måndag, mars 31, 2008

Hela ElfQuest gratis!

Antagligen den första långa serie jag läste efter att ha gjort slut på Tintin var ElfQuest, och den gjorde ett outplånligt intryck. Nu, som en del av trettioårsjubiléet för serien lägger man ut allt material på webben. Allt material. När allt är digitaliserat kommer det att vara över 6000 sidor. Jag har de första åtta böckerna (vilket var allt som fanns när jag köpte dem), och det har kommit mycket sedan dess.

Jag kan inte uttala mig om de senare delarna, men åtminstone de första åtta albumet är riktigt bra. Om du inte redan gjort det så passa på att läsa dem nu!

[Via BoingBoing.]

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,

Ett säkert vårtecken

Bosses glassbar har öppnat, så nu är det vår!

"I'm not dead yet!"

Trots indikationer på motsatsen är jag inte död, även om jag inte skrivit här på ett tag. Jag har inte ens lyckats läsa ut någon bok sedan sist.

Däremot har jag spelat en hel massa spel. För en vecka sedan var hela familjen i Göteborg där en del av oss tillbringade all vår tid på Gothcon och spelade spel medan andra gjorde stan. Camilla har skrivit lite om resan, men mest om icke-Gothcon-delarna av den.

På Gothcon spelade vi en massa kort- och brädspel. Förutom det tjatar barnen också om att de vill prova rollspel, så jag har beställt ett startpaket av det svenska rollspelet Eon. Jag har sedan förut en komplett uppsättning av första utgåvan av Advanced Dungeons & Dragons och en av Kult. Inget av dem känns som något som är lämpligt att använda för ett par nybörjare som är 11 och 14 år gamla, om än av helt olika skäl.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

onsdag, mars 26, 2008

2008-37: Arto Paasilinna: Domedagen gryr

Skogshuggaren Hermanni Heiskari sitter på isen på enare träsk och pimplar när en luftballong havererar precis i närheten. Han undsätter kvinnan som släpas med i korgen. Hon heter Lena Lundmark och visar sig vara synnerligen rik. Eftersom Hermanni räddat livet på henne erbjuder hon honom att leva lyxliv på hennes bekostnad ett helt år.

Långt innan det året är slut förälskar hon sig i Hermanni, men han är inte presentabel i de kretsar där hon rör sig. För att råda bot på det anlitar hon sin farbror Ragnar Lundström som får i uppdrag att kultivera Hermanni. De påbörjar en turné mellan goda restauranger, kurser och upplevelser för att göra en fin herre av Hermanni. Alla dessa kurser ger resultat, men det visar sig också att Hermanni har egna planer som är långt mer avancerade än Lena och Ragnar kunnat ana, och naturligtvis dras de med i hans projekt.

Det här är en riktig skröna. Det är väl inget som är totalt orimligt och absolut inte skulle kunna hända, men mycket faller i kanten av det trovärdiga. Allt presenteras dock på ett sätt som gör att det känns sammanhängande även när det är som mest knasigt. Det händer att man skrattar under läsningen, men oftare är det humor på ett mer underfundigt plan. Jag har aldrig läst något av Paasilinna tidigare, men det här tycker jag gav mersmak.

Arto Paasilinna: Domedagen gryr
Bonnier Audio, 2008
Översättning: Camilla Frostell
Uppläsning: Frej Lindqvist
7 CD
ISBN: 9179536492
ISBN13: 9789179536497

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,

torsdag, mars 20, 2008

Boknörd

Nu har jag gjort Boknördstestet och fått reda på att jag är 85% boknörd.

Några av frågorna hade lite underliga svarsalternativ, dock. Det största antalet olästa böcker man kunde säga sig ha liggande var 20. Jag har en hel vägg i arbetsrummet (uppskattningsvis ett dussin hyllmeter). Frågan hur många böcker jag skulle ta med mig för en vecka på stranden är också lite mysko, för jag skulle aldrig utsätta mig för en vecka på en strand.

Andra bloggar om: ,
Technorati Technorati tags: ,

onsdag, mars 19, 2008

2008-36: Naturskyddsföreningen: Grön design

Årets bok från Naturskyddsföreningen handlar om design och närbesläktade frågor. För inte så många år sedan var det helt omöjligt att få tag i miljömärkta kläder, och när det sedan började komma enstaka plagg så var det fråga om totalt designbefriade plagg: man fick välja mellan ekologisk produktion och snygga kläder. Nu börjar det tydligen bli ändring på det i takt med att fler designers väljer att jobba med miljömärkta material.

Det finns några sidor i boken som ser ut som en modekatalog, men de är de minst intressanta. Det som är mer givande är exempelvis berättelsen om hur ett par svenska kvinnor helt sonika bestämde sig för att de skulle starta ett miljömärkt sömnadsföretag på Sri Lanka. När de kom ner och började tala med några tilltänkta anställda började de med att fråga vad en normal lön var och utbrast att det gick ju inte. Kvinnorna som sökte jobb såg nedslagna ut eftersom de trodde att de skulle få ett ännu sämre bud, men istället fick de resonera sig fram till hur mycket pengar man egentligen behövde för att överleva vettigt, och sedan sattes lönen till det. Och då handlade det om lönen för normal arbetstid; de stora internationella företagen kräver att folk arbetar massor av timmar övertid så redan att få begränsad arbetstid var ett lyft, att dessutom få hög lön (omkring tre gånger den normala) var naturligtvis exceptionellt. Efter ett tag upptäckte man att en del hade svårt att göra rätt när kläderna skulle packas i kartonger och insåg att det handlade om vuxna kvinnor som inte kunde räkna sig fram till rätt antal plagg per låda. Det ledde till att man även stått för utbildning.

De här åtgärderna gör att man får betala lite mer än vad de stora företagen gör, men det är trots allt inte där de stora kostnaderna ligger. Samtidigt får man både nöjda, välmående och lojala anställda och lätt att dra till sig andra kompetenta personer.

