onsdag, november 29, 2006

Cachefrossa

På vägen upp till kursen jag ska hålla i Stockholm några dagar den här veckan passade jag på att stanna till och ta en geocache. När jag förberett det jag skulle träffade jag Martin och åt lite och sedan gick vi en sväng till ett antal cachear i Stockholm, så nu har jag rensat bort rätt många av de otagna cachearna jag haft i centrala Stockholm. Det finns några kvar, men de kräver ofta lite mer speciella förutsättning (klätterutrustning, båt, etc).

Totalt blev det 14 cachear besökta igår. Tolv av dem hittade jag, en såg jag men kunde inte få tag i utan speciella verktyg (en halvmeter ståltråd hade varit bra) eftersom den hade glidit ner i en spricka i en sten och ytterligare en hittade jag inte alls eftersom det helt enkelt var för mörkt för att se något och jag hade inte tänkt på att ta med mig någon ficklampa.

Andra bloggar om:
Technorati Technorati tags:

tisdag, november 28, 2006

Telias fantastiska felanmälan

Igår fick vi reda på att vår telefon inte gick att ringa till trots att det gick bra att ringa ut. När jag provade att ringa ur själv så fick jag ett meddelande om att numret inte existerade.

Jag ringde till felanmälan och anmälde och fick reda på att det beräknades vara färdigt den 30/11 och att jag skulle få ett SMS när det var klart. Idag precis efter lunch fick jag ett SMS om att de hade fixat problemet och att det skulle fungera igen. Att det skulle gå fortare än utlovat var ju lite otippat, så jag provade att ringa hem. Åter samma meddelande om att numret inte existerar.

Nu knappade jag in en ny identisk felanmälan och hängde denna gång kvar i luren för att prata med dem. Inte mindre än trekvart fick man vänta i den telefonkön. Till slut fick jag prata med en tjej som påstod att linjen nu "mätte jättefint" och att det snällt gick fram signaler när hon ringde.

Precis efter att jag lagt på fick jag ett nytt SMS om att de löst problemet, och jag provade igen att ringa. Naturligtvis fungerar det inte. Så nu har jag knappat in en tredje identisk felanmälan. Jag förväntar mig inte att det ska fungera nästa gång de säger att det är klart heller, men det skadar väl inte att prova...

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,

Alla gillar inte yttrandefrihet

Om någon trodde att det var slut på nedmonteringen av informationsfriheten bara för att Bodström fått skaffa sig ett annat jobb så var det fel. DN rapporterar om ett förslag om att avskaffa både tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Det skulle i praktiken innebära att betydligt svagare skrivningar inom EU skulle bli gällande här.

Själv tycker jag att yttrandefrihet är bra. Det tycker uppenbarligen inte landets jurister. Eller åtminstone finns det ett par bodströmlakejer kvar som inte har hunnit avgå än. Tyvärr för dem så har Stasi lagts ner för ett bra tag sedan, men de kanske kan hoppas på att få ett bra jobb i Nordkorea?

[Från Dagens Nyheter via vitter.]

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,

måndag, november 27, 2006

Slit och släng

Att återvinna saker och försöka undvika slösa med resurser i onödan tycker jag är bra. Jag kan inte direkt påstå att Clas Ohlson gör det lättare för dem som vill göra så.

För den som tycker att det är trevligt med värmeljus men samtidigt inte vill riskera eldfaran det innebär att glömma tända ljus så säljer de batteridrivna värmeljus. Närmare bestämt tre stycken i en förpackning, och då med kommentaren "Extra batterier medföljer". Exakt hur många batterier som medföljer framgår inte, men det verkar rimligt att det skulle vara ett per ljusstake. Om man räknar konservativt och antar att det bara är ett extra batteri (det vill säga totalt fyra) så innebär det att dessa batterier kostar (om man bortser från att själva ljusen rimligen borde vara värda något) 29/4 = 7:25 per styck (eller 4:83 per styck om man istället antar att man får sex batterier).

