasta mig över nästa bok så fort den finns att få tag i.
Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, john ajvide lindqvist
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, john ajvide lindqvist
I dagens Corren står det att han är
i full gång med en ny skräckhistoria. Den ska heta "Lilla stjärna" och har inspirerats av tv-succén Allsång på Skansen, berättade John Ajvide Lindqvist på bokmässan i Göteborg nyligen.
-- Tänk om nåt jättehemskt skulle hända i den miljön ... Det var min tanke när jag såg Allsången på tv. Och jag är inte ironisk, jag tycker jättemycket om programmet.
Huvudpersonen den här gången är en flicka som blir kändis men som utnyttjar sitt kändisskap på ett sätt som enligt författaren "inte är så bra".
I Carin 21:30 på SVT i går kompletterade han med uppgiften att den nya historien inte har några övernaturliga inslag men skulle bli "väldigt otäck" i alla fall.
Jag har inte blivit besviken på hans böcker hittills, så jag kommer att kasta mig över nästa bok så fort den finns att få tag i.
Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, john ajvide lindqvist
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, john ajvide lindqvist
Etiketter:
böcker,
john ajvide lindqvist,
läsning,
skräck
onsdag, oktober 22, 2008
2008-99: Diane Duane: So You Want to be a Wizard
Nita är en ung tjej som ofta får gömma sig för mobbare, och en dag flyr hon in på biblioteket. Det är inget ovanligt att hon hamnar där (böcker är de enda vänner hon har), men den här gången hittar hon en bok hon inte känner igen: So You Want to be a Wizard.
Boken verkar vara en allvarligt menad guide för den som vill bli trollkarl. Till en början är Nita övertygad om att sådana inte finns, men hon får snart ändra uppfattning i den frågan. Med hjälp av boken börjar hon lära sig magi, och tack vare det hittar hon också Kit, en pojke som är i samma sits som hon.
Det här inledande skedet av boken har samma magiska känsla som Harry Potter-böckerna (som är nyare); man inser tillsammans med huvudpersonen att världen inte alls ser ut som man trott utan att det faktiskt finns trollkarlar och en massa annat som man inte sett förut. Tyvärr går det utför sedan. Nita och Kit behöver få tag i en annan bok, men när vi väl kommer fram till den punkt där de övergår från att betvivla att magin finns och fungerar till att använda den för att få tag i boken så blir boken allt mindre intressant. Det hela blir mest en rörig jakt. Men den första halvan av boken är bra.
Diane Duane: So You Want to be a Wizard
Harcourt, 1983
370 sidor
ISBN: 9780152049409
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, diane duane, so you want to be a wizard
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, diane duane, so you want to be a wizard
Boken verkar vara en allvarligt menad guide för den som vill bli trollkarl. Till en början är Nita övertygad om att sådana inte finns, men hon får snart ändra uppfattning i den frågan. Med hjälp av boken börjar hon lära sig magi, och tack vare det hittar hon också Kit, en pojke som är i samma sits som hon.
Det här inledande skedet av boken har samma magiska känsla som Harry Potter-böckerna (som är nyare); man inser tillsammans med huvudpersonen att världen inte alls ser ut som man trott utan att det faktiskt finns trollkarlar och en massa annat som man inte sett förut. Tyvärr går det utför sedan. Nita och Kit behöver få tag i en annan bok, men när vi väl kommer fram till den punkt där de övergår från att betvivla att magin finns och fungerar till att använda den för att få tag i boken så blir boken allt mindre intressant. Det hela blir mest en rörig jakt. Men den första halvan av boken är bra.
Diane Duane: So You Want to be a Wizard
Harcourt, 1983
370 sidor
ISBN: 9780152049409
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, diane duane, so you want to be a wizard
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, diane duane, so you want to be a wizard
Etiketter:
böcker,
diane duane,
fantasy,
läsning,
so you want to be a wizard
måndag, oktober 20, 2008
Neil Gaiman: American Gods
Neil Gaiman brukar vara ett säkert kort, men jag måste erkänna att jag inte gillade American Gods något vidare. Den är naturligtvis väl skriven och så, men större delen av tiden händer det just ingenting.
Huvudpersonen Shadow släpps ur fängelset några dagar för tidigt eftersom hans fru har dött, och han har därmed plötsligt inget liv utanför fängelset att återvända till, nu när han väl får det. Istället träffar han på en Wednesday som på något sätt verkar veta en massa saker om honom (att hans fru är död, att han behöver ett jobb, och så vidare) och erbjuder honom ett jobb. Större delen av boken går sedan åt till att Shadow och Wednesday åker runt och utför detta jobb. Det framgår dock inte riktigt vare sig för läsaren eller för Shadow vad det egentligen är Wednesday vill ha gjort, mer än att det är något som inte fullt ut tål dagens ljus.
Som man kan ana redan av titeln så handlar den här boken om gudar, och jag får känslan av att referenser till olika mytologier flyger över huvudet på mig som ett helt flyttfågelsträck. Några av de gudar som förekommer känner jag igen, men annat förblir dunkelt för mig som antagligen saknar en del relevant bakgrundskunskap.
En hel del av boken känns i efterhand som bakgrundsmaterial och upplägg för en del kommande scener, men det är väldigt svårt att i förväg se vart något är på väg. Det jag framför allt saknar är någon som helst känsla av dramatik eller konflikt. Det finns ett antal avsnitt i boken som jag tycker fungerade bra i kort format utan att ta hänsyn till det längre sammanhang de befann sig i, men jag tycker inte att boken som helhet fungerar något vidare.
Neil Gaiman: American Gods
Uppläsning: George Guidall
19 CD
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Andra bloggar om: böcker, läsning, neil gaiman, american gods, ljudböcker, fantasy
Technorati tags: böcker, läsning, neil gaiman, american gods, ljudböcker, fantasy
Huvudpersonen Shadow släpps ur fängelset några dagar för tidigt eftersom hans fru har dött, och han har därmed plötsligt inget liv utanför fängelset att återvända till, nu när han väl får det. Istället träffar han på en Wednesday som på något sätt verkar veta en massa saker om honom (att hans fru är död, att han behöver ett jobb, och så vidare) och erbjuder honom ett jobb. Större delen av boken går sedan åt till att Shadow och Wednesday åker runt och utför detta jobb. Det framgår dock inte riktigt vare sig för läsaren eller för Shadow vad det egentligen är Wednesday vill ha gjort, mer än att det är något som inte fullt ut tål dagens ljus.
