onsdag, september 30, 2009

2009-76: William Heaney: Memoirs of a Master Forger

Som man kan ana redan av titeln så handlar Memoirs of a Master Forger om förfalskningar, och det på diverse olika sätt. Bokomslaget ser ut som en gammaldags bok, fast det är en vanlig pocket. Författarnamnet anges som William Heaney, fast boken egentligen är skriven av Graham Joyce. Heaney är huvudpersonen i boken, men som framgår av titeln sysslar han med förfalskningar på flera olika sätt.

Han drar in pengar genom att producera förfalskningar av förstautgåvor av klassiska böcker och sälja som om de vore äkta, och producerar då falska artefakter med äkta litteratur i. Samtidigt skriver han dålig poesi och ger till en vän som passar bättre som poet som lyckas övertyga hela det litterära etablissemanget att det är god litteratur, och producerar därmed även äkta artefakter med falsk litteratur i.

Förutom det så är han också en av de få människor som ser demonerna som lever omkring oss. Många människor har en demon (eller rent av flera) som bitit sig fast i dem, men de flesta ser dem inte utan märker bara deras effekter. William Heaney ser dem, men det förskonar honom inte från deras effekter. Man skulle nästan kunna säga att det blir tvärt om.

Heaney framstår inte som någon speciellt trevlig person (speciellt inte med tanke på att det är hans egen beskrivning vi läser), men det förhindrar inte att berättelsen om honom är intressant. Han försöker ofta göra det rätta, men det är inte lika ofta som det faktiskt blir som han tänkt sig.

William Heaney: Memoirs of a Master Forger
Orion, 2008
308 sidor
ISBN: 978-0-575-08386-8

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

måndag, september 28, 2009

2009-75: Scott Westerfeld: De rätta

De rätta är den avslutande delen i trilogin som börjar med Ful och Ful eller snygg?. Tally har blivit intagen i Speciella Omständigheter och har därmed blivit ännu mer omgjord; ett slags elitpolis i tonåringsskepnad.

Hon finner att hon har svårt att behålla sina känslor för Zane som skadades i den förra boken, men jobbar för att även han ska få behandlingen som gör att man kan upptas i Speciella Omständigheter. Om han återgår till att vara lika fulländad som hon själv kommer hennes känslor för honom också tillbaka, hoppas hon. Häri ligger också kärnan i hela den här serien: hur personers känslor för varandra (både som individer och som grupp) påverkas av hur de ser ut och hur de uppför sig.

Tally tillhör de speciella, en elit i samhället, men hon framstår samtidigt ofta som ganska naiv. Hon är bra på att bli lurad, antingen av personer eller omständigheterna i allmänhet, och det är väl också det som gör den här serien effektiv. Man ser att Tally, trots att hon är en av de speciella, gör fel. Samtidigt ser hon hur en del av de som inte är speciella faktiskt gör mycket vettigare saker -- eller egentligen ser hon det inte. Det är det som är det intressanta, för Tally är stadigt indoktrinerad av Speciella Omständigheter och ser allt genom det filter som deras åsikter utgör, så det tar ibland väldigt lång tid för henne att inse att det som hon ursprungligen tycker är helfel faktiskt visar sig vara rätt. Precis som i de tidigare delarna så hinner saker vända sig helt om flera gånger innan boken är över.

Scott Westerfeld: De rätta (Specials)
Översättning: Lottie Eriksson
Bonnier Carlsen, 2009 (originalet 2006)
336 sidor
ISBN: 978-91-638-5921-2

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

fredag, september 25, 2009

Jules Verne-Magasinet (1940-2009), RIP



I går kom det sista numret av Jules Verne-Magasinet, en tidskrift som publicerat science fiction och fantasy i 524 542 nummer. Det första numret kom ut 1940, och utgivningen var sedan veckolig fram till en bit in i 1947 när tidskriften lades ned. Den återstartades sedan 1969 av Bertil Falk som drev den till 1971 när Sam J. Lundwall tog över. Han har sedan utgett den sedan dess, i varierande format (från A4-format till pocketbok) och med olika frekvens (4-6 nummer per år).

Under de senaste åren har JVM dock mest publicerat återtryck, och så även i det sista numret.

Jag har alla nummer som getts ut av JVM, men jag har läst långt ifrån alla. Nu när de slutar att komma i brevlådan med jämna mellanrum kanske jag till slut rent av hinner ikapp...