Om man nu ska använda batteridrivna ljus får man väl anta att man kommer att få byta batterier då och då, så låt oss även titta efter vad batterier kostar. Naturligtvis finns även det i lager. Ett fempack med samma sorts batterier kostar 49:- vilket innebär att vi får ett styckpris på 49/5 = 9:80. Och då får vi inte ens några batteridrivna värmeljus. Om man inte vill ligga ute med pengarna för ett fempack batterier när man bara behöver ett kan man naturligtvis även köpa dem styckvis till det facila priset av 20:- per styck eller drygt fyra gånger så mycket som batterierna som följde med lyktorna kostade. Och då får man alltså inte heller några batteridrivna värmeljus...

Det som är mest ekonomiskt är alltså att köpa en uppsättning nya batteridrivna värmeljus varje gång de medföljande batterierna tagit slut. Vad som är vettigast ur ett resursförbrukningsperspektiv är en annan sak. Det bör vara uppenbart för vem som helst utom möjligen hen som sätter priserna på Clas Ohlsons produktsortiment.

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,

En riktig läsfåtolj

Boknörd som jag är kan jag inte annat än falla för den här läsfåtöljen. Jag misstänker att den kanske inte är så skön att sitta i och antagligen ganska klumpig att flytta runt så att man kommer åt böckerna på baksidan, men visst är den häftig?

[Via Popgadget.]

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,

lördag, november 25, 2006

Mindre än en månad kvar

Nu har jag slagit in de första fem julklapparna. Det är naturligtvis en bit kvar innan jag blir klar, men jag har i alla fall börjat.

Andra bloggar om:
Technorati Technorati tags:

fredag, november 24, 2006

Vems är ett språk?

Mapuche-indianerna i Chile har bestämt sig för att stämma Microsoft. Deras klagomål är att Microsoft har översatt Windows till Mapuche-språket, och indianerna hävdar att de har rätten till språket. Deras klagomål är att de är rädda för att deras språk ska dö ut om det inte görs till ett officiellt språk parallellt med spanska. Det kan man naturligtvis tycka att det borde vara, men jag inser inte riktigt vad poängen att stämma Microsoft är om det är det man vill uppnå. Chilenska regeringen har uppenbarligen stött Microsoft under översättandet, men det är den närmaste kopplingen jag kan se.

Om man ska tro kommentarerna på Slashdot så är en del av problemet att språket inte tidigare har något skriftspråk och att Microsoft skapat ett sådant utan att konsultera dem som faktiskt talar språket. Samtidigt finns det uppenbarligen sedan tidigare ordböcker på språket, så helt utan skriven tradition (om än kortvarig) kan det inte vara. Jag tycker mest att det låter som att man upptäckt att det nu finns någon med gott om pengar som använt språket och att man därmed kan hoppas på att stämma till sig en del av dessa pengar. Problemet (för indianerna) är naturligtvis att alla de där pengarna kan användas för att betala en hel hord av advokater.

På Slashdot hittar jag också detta bland kommentarerna:

Copyright law was not designed with oral traditions in mind. Therefore, a lot of previously unwritten languages face strange legal problems. For example, a person records elders telling a traditional story and publishes them as recordings or a transcribed text. The person who did the publishing has the copyright for those recordings, not the original storyteller. Thus, if the storyteller performs that same story in public, he is violating the law. Central texts of a society's religion are now the intellectual property of an outsider. There has been some work to fix this issue, but things are not perfect yet.

Concrete example (with all distinguishing features withheld for obvious reasons): The last knowledgeable elder of a tribe died. A linguist who could not get a job in academia has many hours of recordings of this elder, but won't release them to the tribe, unless they pay him lots and lots of money. The tribe is trying to recover its religious stories, fables, tribal history, and revitalize its language, but it is all held hostage by one man who is not affiliated with the tribe in any way. The tribe's position is that they should have some rights to the material, since it has been in the tribe forever. But the law says the material belongs to the man who made the recordings. (Oh, and the tribe is reluctant to take it to court until all other options are exhausted, because they are afraid of possible precedents.)


Jag tycker att det ser ut som att det här är åtminstone två frågor. Dels handlar det om upphovsrätten till de inspelade banden och dels handlar det om upphovsrätten till det som är inspelat på banden. Så vitt jag kan se är det två helt skilda saker.