Det finns många andra berättelser kring ämnet miljövänlig produktion i boken, varav rätt många är fokuserade på någon som gör något, snarare än ett problem. Det gör att den kvarvarande känslan efter att ha läst boken är att vi är på rätt väg. Visserligen är det långt kvar (jag har för mig att andelen ekologiskt odlad bomull -- världens hårdast besprutade gröda -- var 0.1% av produktionen), men jag tror inte att vi behöver en domedagsprofetia till.

En kul trend som också tas upp är DoRedo; att göra om uttjänta eller på annat sätt överblivna saker till något annat användbart istället för att bara slänga dem. För den som är intresserad av sådant kan jag rekommendera bloggarna Make och Craft.

Naturskyddsföreningens årsbok har kommit långt; för tjugo år sedan framstod den snarare som en lärobok som ville övertyga läsaren om vad som var fel i världen och vad som behövde göras åt det. Jag säger inte att analysen var fel eller att åtgärderna var onödiga, men didaktiken låg allt för tung över böckerna för att det skulle bli riktigt njutbart att läsa. De moderna årsböckerna är mycket mer läsvänliga utan att för den sakens skull sakna miljöengagemang.

Naturskyddsföreningen: Grön design
Naturskyddsföreningen, 2008
Redaktion: Cecilia Bertilsson & Mats Hellmark
168 sidor
ISBN: 9155820085
ISSN: 14010054

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

tisdag, mars 18, 2008

Arthur C. Clarke död

Science fiction-författaren Arthur C. Clarke har dött. Han fyllde nyligen 90 år och tillhörde därmed en av de första generationerna av sf-författare.

Tyvärr har det aldrig blivit av att läsa speciellt mycket av honom; på rak arm är jag osäker på om jag läst mer än 2001: A Space Odyssey. Här får jag skämmas lite...

[Via Charles Stross' blogg och DN.]

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,

Filter april-maj 2008

Jag började läsa en sf-bok på tåget till Stockholm i går och tänkte fortsätta i den på kvällen, men det första numret av tidskriften Filter som jag köpte på kvällen kom imellan. Nu har jag läst nästan varenda ord på Filters 160 sidor och boken ligger orörd.

Jag är ingen storkonsument av tidskrifter så jag missar säkert uppenbara jämförelseobjekt, men de första jag kommer att tänka på är Månadsjournalen och Wired. Wired på grund av den stora bunten reklamsidor man får vada igenom innan själva tidskriften börjar. Innehållet är däremot inte speciellt likt. Det upplever jag däremot att det till stor del är mot Månadsjournalen, även om det känns som om Filter är bredare i ämnesvalet. Här finns en skildring av hur en restaurang förbereder sig inför vad de tror är ett besök från en inspektör från Guide Michelin, en artikel om hur plast kan vara ett större hot mot miljön än klimatförändringen, en presentation av Carl Lundström som utpekats som både finansiär av The Pirate Bay och högerextremist, en intervju med Kerstin Ekman och ... *puh*

Förutom detta en hel skock med ensidesintervjuer med olika personer som trots sin relativa korthet inte känns avhuggna. På slutet finns även ett antal fasta sektionen: böcker, film, media, resor, etc. Det hela är en imponerande produktion. Varierade ämnen och bra texter som lyckas vara intressanta både när det handlar om ämnen där jag har koll och där jag inte vet något. Utan att vara ett nyhetsmagasin är ambitionen att kommentera det som händer nu och alla artiklarna känns också aktuella.

Om Filter lyckas upprätthålla den här nivån även på kommande nummer så är det ett givet köp.

Artikel i SvD om Filter.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,

måndag, mars 17, 2008

Gammal och ny tidskrift

En gammal bekant och en nykomling i tidskriftsfloran. Återstår att se
vilken som är intressantast. Filter ser helt klart lovande ut.

2008-35: Inger Frimansson: Ligga som ett O

Inger Frimansson verkar mest vara känd som deckarförfattare, men det här är inte någon deckare utan en uppväxtskildring. Nina växer upp precis efter andra världskriget. Till en början flyttar familjen runt en del eftersom faderns arbete kräver det men till slut hamnar man i Jönköping.

Egentligen kan man sammanfatta Ninas liv under den period som boken täcker med två ord: naivitet och kreativitet. Hon tycks ofta betrakta världen omkring sig lite utifrån utan att riktigt förstå hur den fungerar, och hennes första reaktioner till saker ger ofta intryck av att hon är kusinen från landet som inte har någon koll, vare sig det gäller skolkamrater, tungomålstalande (Jönköping, som sagt) eller kärlek.

Under hela sin uppväxt hittar hon också på berättelser. Till att börja med i form av lekar för sin yngre syster, men så fort hon kommer upp i skolåldern briljerar hon i uppsatsskrivning. Hon börjar skicka in noveller till barnsidor i tidningar och tjänar pengar på det, men för att det inte ska se ut som om samma person skriver för mycket skickar hon in en del av dem under sina andra förnamn eller något av sin systers namn. Hon drömmer om att bli författaren (åtminstone efter ett tag, när hon inser att det faktiskt är människor som skriver böckerna hon läser) och börjar så småningom skriva en roman själv.

Skildringen av Ninas uppväxt är bra och skildringen av 1950-talet känns gedigen. Det eviga skrivandet Nina ägnar sig åt tilltalar mig naturligtvis också, men tyvärr är uppläsningen av den här boken lite trist. Den är gjord i ett lite lågmält och entonigt röstläge som känns monotont. Boken som sådan är det däremot absolut inget fel på.

Inger Frimansson: Ligga som ett O
Norstedts Audio, 2007
Uppläsning: Gunilla Röör
9 CD
ISBN: 9173132802
ISBN13: 9789173132800

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,

söndag, mars 16, 2008

2008-34: Cory Doctorow: Eastern Standard Tribe

Precis som tidigare Doctorow-böcker jag läst så utspelar sig den här boken i det svåra tidsintervallet bara en handfull år från den tid den skrev i. Tillräckligt långt för att mycket ska kunna hända, men inte så länge att man kan hävda att precis vad som helst kan förändra sig.