Som man kan ana redan av titeln så handlar den här boken om gudar, och jag får känslan av att referenser till olika mytologier flyger över huvudet på mig som ett helt flyttfågelsträck. Några av de gudar som förekommer känner jag igen, men annat förblir dunkelt för mig som antagligen saknar en del relevant bakgrundskunskap.
En hel del av boken känns i efterhand som bakgrundsmaterial och upplägg för en del kommande scener, men det är väldigt svårt att i förväg se vart något är på väg. Det jag framför allt saknar är någon som helst känsla av dramatik eller konflikt. Det finns ett antal avsnitt i boken som jag tycker fungerade bra i kort format utan att ta hänsyn till det längre sammanhang de befann sig i, men jag tycker inte att boken som helhet fungerar något vidare.
Neil Gaiman: American Gods
Uppläsning: George Guidall
19 CD
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.
Andra bloggar om: böcker, läsning, neil gaiman, american gods, ljudböcker, fantasy
Technorati tags: böcker, läsning, neil gaiman, american gods, ljudböcker, fantasy
Etiketter:
american gods,
böcker,
fantasy,
ljudböcker,
läsning,
neil gaiman
NaNoWriMo eller inte NaNoWriMo?
2006 och 2007 har jag deltagit i NaNoWriMo, vilket innebär att jag skrivit en roman (på 50000 ord) under november. Det innebär att man måste skriva 1667 ord per dag i snitt, vilket i praktiken innebär att man inte hinner något annat.
Jag har lyckats skriva min roman båda åren och det är visserligen ett bättre facit än alla tidigare år, men jag har också misslyckats med att skriva något mer under de övriga elva månaderna av de åren. Nu är frågan om jag ska vara med i år också.
På sätt och vis vore det kul, men det är lite trist att det är så totalt överskuggande. Å andra sidan är det en del av poängen; om man inte har tid att komma efter så går det inte att komma efter. Man måste skriva, och då gör man det. Men det vore kul att hinna göra något mer.
Effekten av att skriva 50000 ord på en månad har de senaste två åren blivit att jag skrivit 50000 ord på ett år (om än koncentrerat till en månad). Jag funderar på om jag skulle prova att skriva 50000år ord även det kommande året, men att göra det fördelat över hela året istället. Jag har provat några dagar att sätta som mål att skriva 200 ord om dagen. Det är så pass kort att det inte tar så många minuter att klara av, men tillräckligt långt för att bli något. Om man verkligen skriver 200 ord om dagen så blir det 73000 ord på ett år, vilket alltså är mer än jag producerat under NaNoWriMo.
Det väsentliga är att komma till skott och verkligen skriva varje dag. 200 ord är så pass lite att det inte kräver något stort ingrepp i rutinerna för att hinna med, och inte heller mer än att det går att ta in ett par dagars misslyckanden om det skulle krävas. Jag tror dock att det vore bra att vänja sig vid att skriva 200 ord om dagen snarare än 1400 ord en gång i veckan (även om det senare är möjligt; under NaNoWriMo har jag skriver mer än så varje dag i en månad).
Just nu lutar jag åt att inte ställa upp i NaNoWriMo i år, och istället prova att skriva lite varje dag istället. Just nu har jag skrivit några sidor på en novell, kanske halva eller så. Vi får se om det blir en roman sedan, eller om det blir fler korta texter.
Andra bloggar om: böcker, skrivande, nanowrimo, noveller
Technorati tags: böcker, skrivande, nanowrimo, noveller
intressant.se
Jag har lyckats skriva min roman båda åren och det är visserligen ett bättre facit än alla tidigare år, men jag har också misslyckats med att skriva något mer under de övriga elva månaderna av de åren. Nu är frågan om jag ska vara med i år också.
På sätt och vis vore det kul, men det är lite trist att det är så totalt överskuggande. Å andra sidan är det en del av poängen; om man inte har tid att komma efter så går det inte att komma efter. Man måste skriva, och då gör man det. Men det vore kul att hinna göra något mer.
Effekten av att skriva 50000 ord på en månad har de senaste två åren blivit att jag skrivit 50000 ord på ett år (om än koncentrerat till en månad). Jag funderar på om jag skulle prova att skriva 50000
Det väsentliga är att komma till skott och verkligen skriva varje dag. 200 ord är så pass lite att det inte kräver något stort ingrepp i rutinerna för att hinna med, och inte heller mer än att det går att ta in ett par dagars misslyckanden om det skulle krävas. Jag tror dock att det vore bra att vänja sig vid att skriva 200 ord om dagen snarare än 1400 ord en gång i veckan (även om det senare är möjligt; under NaNoWriMo har jag skriver mer än så varje dag i en månad).
Just nu lutar jag åt att inte ställa upp i NaNoWriMo i år, och istället prova att skriva lite varje dag istället. Just nu har jag skrivit några sidor på en novell, kanske halva eller så. Vi får se om det blir en roman sedan, eller om det blir fler korta texter.
Andra bloggar om: böcker, skrivande, nanowrimo, noveller
Technorati tags: böcker, skrivande, nanowrimo, noveller
intressant.se
onsdag, oktober 15, 2008
Nu är jag inte lika vis längre
Under eftermiddagen var jag hos tandläkaren och fick en visdomstand i överkäken utdragen eftersom det var hål i den och det inte var lönt att laga en tand som ändå inte nådde fram till någon tand i den andra käken.
Sköterskan som bedövade sade att tandläkaren skulle rucka på tanden lite först, och om det gjorde ont skulle jag säga till. Tandläkaren kom med en tång och jag antog att han skulle känna på tanden lite, men när han tog ut tången igen efter någon sekund hade han tanden med sig utan att jag känt ett skvatt.
