Inlägg
lördag, oktober 29, 2005
Mer plattor
Idag har vi lagt mer plattor. Den här gången har vi påbörjat området mellan huset och garaget, det vill säga där det är tänkt att vi ska bygga ett cykeltak. Vi orkade med ett fyrtiotal plattor innan vi gav upp. En ungefärlig mätning på området som är kvar ger att det behövs sådär 150 plattor till, så det blir till att handla fler, för nu är de vi hade slut.
fredag, oktober 28, 2005
Jag är kär
Jag har äntligen kommit mig för att prova del.icio.us som folk har pratat om ett tag. Efter ungefär tjugo sekunder är jag ohjälpligt fast. Här kommer mina bokmärken att bo hädanefter, och från och med nu kommer jag att kunna hitta dem. Det ska bli en ny och annorlunda upplevelse.
söndag, oktober 23, 2005
Släng! Släng!
Idag har vi gjort en ansträngning att röja i källaren. Jag listade ett gäng travar böcker som har samlats som jag egentligen inte har något intresse av och postade listan som "bortskänkes" i LysKOM. Nu har ungefär hälften av dem (totalt uppemot en hyllmeter) burits iväg av ett halvdussin olika personer. Sedan tittade vi på vår samling pussel och konstaterade att vi aldrig skulle hinna lägga alla. Nu har vi "bara" drygt tre bananlådor fulla med pussel. Ytterligare ett tiotal annonserades ut i LysKOM och nästan allihop bars iväg någon timme senare. Gratis sophämtning på beställning, med inbyggd återvinning. Perfekt! ;-)
Förutom det har vi röjt undan en hel del "bra att ha"-saker och ganska många urvuxna och/eller halvtrasiga leksaker och fyllt ett antal soppåsar med det.
Det vore ju synd att säga att det ser tomt ut i källaren för det, men lite bättre är det.
Förutom det har vi röjt undan en hel del "bra att ha"-saker och ganska många urvuxna och/eller halvtrasiga leksaker och fyllt ett antal soppåsar med det.
Det vore ju synd att säga att det ser tomt ut i källaren för det, men lite bättre är det.
torsdag, oktober 20, 2005
Antipiratsåpan
Jag är normalt ingen vän av såpor men den senaste verkar ha ett visst underhållningsvärde. Antipiratbyrån kämpar för att begränsa vanliga människors rätt att använda information de köpt. En del av deras verksamhet går ut på att försöka begränsa fildelningen av musik och film. För ett tag sedan fick de backning av bassning av Datainspektionen som sade att de IP-adresser Antipiratbyrån samlade in var personuppgifter och därmed krävde tillstånd, vilket man inte hade.
Nu har Antipiratbyrån fått ett undantag från denna regel, vilket Datainspektionen kan bevilja. Det presenterar man på sin webbsida som en seger. Så enkelt verkar det dock inte vara. För att de ska få samla in personuppgifter måste de också meddela den vars personuppgifter de samlar in, och det kan möjligen tänkas minska benägenheten för den registrerade att dela ut filer just då. Men det är en bisak.
Det som är riktigt roligt är att de inte verkar kunna komma att ha någon nytta av sina uppgifter. De vill nämligen använda dem för att tala om för internetoperatörerna vilka som laddar ner filer så att ISP:erna kan skicka ut varningsbrev till sina användare. Nu är det dock så att ISP:erna inte har samma undantag från Datainspektionen som Antipiratbyrån har, och därmed inte får befatta sig med de här personuppgifterna som de insamlade IP-adresserna har. I själva verket får Antipiratbyrån inte sprida dem alls. Det verkar som om man vunnit en pyrrhusseger.
Det här tycker jag dock mer är en underhållande vändning. Fildelning i sig är en utmärkt teknik och kommer inte att gå att stoppa. Den har gott om utmärkt lagliga användningsområden. Det går däremot inte att förneka att den även används till mer tveksamma syften. Det är inte direkt någon hemlighet att det går att ladda ner film och musik från nätet, både gammalt och nytt. Ibland så nytt att det inte ens kommit på bio. Jag kan hålla med om att detta inte är odelat positivt. Jag kan å andra sidan inte se det som odelat negativt heller, för med lite tur så kommer det att tvinga film- och musikbranscherna att inse att de är tvungna att ändra på sina marknadsmodeller. Det håller inte att släppa filmer till vissa delar av världen (USA, oftast) och sedan vänta ett halvår innan man släpper någon annanstans (Europa, etc). I dagens internetvärld så vet alla om att en film är på gång samtidigt, och alla vill se den på en gång. För biofilm kan trots allt biograferna erbjuda stora salonger med bra ljud som inte alla har hemma (även om fler och fler skaffar det). För TV-producenter är problemet än värre, för deras material är någonting som är tänkt att ses på TV till att börja med. De kan inte erbjuda en biosalong. De vill att jag ska titta på deras TV-serie i sändning, uppblandad med reklam. Alternativet är att ladda ner den från internet och se den när jag vill (utan att behöva använda någon video) och se den utan reklam. Svårt val...