Historien presenteras i två parallella tidslinjer. I den ena håller huvudpersonen Max Berry på att hitta på ett nytt revolutionerande system för att hantera dataflödena på en stor motorväg. I den andra (som utspelar sig senare) sitter han på taket till ett dårhus och funderar på om han ska trycka upp en penna i hjärnan genom näsan.

En del av bakgrunden i boken är att en normal bilradio numer har möjlighet att byta musik med andra bilar den kommer i närheten av. När man sedan åker av motorvägen får man betala för de låtar man gillat tillräckligt mycket för att behålla. Det Art vill införa är att de som har riktigt stora musikbibliotek ska klara sig undan gratis. Tanken är att de flesta inte är intresserade av att samla på sig en massa musik själva, men att de gillar att ha tillgång till mycket musik. De med riktigt stora musikbibliotek skulle på det här sättet fungera som magneter som gör att andra gärna åker den här vägen eftersom det finns bra musik här. Det är egentligen samma argument som att det är bra för musiken att folk kan lyssna gratis på radio. När radio var nytt tyckte musikbranschen inte om den, men de har senare insett att den är ett utmärkt reklamfönster. I dag är det fildelningen som har den roll som radion en gång hade.

Ett annat bärande koncept i boken är tribes, namngivna efter tidszoner. I en internetbaserad värld så är det lätt för vem som helst att hitta andra som är intresserade av samma saker som de själva, hur smala intressen det än handlar om. Förr i tiden var det svårare, och när man väl hittat de andra likasinnade var man i princip tvungen att flytta till dem för att kunna umgås med dem. Med hjälp av internet kan man kommunicera med varandra var man än är, men om man ska kunna göra det i realtid blir det i alla fall svårt. De flesta människor chattar lite på morgonen och sedan på de vakna timmarna på kvällen. Om man bor i en helt annan tidszon blir det svårt att delta i den här kommunikationen eftersom den sker när man sover. Lösningen på det problemet blir att ställa om sin dygnsrytm så att den stämmer med den hos de man vill kommunicera med. Det ställer naturligtvis till med problem i umgänget med personer man bor i närheten av, men trots den olägenheten har stammarna vuxit fram som något människor känner lojalitet mot, lika väl som familjer och nationer.

Som vanligt i Doctorows historier så finns det gott andra påhitt som känns naturliga i den nära framtid som presenteras; Doctorow är en utmärkt guide i den framtid vi kommer att leva i inom bara några år.

Cory Doctorow är hedersgäst på sf-kongressen Swecon i Linköping 13-15 juni i år. Kom dit och diskutera boken med honom!

Cory Doctorow: Eastern Standard Tribe
Tor, 2004
223 sidor
ISBN: 0765307596

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,

I'm not a number, I'm a free man

... men om du har lust att även extraknäcka lite som siffra så kan du alltid passa på att prova den här undersökningen om bloggläsare.

Andra bloggar om: ,
Technorati Technorati tags: ,

Mot Göteborg!

Nu har jag bokat boende i Göteborg nästa helg för hela familjen. Tre av oss ska tillbringa tiden på Gothcon. De två andra kommer säkert att titta in där också, men inte vara där hela tiden. Jag tippar att Universeum står på deras schema istället.

Är det någon som läser detta som kommer att vara på Gothcon?

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,

fredag, mars 14, 2008

DNs förvirrade språkbruk

I och med internets intåg har behovet uppstått att tala om "mail" och "(web) site". Inga riktigt bra ord har framkommit på svenska utan man har oftast använt de engelska rakt av. På senare tid ofta med stavningarna "mejl" och "sajt".

Man skulle naturligtvis kunna använda det svenska ordet "brev" som betyder detsamma som det engelska "mail", men då framgår inte att det är elektronisk post man talar om, och man blir ofta tvungen att skriva just "elektroniskt brev" eller någon annan variant på bestämning. När man vill ha ett verb blir det ännu svårare. De flesta studsar nog till om man skriver "breva", och det saknar dessutom också information om att det är elektronisk post man talar om.

Alltså har svenskarna använt den gamla goda metoden att låna in ett utländskt ord som redan har en motsvarighet i svenska, men i en ny och mer begränsad betydelse. "mail" och "mejl" på svenska betyder elektronisk post från början; det kan inte handla om vanliga pappersbrev.

Så långt allt väl. Jag använder själv "mejl" och "sajt" eftersom jag tycker att det är bra när ord som används på svenska faktiskt anpassas till svenska stavningsmönster.

Jag blev däremot lite förvånad över DNs rubrik "Fajt om klagomål mot Ryanair". Det engelska ordet "fight" bör onekligen bli "fajt" om man ska återlåna det till svenska, men här förstår jag inte poängen. Om man nu vill vara mån om att hålla sig till svenska, vad är det då för fel på exempelvis "strid"? Här handlar det inte om något nytt koncept som saknar motsvarighet på svenska, så varför inte ta något av de ord som redan (sedan hundratals år) finns i svenskan?

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,

tisdag, mars 11, 2008

2008-33: Neil Gaiman: Odd and the Frost Giants

I drottningens England har barnen i några år fått "book tokens" som de kunnat gå till bokhandeln med och lösa in mot en bok ur ett urval speciellt gjort för World Book Day som britterna av någon anledning har tidigare än resten av världen. Årets urval påstås vara ganska tråkigt, men det finns åtminstone en bok där som intresserar mig.

Neil Gaimans Odd and the Frost Giants är en kort historia, men det behöver inte vara någon brist. Bara det faktum att det är en Gaiman-bok gör mig rätt säker på att den kommer att vara bra. Eftersom målgruppen är barn är det en ganska enkel historia utan allt för mycket komplikationer, men jag blev inte besviken.