Vid det här laget har bedövningen släppt med god marginal, men jag känner fortfarande nästan ingenting av utdragningen. Det största problemet hittills var vid kvällsmaten; att komma ihåg att tugga allting på andra sidan för att inte få upp mat i hålet där tanden suttit.
Andra bloggar om: sjukdom, tandläkare
Technorati tags: sjukdom, tandläkare
Sköterskan som bedövade sade att tandläkaren skulle rucka på tanden lite först, och om det gjorde ont skulle jag säga till. Tandläkaren kom med en tång och jag antog att han skulle känna på tanden lite, men när han tog ut tången igen efter någon sekund hade han tanden med sig utan att jag känt ett skvatt.
Vid det här laget har bedövningen släppt med god marginal, men jag känner fortfarande nästan ingenting av utdragningen. Det största problemet hittills var vid kvällsmaten; att komma ihåg att tugga allting på andra sidan för att inte få upp mat i hålet där tanden suttit.
Andra bloggar om: sjukdom, tandläkare
Technorati tags: sjukdom, tandläkare
Låt den rätte komma in-fribiljett!
I posten i dag fanns ett paket från Ordfront med den nya pocketutgåvan av John Ajvide Lindqvists utmärkta vampyrroman Låt den rätte komma in och en fribiljett till filmatiseringen av boken. Den ser jag fram emot att se!
För att rida på filmatiseringen har den nya utgåvan av boken ett nytt omslag med bild från filmen. Det är inget dåligt omslag, men jag gillar det förra bättre.
Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, john ajvide lindqvist, låt den rätte komma in
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, john ajvide lindqvist, låt den rätte komma in
För att rida på filmatiseringen har den nya utgåvan av boken ett nytt omslag med bild från filmen. Det är inget dåligt omslag, men jag gillar det förra bättre.
Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, john ajvide lindqvist, låt den rätte komma in
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, john ajvide lindqvist, låt den rätte komma in
Etiketter:
böcker,
john ajvide lindqvist,
låt den rätte komma in,
läsning,
skräck
tisdag, oktober 14, 2008
Skrivarkurs, andra träffen
I kväll var andra träffen på min skrivarkurs. Till att börja med nagelfor vi en text på en dryg sida som vi fick ut förra gången som vi nu kommenterade språk, miljöbeskrivningar, trovärdighet, personskildring och så vidare på. Det tog över en timme att behandla den dryga sidan text.
Till den här träffen hade också varje person med sig en egen text som vi delade ut till alla andra så att vi har något att kommentera nästa gång. Då ska vi alltså hinna kommentera åtta texter á fyra sidor, så det behöver gå lite fortare än den här gången.
Efter att ha diskuterat tidsstrukturen i texten vi kommenterade utan och innan var det dags för en skrivövning. Vi fick tio minuter på oss att fortsätta på meningen "Hon sitter i framtiden" utan att skriva science fiction. Här är min text:
Efter att ha funderat lite på texten och fått kommentarer på den vet jag att den behöver justeras både här och där, men det här är hur den såg ut efter tio minuter.
Andra bloggar om: böcker, skrivande, skrivarkurs
Technorati tags: böcker, skrivande, skrivarkurs
Till den här träffen hade också varje person med sig en egen text som vi delade ut till alla andra så att vi har något att kommentera nästa gång. Då ska vi alltså hinna kommentera åtta texter á fyra sidor, så det behöver gå lite fortare än den här gången.
Efter att ha diskuterat tidsstrukturen i texten vi kommenterade utan och innan var det dags för en skrivövning. Vi fick tio minuter på oss att fortsätta på meningen "Hon sitter i framtiden" utan att skriva science fiction. Här är min text:
Hon sitter i framtiden och ser tillbaka på sitt liv. Det har på något sätt passerat utan att hon varit en del av det medan det hände. Hon och Sven höll ihop mest eftersom de alltid gjort det. De växte upp i husen mitt emot varandra sedan längre än hon kunde minnas, och gick hela tiden i samma skola. De var båda lite utanför i skolan och höll sig till varandra, och när det blir dags att flytta hemifrån var det naturligt att de flyttade ihop. Hela hennes lib hade varit en lång serie händelser enligt minsta motståndets lag. I går, i dåtiden, blev Sven överkörd av en full långtradarchaufför. I dag, i framtiden, sitter hon och undrar om hennes liv är slut eller om det är nu det börjar.
Efter att ha funderat lite på texten och fått kommentarer på den vet jag att den behöver justeras både här och där, men det här är hur den såg ut efter tio minuter.
Andra bloggar om: böcker, skrivande, skrivarkurs
Technorati tags: böcker, skrivande, skrivarkurs
fredag, oktober 10, 2008
Rollspelet Mutant läggs ner
Samma dag som Stockholms Spelkonvent öppnar för i år så meddelar Järnringen att de lägger ner produktionen av rollspelet Mutant.
Mutant konstruerades av Michael Petersén och Gunilla Jonsson och publicerades första gången av Äventyrsspel 1984. Det har getts ut i ett antal olika utgåvor på olika förlag. Jag har varit medveten om dess existens i ungefär 20 år, men av någon anledning har det aldrig blivit av att spela det. Däremot har jag läst romanen Blodsmak av Henrik Örnebring som utspelar sig i Mutant-universat.
Den första utgåvan av spelet utspelar sig i en postapokalyptisk värld, men sympatiskt nog är handlingen centrerad kring Sverige. Senare utgåvor modifierade spelet, först med cyberpunkinfluenser och sedan med rymdfart, men den senaste utgåvan från Järnringen har återgått till ursprunget med det postapokalyptiska Skandinavien.
Mutant har överlevt nedläggning förr, så det återstår att se vad som händer den här gången. Om jag fattat rätt så finns det en trogen skara spelare, så kanske någon av dem ser sig kallad att bli undergångens arvtagare och föra spelet vidare?
Andra bloggar om: spel, järnringen, mutant, rollspel, äventyrsspel
Technorati tags: spel, järnringen, mutant, rollspel, äventyrsspel
Mutant konstruerades av Michael Petersén och Gunilla Jonsson och publicerades första gången av Äventyrsspel 1984. Det har getts ut i ett antal olika utgåvor på olika förlag. Jag har varit medveten om dess existens i ungefär 20 år, men av någon anledning har det aldrig blivit av att spela det. Däremot har jag läst romanen Blodsmak av Henrik Örnebring som utspelar sig i Mutant-universat.