Något som alla tar för självklart är att man kan köpa en skiva och spela in den på band och lyssna på i bilen eller i en freestyle. Så länge man talar om band är detta ganska oproblematiskt eftersom man inte kan kopiera något från band till band utan att få sämre kvalitet i varje steg.
Idag så köper man däremot sin musik på CD och kopierar den digitalt till hårddisken på datorn och spelar den därifrån. Då spelar man exakt samma musik som fanns på CDn, utan någon som helst förlust av kvalitet (i teorin). Normalt så använder de flesta mp3-filer som komprimerar filstorleken till en bråkdel av den ursprungliga. Det gör att man teoretiskt tappar bort en massa information som finns på CDn, men i praktiken går det inte att höra skillnad. Och mp3-filerna går att kopiera hur många gånger som helst utan att tappa mer i kvalitet. Detta är inte något som skivbolagen direkt jublar över.
Deras lösning är att hitta på kopieringsskyddade CD. Detta innebär CD som ska gå att spela i vanliga CD-spelare men inte på datorer, och därmed inte heller ska gå att "rippa", det vill säga att konvertera till mp3-filer. I praktiken är det som vanligt med kopieringsskydd. Det ställer till problem för de som har lagligen köpt den kopieringsskyddade varan men inte för de som vill kopiera den. Vi har ett par skivor som är märkta med kopieringsskydd. Per Gessles "Mazarin" är en av dem. Jag stoppade den i datorn som vanligt och bad om mp3-filer och de ramlade snällt ut, precis som vanligt. Det innebär att jag kan lyssna på den skivan via datorn, precis som jag lyssnar på all annan musik jag lyssnar på. De CD vi har står i en hylla och tas aldrig ut därifrån. De skulle lika gärna kunna ligga i en låda i källaren. Musiken ligger på datorn och är mycket mer åtkomlig därifrån än någonsin via CD. Dessutom blir den inte repig. Och så kan man flytta över vilka mp3-filer man vill till sin mp3-spelare och ta med när man ska ut och springa eller liknade, precis som man gjorde förr med kassettband.
Detta gillar inte Antipiratbyrån. De vill att man ska betala för varje kopia man använder (hemma, i bilen, i mp3-spelare). De och deras internationella anhang vill införa saker som DRM för att förhindra vanliga användare att lyssna på de CD och titta på DVDer de köpt på andra sätt än de Antipiratbyrån tycker är bra. Om de lyckas med det tricket så innebär det bland annat att man blir tvungen att använda "godkända" musikspelare för att lyssna på skivor man köpt. Jag som vill lyssna på mina CD på min dator som kör Linux kommer med största säkerhet att slippa det.
Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar för skivbolagen att inse att de måste ändra inriktning. Idag har man att välja på att köpa dyra CD som man använder en gång (sedan lyssnar man på musiken från datorn) eller att ladda ner musik från internet gratis. För de flesta är det inget svårt val. Jag tror dock inte att de flesta laddar ner musik för att det är gratis utan för att det är praktiskt. Om jag kommer på att jag vill höra en viss skiva en kväll så kan jag med stor sannolikhet hitta den för nedladdning på internet. Om jag vill köpa den så måste jag antingen vänta till en skivaffär i närheten öppnar och köpa den över disk eller beställa skivan och betala frakt för något som egentligen bara är information. Jag är inte intresserad av den fysiska artefakten som CDn i sig innebär, bara av de 1:or och 0:or som är lagrade på den. Varför ska jag betala frakt för dem när jag har bredband?
Skivbolagens räddning vore att göra hela sina lager av musik tillgängliga för försäljning via internet. Detta skulle göra det lättare för mig som konsument att hitta den musik jag vill ha och öka tillgängligheten för musiken. Det skulle också ta bort en väldig massa saker som kostar pengar helt i onödan. Man skulle inte behöva tillverka CD, inte frakta dem till affärer, inte hålla dem i lager och så vidare. Om skivbolagen vågade göra sin musik tillgänglig på det här sättet istället för att hålla fast vid en distributionsmodell från förra seklet skulle de ha mycket att vinna. De skulle antagligen kunna ta ut en kostnad av en krona eller så per låt och fortfarande gå med mer vinst än nu.
Nu har Antipiratbyrån fått ett undantag från denna regel, vilket Datainspektionen kan bevilja. Det presenterar man på sin webbsida som en seger. Så enkelt verkar det dock inte vara. För att de ska få samla in personuppgifter måste de också meddela den vars personuppgifter de samlar in, och det kan möjligen tänkas minska benägenheten för den registrerade att dela ut filer just då. Men det är en bisak.
Det som är riktigt roligt är att de inte verkar kunna komma att ha någon nytta av sina uppgifter. De vill nämligen använda dem för att tala om för internetoperatörerna vilka som laddar ner filer så att ISP:erna kan skicka ut varningsbrev till sina användare. Nu är det dock så att ISP:erna inte har samma undantag från Datainspektionen som Antipiratbyrån har, och därmed inte får befatta sig med de här personuppgifterna som de insamlade IP-adresserna har. I själva verket får Antipiratbyrån inte sprida dem alls. Det verkar som om man vunnit en pyrrhusseger.