Att personen som spelar in banden får upphovsrätten till de inspelningarna har jag inga större problem med. Det innebär att han får förfoga över de banden som han vill. Han får kopiera dem eller publicera dem. Han får vägra att dela med sig av dem, inklusive till den han spelat in, om han vill. Man kan tycka att han bär sig moraliskt förkastligt åt om han inte delar med sig till den inspelade parten om de så vill, men jag kan inte se att han på något sätt måste dela med sig.

Sedan finns det ytterligare en komplikation här. Det kan röra sig om inspelningar av folk som inte har en aning om vad en bandspelare är, än mindre upphovsrätt. Att i det läget komma med legalt finlir är, minst sagt, moraliskt tveksamt. Det problemet är dock på intet sätt begränsat till just den här typen av information. Det är precis samma problem som uppstår när läkemedelsföretag tar patent på mediciner som de fått fram genom att använda information som medicinmän i djungeln fört vidare genom århundraden. Egentligen är problemet rent av ännu större när det handlar om patent på liv. Där har man inte ens teoretisk möjligheten att "låta bli att berätta något".

Den andra frågan handlar om upphovsrätten till den information som finns på banden. Att säga att upphovsrätten tillfaller den som först publicerar det är naivt, milt uttryckt. Det skulle exempelvis innebära att jag kan gå och sätta mig utanför en replokal där ett band spelar en ny låt för första gången och spela in detta och sedan publicera det själv, och sedan kräva bandet på royalties för att de ska få framföra låten de själva hittat på. Så fungerar det inte. Att indianerna har rätten till sina legender och att använda sitt språk är fullständigt självklart, vare sig någon har spelat in det eller inte.

Om någon däremot spelat in en av dessa berättelser och det sedan händer sig att alla som känner till den berättelsen dör eller glömmer bort den så är inspelaren på intet sätt tvungen att "lämna tillbaka" den. Han kan inte hävda att berättelsen är hans, men inspelningen av den är hans. Om indianerna inte har sett till att bevara den själva så är den förlorad för dem, konstigare än så är det inte. Att den finns på band och därmed är bevarad ger dem ingen rätt till kopior av bandet. Om de däremot själva fortfarande kommer ihåg legenderna som är inspelade på banden så är de i sin fulla rätt att återberätta dem när och var som helst, oavsett vad den som spelat in dem tycker.

[Från CNN via Slashdot.]

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,

onsdag, november 22, 2006

My only friend, the end

Nu är november slut. Eller åtminstone så är jag färdig med NaNoWriMo! Min roman har nu 51416 ord, så jag är i mål med gott om tid till godo. Jag lyckades till och med åstakomma något slags slut.

Idag har jag haft ett kundmöte i Karlskrona, så jag har tillbringat 6-7 timmar på tåg och därmed haft gott om tid att avsluta min roman.

Andra bloggar om: ,
Technorati Technorati tags: ,

söndag, november 19, 2006

40k!

40049 ord. Bara 20% kvar. Dags att sova.

Det går att skriva 500 ord på en kvart utan att veta vad som ska hända i förväg. Jag är inte säker på att jag rekommenderar det allt för ofta, men samtidigt är det spännade att se vad som ramlar ut när man inte har tid att fundera alls på vad som händer utan bara skriva det som först faller en in.

Andra bloggar om: ,
Technorati Technorati tags: ,

lördag, november 18, 2006

Örebrobesök

Idag har familjen varit i Gustavsviksbadet i Örebro och badat. Själv passade jag på att besöka bokmässan i Örebro.

Jag lyssnade på föredrag av Herman Lindqvist och Anna Jansson samt ytterligare ett om skrivande av ett par som jag inte vet vad de hette. Dessutom köpte jag naturligtvis ett par böcker. De ovanliga 2 av Åke Mokvist (signerad), En soffliggares dagbok 1-15 september 1968 av Tage Danielsson och Kvinna i grönt av Arnaldur Indriðason som Bokbussen på TV talade väldigt varmt om häromdagen.