Den första utgåvan av spelet utspelar sig i en postapokalyptisk värld, men sympatiskt nog är handlingen centrerad kring Sverige. Senare utgåvor modifierade spelet, först med cyberpunkinfluenser och sedan med rymdfart, men den senaste utgåvan från Järnringen har återgått till ursprunget med det postapokalyptiska Skandinavien.
Mutant har överlevt nedläggning förr, så det återstår att se vad som händer den här gången. Om jag fattat rätt så finns det en trogen skara spelare, så kanske någon av dem ser sig kallad att bli undergångens arvtagare och föra spelet vidare?
Andra bloggar om: spel, järnringen, mutant, rollspel, äventyrsspel
Technorati tags: spel, järnringen, mutant, rollspel, äventyrsspel
Etiketter:
järnringen,
mutant,
rollspel,
spel,
äventyrsspel
torsdag, oktober 09, 2008
Spelhelg!
I morgon åker jag, Henrik, Cecilia och två av deras kompisar till Stockholms Spelkonvent för att spela spel hela helgen. Jag kommer dessutom att hålla ett föredrag om science fiction under fredagkvällen. Jag har fått en ganska tidig tid, så jag hoppas att det har hunnit komma någon publik.
Andra bloggar om: spel, stockholms spelkonvent, science fiction, sf,
Technorati tags: spel, stockholms spelkonvent, science fiction, sf,
Andra bloggar om: spel, stockholms spelkonvent, science fiction, sf,
Technorati tags: spel, stockholms spelkonvent, science fiction, sf,
Etiketter:
science fiction,
sf,
spel,
stockholms spelkonvent
Jean-Marie Le Clézio
Årets nobelpris i litteratur gick till fransmannen Jean-Marie Le Clézio som jag, traditionsenligt, inte vet någonting om. Jag ska läsa på i kväll när dagstidningarna uppdaterat sina ännu ganska tunna (och lite matigare) notiser.
Jag antar att det som vanligt är kört att få tag i någon bok av vinnaren förrän om några veckor när förlaget hunnit få fram ett nytryck.
Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpristagare, jean-marie le clézio
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpristagare, jean-marie le clézio
intressant.se
Jag antar att det som vanligt är kört att få tag i någon bok av vinnaren förrän om några veckor när förlaget hunnit få fram ett nytryck.
Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpristagare, jean-marie le clézio
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpristagare, jean-marie le clézio
intressant.se
Etiketter:
böcker,
jean-marie le clézio,
läsning,
nobelpristagare
Om två timmar vet vi
Om knappt två timmar får vi reda på vem som får årets nobelpris i litteratur. Just nu står spekulationerna som spön i backen.
Själv garderade jag i går med att börja läsa Don DeLillos White Noise.
Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpristagare
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpristagare
intressant.se
Själv garderade jag i går med att börja läsa Don DeLillos White Noise.
Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpristagare
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpristagare
intressant.se
söndag, oktober 05, 2008
Rebusrally, hösten 2008
Två gånger om året arrangerar Linköpings studentspex ett rebusrally. I går åkte jag, Henrik, Cecilia och tre till runt i Östergötland och letade kontroller, löste kluriga rebusar och uppgifter, lyssnade på ett melodikryss samtidigt som alla tittar ut och försöker hitta diverse saker vi fått bilder på samt papperstallrikar med bokstavskombinationer som rallyledningen satt upp på diverse ställen. Det blir ganska mycket att göra på en gång.
Förutom allt detta så ser många lag till att klä ut sig lite enligt något tema för att försöka vinna stilpoäng. Vi kom som en scoutpatrull och såg till att anlända tidigt så att vi skulle hinna sätta upp stormköket och fixa frukost innan starten gick. Vi vann inte stilpriset, men vi fick i alla fall en del bonuspoäng för ansträningen.
För att komma underfund med vart man ska åka måste man först lösa en rebus. Den består oftast av ett antal bokstäver som man ska flytta runt enligt diverse givna regler för att komma fram till ett ortnamn (som ska finnas på kartan). Vid lunchpausen får man normalt sett en mer handgriplig rebus, som denna:
Det som syns inuti är inte mjölk som man kan vänta sig utan äpplemos. Lösningen är naturligtvis MOSKO, ett ortsnamn som finns på den aktuella kartan. Området vi åkte runt i var för övrigt Ringarumstrakten, söder om Söderköping och öster om Linköping.
Efter att alla poäng summerats vid genomgången på kvällen visade sig att vi landat på en trettondeplats av tjugoen deltagande lag.
Andra bloggar om: rebusrally
Technorati tags: rebusrally
Förutom allt detta så ser många lag till att klä ut sig lite enligt något tema för att försöka vinna stilpoäng. Vi kom som en scoutpatrull och såg till att anlända tidigt så att vi skulle hinna sätta upp stormköket och fixa frukost innan starten gick. Vi vann inte stilpriset, men vi fick i alla fall en del bonuspoäng för ansträningen.
För att komma underfund med vart man ska åka måste man först lösa en rebus. Den består oftast av ett antal bokstäver som man ska flytta runt enligt diverse givna regler för att komma fram till ett ortnamn (som ska finnas på kartan). Vid lunchpausen får man normalt sett en mer handgriplig rebus, som denna:
Det som syns inuti är inte mjölk som man kan vänta sig utan äpplemos. Lösningen är naturligtvis MOSKO, ett ortsnamn som finns på den aktuella kartan. Området vi åkte runt i var för övrigt Ringarumstrakten, söder om Söderköping och öster om Linköping.
Efter att alla poäng summerats vid genomgången på kvällen visade sig att vi landat på en trettondeplats av tjugoen deltagande lag.
Andra bloggar om: rebusrally
Technorati tags: rebusrally
fredag, oktober 03, 2008
Kan vem som helst skriva en deckare?
Programmet Beckman, Ohlson & Can ställde i kväll frågan "Kan vem som helst skriva en deckare?". I panelen hade man Thomas Bodström, Elisabeth Höglund, Åke Edwardsson och Theodor Kallifatides.