Det här tycker jag dock mer är en underhållande vändning. Fildelning i sig är en utmärkt teknik och kommer inte att gå att stoppa. Den har gott om utmärkt lagliga användningsområden. Det går däremot inte att förneka att den även används till mer tveksamma syften. Det är inte direkt någon hemlighet att det går att ladda ner film och musik från nätet, både gammalt och nytt. Ibland så nytt att det inte ens kommit på bio. Jag kan hålla med om att detta inte är odelat positivt. Jag kan å andra sidan inte se det som odelat negativt heller, för med lite tur så kommer det att tvinga film- och musikbranscherna att inse att de är tvungna att ändra på sina marknadsmodeller. Det håller inte att släppa filmer till vissa delar av världen (USA, oftast) och sedan vänta ett halvår innan man släpper någon annanstans (Europa, etc). I dagens internetvärld så vet alla om att en film är på gång samtidigt, och alla vill se den på en gång. För biofilm kan trots allt biograferna erbjuda stora salonger med bra ljud som inte alla har hemma (även om fler och fler skaffar det). För TV-producenter är problemet än värre, för deras material är någonting som är tänkt att ses på TV till att börja med. De kan inte erbjuda en biosalong. De vill att jag ska titta på deras TV-serie i sändning, uppblandad med reklam. Alternativet är att ladda ner den från internet och se den när jag vill (utan att behöva använda någon video) och se den utan reklam. Svårt val...
Något som alla tar för självklart är att man kan köpa en skiva och spela in den på band och lyssna på i bilen eller i en freestyle. Så länge man talar om band är detta ganska oproblematiskt eftersom man inte kan kopiera något från band till band utan att få sämre kvalitet i varje steg.
Idag så köper man däremot sin musik på CD och kopierar den digitalt till hårddisken på datorn och spelar den därifrån. Då spelar man exakt samma musik som fanns på CDn, utan någon som helst förlust av kvalitet (i teorin). Normalt så använder de flesta mp3-filer som komprimerar filstorleken till en bråkdel av den ursprungliga. Det gör att man teoretiskt tappar bort en massa information som finns på CDn, men i praktiken går det inte att höra skillnad. Och mp3-filerna går att kopiera hur många gånger som helst utan att tappa mer i kvalitet. Detta är inte något som skivbolagen direkt jublar över.
Deras lösning är att hitta på kopieringsskyddade CD. Detta innebär CD som ska gå att spela i vanliga CD-spelare men inte på datorer, och därmed inte heller ska gå att "rippa", det vill säga att konvertera till mp3-filer. I praktiken är det som vanligt med kopieringsskydd. Det ställer till problem för de som har lagligen köpt den kopieringsskyddade varan men inte för de som vill kopiera den. Vi har ett par skivor som är märkta med kopieringsskydd. Per Gessles "Mazarin" är en av dem. Jag stoppade den i datorn som vanligt och bad om mp3-filer och de ramlade snällt ut, precis som vanligt. Det innebär att jag kan lyssna på den skivan via datorn, precis som jag lyssnar på all annan musik jag lyssnar på. De CD vi har står i en hylla och tas aldrig ut därifrån. De skulle lika gärna kunna ligga i en låda i källaren. Musiken ligger på datorn och är mycket mer åtkomlig därifrån än någonsin via CD. Dessutom blir den inte repig. Och så kan man flytta över vilka mp3-filer man vill till sin mp3-spelare och ta med när man ska ut och springa eller liknade, precis som man gjorde förr med kassettband.
Detta gillar inte Antipiratbyrån. De vill att man ska betala för varje kopia man använder (hemma, i bilen, i mp3-spelare). De och deras internationella anhang vill införa saker som DRM för att förhindra vanliga användare att lyssna på de CD och titta på DVDer de köpt på andra sätt än de Antipiratbyrån tycker är bra. Om de lyckas med det tricket så innebär det bland annat att man blir tvungen att använda "godkända" musikspelare för att lyssna på skivor man köpt. Jag som vill lyssna på mina CD på min dator som kör Linux kommer med största säkerhet att slippa det.
Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar för skivbolagen att inse att de måste ändra inriktning. Idag har man att välja på att köpa dyra CD som man använder en gång (sedan lyssnar man på musiken från datorn) eller att ladda ner musik från internet gratis. För de flesta är det inget svårt val. Jag tror dock inte att de flesta laddar ner musik för att det är gratis utan för att det är praktiskt. Om jag kommer på att jag vill höra en viss skiva en kväll så kan jag med stor sannolikhet hitta den för nedladdning på internet. Om jag vill köpa den så måste jag antingen vänta till en skivaffär i närheten öppnar och köpa den över disk eller beställa skivan och betala frakt för något som egentligen bara är information. Jag är inte intresserad av den fysiska artefakten som CDn i sig innebär, bara av de 1:or och 0:or som är lagrade på den. Varför ska jag betala frakt för dem när jag har bredband?