Odd är en ung pojke i en vikingaby. När hans far dör tar han det med jämnmod. Lite senare fäller han ett träd över sitt ena ben och måste därefter hoppa runt med en krycka, men inte heller den motgången verkar hindra honom från att le sitt mystiska leende.

Vintern vill inte ge med sig, och en dag ger sig Odd iväg på vandring istället för att vänta på att männen i byn skulle börja göra i ordning långskeppen för en plundringsresa. När han vandrat ett tag träffar han på en björn, en örn och en räv. De är inte vilka djur som helst utan visar sig vara asagudar som kastats ut ur Asgård av en frostjätte. Men kan en liten pojke som Odd lyckas köra bort jättarnas ledare?

Förutom att vara ett äventyr så är det också en bok om att man ska tro på sig själv och på att man kan göra det man vill göra. Man kan däremot behöva vara listig för att få det som man vill.

Neil Gaiman: Odd and the Frost Giants
Bloomsbury, 2008
97 sidor
ISBN: 9780747595380

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

måndag, mars 10, 2008

2008-32: China Miéville: Un Lun Dun

Två flickor i London råkar snubbla genom något slags portal och finner att de hamnat någon annanstans. Som i Narnia går det att förflytta sig mellan vår värld och den magiska världen om man bara vet hur man gör, men det är det inte många som gör.

Världen de hamnar i är UnLondon, ett mystiskt ställe där allt som går sönder i det vanliga London hamnar. Som namnet antyder är detta en icke-plats, och detta är bara den första i en lång rad liknande ordvrängerier som gör den här boken till en mardröm för en översättare, speciellt som en del av ordvitsarna även tas bokstavligt.

I UnLondon är ord viktiga, rent av levande. Detta blir bokstavligen sant i en scen där en person bara genom att uttala ord frambringar utterlings, varelser vars utseende är kopplade till de ord som skapar dem.

När tjejerna kommer till UnLondon får de reda på att en av dem är utvald; det finns en profetia som säger att hon ska komma och hjälpa till att rädda UnLondon från den hotande smoggen. Precis som den smogg som en gång hotade den normala London är den här smoggen ett svart och otrevligt moln, men den här är också självmedveten och ondskefull. Som så många andra som får reda på att de är föremål för en profetia är den utvalda inte helt nöjd med sakernas tillstånd, och detta är också något som Miéville spinner vidare på boken igenom.

Som jag redan sagt så finns det gott om ordvitsar i boken, ofta för att poängtera skillnaden mellan hur en företeelse ser ut i UnLondon och hur den ser ut i den vanliga världen. I London har man en umbrella, men när den går sönder och så småningom hamnar i UnLondon förvandlas den till en unbrella. Även själva handlingen är tidvis riktigt rolig och hela tiden intressant.

Den här historien är inte riktigt lika mörk som Miévilles övriga böcker, men så är den också tänkt som ungdomsbok. Det gör den på intet sätt mindre njutbar för vuxna läsare, däremot.

Boken är ganska frikostigt illustrerad med små men bra teckningar gjorda av China Miéville själv.

China Miéville: Un Lun Dun
Pan, 2008
521 sidor
ISBN: 9780330456166

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,

Böcker och filmer som följer en genom livet

De flesta människor har nog några böcker och filmer som följt dem genom livet. Det behöver inte nödvändigtvis vara dem som man tycker är absolut bäst eller mest skickligt skrivna eller så, men av någon anledning har de bitit sig fast.



De fyra som ligger i topp på min lista över verk som jag läst och läst om, kan citera stora delar av och gärna återvänder till är:

  • J. R. R. Tolkien: The Lord of the Rings
    Jag fick den gröna samlingsvolymen av mina föräldrar när jag gick på högstadiet och vräkte i mig den. Några år senare läste jag den på engelska och såg den tecknade filmen av Ralph Bakshi. Sedan dess har jag även lyssnat på den som radioserie (både BBCs version och Sveriges Radios), sett Peter Jacksons filmversion och läst den nya svenska översättningen. Om det hade funnits ett tolkiensällskap i Linköping hade jag garanterat varit medlem.

  • Douglas Adams: The Hitch-Hiker's Guide to the Galaxy
    Som jag skrev i det förra inlägget träffade jag på THHGttG någon gång under gymnasiet och har sedan avverkat den i många former: boken, BBC-radioserien (både i radioversion och LP-version), radiomanuset i bokform, BBCs teveserieversion, den svenska radioserien och filmen nyligen. Det kan vara ganska stora skillnader mellan de här olika versionerna, men det här är en ganska kaotisk historia redan från början så det gör inget.

  • Monty Python and the Holy Grail
    Jag har varit en stor vän av allt Monty Python gjort sedan jag först träffade på dem när de sändes på svensk teve. Jag ser på Wikipedia att de sändes i Sverige första gången 1969 och det kan jag inte komma ihåg; jag skulle gissa att mina minnen är från sent 1970-tal. Det som framför allt fastnat är dock långfilmen Monty Python and the Holy Grail. Exakt varför just den bitit sig fast så vet jag inte; möjligen för att jag tycker mycket om fantasy medan jag exempelvis inte har någon relation alls till religion som är det huvudsakliga ämnet i Life of Brian.

  • Terminator 2
    Sist på listan helt enkelt eftersom jag stötte på den sist är Terminator 2. Det må vara en våldsam actionrulle, men jag tycker också att den har intressanta saker att säga. Kärleken är stark mellan John Connor och hans mor Sarah, och det utvecklas även ett starkt band mellan John Connor och terminatorn som en kort period blir den far John aldrig haft. Den senare relationen säger också intressanta saker om vad det egentligen innebär att vara mänsklig. Sarah Connor reflekterar när hon tittar på John och terminatorn som reparerar en bil att till skillnad från alla de låtsaspappor hon skaffat till John genom åren så kommer terminatorn aldrig att svika honom.
    Watching John with the machine, it was suddenly so clear. The terminator wouldn't stop, it would never leave him. It would never hurt him or shout at him or get drunk and hit him or say it was too busy to spend time with him. And it would die to protect him. Of all the would-be fathers that came over the years, this thing, this machine, was the only thing that measured up. In an insane world, it was the sanest choice.
    Resten av filmen är bra, men för mig summerar det här citatet vad det är som gör den bra för mig.