Dessutom plockade jag på mig tre av alla de BookCrossing-böcker som låg spridda över lokalen samt pratade med fyra personer som hade placerat ut dem och stod påpassligt placerade intill dem, iklädda BookCrossing-tshirtar. Det visade sig att två av dem dessutom höll på med NaNoWriMo.

Jag hade tänkt att hinna passera 40000 ord idag, men midnatt ser otäckt nära ut...

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

lördag, november 11, 2006

Det börjar hända saker

Nu har jag precis passerat 25000 ord i min NaNoWriMo-roman eller, om man så vill, 67 sidor. Det innebär att jag har passerat mittenstrecket, och det med flera dagar till godo till mitten av november.

Jag är inte längre allt för orolig för att jag ska klara av att faktiskt få ihop 50000 ord på utsatt tid. Det verkar klart inom det möjligas gräns.

Det som blir svårt blir att få dessa 50000 ord att hänga ihop på ett vettigt sätt och faktiskt leda fram till något. Framför allt det senare. Det är inte allt för svårt att leda sina personer från en händelse till en annan, men att få dessa händelser att leda till en dramatisk eskalation och sedermera upplösning är något som jag långt ifrån känner mig säker på än så länge.

Huvudpersonerna har i alla fall till slut trampat tillräckligt långt in i den otrevliga smet jag har brett ut omkring dem för att de själva nu ska inse att de faktiskt har en del problem. Hur de ska lösa detta har de ännu inte kommit på. Det är OK, för det vet inte jag heller.

Andra bloggar om: ,
Technorati Technorati tags: ,

fredag, november 10, 2006

Linköping, kvällen den fjärde november 1899

Nu har jag börjat komma till det omtalade stadiet när det flyter fram scener som jag inte har en aning om var de ska sluta förrän jag skrivit dem färdigt. Klart häftig känsla!


Linköping, kvällen den fjärde november 1899



Hertha satt på sängen i sin lilla lägenhet och tittade rakt ut framför sig. Hon hade suttit så länge. Hon var medveten om att tiden gick, men kunde inte avgöra hur lång tid som gått sedan hon kom tillbaka till lägenheten efter att ha pratat med fru Larsson och herr Bengtsson. Det hade blivit mörkt ute för ett tag sedan.

Hon hade skyndat hit genom snålblåsten med den lilla lådan hon fick i ena handen och sitt anteckningsblock i den andra. Det var inte vinter än, men det kändes som om vinden kom från nordpolen. Eller åtminstone gjorde det det när vinden träffade henne från höger. Kanske var det för att hon höll så krampaktigt hårt i det lilla tygbyltet med lådan i? Det var nästan som om det flödade ut kyla ur lådan, som om den vore full med is, nej, något ännu kallare än is. Hertha hade aldrig känt sig så totalt genomkall som hon gjorde på vägen hem från fru Larsson.

Så fort hon kom innanför dörren i lägenheten hade hon ställt ifrån sig tygbyltet med lådan. Hon ställde den på hyllan på kakelugnen innan hon ens hade tagit av sig kängorna. Så fort hon hade fått den ur händerna kände hon sig lite mindre kall, och kunde börja lugna ner sig lite grann. Den sista biten hem hade hon småsprungit, och allt mer fått känslan av att någon förföljde henne eller i alla fall betraktade hennes varje rörelse. Sedan hon kommit in kände hon sig lite lugnare, även om hon fortfarande var isande kall inombords. Hon insåg att hon hackade tänder.

Med skakande händer började hon göra upp en brasa i kakelugnen, men det tog en god stund och ett tiotal tändstickor innan hon lyckades få eld på brasan. Hon stoppade in ordentligt med ved och satte sig ner på sängen utan att veta vad hon skulle ta sig för. Det tog lång tid innan hon rörde sig över huvud taget.