Skivbolagens räddning vore att göra hela sina lager av musik tillgängliga för försäljning via internet. Detta skulle göra det lättare för mig som konsument att hitta den musik jag vill ha och öka tillgängligheten för musiken. Det skulle också ta bort en väldig massa saker som kostar pengar helt i onödan. Man skulle inte behöva tillverka CD, inte frakta dem till affärer, inte hålla dem i lager och så vidare. Om skivbolagen vågade göra sin musik tillgänglig på det här sättet istället för att hålla fast vid en distributionsmodell från förra seklet skulle de ha mycket att vinna. De skulle antagligen kunna ta ut en kostnad av en krona eller så per låt och fortfarande gå med mer vinst än nu.
technorati tags: copyright
tisdag, oktober 18, 2005
Örebro
Idag har jag jobbat i Örebro. Det är nog första gången någonsin som jag lyckats köra bil i närheten av den staden utan att köra vilse en enda gång.
måndag, oktober 17, 2005
Hur högt kan man komma?
En kollega pekade mig just på Sveriges tak, en webbsida för "highpointing" som listar de högsta punkterna i varje landskap (och varje län) i Sverige, komplett med vägbeskrivningar, så att man kan roa sig med att besöka allihop.
Efter en snabbtitt på listan verkar det som om den enda som jag faktiskt besökt ordentligt är den i Dalarna: toppen på Storvätteshågna. Den besteg vi under fjällvandringen 2004, utan att då veta om att det var högsta punkten i Dalarna.
Vi passade på att logga geocachen Stenen Darry som ligger på toppen, och vi skrev även i STFs toppbok som finns gömd i toppröset. Vad vi däremot inte visste var att STF har ett system med koder i sina toppböcker, så att man kan samla ett gäng koder och skaffa sig små märken när man bestigit ett visst antal toppar.
Efter en snabbtitt på listan verkar det som om den enda som jag faktiskt besökt ordentligt är den i Dalarna: toppen på Storvätteshågna. Den besteg vi under fjällvandringen 2004, utan att då veta om att det var högsta punkten i Dalarna.
Vi passade på att logga geocachen Stenen Darry som ligger på toppen, och vi skrev även i STFs toppbok som finns gömd i toppröset. Vad vi däremot inte visste var att STF har ett system med koder i sina toppböcker, så att man kan samla ett gäng koder och skaffa sig små märken när man bestigit ett visst antal toppar.
Support enligt Bredbandsbolaget
Som jag skrivit här tidigare så har jag blivit "uppgraderad" från mitt gamla Bostream-bredband till Bredbandsbolagets nät.
På sistone har de bättrat sig med att hålla nätet uppe, men det är fortfarande segt att få igång nya koppel. Jag pratade med dem på telefon för ett tag sedan och efter mycket om och med kom de fram till att det verkade vara något underligt i deras ände och att det vore bra om jag kunde skicka in mina loggar över nedtid:
Som synes har det inte varit någon direkt brist på avbrott, men den biten har de faktiskt förbättrat på sistone. Endast ett avbrott på de senaste två veckorna är mycket bättre än den tidigare situationen med ett par timmars nertid per dag.
Jag undrade hur jag skulle bära mig åt för att skicka in loggen, och fick till svar att jag skulle skicka in den via deras hemsida. Jag gissade att det inte skulle fungera, men gjorde så i alla fall, tillsammans med en beskrivning av allt som diskuterats tidigare. Fem dagar senare fick jag, som väntat, deras standardsvar 1A som tyckte att jag skulle kolla att modemet hade ström och liknande dumheter. Helt uppenbart hade ingen gjort sig omaket att försöka koppla ihop mitt brev med mitt tidigare supportärende. De säger åtminstone att det finns ett supportärende om man ringer. En annan möjlighet är naturligtvis att det helt enkelt inte finns någon spårning alls av telefonsamtalen. Det skulle ju onekligen förklara en del.
Jag besvarade i alla fall brevet och talade om att alla deras punkter var kontrollerade och att de själva konstaterat att det verkade vara något fel i deras ände. Efter fyra dagar fick jag ett nytt svar där de som första åtgärd vill att jag ska godkänna att de tar ut 1500:- om de ska felsöka och misslyckas med att hitta något. Med tanke på deras hittills uppvisade kompetens i felsökning så tänker jag inte satsa några pengar på att de lyckas hitta felen. Det intressanta här tycker jag är att de vill att jag ska ta ekonomiskt ansvar för deras felsökning innan de ens har påbörjat den. Det är knappast en seriös inställning, men antagligen ett väldigt bra sätt att bli av med kunder med besvärliga problem.