Vilka böcker och filmer har du haft som följeslagare genom livet?

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , , ,

THHGttG fyller 30!

Jag missade att skriva om det på rätt dag, men vi har precis passerat trettioårsjubiléet av att The Hitch-Hiker's Guide to the Galaxy av Douglas Adams sändes första gången.

Jag vet faktiskt inte hur jag kom i kontant med THHGttG första gången. Jag läste bokversionen medan jag gick på gymnasiet och lyssnade även på radioserien som sändes om och om igen av Radio Ryd (studentradion i Linköping). Jag kommer inte säkert ihåg vilket som kom först, men jag skulle tippa på att det var böckerna.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

söndag, mars 09, 2008

Bokkollo och sf-kongresser

Nu har jag kommit hem från helgens bokkollo på Ulvhälls Herrgård i Strängnäs. Ett trettiotal boknördar ägnade sig åt att läsa, diskutera böcker, lyssna på Christer Hermansson (som inte var lika suddig i verkligheten som på min bild) och allmänt ha trevligt.

Vid ankomsten fick alla en "goodie bag" med diverse böcker. Det var uppenbarligen inte riktigt samma saker i allas påsar. Min innehöll detta:
Ulrika Kärnborg: Myrrha
Eva Dozzi: Jävla John
Könskrig: Hur vi delas upp och hur vi hör ihop (antologi)
Petra Östergren: Porr, horor och feminister
Unni Lindell: Orkestergraven
Språktidningen nummer 1/2008
Neil Gaiman: Odd and the Frost Giants (bonusbok från Jessica)

Jag brukar ofta åka på litterära arrangemang i form av sf-kongresser. Det finns både likheter och skillnader, och när jag nu har erfarenhet av både tänkte jag passa på att jämföra lite.

Bokkollot hade två programpunkter utspridda över lite drygt ett dygn. Även de mest avslappnade sf-kongresser brukar ha betydligt fler programpunkter än så. Å andra sidan (möjligen som en följd av det låga antalet programpunkter) så var en rätt stor del av deltagarna faktiskt närvarande på programpunkterna.

De två programpunkter som fanns, en kombinerad högläsning och författarintervju och en bokdiskussion om Jonathan Safran Foers Extremt högt och otroligt nära, hade stora likheter med hur motsvarande programpunkter på en sf-kongress skulle ha sett ut. På en sf-kongress brukar det också finnas ett stort antal paneldebatter där några personer diskuterar ett givet ämne, ofta med inblandning av publiken.

Som namnet antyder handlar sf-kongresser om science fiction, men de handlar inte bara om det. Det normala är att programmet behandar både science fiction och fantasy, oftast primärt i bokform men även teveserier och film brukar behandlas. Enstaka programpunkter om andra sorters litteratur kan också smyga sig in, och de flesta deltagare på sf-kongresser läser även mycket annat och diskuterar glatt andra ämnen.

En stor del av deltagarna på båda sorternas arrangemang verkar, till skillnad från mig, tillbringa en stor del av sin tid med att se på massor av teveserier. Båda arrangemangen har oftast en gemensam middag (på sf-kongresser är det normalt sett frivillig, men de flesta brukar delta). Båda arrangemangen har en bar som tenderar att bli välbesökt framåt kvällskvisten.

Många deltagare på bokkollot tillbringade ganska mycket tid med att läsa. Det är ganska ovanligt på sf-kongresser som mer koncentrerar sig på att skapa forum för diskussioner. Det faktiska intaget av litteraturen brukar de flesta göra hemma för att kunna tillbringa mer tid med att prata med andra eller hänga i baren.

En sf-kongress har normalt sett en eller två hedersgäster, oftast författare inbjudna från utlandet. Dessa deltar i kongressen som vilka andra deltagare som helst och tycker att det är helt naturligt att man slår sig ner vid deras bord och börjar prata om vad som helst. Bokkollot hade en författargäst, men såvitt jag kunde se var han inte närvarande mer än den tid det tog att genomföra den programpunkt han deltog i. Den här möjligheten att kunna diskutera med en författare tycker jag är väldigt trevlig eftersom man kan göra det i ett litet sällskap istället för att behöva ställa frågor under en frågestund.

Bokkollot är ett allt-i-ett-arrangemang. Boende och middag på kvällen ingår. En normal sf-kongress består "bara" av programmet. Middagen är som sagt frivillig, och boende får var och en ordna efter eget tycke, smak och plånbok.

Det här låter som om det finns en massa skillnader, men jag tycker att det i mångt och mycket känns som rätt närbesläktade arrangemang. Den som trivs på det ena lär också trivas på det andra, åtminstone så länge man inte är totalt ointresserad av både science fiction och fantasy.

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

lördag, mars 08, 2008

fredag, mars 07, 2008

Miljöeffekten av vår elektronik

Greenpeace har undersökt miljövänligheten hos diverse konsumentelektronik. En telefon från Sony Ericsson (T650i) fick högsta betyget av alla prylar de provade, följd av datorer från Sony (bärbar), Dell och HP (stationära). Det låter ju gott och väl, men om man istället tittar på hur högt upp på betygslistan de hamnar så ser det inte lika bra ut: de kommer inte mer än halvvägs upp på betygsskalan. Det finns alltså mycket kvar att göra.