Hon tittade på elden i kakelugnen som vid det här laget nästan hade brunnit ut igen. Hon försökte upparma energi för att resa på sig och gå och lägga på mer ved, men det kändes som om hon var helt slut. Hon insåg att hon fortfarande satt med alla ytterkläderna inklusive kängorna på sig inne och frös trots att hon eldat. Hon tittade ner och såg att hon gjort leriga fotspår på den mjuka trasmattan hennes mamma vävt åt henne att ha nedanför sängen. Hon kände på sig att hon borde göra något åt det, men kunde inte riktigt komma på vad hon borde göra.

Hon bestämde sig för att vänta ett tag till. När hon suttit ytterligare en lång stund, men utan att veta riktigt hur länge samlade hon alla krafter hon hade och försökte resa sig. Hon vinglade när hon kom upp på benen och stödde sig mot väggen, men hon lyckades resa på sig och stå upp. Hon kände sig som om hon inte hade stått upp på månader, och var tvungen att stå stilla ett tag för att få ordning på världen. Det var något hon var tvungen att göra, men vad? Hon hade lovat något.

Plötsligt hörde hon den regelbundna klangen av en kyrkklocka, och det var som om den väckte henne ur en lång sömn. Hon hade lovat att hon skulle träffa Gustaf och de andra på Drufvan klockan sju. Hon försökte räkna slagen från kyrkklockan, men var inte säker på hur många slag som hade passerat när hon började. Den hade slagit fler slag än fem, men hur många fler? Var var hennes ur? Hon såg sig omkring efter sin kappa, innan hon insåg att hon hade den på sig. Hon stack ner handen i innerfickan och fick till slut upp sitt ur. Det var tre minuter över sju. Hon borde vara på Drufvan nu och berätta för Gustaf att det verkligen funnits mer att få reda på om de försvunna hundarna. Varför hade det varit hon som utsetts att gå tillbaka dit och få prata med herr Bengtsson? Varför inte en kraftig karl som Gustaf? Fast hur kunde någon veta att det skulle vara så tärande? Och hur trött hon än kände sig nu kunde hon inte heller önska att någon annan hade fått genomgå det istället för henne.

Hon måste ta sig tillbaka till Drufvan för att varna de andra för att de var något farligt på spåren. Eller var det det som var dem på spåren?

Hon gick sakta de två metrarna fram till kakelugnen och kände sig som om hon var åttio år gammal. Det var en ansträngning att bara flytta fötterna. Hon sträckte ut handen för att åter ta upp tygbyltet med asken men kunde inte bringa sig att ta i det. Hon blev stående med handen en decimeter från byltet i ett par minuter. Hon kände hur den svaga värme som till slut hade återvänt till hennes händer började ge vika för kylan igen. Hon gav upp och sänkt handen igen. Hon kunde inte bringa sig att ta i byltet igen.

Hon lät byltet ligga kvar på hyllan på kakelugnen där hon lagt det och påbörjade istället sin promenad mot Drufvan.

Andra bloggar om: ,
Technorati Technorati tags: ,

TVn är död, leve internet

Dagens Computer Sweden konstaterar att 77% av gymnasieeleverna i Sverige skulle välja bort TVn före internet och de var tvungna att välja. Det enda jag inte förstår är den känsla av förvåning som texten förmedlar. Jag skulle göra samma val utan att tveka en sekund.

Ett interaktivt medium med valfrihet över vad man vill göra och när man vill göra det slår självklart ut ett enkelriktat medium med fasta sändningstider. Det är ju inte ens en match. Tittandet på TV-serier har gått upp på sistone, men allt fler ser dem inte när de sänds på TV utan när man själv vill, från DVD eller nedladdat från nätet. Varför skulle jag vilja se min favoritserie just i tempot ett avsnitt i veckan, och just på den tiden när det passar mig att träna? Visst har videon funnits ett tag nu, men det löser bara det ena av problemen. Jag måste fortfarande vänta tills TV har sänt avsnitten innan jag kan titta på dem, även om jag sedan åtminstone kan titta på den när jag vill.