På sistone har de bättrat sig med att hålla nätet uppe, men det är fortfarande segt att få igång nya koppel. Jag pratade med dem på telefon för ett tag sedan och efter mycket om och med kom de fram till att det verkade vara något underligt i deras ände och att det vore bra om jag kunde skicka in mina loggar över nedtid:
Nätverket nere 03:02:06 från Wed Sep 21 11:30:16 CEST 2005
Nätverket nere 00:52:35 från Wed Sep 21 17:17:00 CEST 2005
Nätverket nere 00:26:55 från Thu Sep 22 13:41:30 CEST 2005
Nätverket nere 00:51:25 från Thu Sep 22 17:17:53 CEST 2005
Nätverket nere 00:04:02 från Fri Sep 23 01:29:01 CEST 2005
Nätverket nere 02:15:26 från Fri Sep 23 17:19:26 CEST 2005
Nätverket nere 00:04:07 från Fri Sep 23 23:01:58 CEST 2005
Nätverket nere 01:40:26 från Sat Sep 24 17:19:29 CEST 2005
Nätverket nere 00:44:26 från Sun Sep 25 17:20:34 CEST 2005
Nätverket nere 00:04:42 från Mon Sep 26 03:23:50 CEST 2005
Nätverket nere 00:05:02 från Mon Sep 26 04:25:36 CEST 2005
Nätverket nere 00:04:57 från Mon Sep 26 04:40:08 CEST 2005
Nätverket nere 00:04:27 från Mon Sep 26 05:14:15 CEST 2005
Nätverket nere 00:15:15 från Mon Sep 26 10:58:06 CEST 2005
Nätverket nere 00:06:16 från Tue Sep 27 04:09:04 CEST 2005
Nätverket nere 03:54:36 från Tue Sep 27 11:14:21 CEST 2005
Nätverket nere 00:05:21 från Wed Sep 28 02:24:28 CEST 2005
Nätverket nere 00:05:17 från Thu Sep 29 11:37:37 CEST 2005
Nätverket nere 00:05:47 från Thu Sep 29 11:45:10 CEST 2005
Nätverket nere 00:04:12 från Thu Sep 29 23:01:18 CEST 2005
Nätverket nere 00:04:06 från Sat Oct 1 02:51:43 CEST 2005
Nätverket nere 00:04:02 från Sat Oct 1 03:00:10 CEST 2005
Nätverket nere 00:07:41 från Sat Oct 1 11:47:21 CEST 2005
Nätverket nere 00:04:01 från Sat Oct 1 17:32:12 CEST 2005
Nätverket nere 00:04:17 från Mon Oct 3 04:32:50 CEST 2005
Nätverket nere 00:04:51 från Thu Oct 13 02:15:01 CEST 2005
Som synes har det inte varit någon direkt brist på avbrott, men den biten har de faktiskt förbättrat på sistone. Endast ett avbrott på de senaste två veckorna är mycket bättre än den tidigare situationen med ett par timmars nertid per dag.
Jag undrade hur jag skulle bära mig åt för att skicka in loggen, och fick till svar att jag skulle skicka in den via deras hemsida. Jag gissade att det inte skulle fungera, men gjorde så i alla fall, tillsammans med en beskrivning av allt som diskuterats tidigare. Fem dagar senare fick jag, som väntat, deras standardsvar 1A som tyckte att jag skulle kolla att modemet hade ström och liknande dumheter. Helt uppenbart hade ingen gjort sig omaket att försöka koppla ihop mitt brev med mitt tidigare supportärende. De säger åtminstone att det finns ett supportärende om man ringer. En annan möjlighet är naturligtvis att det helt enkelt inte finns någon spårning alls av telefonsamtalen. Det skulle ju onekligen förklara en del.
Jag besvarade i alla fall brevet och talade om att alla deras punkter var kontrollerade och att de själva konstaterat att det verkade vara något fel i deras ände. Efter fyra dagar fick jag ett nytt svar där de som första åtgärd vill att jag ska godkänna att de tar ut 1500:- om de ska felsöka och misslyckas med att hitta något. Med tanke på deras hittills uppvisade kompetens i felsökning så tänker jag inte satsa några pengar på att de lyckas hitta felen. Det intressanta här tycker jag är att de vill att jag ska ta ekonomiskt ansvar för deras felsökning innan de ens har påbörjat den. Det är knappast en seriös inställning, men antagligen ett väldigt bra sätt att bli av med kunder med besvärliga problem.
söndag, oktober 16, 2005
Läst på sistone
Nu har jag slutligen kommit mig för att uppdatera min lässtatistik, vilket var ett tag sedan. Hittills har jag läst 109 böcker i år vilket ser rätt hyfsat ut, men då är det också ovanligt mycket manga i de siffrorna. Det är mycket sidor i manga, men de tar inte så lång tid att läsa.
fredag, oktober 14, 2005
Så lik och ändå inte
Nu har jag till slut varit och sett filmen The Hitch-Hiker's Guide to the Galaxy. Jag hörde radioserien (många gånger) från Radio Ryd i början av 1980-talet och läste sedan böckerna. Jag har sett den gamla BBC-TV-serien, och så nu slutligen filmen.
Den skiljer sig i handlingen från de tidigare varianterna. Å andra sidan är de inte lika inbördes heller. På det hela taget var filmen bra; skådespelarna passade med mina bilder av hur de skulle vara, och de ändringar som gjorts tyckte jag passade in i stilen. De snuttar man fick se ur guiden var fortfarande kitschiga, om än inte så extremt som "datorgrafiken" i BBC-TV-serien.
Vogonerna och kärlekshistorien mellan Arthur och Trillian hade fått större utrymme i filmen. Det vore inte lätt att hålla ihop en så kaotisk historia som radioserien är på film, så det är nog inte så dumt att ha med vogonerna genom hela filmen.