Produktion av elektronik förbrukar mycket energi och använder också en hel del farliga ämnen. När prylarna produceras så sker det dock under relativt kontrollerade former. Ett större problem är vad som händer med prylen när den är trasig eller bara omodern. Sanningen är att man inte riktigt vet. Mycket hamnar antagligen på vinden, i soporna eller hos någon miljövidrig "återvinning" i Asien som bara är intresserade av att få ut dyrbara ämnen ur skrotet; vad som händer med miljön eller arbetarna bryr man sig inte om. Den här sortens återvinning kan bestå i att man bränner plasten av kablar för att komma åt koppar, helt utan skyddsutrustning.

Så långt man kan ska man så klart lämna uttjänt elektronik till återvinning. Det som är bäst är däremot att fundera på om man verkligen behöver köpa ny utrustning alls eller om man kan klara sig ett tag till med den man har. Eller om man verkligen behöver skaffa något nytt för att det man hade gått sönder, måste den vara ny? Både datorn och skärmen vi har hemma är köpta begagnade och de uppfyller utan vidare våra prestandakrav, och som extra bonus blir det mycket billigare än att köpa nytt.

Tyvärr är det inte många som tänker så. Minst av alla de ansvariga för det svenska tevesystemet, uppenbarligen. Bara ett par år efter att man tvingat alla att skaffa sig digitalbox så vill man nu byta teknik vilket kommer att leda till att alla måste skaffa sig nya digitalboxar igen. Vår digitalbox med dubbla tuners kommer då att förvandlas till en dörrstopp med hårddisk. Vår teve kommer visserligen att fortsätta att fungera, men den inbyggda digitalboxen i teven kommer inte att fungera, så återigen kommer vi att vara tvungna att slå på både teve och digitalbox för att kunna titta på teve. Nu behöver vi bara slå på digitalboxen om vi vill spela in något.

Elektronikbranschen jublar naturligtvis, men miljön suckar. Igen.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

Boken närmast mig...

... vill Anton Ymer att jag ska titta i.

1. Ryck närmaste bok i din omgivning
2. Öppna sidan 23 i boken
3. Leta upp femte meningen på den sidan
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner
5. Lägg gärna till bokens titel och författare

När grönsakerna var vägda och betalda flyttade säljarna över dem till hans röda shoppingväska (lök i botten, auberginer och tomater överst) och lade alltid dit en kvist koriander och en näve gröna pepparfrukter på köpet.


Arundhati Roy: De små tingens gud

Så låt se nu: vad läser ni andra?

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,
intressant.se

torsdag, mars 06, 2008

2008-31: Katarina Juvander: Linköpings slott - en 900-årig historia

Trots att jag har bott i Linköping i fyrtio år så vet jag egentligen inte speciellt mycket om slottet. Det ligger ganska centralt mitt emot domkyrkan men är trots det ganska anonymt, inklämt mellan träd och bakom staket.

Efter att ha läst den här boken vet jag att jag inte är ensam om att ha förbisett Linköpings slott. I många böcker om äldre svenska byggnader nämns det inte alls, trots att det på senare tid visat sig att det faktiskt är en av Sveriges allra äldsta bevarade profana byggnader. Som så många andra slott så har det genom åren tjänat många syften. Från ett ursprung som biskopsgård i början på 1100-talet har det sedan använts som kungligt slott, fängelse, förråd, kontor och nu som bostad för landshövdingen.

Boken är lättsamt skriven för en intresserad icke-historiker och innehåller en hel del bilder, både från det nutida slottet och hur det har sett ut tidigare. Det finns också en del kartor och skisser över hur man tror att slottet vuxit fram genom århundradena. Som de flesta gamla hus har det byggts om och till ett otal gånger innan det nått sin nuvarande utformning. På senare år har slottet också genomgått flera renoveringar enligt olika tidsperioders uppfattningar om hur man ska renovera historiska byggnader. Den nuvarande fasaden är i klassicistisk stil med slottets utseende efter renoveringen 1806 som förebild. Vid tidigare renoveringar tillfördes diverse ornament i renässans- och vasastil som senare tagits bort igen för att få det nuvarande utseendet.

Katarina Juvander: Linköpings slott - en 900-årig historia
Statens fastighetsverk & Länsstyrelsen Östergötland, 2006
164 sidor
ISBN: 9186670271

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

Storförlagen följer Sverige och slopar kopieringsskydd på ljudböcker

Stora förlag som Random House, Penguin och Simon & Schuster följer den svenska modellen att inte har något kopieringsskydd på ljudböcker de säljer. Det är mycket bra, för det innebär att de som köpt ljudböcker enkelt kan konvertera sina CD till mp3-filer och lyssna på dem i en mp3-spelare istället för en CD-spelare vilket gör lyssningen mycket mer flexibel.

Precis som med alla andra kopieringsskydd så är de enda som drabbas de som lagligen köpt de skyddade produkterna. De som vill kopiera något med kopieringsskydd klarar det i alla fall; oftast med ytterst enkla metoder. De få gånger jag stött på kopieringsskyddade CD har jag inte märkt någon skillnad när jag konverterat dem till mp3-filer gentemot vanliga CD. Skyddet har inte haft någon som helst verkan förutom att göra skivan dyrare.

Många av de svenska förlagen använder däremot vattenmärkning av sina digitala ljudböckerna (alltså ljudböcker sålda i mp3-form från början, inte CD-böcker). Det innebär att varje såld kopia har ett unikt fingeravtryck på filerna. Om en ljudfil hittas på en fildelningssajt går det med hjälp av vattenmärket att ta reda på vem som köpte just det exemplaret. Samtidigt så är det tillåtet att kopiera en köpt ljudbok till vänner och bekanta, precis som det är tillåtet att låna pappersböcker av varandra.