Panelen kan på sätt och vis tyckas lite underlig: Kallifatides har skrivit några kriminalromaner förut men gör det inte nu, Edwardsson publicerar i dagarna vad han säger är hans sista, Höglund håller på med sin första som ännu inte är såld och Bodström har nyligen publicerat sin första deckare. Å andra sidan är det väl snarast en fördel att inte alla tillhör de största toppsäljarna just nu, så att man får lite mer blandade synpunkter.
Elisabeth Höglund intervjuade Mari Jungstedt för ett tag sedan och konstaterade sedan "om hon som har samma bakgrund som jag själv kan skriva en deckare kan så borde väl jag kunna", och på den vägen är det.
Åke Edwardsson trodde att många lurades av deckarens skenbart enkla dramaturgi. Vem som helst kan skriva en deckare, men däremot inte en som är bra.
Theodor Kallifatides inledde med "Det kan vara roligt att mörda ett par stycken ibland" men kändes annars över lag mer negativ till deckargenren än de övriga.
Den första frågan programledaren Mustafa Can ställde var vad den stora utgivningen av deckare just nu var ett tecken på. Höglund lade ut texten om att deckargenren är en spegel av verkligheten som försöker bearbeta det trauma som våldet upplevs som. Hon konstaterade också att kriminaljournalister står högt i kurs i den interna hierarkin; det finns ett intresse för kriminalfall. Edwardsson beskrev situationen just nu som ett slags Klondyke. Det kommer ut massor av deckare och därmed blir det många som tror att det är en bra genre att börja skriva i eftersom det säljer, och det är onekligen så att deckare är en genre där det fortfarande går att leva på ett författarskap.
Senare diskuterade man om det var bra eller inte att läsa deckare över huvud taget. Kallifatides sade att de flesta läste inte böcker mer än fem minuter i taget, och att deckare där det händer saker hela tiden är lämpade för sådan läsning. Bodström sade att på samma sätt som gratistidningar med korta artiklar fått nya personer att läsa tidningar så får deckare nya personer att läsa böcker, och Högström kompletterade med att en deckare kan vara en inkörsport till att läsa annan litteratur längre fram. Det förvånade mig lite att ingen av dessa personer som själva skrivit deckare kom sig för att tycka att en välskriven deckare är en lika god roman som någon annan. Kvalitet sitter inte i genren.
Man undrade också om deckare utarmar övrig utgivning. Kallifatides sade att det var så; nästan inga förlag ger längre ut exempelvis poesi, och många drar ner på utgivningen i allmänhet. Höglund kompletterade med att förlagen kräver minst en bok om året av en deckareförfattare, och helst långa serier av böcker. Den som vill skriva tyngre böcker orkar inte med att skriva i det tempot. De som hinner med producerar lättviktigare böcker, och det här kan på sikt leda till att deckargenren har ihjäl sig själv.
Det sades en del intressanta saker under diskussionen, men den kändes ofta lite ofokuserad. Jag tror att det hade blivit bättre om man nöjt sig med två gäster istället för fyra och istället hunnit låta dem gå lite mer på djupet.
Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, tv, theodor kallifatides, elisabeth höglund, thomas bodström, åke edwardsson, mustafa can
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, tv, theodor kallifatides, elisabeth höglund, thomas bodström, åke edwardsson, mustafa can
Panelen kan på sätt och vis tyckas lite underlig: Kallifatides har skrivit några kriminalromaner förut men gör det inte nu, Edwardsson publicerar i dagarna vad han säger är hans sista, Höglund håller på med sin första som ännu inte är såld och Bodström har nyligen publicerat sin första deckare. Å andra sidan är det väl snarast en fördel att inte alla tillhör de största toppsäljarna just nu, så att man får lite mer blandade synpunkter.
Elisabeth Höglund intervjuade Mari Jungstedt för ett tag sedan och konstaterade sedan "om hon som har samma bakgrund som jag själv kan skriva en deckare kan så borde väl jag kunna", och på den vägen är det.
Åke Edwardsson trodde att många lurades av deckarens skenbart enkla dramaturgi. Vem som helst kan skriva en deckare, men däremot inte en som är bra.
Theodor Kallifatides inledde med "Det kan vara roligt att mörda ett par stycken ibland" men kändes annars över lag mer negativ till deckargenren än de övriga.
Den första frågan programledaren Mustafa Can ställde var vad den stora utgivningen av deckare just nu var ett tecken på. Höglund lade ut texten om att deckargenren är en spegel av verkligheten som försöker bearbeta det trauma som våldet upplevs som. Hon konstaterade också att kriminaljournalister står högt i kurs i den interna hierarkin; det finns ett intresse för kriminalfall. Edwardsson beskrev situationen just nu som ett slags Klondyke. Det kommer ut massor av deckare och därmed blir det många som tror att det är en bra genre att börja skriva i eftersom det säljer, och det är onekligen så att deckare är en genre där det fortfarande går att leva på ett författarskap.
Senare diskuterade man om det var bra eller inte att läsa deckare över huvud taget. Kallifatides sade att de flesta läste inte böcker mer än fem minuter i taget, och att deckare där det händer saker hela tiden är lämpade för sådan läsning. Bodström sade att på samma sätt som gratistidningar med korta artiklar fått nya personer att läsa tidningar så får deckare nya personer att läsa böcker, och Högström kompletterade med att en deckare kan vara en inkörsport till att läsa annan litteratur längre fram. Det förvånade mig lite att ingen av dessa personer som själva skrivit deckare kom sig för att tycka att en välskriven deckare är en lika god roman som någon annan. Kvalitet sitter inte i genren.
Man undrade också om deckare utarmar övrig utgivning. Kallifatides sade att det var så; nästan inga förlag ger längre ut exempelvis poesi, och många drar ner på utgivningen i allmänhet. Höglund kompletterade med att förlagen kräver minst en bok om året av en deckareförfattare, och helst långa serier av böcker. Den som vill skriva tyngre böcker orkar inte med att skriva i det tempot. De som hinner med producerar lättviktigare böcker, och det här kan på sikt leda till att deckargenren har ihjäl sig själv.