Marvin var helt omdesignad, men den nya designen fungerade. För den som var uppmärksam fanns även den gamla designen med som bifigur i en scen.
Det blir en lite udda känsla att sitta och titta på en film man aldrig sett tidigare och fortfarande kunna omkring hälften av dialogen utantill...
Den skiljer sig i handlingen från de tidigare varianterna. Å andra sidan är de inte lika inbördes heller. På det hela taget var filmen bra; skådespelarna passade med mina bilder av hur de skulle vara, och de ändringar som gjorts tyckte jag passade in i stilen. De snuttar man fick se ur guiden var fortfarande kitschiga, om än inte så extremt som "datorgrafiken" i BBC-TV-serien.
Vogonerna och kärlekshistorien mellan Arthur och Trillian hade fått större utrymme i filmen. Det vore inte lätt att hålla ihop en så kaotisk historia som radioserien är på film, så det är nog inte så dumt att ha med vogonerna genom hela filmen.
Marvin var helt omdesignad, men den nya designen fungerade. För den som var uppmärksam fanns även den gamla designen med som bifigur i en scen.
Det blir en lite udda känsla att sitta och titta på en film man aldrig sett tidigare och fortfarande kunna omkring hälften av dialogen utantill...
torsdag, oktober 13, 2005
Äntligen!
Årets litteraturpris gick till britten Harold Pinter (f. 1930). Som så ofta förr är han ingen som jag kände till i förväg. I det här fallet verkar jag med gott samvete verka kunna skylla på att han primärt sysslar med dramatik, något som jag i princip aldrig läser (och inte går jag på teatern heller).
Jag arbetar så sakteliga på att läsa någonting av varje nobelpristagare men det kommer att ta många år innan jag kommer ens någonstans i närheten av ikapp. Jag har just för stunden avverkat minst en bok av 22 stycken av alla de som fått litteraturpriset sedan 1901. Det är ungefär en person per år som får priset (några få år har priset delats mellan två personer, och några år har det inte delats ut), så jag har ett åttiotal kvar. I en del fall lär det nog vara svårt nog att ens få tag i deras böcker. Det finns ett antal namn på listan som jag inte hört talas om alls.
Jag arbetar så sakteliga på att läsa någonting av varje nobelpristagare men det kommer att ta många år innan jag kommer ens någonstans i närheten av ikapp. Jag har just för stunden avverkat minst en bok av 22 stycken av alla de som fått litteraturpriset sedan 1901. Det är ungefär en person per år som får priset (några få år har priset delats mellan två personer, och några år har det inte delats ut), så jag har ett åttiotal kvar. I en del fall lär det nog vara svårt nog att ens få tag i deras böcker. Det finns ett antal namn på listan som jag inte hört talas om alls.
måndag, oktober 10, 2005
Va? Kapitel?
Idag har jag jobbat i Stockholm. Eller tja, jag har varit på ett möte. Resten av tiden har jag suttit på tåg och tunnelbanetåg för att ta mig till och från detta möte. Men det var åtminstone ett produktivt möte, vilket inte alltid är fallet.
På vägen från tåget till tunnelbananpasserade gick jag in på Pocket Shop och noterade att Terry Pratchetts Going Postal fanns i pocket, så den köpte jag. Jag lyckades till och med läsa ut Douglas Copelands Miss Wyoming innan jag började på den. En sak slår mig direkt: den har kapitel. Det är, vad jag vet, första gången en discworld bok har det. Dessutom har den "inledningar" till varje kapitel som man kan hitta i en del äldre böcker, som "Chapter One: The Angel in which our Hero experiences Hope, the Greatest Gift - The Bacon Sandwich of Regret - Sombre Reflections of Capital Punishment from the Hangman - Famous Last Words [...]". Jag har inte kommit långt nog i den för att uttala mig om ifall den är bra eller inte, men den innehåller i alla fall Lord Vetinari så helt fel kan den ju inte vara.
På vägen från tåget till tunnelbanan
fredag, oktober 07, 2005
Nyttiga spam
En ganska stor andel av de spam jag får är på japanska, så nu kan jag använda dem som läsövningar innan jag slänger bort dem. ;-) Jag gissar att det senaste som kom var porreklam (inte direkt någon långsökt gissning). Ärendet började med "lite" och sedan ett kanji som verkar betyda "skam".
onsdag, oktober 05, 2005
Jag var i England men lärde mig om japanska spel
I brist på en riktig karta över rätt del av London skrev jag ut ett par småkartor över det område jag skulle till från MapQuest.
Jag startade från Linköpings flygplats som brukar vara ett rätt avslappnat ställe att flyga från, men som den här dagen slog nya rekort. Det fanns inte tillstymmelse till någon säkerhetskontroll alls från det att jag checkade in tills jag gick på planet, och jag tror att det var samma för alla andra (alla fem eller så; det var ett av de riktigt små planen).
Det var lite ont om tid för bytet på Arlanda så jag hade fått rådet att bara ha handbagage. Det hade jag tänkt att ha i vilket fall eftersom jag bara skulle vara borta en natt och inte ha någon speciell utrustning med mig. Det visade sig inte bli något problem att hinna, trots att Self-service-incheckningsautomaten krånglade.