Personligen tror jag inte att det kommer att gå att fälla någon för illegal kopiering med hjälp av den här sortens vattenmärkning, men däremot gissar jag att vetskapen att den finns kommer att minska benägenheten hos många köpare att sprida filerna.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

onsdag, mars 05, 2008

2008-30: Hans Arnold: Veckans chock

Hans Arnold är antagligen den konstnär vars bilder jag tidigast lärde mig att känna igen, och jag har uppskattat hans bilder sedan dess varhelst jag hittat dem. Det var däremot inte mer än några år sedan som jag först fick reda på att han illustrerat rysarnoveller i Veckorevyn i många år: från 1954 till 1979 producerade han ungefär 1300 illustrationer, en i veckan. Den här boken samlar 250 av dem, utvalda så att det finns bilder från alla åren.

Bilderna presenteras kronologiskt, och i början ser de inte riktigt ut som åtminstone jag är van vid. Till att börja med så är de tidiga illustrationerna i svartvitt, ibland med en effektfärg, och stilen är också lite annorlunda. Ganska snart känner man dock igen sig, för motivvalet känns bekant. Några år in på 1970-talet börjar de färglagda illustrationerna att dominera, men om det är en förändring i Arnolds stil eller i Veckorevyns produktionsförutsättningar vet jag inte.

Det Arnold är känd för är skräckmotiv, och eftersom det här handlar om illustrationer till rysare så är det naturligt att nästan alla bilder har något slags skräckmotiv. En del bilder, framför allt av de lite äldre, har en ganska realistisk konstruktion men de typiska Arnold-bilderna med surrealistiska motiv är vanliga: här hittar man människor med blixtlås som mun, en hund med en pistol som huvud, människor vars kroppar byggs upp av massor av föremål, monster eller andra konstigheter och andra underligheter.

Döden är naturligtvis ett vanligt motiv liksom för den delen sex, åtminstone i form av vackra flickor. Generellt innehåller bilderna ofta fler kvinnor än män, medan männen har mer kläder. Man får däremot intrycket av att det oftast är kvinnorna som har kontrollen; männen framstår ofta som maktlösa både inför kvinnornas sexualitet och monstrens ondska. Enstaka gånger kan det vara svårt att skilja på de sista två.

Boken inleds med ett kort förord av Hans Arnold och sedan ett antal tidningsklipp om Arnold i allmänhet och hans illustrerande av Veckans chock-novellerna i synnerhet. Eftersom de är återgivna i förminskat format är en del av dem tyvärr lite jobbiga att läsa. I den här delen av boken återges också det klassiska omslag Arnold gjorde till en av ABBAs första skivor; antagligen en av hans mest kända bilder.

Eftersom den här boken bara innehåller ett fåtal sidor text så tar det inte så lång tid att ta sig igenom den, men å andra sidan kommer jag säkerligen att återvända till den många gånger för att bara bläddra fram och tillbaka och förlora mig i några av illustrationerna. De flesta av dem är väldigt detaljerade, så det finns gott om saker man inte upptäcker vid en första titt.

För ett tiotal år sedan fick jag en novell publicerad i antologin Svenska monster och annat otyg. Det var kul att få något i tryck, men det som var riktigt häftigt var att hamna i samma volym som Hans Arnold som bistått med ett antal småillustrationer i svartvitt samt ett halvdussin planscher i färg till boken, och det är extra kul att jag lyckats få mitt exemplar av boken signerat.

Hans Arnold: Veckans chock
Bulleribock, 2006
272 sidor
ISBN: 9789197642408

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,

Nova SF-utlottningen

Hoppsan!

Jag har ju dragit vinnare i utlottningen av Nova SF och meddelat vart numren ska skickas, men jag har glömt att skriva något om det.

Vinnare blev Daniel Kallin, Eric Söderman och Lennart Svensson.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,

tisdag, mars 04, 2008

Gary Gygax död

Gary Gygax dog i dag. Han var en av skaparna av det ursprungliga Dungeons & Dragons-rollspelet.

Han började spela krigsspel under första halvan av 1950-talet. En uppsättning figurspelsregler han använde var skapad av Jeff Perren. Gygax skrev ett fantasysupplement till reglerna och det färdiga spelet publicerades sedan som Chainmail. Det var dock fortfarande ett spel som simulerade arméer, inte ett rollspel. Dave Arneson använde de här reglerna för att spela på ett nytt sätt: han lät spelarnas arméer bestå av bara en person och den här innovationen ledde så småningom fram till rollspelet Dungeons & Dragons.

Den första versionen av D&D publicerades 1974 och följdes 1978 av Advanced Dungeons & Dragons. Tanken var att båda spelen skulle finnas samtigt; D&D för spelare som ville ha ett enklare spel och AD&D för de som ville ha mer avancerade regler. Genom åren har uppdaterade regler publicerats några gånger. Förutom att bryta ny mark med rollspel var Gygax också den som introducerade tärningar med andra antal sidor än de vanliga sex.

Förutom att skapa D&D och AD&D har Gygax även hittat på ett antal andra spel och skrivit ett antal romaner. Romanerna har jag läst några av, men det är inte en upplevelse jag rekommenderar till andra. Det är spelen han kommer att bli ihågkommen för.

Jag blev introducerad till rollspel i form av AD&D 1983, när jag började på gymnasiet. Jag har visserligen spelat en del andra system än AD&D, men det är utan tvekan det system jag ägnat mest tid åt. De första åren spelade vi det som det var, men allt eftersom tiden gick blev reglerna mer och mer anpassade efter det grupp jag spelade med så att det mot slutet nog inte var igenkännbart. Jag fortsatte att spela rollspel fram till något eller några år in på mina universitetsstudier när det helt enkelt inte fanns tid längre.

I den första utgåvan av AD&D fanns regler för att spela monster från diverse litterära världar med, men efter påtryckningar från diverse rättighetsinnehavare försvann de i nästa utgåva.

Uppdatering: Nu även i DN och SvD.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,

måndag, mars 03, 2008

2008-29: Doris Lessing: London Observed

Det här är en novellsamling med den gemensamma nämnaren att alla novellerna utspelar sig i London. Nästan alla texterna är rätt korta (max tio sidor) och flertalet av dem har inte heller mycket till handling. Istället skildrar de ett kort förlopp (ofta bara en scen), en plats, en känsla.