Det sades en del intressanta saker under diskussionen, men den kändes ofta lite ofokuserad. Jag tror att det hade blivit bättre om man nöjt sig med två gäster istället för fyra och istället hunnit låta dem gå lite mer på djupet.
Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, tv, theodor kallifatides, elisabeth höglund, thomas bodström, åke edwardsson, mustafa can
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, tv, theodor kallifatides, elisabeth höglund, thomas bodström, åke edwardsson, mustafa can
Etiketter:
böcker,
deckare,
elisabeth höglund,
läsning,
mustafa can,
theodor kallifatides,
thomas bodström,
tv,
åke edwardsson
2008-97: Rabindranath Tagore: Chitra
Chitra är ett ganska kort skådespel av den indiske nobelpristagaren Rabindranath Tagore. Det handlar om kungadottern Chitra som träffar prinsen Arjuna. Chitra är uppvuxen med att hennes föräldrar önskat sig men misslyckats med att få en son, och på grund av det har hon uppfostrats som en pojke. Det här leder naturligtvis till diverse förvecklingar eftersom hon inte uppför sig som man förväntar sig att en ung flicka ska.
Anslaget i texten känns som en myt snarare än ett drama där man känner att man kan engagera sig i personerna. Det är ofta högstämt och allvarligt snarare än närgånget. Delvis är väl det här helt enkelt en effekt av att texten är gammal (min utgåva är tryckt 1921), men jag tror inte att det är den enda anledningen.
Själva språket är lite annorlunda; det är väldigt gott om naturrelaterade metaforer och liknelser. Jag tyckte att det var en trevlig omväxling mot vanliga beskrivningar.
Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpristagare, rabindranath tagore, chitra, drama
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpristagare, rabindranath tagore, chitra, drama
Anslaget i texten känns som en myt snarare än ett drama där man känner att man kan engagera sig i personerna. Det är ofta högstämt och allvarligt snarare än närgånget. Delvis är väl det här helt enkelt en effekt av att texten är gammal (min utgåva är tryckt 1921), men jag tror inte att det är den enda anledningen.
Själva språket är lite annorlunda; det är väldigt gott om naturrelaterade metaforer och liknelser. Jag tyckte att det var en trevlig omväxling mot vanliga beskrivningar.
Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpristagare, rabindranath tagore, chitra, drama
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpristagare, rabindranath tagore, chitra, drama
Etiketter:
böcker,
chitra,
drama,
läsning,
nobelpristagare,
rabindranath tagore
På torsdag vet vi
På torsdag om knappt en vecka får vi reda på vem som tilldelas årets nobelpris i litteratur.
Spekulationerna om vem som kommer att få priset är redan igång. Jag gissar att det som vanligt kommer att vara någon som jag inte har läst sedan tidigare, men mina odds att ha läst en pristagare innan priset tillkännages borde förhoppningsvis bli bättre med åren.
Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpris
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpris
intressant.se
Spekulationerna om vem som kommer att få priset är redan igång. Jag gissar att det som vanligt kommer att vara någon som jag inte har läst sedan tidigare, men mina odds att ha läst en pristagare innan priset tillkännages borde förhoppningsvis bli bättre med åren.
Andra bloggar om: böcker, läsning, nobelpris
Technorati tags: böcker, läsning, nobelpris
intressant.se
torsdag, oktober 02, 2008
John-Henri om sf i Sverige
Tidningen Kulturen publicerade nyligen en intervju med John-Henri Holmberg där han beskriver situationen för publicering av science fiction i Sverige. För den som hört John-Henri prata om ämnet tidigare innehåller den inte så mycket nytt, men för den som inte gjort det är den väl värd att läsa. Som en extra bonus får jag uttala mig lite om de novelltidskrifter för science fiction som finns i Sverige.
[Via Fanspan.]
Andra bloggar om: böcker, läsning, science fiction, sf, john-henri holmberg, tidningen kulturen
Technorati tags: böcker, läsning, science fiction, sf, john-henri holmberg, tidningen kulturen
[Via Fanspan.]
Andra bloggar om: böcker, läsning, science fiction, sf, john-henri holmberg, tidningen kulturen
Technorati tags: böcker, läsning, science fiction, sf, john-henri holmberg, tidningen kulturen
Etiketter:
böcker,
john-henri holmberg,
läsning,
science fiction,
sf,
tidningen kulturen
Kvartalsrapport 3, 2008
Det har redan blivit oktober och kvartalsrapporter dyker upp här och var. De bästa böckerna jag läst under det här kvartalet är de här:
Erlend Loe: Gör vad du vill
Joe Hill: Vålnader
John Ajvide Lindqvist: Pappersväggar
Charles Stross: Halting State
Johan Theorin: Nattfåk
Bruno K. Öijer: Svart som silver
Att det blev två novellsamlingar och en diktsamling på den här listan var förvånande, med tanke på hur få sådana jag läst.
Hela listan:
70: Erlend Loe: Gör vad du vill
71: Sven Christer Swahn: Mina kära döda
72: Didi Örnstedt & Björn Sjöstedt: De övergivnas armé
73: Joe Hill: Vålnader
74: Mari Jungstedt: Den mörka ängeln
75: Stephen King: Wizard and Glass
76: John Ajvide Lindqvist: Pappersväggar
77: Jens Lapidus: Aldrig fucka upp
78: Charles Stross: Halting State
79: Steve Savile: Similar Monsters
80: Philip Reeve: Grön storm
81: Dean Koontz: Livstid
Jerry Määtta: Science fiction i Sverige 1950-1968: En bibliografi
82: Wislawa Szymborska: Ett kolon
83: Jorun Modén: Samael
84: Jan Guillou: Men inte om det gäller din dotter
85: Thåström: TXTR
86: Simon Kernick: En bra dag att dö
87: Johan Theorin: Nattfåk
88: Joakim Andersson: Recept för domedagen
89: Charlie Christensen: Ikoner: Samlade serier 1978-1988
90: Karolina Ramqvist, red.: Nån där?