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

onsdag, september 23, 2009

2009-74: Audrey Niffenegger: Tidsresenärens hustru

Tidsresenärens hustru är historien om hur Clare växer upp, träffar Henry, gifter sig och får barn. Fast det är inte riktigt så enkelt som det låter. När de först träffas är Clare 6 och Henry 36. När de gifter sig är Clare 22 och Henry 30. När Henry träffar Clare för första gången har hon känt honom hela livet.

Det här låter konstigt, men förklaringen finns redan i titeln: Henry reser i tiden. Problemet är att han inte har någon kontroll över när han reser, eller till när. Plötsligt kastas han iväg till en annan tid, framåt eller bakåt. När han kommer fram vet han inte var han är, han vet inte när han är, och till råga på allt kommer han alltid fram naken och utan några saker. Detta ställer naturligtvis till en del komplikationer, men trots det lyckas Clare och Henry bli goda vänner och sedermera gifta sig.

Den här berättelsen berättas omväxlande. Ibland får man historien ur Henrys perspektiv, ibland ur Clares. De berättelser man får kommer inte i kronologisk ordning, utan historien träder så småningor fram ur de fragment man får se. Men vad är egentligen kronologisk ordning? Eftersom Henry hoppar fram och tillbaka i tiden så är hans kronologi inte densamma som Clares, och den ordning som boken presenteras i är vare sig Henrys eller Clares kronologi. Det är inte så rörigt som det låter.

För att underlätta läsningen så inleds varje kapitel med information om när det utspelar sig, och hur gamla Clare och Henry är. Clares ålder skulle gå att räkna ut från årtalet, men hur gammal Henry är beror på om det är ett kapitel från hans egen tid eller ett där han rest i tiden och landat i någon annan tid.

Tidsresor ställer upp en del problem för en författare, som måste bestämma sig för hur världen fungerar. Går det att påverka framtiden genom att ändra det förflutna? Går det alls att ändra det förflutna? I den här boken tycks det som om det inte går att göra några större förändringar. Anledningen till att tidsresorna alls inträffar sägs vara något slags genetisk åkomma Henry har, men vad den skulle bero på får man aldrig reda på, och det är inte heller viktigt. Det är de effekter hans tidsresande har på honom och omvärlden som är det intressanta, inte tidsresandets mekanik.

Som jag sade så berättas boken omväxlande av Henry och Clare, men tyvärr märker man inte så stor skillnad på deras berättarstilar. I de kapitel när Clare är väldigt ung är stilen annorlunda, men tyvärr bibehålls inte deras olika röster lika tydligt när de båda är vuxna. Med detta sagt så är boken välskriven och lättläst.

Clares och Henrys relation är naturligtvis komplicerad eftersom de har olika utgångspunkter, men det är också det som gör romanen intressant. Ibland är det Clare som vet mer än Henry (eftersom hon fått reda på saker från äldre versioner av Henry som rest bakåt i tiden) och andra gånger är det Henry som vet mer (eftersom han rest framåt i tiden). Frågan hur det är att leva med någon som vet hur ens framtid kommer att bli gör deras relation intressantare.

Jag gillade Tidsresenärens hustru. Den är lättläst, men absolut inte lättviktig.

Audrey Niffenegger: Tidsresenärens hustru (The Time Traveller's Wife)
Översättning: Sven Christer Swahn
Bra Böcker, 2005 (originalet 2003)
463 sidor
ISBN: 978-91-7002-439-9

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

måndag, september 21, 2009

2009-73: Camilla Läckberg: Fyrvaktaren

Fyrvaktaren är den sjunde delen i Camilla Läckbergs deckarserie, och den följer samma mall som tidigare delar utan större avvikelser. Någon dödas i Fjällbacka och Patrik och de andra poliserna måste reda ut det, men inte utan att Gösta och Mellberg klantar till det någonstans på vägen, Erika måste på något sätt lyckas komma in med sina efterforskningar i polisarbetet, mörka hemligheter döljs i olika personers bakgrund, kursiva stycken här och där berättar en till synes orelaterad historia från för över 100 år sedan, Erika och Patrik pusslar för att få ihop livet som föräldrar till tre småbarn, berättandet byter från en person till en annan ungefär en gång per uppslag (och förlaget klantar till det genom att inte markera när berättandet går från en person till en annan vid ett sidbyte), och Erikas syster har något slags problem.