Det är också trevligt att se hur nätet får folk att kommunicera över gränserna. Förr i tiden var vi här i Sverige nöjda med att få storfilmer på bio något år eller så efte att de hade haft världspremiär i USA. Nu händer det faktiskt att storfilmer har världspremiär samtidigt över hela världen. Vi är däremot inte riktigt där när det gäller TV-serier, och det tror jag är en bidragande orsak till mycket fildelning. Om man fastnar för en TV-serie så vill man inte vänta i flera år tills en lokal TV-kanal har köpt in den och visar de senaste avsnitten. När det går att ladda ner avsnitt som sänds i USA samma kväll som de sänds så är det ett naturligt val, och inte ens att försöka kämpa emot så länge man inte samtidigt erbjuder samma tillgänglighet på något lagligt sätt. Den stora majoriteten av svenskar som konsumerar TV-serier har inget problem med att se dem otextade, och de flesta av dem är även kompetenta att leta upp avsnitten på nätet allt eftersom de sänds. TV-bolagen måste hitta på sätt att hantera detta eller gå under. Folk har insett att världen blir trevligare när de själva får välja vad de ska titta på och när. Den insikten går inte att ta bort igen.

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,

onsdag, november 08, 2006

En tredjedel!

Jag har just passerat 17000 ord, vilket innebär att jag klarat av mer än en tredjedel av min roman! Dessutom verkar det som om mystiken i handlingen nu börjar tätna så smått...


Andra bloggar om: ,
Technorati Technorati tags: ,

tisdag, november 07, 2006

Mer om NaNoWriMo från Corren

På det NaNoWriMo-fika som avhölls i helgen han som skrev artikeln om mig i Corren med, och han har nu producerat en ny artikel som dock bara finns på webben.

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,

Ett tåg på väg till Linköping, den tredje november 1899

Eftersom det frågas efter utdrag från mina NaNoWriMo-skriverier så kommer en liten bit här. Jag misstänker att det vimlar av historiska detaljer som inte är korrekta, men det finns åtminstone ett par stycken som jag vet är rätt.


Ett tåg på väg till Linköping, den tredje november 1899



Tåget stod stilla på den lilla perrongen utanför ännu ett stationshus i tegel. Sten Celander hade tappat räkningen på vilken i ordningen det var sedan han lämnat Gävle. Han tittade på kartan han hade framför sig på bordet. Linghem, det såg ut att vara den sista stationen innan han slutligen kom fram till Linköping. Möjligen fanns det någon liten hållplats som inte syntes på kartan också, men i princip var han framme.

Han lutade sig tillbaka i sätet och tittade ut. Just här fanns det inte mycket att se, förutom stationen och ett stort gult hus bakom den. Det fanns några hus till, så klart, men i övrigt verkade det mest vara åkermark. Det förklarade nog varför han inte hade hört talas om Linghem förut. Detsamma gällde å andra sidan de flesta andra ställen tåget hade stannat i på resan söderut, så det var inget unikt för just det här stoppet. Han tog fram sin pipa ur fickan på rocken som hängde på en krok bredvid fönstret och stoppade den noggrannt. Medan han höll på med det kom en mustaschprydd stins ut på perrongen för att vinka av tåget igen. Vad var det som gjorde att alla stinsar hade mustasch?

Han tog fram sin tändsticksask och började omsorgsfullt tända sin pipa. Lagom som han fått fyr på den kändes det ryck i tåget som signalerade att man var på väg igen, och ännu en tegelfärgad station började röra sig bort ur synfältet. Ganska snart försvann husen ur sikte och utsikten förvandlades till åkrar igen, då och då skymda av röken från loket. Han hade klivit av på en perrong för några stationer sedan för att få lite frisk luft men hade snart klivit ombord på tåget igen eftersom det blåste så kallt. Det verkade som om det skulle bli en tidig vinter i år. Även om det inte kommit någon snö än så var vinterkylan redan här.

Medan landskapet svischade förbi utanför fönstret rökte han sin pipa i lugn och ro. Efter ett tag kom konduktören och upplyste om att tåget snart var framme i Linköping. Sten började lägga undan kartan och lite andra småsaker i sin portfölj och ta på sig rocken i väntan på avstigning.

När tåget började sakta in såg han att även Linköpings station till största delen var byggd i tegel, men eftersom man blandat upp det med partier i gul sten så såg den inte lika deprimerande tråkig ut som de flesta andra stationer verkade göra.