Från Heathrow tog jag tunnelbanan ett par stationer österut till Hounslow Central som såg ut att vara den station som var närmast mitt hotel. Jag hade kunnat åka ett par stationer till och sedan byta tåg och åka en bit tillbaka igen på en annan linje men jag hade inte lust att sitta på ett tåg och skumpa så jag bestämde mig för att promenera istället. Jag har inte hunnit med att motionera på sista veckan, så några kilometers promenad med ryggsäck verkade bra. Dessutom var temperaturen rätt trivsam. Mörkret gjorde att jag inte såg så mycket av omgivningarna, men det verkade vara idel typiska brittiska villaområden med tomter mindre än min garageuppfart.
Jag kom fram till hotellet utan problem och lämnade väskan innan jag fortsatte några kvarter ytterligare till en indisk restaurang för kvällsmat. På morgonen upptäckte jag att deras reklam om utsikt över Themsen faktiskt stämde. Man såg visserligen inte så mycket av floden eftersom det var träd ivägen, men det var nog inte mycket mer än 100 meter från mitt fönster till stranden.
Mitt kundbesök gick smidigt och led en distinkt brist på både problem och inkompetenta kunder. Jag tänker inte klaga.
På hemvägen hamnade jag bredvid en japan på flyget från Heathrow och vi började prata om både språk och annat. Jag berättade att jag varit i Japan några gånger och bland annat köpt några japanska spel (Shogi, Hanafuda) och att jag även hade Mah-Jong och Go. Han funderade lite på vad det mer fanns för japanska spel och tipsade sedan om Hyakunin Isshu. Detta är ett kortspel som kan spelas i tävlingar där det är reaktionstid och snabbhet som är avgörande. Basen för det hela är hundra stycken tusenåriga dikter. Hyakunin Isshu-kort (och Hanafuda-kort) var vad TV-spelstillverkaren Nintendo började tillverka (för hand) när företaget bildades 1889.
Jag startade från Linköpings flygplats som brukar vara ett rätt avslappnat ställe att flyga från, men som den här dagen slog nya rekort. Det fanns inte tillstymmelse till någon säkerhetskontroll alls från det att jag checkade in tills jag gick på planet, och jag tror att det var samma för alla andra (alla fem eller så; det var ett av de riktigt små planen).
Det var lite ont om tid för bytet på Arlanda så jag hade fått rådet att bara ha handbagage. Det hade jag tänkt att ha i vilket fall eftersom jag bara skulle vara borta en natt och inte ha någon speciell utrustning med mig. Det visade sig inte bli något problem att hinna, trots att Self-service-incheckningsautomaten krånglade.
Från Heathrow tog jag tunnelbanan ett par stationer österut till Hounslow Central som såg ut att vara den station som var närmast mitt hotel. Jag hade kunnat åka ett par stationer till och sedan byta tåg och åka en bit tillbaka igen på en annan linje men jag hade inte lust att sitta på ett tåg och skumpa så jag bestämde mig för att promenera istället. Jag har inte hunnit med att motionera på sista veckan, så några kilometers promenad med ryggsäck verkade bra. Dessutom var temperaturen rätt trivsam. Mörkret gjorde att jag inte såg så mycket av omgivningarna, men det verkade vara idel typiska brittiska villaområden med tomter mindre än min garageuppfart.
Jag kom fram till hotellet utan problem och lämnade väskan innan jag fortsatte några kvarter ytterligare till en indisk restaurang för kvällsmat. På morgonen upptäckte jag att deras reklam om utsikt över Themsen faktiskt stämde. Man såg visserligen inte så mycket av floden eftersom det var träd ivägen, men det var nog inte mycket mer än 100 meter från mitt fönster till stranden.
Mitt kundbesök gick smidigt och led en distinkt brist på både problem och inkompetenta kunder. Jag tänker inte klaga.
På hemvägen hamnade jag bredvid en japan på flyget från Heathrow och vi började prata om både språk och annat. Jag berättade att jag varit i Japan några gånger och bland annat köpt några japanska spel (Shogi, Hanafuda) och att jag även hade Mah-Jong och Go. Han funderade lite på vad det mer fanns för japanska spel och tipsade sedan om Hyakunin Isshu. Detta är ett kortspel som kan spelas i tävlingar där det är reaktionstid och snabbhet som är avgörande. Basen för det hela är hundra stycken tusenåriga dikter. Hyakunin Isshu-kort (och Hanafuda-kort) var vad TV-spelstillverkaren Nintendo började tillverka (för hand) när företaget bildades 1889.
måndag, oktober 03, 2005
Den lille karthamstern
Om några timmar åker jag till London. Jag kom nyss på att när jag var i London förra gången för ungefär ett år sedan köpte jag en karta, och den vore det ju smart att ha med sig nu. Tyvärr låg den inte där kartor ska ligga.