91: Bruno K. Öijer: Svart som silver
92: Liza Marklund: En plats i solen
93: Per Wersén: Sällskapsspel: Regler och råd
94: David Nessle: Döda fallet
95: Terry Pratchett: Making Money
96: Sture Allén & Kjell Espmark: Nobelpriset i litteratur: En introduktion
Andra bloggar om: böcker, läsning, statistik, kvartalsrapport
Technorati tags: böcker, läsning, statistik, kvartalsrapport
Erlend Loe: Gör vad du vill
Joe Hill: Vålnader
John Ajvide Lindqvist: Pappersväggar
Charles Stross: Halting State
Johan Theorin: Nattfåk
Bruno K. Öijer: Svart som silver
Att det blev två novellsamlingar och en diktsamling på den här listan var förvånande, med tanke på hur få sådana jag läst.
Hela listan:
70: Erlend Loe: Gör vad du vill
71: Sven Christer Swahn: Mina kära döda
72: Didi Örnstedt & Björn Sjöstedt: De övergivnas armé
73: Joe Hill: Vålnader
74: Mari Jungstedt: Den mörka ängeln
75: Stephen King: Wizard and Glass
76: John Ajvide Lindqvist: Pappersväggar
77: Jens Lapidus: Aldrig fucka upp
78: Charles Stross: Halting State
79: Steve Savile: Similar Monsters
80: Philip Reeve: Grön storm
81: Dean Koontz: Livstid
Jerry Määtta: Science fiction i Sverige 1950-1968: En bibliografi
82: Wislawa Szymborska: Ett kolon
83: Jorun Modén: Samael
84: Jan Guillou: Men inte om det gäller din dotter
85: Thåström: TXTR
86: Simon Kernick: En bra dag att dö
87: Johan Theorin: Nattfåk
88: Joakim Andersson: Recept för domedagen
89: Charlie Christensen: Ikoner: Samlade serier 1978-1988
90: Karolina Ramqvist, red.: Nån där?
91: Bruno K. Öijer: Svart som silver
92: Liza Marklund: En plats i solen
93: Per Wersén: Sällskapsspel: Regler och råd
94: David Nessle: Döda fallet
95: Terry Pratchett: Making Money
96: Sture Allén & Kjell Espmark: Nobelpriset i litteratur: En introduktion
Andra bloggar om: böcker, läsning, statistik, kvartalsrapport
Technorati tags: böcker, läsning, statistik, kvartalsrapport
Etiketter:
böcker,
kvartalsrapport,
läsning,
statistik
När fiktion blir verklighet
I går var jag på ett föredrag på datormuseumet IT-ceum. Under titeln "När fiktion blir verklighet" berättade interaktionsdesignern Peter Blom om hur science fiction påverkar uppfinningar i verkligheten.
Han började med att visa dikten "All watched over by machines of loving grace" av Richard Brautigan som beskriver en stark önskan om en värld där man vaggas in i trygghet av övervakande maskiner, och kontrasterade sedan detta mot klassiska sf-verk som exempelvis Orwells 1984.
Medan mycket sciencefictionlitteratur visar upp ett storebrorssamhälle med övervakning så verkar det i dag som om många människor ställer detta på huvudet genom att själva publicera sådant som man tidigare velat hålla privat. Istället för att gömma sin dagbok under sängen så skriver man en blogg på nätet. Istället för att klistra in sina bilder i ett fotoalbum laddar man upp dem till Flickr så att vem som helst i världen kan se dem.
Även om man själv inte gör detta så kan man fastna i det i alla fall. Andra kan fotografera dig när som helst -- vilken mobiltelefon som helst har en kamera -- och ladda upp bilden på nätet. Det är lätt att dessutom förse varje bild med etiketter som visar inte bara när den är tagen utan även exakt var, och på det sättet går det att se hur en person rör sig.
Efter denna inledning gjordes en utvikning om futurologi som är vetenskapen om att förutsäga framtiden, och egentligen har väldigt lite med science fiction att göra. Han tog även upp den konstnärliga rörelsen Futurism som var aktiv i början av seklet och hävdade att den var en föregångare till Futurologin, något som jag är mycket tveksam till. Futuristerna ville kasta ut allt gammalt och skapa en ny tid, inte fundera på hur den kunde komma att se ut. De ville skapa framtiden handgripligen.
Ett koncept jag inte hört talas om förut var uncanny valley som betecknar hur acceptansen för olika saker går ner när de blir väldigt lika sina förebilder, men utan att vara exakt lika. En R2D2-robot är ofarlig, och en C3PO-robot (som är mer människolik, men ändå klart och tydligt en robot) är inte heller något problem. Att skapa en docka eller robot som både ser ut som en människa och beter sig som en är svårt, men i dag börjar vi närma oss. Kvinnan på filmen är datorgenererad, inte verklig. Man kan ana sig till att något inte stämmer, men det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är, och denna likhet-men-ändå-inte gör att reaktionen blir negativ och avvisande.
Mot slutet vidtog en allmän diskussion om olika praktiska exempel på hur företeelser i olika sciencefictionböcker förverkligats. Det första exemplet var en bild på den kommunikator som används i den första Star Trek-serien, som jämfördes med den första modellen av ihopvikbar telefon som kom in på marknaden (som dessutom hette StarTAC). Likheten var rätt slående. Jag berättade om linuxdistributionen ParanoidLinux som Cory Doctorow hittade på i romanen Little Brother men som nu håller på att utvecklas i verkligheten.
På det hela taget ett intressant föredrag, inte olikt de debatter och föredrag man kan vänta sig att få höra på en sf-kongress.
Andra bloggar om: böcker, science fiction, sf, framtiden, futurologi, it-ceum, peter blom
Technorati tags: böcker, science fiction, sf, framtiden, futurologi, it-ceum, peter blom
Han började med att visa dikten "All watched over by machines of loving grace" av Richard Brautigan som beskriver en stark önskan om en värld där man vaggas in i trygghet av övervakande maskiner, och kontrasterade sedan detta mot klassiska sf-verk som exempelvis Orwells 1984.