Det verkade som om snålblåsten tilltagit under den sista resan, så han drog rocken runt sig lite extra, tog sin portfölj och klev av tåget och väntade på att hans väskor skulle lastas av. Medan han väntade såg han sig om och drog ner hatten ordentligt så att den inte skulle blåsa av.

"Hallå! Droska!"

En smal ung man kom framspringande.

"Ja, herrn. Vart vill ni åka? Är det där era väskor?"

Sten nickade, stack handen i innerfickan och plockade upp sin anteckningsbok och bläddrade lite. "Jungfru Lovisas hotell." Normalt sett brukade han alltid bo på Stora hotellet oavsett vilken stad han kom till, men han hade blivit rekommenderad att det här hotellet var trevligare.

"Självfallet, herrn." Yngligen tog Stens väskor och lyckades med en rejäl ansträngning få med sig båda på en gång. Han var uppenbarligen starkare än han såg ut. Det var å andra sidan inte så svårt. Yngligen ledde vägen till framsidan av stationen där ett par droskor stod parkerade. Han öppnade dörren och lät Sten stiga in och konfererade sedan med kusken medan han lastade på väskorna.

Det verkade som om Linköping byggt sin station utanför staden men hoppades att staden skulle växa hit så småningom. Just nu låg den för sig själv, men man hade byggt en paradgata rakt ut från stationen som såg lite malplacerad ut eftersom det bara fanns hus på ena sidan om den. Det var säkert bra med stadsplanering, men det såg lite konstigt ut innan det var färdigbyggt.

Det visade sig att det inte var så långt in till staden som han först befarat. Om vädret hade varit lite mer gästvänligt hade det rent av kunnat vara trevligt att promenera den biten, men som det såg ut nu var han mest intresserad av att komma till sitt rum så att han fick sova. I morgon skulle han träffa sin värd och tidigare underordnade, Gustaf. Sten undrade fortfarande vad det egentligen var för ärende som han ville ha hjälp med, men han hade inget emot att hjälpa sina bekanta där han kunde, nu när han dragit sig tillbaka från det militära livet.

För några veckor sedan hade han fått brev från Gustaf där det hade låtit som om det var något allvarligt han behövde hjälp med, men han hade inte velat tala om exakt vad det gällde. Klart mystiskt, men nu var det mindre än ett dygn tills deras avtalade möte när han skulle få reda på vad som stod på. Han hade till och med frågat i ett extra brev exakt vad det hela handlade om, men hade trots påstötningen bara fått till svar att det var bäst att ta detaljerna ansikte mot ansikte istället för via brev.

Hotellet var som han hade blivit rekommenderad det. Ingen lyx, men rent och snyggt med ett trevligt rum bokat åt honom, som avtalat. Efter att ha installerat sig i rummet tog han på sig rocken igen för att gå en promenad som han hade för vana när han kom till en ny stad, men ganska snart ångrade han sig och vände tillbaka mot hotellen. Det blåste för kallt för att vara trevligt att vara ute. På något sätt lyckades vinden komma ner även på de små trånga gatorna här, och flera gången var han tvungen att hålla i hatten för att få ha den i behåll. Att se på staden fick anstå tills imorgon när han skulle träffa Gustaf.


Andra bloggar om: ,
Technorati Technorati tags: ,

Vilse på västkusten

Vi har bestämt oss för att åka till Göteborg en helg innan jul. Ingen av oss hittar för tre öre där och jag hittar inga bra ställen i reseguiden heller, så vi behöver tips om vad man hittar ett rum för fem personer. Idealiskt ett vandrarhem i närheten av Liseberg. Realistiskt ett hotell eller vandrarhem med vettiga förbindelser dit. Finns det några Göteborgare som läser detta så tar jag gärna emot tips.

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,

måndag, november 06, 2006

Filserver OK igen, så nu fungerar stereon

Nu har jag äntligen fått ordning på vår filserver igen, så nu går det att lyssna på musik igen. Eftersom stereon spelar mp3-filer och de hämtas över nätet från garderoben så har det varit tyst ett tag sedan filservern slutade fungera. Funktionen är återställd som förut, men den nya (som inte är speciellt ny) servern låter som en industrifläkt. Jag ska se till att ordna det vid tillfälle, men det är inte ett lika kritiskt problem som att servern inte fungerar alls.