Allt är kort sagt som det brukar vara. Camilla Läckberg producerar inte stor litteratur, men jag tycker nog faktiskt att det är lite orättvist att det nästan alltid är hon som får klä skott när någon vill ondgöra sig över "dåliga deckare". Tycka vad man vill, men det verkar som att trenden med deckare med ett rejält inslag av såpahandling i bakgrunden just för stunden är stadigt inmutad bland svenska deckare. Jag antar att det finns ett intresse för den eftersom den är så vanligt förekommande (och den är säkert också ett bra sätt att hålla kvar läsare genom att få dem att vilja veta vad som händer med de stadigvarande personerna i nästa bok, även om deckargåtan är löst).

På det stora hela tycker jag inte att Fyrvaktaren utmärker sig speciellt bland Läckbergs böcker. Den gör vad man förväntar sig, på gott och ont. Utan att ha jämfört med tidigare delar så inbillar jag mig att Läckberg faktiskt så sakteliga skriver bättre. Det är bra. Det känns också som att hon fullt ut anammat thrillerstuket och byter så ofta mellan de olika huvudpersonernas handlingar att boken stundtals känns som en musikvideo. Till skillnad från de föregående två delarna så har hon också låtit bli att avsluta boken med en jättelik cliffhanger i såpahandlingen, och det känns trevligt.

Camilla Läckberg: Fyrvaktaren
Forum, 2009
360 sidor
ISBN: 978-91-37-13409-3

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

fredag, september 18, 2009

2009-72: Alice Kuipers: Livet på en kylskåpsdörr

Egentligen får man väl kalla Livet på en kylskåpsdörr för en klassisk brevroman, men den är uppdaterad till nutiden så till vida att den helt består av de lappar en mamma och hennes dotter skriver till varandra och sätter upp på kylskåpet. De är båda upptagna med studier, jobb, pojkvän och så vidare och har sällan tid att faktiskt träffa varandra. Istället skriver de lappar där stort och smått blandas, allt från att kaninen Peter behöver nya morötter till att modern upptäcker att hon har cancer.

Det är fascinerande att se hur mycket som går att få fram genom bara de här små meddelandena. Det här är alltså en bok helt utan repliker, miljöbeskrivningar eller ens personer i bild, men trots det lyckas den frammana en bra närvaro.

Boken tar upp ett svårt ämne, men lyckas behandla det bra. Kanske är det rent av för att den undviker att låta huvudpersonerna mötas utan bara kommunicera med varandra som den med så små medel får fram så mycket.

Alice Kuipers: Livet på en kylskåpsdörr (Life on the Refridgerator Door)
Månpocket, 2008 (originalet 2007)
242 sidor
ISBN: 978-91-7001-626-4

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,
intressant.se

torsdag, september 17, 2009

Eboksläsaren Nuut snart på den svenska marknaden

På Bokmässan i slutet av september kommer en ny läsplatta för eböcker att lanseras i Sverige. Den heter Nuut, och påstås vara billigare än konkurrensen. Den har en skärm på sex tum och läser både PDF (med och utan DRM) och textfiler, så det borde inte vara svårt att fylla den med material att läsa. Minnet är på 512MB, men det går även att stoppa in minneskort om man inte tycker att det räcker.

Jag gissar att marknaden börjar bli mogen för att läsplattor ska kunna slå igenom ordentligt. Frågan är om produkten dedicerad läsplatta kommer att slå, eller om den har hunnit bli omsprungen av smartphones och netbooks innan den ens hann ut på marknaden ordentligt. Det är bara att vänta och se.

Vad som i alla fall är säkert är att så fort folk börjar läsa eböcker på allvar så kommer även bokförlagen att bli tvungna att på ett eller annat sätt hantera förekomsten av lätttillgängliga och lätt kopierbara elektroniska versioner av sina produkter. Det är bara att hoppas att de lärt något av musikbranschens fiasko på den fronten.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

onsdag, september 16, 2009

2009-71: Victor Estby, Martin Kindgren & Ulf Stolt: Hemlös - med egna ord

Antologin Hemlös - med egna ord är en samling av texter publicerade i tidskriften Situation Stockholm. Den innehåller normalt sett en blandning av nyheter, texter av hemlösa, intervjuer och recensioner. I den här samlingen är det enbart de hemlösas texter som tagits med. Förutom detta får man även några texter om hemlöshet av etablerade skribenter som Fredrik Lindström och Liza Marklund, ibland från egna erfarenheter, ibland mer allmänt.