Nu har jag gått igenom högen med papper-som-nog-kan-vara-bra-att-ha-men-som-jag-inte-orkat-ta-hand-om. Där fanns ett gäng kartor. Och inte bara över London, för den delen:
Nu har jag gått igenom högen med papper-som-nog-kan-vara-bra-att-ha-men-som-jag-inte-orkat-ta-hand-om. Där fanns ett gäng kartor. Och inte bara över London, för den delen:
- London: En bra, två gratiskartor, tre tunnelbanekartor. Den bra kartan hade varit ännu bättre om den hade sträckt sig så långt ut från centrum som jag ska idag...
- Arlanda: En terminalguide, vilket också kan vara praktiskt idag eftersom jag inte flyger via Arlanda så ofta och jag har lite ont om tid att byta på.
- Tokyo: En stadskarta (som jag inte använt så mycket eftersom den är köpt i Taipei och därmed textad på kinesiska -- kartan i min Lonely Planet-guide var mer lättanvänd), en hotellreklamkarta som täcker området precis i närheten av Ingates japanska partner (och, som av en händelse, Tokyos bokhandelsdistrikt), en karta som visar vägen till spelaffären Okuno Karuta (precis norr om bokhandelsdistriktet) och fem tunnelbanekartor i olika utföranden.
- Taiwan: En karta över hela Taiwan, en över Taipei och en över tunnelbanan.
- USA: Stadskartor över Chicago, Boston och Dallas/Ft. Worth.
- Oslo: Reklamkarta.
- Sverige: Omberg, Kalmar, Strängnäs och en cykelkarta över Linköping.
- Slutligen kartor över Rumänien och Jerusalem, två platser som jag inte ens varit i närheten av. Jag undrar varifrån de kommer?
söndag, oktober 02, 2005
Trallallalla
Idag har jag varit nyttig i trädgårdsprojektet igen. Dagens beting blev att gräva upp fem stycken gjutna betongklumpar som har hållit fast ett staket (puh!), plocka bort ett dussin rutor trall (som var rätt fastvuxna) och rensa bort ogräs från en del av området.
Nu återstår att rensa andra halvan (ungefär), rensa en liten rabattstump där det sitter en björnbärsbuske och sätta stenkant runt den och att släta ut marken så att det går att lägga plattor. Det sista är nog mer jobb än det låter som. Just nu finns det gropar efter betongklumparna som är rätt djupa (som jag tänkte gömma diverse överblivna stenar i) och på andra ställen ligger det stora högar med jord som blivit över. Förhoppningsvis går det ungefär jämnt ut när man slätar till det. Sedan måste man se till att trampa till det ordentligt också, så att inte plattorna sätter sig en massa efteråt.
Nu återstår att rensa andra halvan (ungefär), rensa en liten rabattstump där det sitter en björnbärsbuske och sätta stenkant runt den och att släta ut marken så att det går att lägga plattor. Det sista är nog mer jobb än det låter som. Just nu finns det gropar efter betongklumparna som är rätt djupa (som jag tänkte gömma diverse överblivna stenar i) och på andra ställen ligger det stora högar med jord som blivit över. Förhoppningsvis går det ungefär jämnt ut när man slätar till det. Sedan måste man se till att trampa till det ordentligt också, så att inte plattorna sätter sig en massa efteråt.
Bokmässan
Igår var jag på Bokmässan i Göteborg för första gången. Jag har varit på väg några gånger tidigare, men det har alltid kommit något i vägen. Det var som vilken datormässa som helst, förutom att alla talade om böcker. När jag kom var det rätt trångt, men allt eftersom dagen gick tunnade det ut lite så att det blev lättare att ta sig fram i gångarna. Eller så berodde det på att jag successivt rörde mig bort från ingången och den värsta trängseln var där; jag vet inte. Ute regnade det (såklart, eftersom mässan är i Göteborg där det alltid regnar) men det lider man ju inte av inne.
Inköp på mässan:
Inköp på mässan:
- Bild & bubbla 2/2005. Stor artikel om den svenska mangautgivningen och mycket annat.
Den här läste jag om i förra numret av Bild & bubbla och tyckte att den verkade intressant. - Svensk seriehistoria: första boken från Svenskt Seriearkiv
Samma här. Jag vet väldigt lite om svenska serier, så förhoppningsvis kan det bli ändring på det här. - Daniel Ahlgren: För fin för denna världen
Detta är en seriebok som jag fick gratis av Seriefrämjandet när jag handlade det ovanstående av dem. - Hans Arnold: Monstret som valp (självbiografi)
Den här boken har jag letat lite efter sedan Hans Arnold berättade om den på sf-kongressen jUnicon 1999. - Corinne Maier: Hej lättja
Hur man gör sitt liv bekvämt genom att göra så lite som möjligt. Helt klart en bok för mig! Vi får väl se om jag orkar läsa den, bara... - Mats G. Larsson: Minnet av vikingatiden
Den senaste av Mats G. Larssons böcker om vikingatiden, så ny att jag inte ens visste om att den fanns. Förutom Rusernas rike som jag inte hittat än så har jag läst alla de tidigare. - Carcassonne: Händler & Baumeister
Det var inte bara böcker som gick att köpa på bokmässan utan även spel, och för den delen en hel del annat också. Just det här spelet är i själva verket en utökning till Carcassonne som vi redan har.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)