Nu behöver jag bara se till att få ordning på webbservern också så är ordningen återställd igen.

söndag, november 05, 2006

Fortfarande på spåret

Jag satte som mål för mig själv att passera 10000 ord-strecket under helgen, och vid senaste summeringen hade jag 10300 ord. Det är inte bara skönt att ha lyckats hålla det målet, det betyder också att min statusrapport redan visar grönt för imorgon. Jag har alltså en dag till godo. Det betyder däremot inte att jag tänker lägga mig på latsidan och slappa en dag, för då kommer jag garanterat att fortsätta att tappa. Nu är det bara att fortsätta att stå på så länge det går som gäller.

Andra bloggar om: ,
Technorati Technorati tags: ,

lördag, november 04, 2006

NaNoWriMo-fika

Idag träffade som annonserat jag och sex andra NaNoWriMo-deltagare på Linds konditori och pratade om skrivande och annat i ett par timmar. Det är alltid skönt att se att andra har samma problem som man själv kämpar med. ;-)

Efter att jag kom hem från det har jag klarat av att skriva dagens beting. Jag har visserligen inte hållit mig till de 2000 ord jag tänkt sikta på per dag vare sig idag eller igår, men jag har i alla fall hållit mig över de 1667 ord som behövs för att nå 50000. Nästan allt jag skrivit idag introducerar en ny person som jag inte visste ett smack om när jag började skriva, men nu känns det som om jag har ett rätt bra grepp om honom. Ytterligare tre-fyra personer måste fixas fram inom en snar framtid, sedan kan det börja hända saker på allvar.

Andra bloggar om: ,
Technorati Technorati tags: ,

torsdag, november 02, 2006

Kapitel ett påbörjat

Nu har jag lagt prologen bakom mig och huggit in på kapitel ett. I min planering hade jag ganska klart för mig vad som skulle hända, och namn på fem personer som skulle träffas, plus något enstaka adjektiv som beskrivning till var och en. Nu har de träffats, och på något magiskt sätt känns det som om jag fått lite grepp om vilka de är. Inte så att jag känner dem väl, men de har ju bara träffats och hälsat på varandra. I sinom tid ska vi nog lära känna varandra bättre.

Nu har jag totalt skrivit ihop 4250 ord. Det är inte bara tillräckligt för att uppfylla dagsransonen för igår och idag, det är mer än hälften av dagsransonen för imorgon också. Yay!

Andra bloggar om: ,
Technorati Technorati tags: ,

onsdag, november 01, 2006

Yay! Det fungerar!

Nu ger jag upp dagens skrivande. Betinget för en dag för att hålla tempot som behövs för att komma i mål är 1667 ord. Nu har jag skrivit 2100 ord, så nu känner jag mig nöjd med dagens insats. Jag har producerat det mesta av prologen, men lite till behövs.

Andra bloggar om: ,
Technorati Technorati tags: ,

Äntligen november!

Jag kan inte påstå att jag blev speciellt glad när jag tittade ut imorse och såg att det låg snö på allting men trots allt är det november, och det innebär att NaNoWriMo har börjat!

Normalt sett brukar jag ta det lugnt på lunchen och läsa några sidor i en bok, men idag tog jag en snabblunch och började skriva på min prolog istället. Jag hann inte färdigt med den, men nu har jag i alla fall 551 ord skrivna vilket innebär att jag bara har ungefär 99% av jobbet kvar.

Den lilla blå ikonen till vänster visar hela tiden hur långt jag har hunnit, och om man klickar på den så kommer man till en lista som visar hur långt alla mina bekanta som också håller på med NaNoWriMo har kommit. Bara tre av dem har skrivit något än, men av dem ligger två före mig. Nåja, jag kommer igen efter att ha jobbat några timmar till. I kväll ska det skrivas!

Andra bloggar om: ,
Technorati Technorati tags: ,