Texterna presenteras i kronologisk ordning utifrån när de publicerades, men innehållet i dem varierar från betraktelser om hur det är att leva som hemlös idag till minnen av någons uppväxt. Det i sin tur kan vara allt från tämligen normala liv som sedan kommit på glid någonstans på vägen till uppväxter kantade av fylleri och droger redan i föräldragenerationen.

Det som är slående är att så många av de som skriver -- trots hemlöshet, droger och brist på pengar -- har en så positiv syn på livet som de har. En av de känslor man får med sig av att läsa den här boken är, möjligen lite otippat, hoppfullhet

Victor Estby, Martin Kindgren & Ulf Stolt: Hemlös - med egna ord
Pocketförlaget, 2008
344 sidor
ISBN: 978-91-85625-71-0

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,
intressant.se

tisdag, september 15, 2009

Prova en sf- och fantasykongress!

För den som är intresserad av science fiction eller fantasy kan jag rekommendera ett besök på någon av de sf- och fantasykongresser som arrangeras. Det handlar inte om några torra akademiska tillställningar som man skulle kunna tro av beteckningen "kongress", utan det man får är en helg full med intervjuer, diskussioner och föredrag samt naturligtvis umgänge med andra sf/fantasy-fans. Normalt sett finns det en eller ett par inbjudna författare på plats, och det är inget problem att slå sig ner och prata med dem ett tag. Rätt många författare har själva varit (eller är) fans, och sitter gärna och pratar om allt möjligt.

Närmast i tiden ligger Imagicon 2 som hålls 16-18 oktober i Skarpnäcks kulturhus i Stockholm. Inbjudna gäster är de brittiska författarna Liz Williams och Graham Joyce samt Jörgen Forsberg, en av grundarna av SF-Bokhandeln.

Det finns också ett större evenemang planerat, men då får man vänta lite längre. Den 17-19 juni 2011 hålls Eurocon i Tekniska Högskolans kårhus i Stockholm. Bokade gäster hittills är den amerikanska författaren Elizabeth Bear och den finske sf-experten Jukka Halme. Eurocon är en kongress som arrangeras årligen någonstans i Europa, och den kommer nu för första gången att vara i Sverige. Vi (jag är med bland arrangörerna) siktar på att bli det största arrangemanget av det här slaget i Sverige sedan 1970-talet, kanske någonsin.

Förhoppningsvis kommer det även att arrangeras något under 2010, men inget är annonserat just nu.

Vi kanske ses på någon kongress framöver?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , , , ,
intressant.se

måndag, september 14, 2009

2009-70: Matt Mason: The Pirate's Dilemma

I The Pirate's Dilemma går Matt Mason igenom hur piratkopiering påverkar samhället, men istället för att naivt tro att det handlar om ett uppenbart problem så gör han en ordentlig genomgång av hur piratkopiering (eller tekniksprång som fått motsvarande effekt) har påverkat tidigare industrier. Filmen skulle döda teatern, videon skulle döda biografen, radion skulle döda orkestrarna och så vidare. Det finns otaliga exempel på hur en industri högljutt hävdat att någonting nytt var oschysst konkurrens och skulle döda dem, och ungefär lika ofta har det visat sig att de haft fel. Det ska väl medges att marknaden för filmpianister är begränsad efter ljudfilmens intåg, men det är snarast undantaget som bekräftar regeln.

Han tittar sedan på radio där "pirat" sedan länge är ett begrepp och konstaterar att det aldrig varit i närheten av att skada radiobranschen. Det som hänt är att piratradion sänt olagligt och blivit populär, och i takt med att de fått allt fler lyssnare så har också de etablerade (och lagliga) radiostationerna tagit till sig allt mer av det som piratradion haft som de saknat, och på så sätt berikat sig själva och dragit till sig åtminstone en del av lyssnarna från piratradion. Detsamma händer om och om igen inom musiken; någon lånar något och utvecklar det vidare så att en helt ny rörelse bildas.

Oavsett om man är insatt i piratrörelsen eller inte så bör man få ut någonting av den här boken, för den innehåller en hel del bakgrund för den som inte redan känner till den. Den resonerar sedan vettigt om hur den här kulturen påverkar marknadsföring och försäljning i dag och hur vi kan vänta oss att det ska bli i framtiden. Mycket intressant!