Bristen på handling stör inte och kan rent av vara en styrka ibland eftersom Lessing kan koncentrera sig på hur hennes personer känner och mår. Utan att det blir sentimentalt känner man med personerna, även om deras fel och brister ibland också presenteras på ett osminkat sätt.

En av novellerna nämner Canopus, så jag antar att den är kopplad till Lessings Canopus i Argo-serie. Om den är ett utdrag ur någon av romanerna i serien eller ett fristående tillägg framgår inte. Jag är inte tillräckligt insatt i Lessings verk i övrigt för att kunna se om det finns fler liknande kopplingar till andra av hennes verk.

Doris Lessing: London Observed
Flamingo, 1993
214 sidor
ISBN: 0586092269

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,

Det avvikande Japan

En del av min läsutmaning förra året var att läsa fem böcker från Japan. Det känns ofta som om det är en minst lika annorlunda värld man besöker som i mycket fantasy.

DN skriver i dag om hur den japanska kulturen hanterar undertryckta problem med diverse (åtminstone för västerlänningar) underliga kulturella uttryck. Artikeln innehåller presentationer av ett antal författare och böcker, och jag blir sugen på att läsa mer japanskt.

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,
intressant.se

söndag, mars 02, 2008

2008-28: Jonathan Safran Foer: Extremt högt och otroligt nära

Oscar är bara nio år gammal men både smart och lillgammal. Han bor med sin mamma och längtar efter sin pappa som dog i elfte september-attackerna. Precis när planen flög in i huset ringde fadern hem och lämnade flera meddelanden på telefonsvararen. Oscar upptäckte dem först, lyssnade på dem och behöll dem för sig själv. Senare ringde han igen när Oscar var hemma men Oscar kunde inte bringa sig att svara, och efter ett tag bröts samtalet. Oscar och hans mor har aldrig talat om attackerna, och han har inte berättat att han har det inspelade samtalen.

Även Oscars far levde utan far, men hela sitt liv. Innan han ens föddes lämnade hans far helt enkelt familjen. Oscar rotar bland saker i lägenheten och hittar en nyckel med namnet "Black" på. Eftersom han tror att den har något med hans far att göra bestämmer han sig för att helt enkelt söka upp alla Black i New York för att försöka hitta någon som vet något om nyckeln eller hans far. Hans mor är ofta borta och det här letandet fyller Oscars helger med resor kors och tvärs över New York. Oscar och hans mor har inte mycket kontakt, men däremot talar han en del med sin farmor som bor i huset mitt emot.

Man skulle kunna tro av den här sammanfattningen att det här är en sorglig bok men det är inte mitt första intryck. Oscar vägrar att tro att fadern är död förrän han får bevis för det, så det han känner är istället en intensiv saknad efter fadern. På sätt och vis saknar han även den farfar han aldrig haft, men inte lika intensivt trots att risken att farfadern ska vara död egentligen är mindre.

Det är Oscar som berättar det mesta av boken (förutom en del återgivna brev), och man får verkligen en insikt i hans djupa saknad, samtidigt som han vägrar att sluta hoppas. Mycket läsvärt om att förlora någon närstående utan att vara deprimerande.

Fraserna "extremt högt" och "otroligt nära" återkommer många gånger i texten, liksom andra kombinationer med "extremt" och "otroligt". Förutom själva texten innehåller boken också en hel del illustrationer, nästan alltid fotografier som tar upp hela sider. Fotografierna visar oftast saker som nämns i texten, men ibland är kopplingen lite mer avlägsen. Här och där i texten förekommer även en del typografiska hyss som jag tycker är ett bra tillägg till boken.

Jonathan Safran Foer: Extremt högt och otroligt nära (Extremely Loud & Incredibly Close)
Månpocket, 2007 (originalet 2005)
Översättning: Hans-Jacob Nilsson
326 sidor
ISBN: 9170014418
ISBN13: 9789170014413

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,

lördag, mars 01, 2008

2008-27: Boris Pasternak: Doktor Zjivago

Så har jag läst ännu en nobelpristagare, men tyvärr måste jag säga att det den här gången var en besvikelse.

Min bild av Doktor Zjivago innan jag läste den var att det skulle vara en kärleksroman. Visst finns det också kärlekshistorier i den, men man får kisa en hel del för att kunna hävda att det är de som är i fokus. Jag har inte kontrollerat sidnumren, men jag gissar att det dröjer mer än halva romanen innan de ens börjar på riktigt.

Så vad får man innan dess? En massa ryssar, som i vanlig ordning har ett helt gäng namn och smeknamn var och hela tiden refereras till med olika kombinationer av dessa. Man får första världskriget, ryska revolutionen och inbördeskrig. Folk tycks ständigt vara på väg från en ände av Ryssland till en annan, inte sällan efter att ha gått samma sträcka redan. Krig, misär, köld, snö, kaos.

Språket förefaller mig ganska styltigt. Boken är ju inte gammal nog för att vara skriven med pluralformer på verben och så, men på något sätt känns det ändå som om de voro där. Kanske är det ryskans struktur som hänger kvar, eller så är det ett försök av Pasternak att skriva med ett äldre språk eftersom boken utspelar sig kring ryska revolutionen. Jag vet inte vad det beror på, men njutbart var det inte. Replikerna känns ofta som om personerna står och föreläser för varandra. En del av detta kan naturligtvis bero på översättningen; det kan jag inte bedöma.

Den här boken var ett led i min kampanj att läsa något av alla nobelpristagare.

Boris Pasternak: Doktor Zjivago
Bonnier, 1958 (originalet 1957)
Översättning: Sven Vallmark (dikterna översatta av Ralf Parland & Leo Lindeberg)
607 sidor

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,