Medan mycket sciencefictionlitteratur visar upp ett storebrorssamhälle med övervakning så verkar det i dag som om många människor ställer detta på huvudet genom att själva publicera sådant som man tidigare velat hålla privat. Istället för att gömma sin dagbok under sängen så skriver man en blogg på nätet. Istället för att klistra in sina bilder i ett fotoalbum laddar man upp dem till Flickr så att vem som helst i världen kan se dem.
Även om man själv inte gör detta så kan man fastna i det i alla fall. Andra kan fotografera dig när som helst -- vilken mobiltelefon som helst har en kamera -- och ladda upp bilden på nätet. Det är lätt att dessutom förse varje bild med etiketter som visar inte bara när den är tagen utan även exakt var, och på det sättet går det att se hur en person rör sig.
Efter denna inledning gjordes en utvikning om futurologi som är vetenskapen om att förutsäga framtiden, och egentligen har väldigt lite med science fiction att göra. Han tog även upp den konstnärliga rörelsen Futurism som var aktiv i början av seklet och hävdade att den var en föregångare till Futurologin, något som jag är mycket tveksam till. Futuristerna ville kasta ut allt gammalt och skapa en ny tid, inte fundera på hur den kunde komma att se ut. De ville skapa framtiden handgripligen.
Ett koncept jag inte hört talas om förut var uncanny valley som betecknar hur acceptansen för olika saker går ner när de blir väldigt lika sina förebilder, men utan att vara exakt lika. En R2D2-robot är ofarlig, och en C3PO-robot (som är mer människolik, men ändå klart och tydligt en robot) är inte heller något problem. Att skapa en docka eller robot som både ser ut som en människa och beter sig som en är svårt, men i dag börjar vi närma oss. Kvinnan på filmen är datorgenererad, inte verklig. Man kan ana sig till att något inte stämmer, men det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är, och denna likhet-men-ändå-inte gör att reaktionen blir negativ och avvisande.
Mot slutet vidtog en allmän diskussion om olika praktiska exempel på hur företeelser i olika sciencefictionböcker förverkligats. Det första exemplet var en bild på den kommunikator som används i den första Star Trek-serien, som jämfördes med den första modellen av ihopvikbar telefon som kom in på marknaden (som dessutom hette StarTAC). Likheten var rätt slående. Jag berättade om linuxdistributionen ParanoidLinux som Cory Doctorow hittade på i romanen Little Brother men som nu håller på att utvecklas i verkligheten.
På det hela taget ett intressant föredrag, inte olikt de debatter och föredrag man kan vänta sig att få höra på en sf-kongress.
Andra bloggar om: böcker, science fiction, sf, framtiden, futurologi, it-ceum, peter blom
Technorati tags: böcker, science fiction, sf, framtiden, futurologi, it-ceum, peter blom
Etiketter:
böcker,
framtiden,
futurologi,
it-ceum,
peter blom,
science fiction,
sf
onsdag, oktober 01, 2008
Världen som Google såg den 2001
Som en del av sitt tioårsjubileum har Google aktiverat det äldsta sökindex de hade kvar, ett från 2001. Om jag söker på mitt namn i den så handlar både första och andra träffen om mig. Om jag söker i den normala Google så hamnar jag istället på plats tre, sju och nio. Lite sämre placering, alltså, men istället en plats till. Intresseklubben noterar, och så vidare.
Andra bloggar om: google, egosurfning
Technorati tags: google, egosurfning
Andra bloggar om: google, egosurfning
Technorati tags: google, egosurfning
Spekulationerna om nobelpriset igång
När vi kommer in i oktober börjar spekulationerna om vem som ska få årets nobelpris i litteratur som vanligt dugga allt tätare. När pristagaren avslöjas vet vi inte än, men det brukar vara en torsdag i oktober och man brukar få reda på det två dagar i förväg, så antagligen får vi vänta en vecka. Om jag inte minns fel brukar även litteraturpristagaren vara den sista som avslöjas.
Vadhållningsföretaget Ladbrokes har som vanligt vadslagning om vem som får litteraturpriset. Av de namnen som ligger högt på den listan skulle jag gärna se Joyce Carol Oates (7 gånger pengarna) eller Haruki Murakami (10 gånger pengarna) som pristagare. Bäst chanser ger man Claudio Magris, som bara ger tre gånger pengarna.
Svenska akademiens ständige sekreterare Horace Engdahl har också skapat debatt i USA genom att i en intervju med AP säga att
Amerikanska litteraturkännare håller naturligtvis inte med och lovar att skicka Engdahl en litteraturlista för att bättra på hans kunskaper om amerikansk litteratur, rimligen i hopp om att detta ska öka frekvensen av amerikanska nobelpris.
Expressens blivande kulturchef spekulerar om Horace dissning av amerikansk litteratur ska tolkas som att det är en amerikan som får priset i år.
Andra bloggar om: böcker, läsning, priser, nobelpris, horace engdahl
Technorati tags: böcker, läsning, priser, nobelpris, horace engdahl
intressant.se
Vadhållningsföretaget Ladbrokes har som vanligt vadslagning om vem som får litteraturpriset. Av de namnen som ligger högt på den listan skulle jag gärna se Joyce Carol Oates (7 gånger pengarna) eller Haruki Murakami (10 gånger pengarna) som pristagare. Bäst chanser ger man Claudio Magris, som bara ger tre gånger pengarna.
Svenska akademiens ständige sekreterare Horace Engdahl har också skapat debatt i USA genom att i en intervju med AP säga att
USA är för isolerat, för trångsynt. De översätter inte och deltar inte i litteraturens stora samtal. Den okunnigheten är hämmande.
Amerikanska litteraturkännare håller naturligtvis inte med och lovar att skicka Engdahl en litteraturlista för att bättra på hans kunskaper om amerikansk litteratur, rimligen i hopp om att detta ska öka frekvensen av amerikanska nobelpris.
Expressens blivande kulturchef spekulerar om Horace dissning av amerikansk litteratur ska tolkas som att det är en amerikan som får priset i år.
Andra bloggar om: böcker, läsning, priser, nobelpris, horace engdahl
Technorati tags: böcker, läsning, priser, nobelpris, horace engdahl
intressant.se
Etiketter:
böcker,
horace engdahl,
läsning,
nobelpris,
priser
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)