Matt Mason: The Pirate's Dilemma: How Youth Culture is Reinventing Capitalism
The Free Press, 2008
277 sidor
ISBN: 978-1-4165-3218-7

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

fredag, september 11, 2009

2009-69: Björn Höglund: Alla spelar spel

Alla spelar spel är en bok om sällskapsspelens historia, eller kanske rent av kulturhistoria. Den har ett klart fokus på Sverige, även om det görs en del nedslag i andra länder.

Boken berättar om sällskapsspel som koncept och hur det har vuxit i popularitet från mitten på 1800-talet till guldåldern under efterkrigstiden och fram till idag. Även nu säljs det mycket spel och spelas mycket spel, men det går att se en nedgående trend som antagligen kan hänföras till exempelvis datorspel, video och annat.

Historien berättas utifrån ett antal teman som exempelvis äventyr, sport, frågespel och spel baserade på teveserier. Tanken är god, och i del kapitel får man en intressant genomgång av temat som sådant och hur det kommit att bli intressant att ha som underlag för spel. Ibland känns det dock som att bakgrunderna är lite tunna och sönderfaller till ett rabblande av spel som passar in i temat utan att speciellt mycket sägs om spelen och varför de är intressanta.

Och det är detta som är bokens huvudproblem från min synvinkel. Boken skriver oftast insatt om vilka spel som fanns och finns och vad de handlar om, men ytterst sällan om sägs egentligen något om själva spelen. Den som är ute efter att få reda på något om hur spelen i sig utvecklats genom åren, snarare än spelens teman, har inget att hämta i den här boken. Spelen presenteras i allmänhet med namn och första publiceringsår. Man får rätt ofta även reda på spelets skapare (när det är känt), även om vi i Sverige är rätt dåliga på att uppmärksamma spelskapare. Hur spelet fungerar sägs det däremot väldigt sällan något om; undantaget är i princip kapitlet om frågespel som har en uppenbart annorlunda spelmekanik än många andra spel.

Den trend som börjat synas de senaste åren med översättningar av tyska spel (som i allmänhet är bättre konstruerade än de gamla välkända sällskapsspelen) sägs det väldigt lite om. En anledning till det kan ha att göra med fokuset ovan; de här nya spelen har ungefär samma teman som tidigare spel, medan de däremot ofta har spelmekaniker som inte setts bland tidigare spel.

Allt om spel är rikt illustrerad med bilder på gamla spel (och en del gammalt reklammaterial om spel). Bilderna är bra, varierande mellan bilder om omslag och hela spel till detaljbilder på tärningar, pjäser och andra småsaker. Det som är lite trist är att det är rätt gott om bilder där det inte framgår vilket spel bilden föreställer.

För den som är intresserad av en historik om spel som produkt och hur de har vuxit fram ur sin samtid så är det här en utmärkt bok. Den som är intresserad av spel som spel har inte lika mycket att hämta, men det har boken heller aldrig utgett sig för att erbjuda.

Björn Höglund: Alla spelar spel: Sällskapsspelens historia
Historiska media, 2009
191 sidor
ISBN: 978-91-85873-77-7

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

torsdag, september 10, 2009

Vem borde få årets nobelpris i litteratur?

Om ungefär en månad får vi reda på vem som kommer att tilldelas årets nobelpris i litteratur, men det är naturligtvis fritt fram att börja spekulera redan nu. Vadslagningsfirman Ladbrokes brukar ha odds om vem som kommer att vinna, men har inte kommit igång för i år än. Å andra sidan är det väl troligt att årets lista kommer att se ut ungefär som förra årets:
Claudio Magris 3/1
Adonis 4/1
Amos Oz 5/1
Joyce Carol Oates 5/1
Philip Roth 5/1
Don DeLillo 7/1
Haruki Murakami 7/1
Les Murray 7/1
Yves Bonnefoy 10/1
Inger Christensen 14/1
Jean Marie Gustav Le Clezio 14/1 – Winner
Michael Ondaatje 14/1
Thomas Pynchon 14/1
Arnošt Lustig 20/1
Ismail Kadare 20/1
Ko Un 20/1
Mario Vargas Llosa 20/1
Thomas Transtromer 20/1
A.B Yehousha 25/1
Assia Djebar 25/1
Milan Kundera 25/1
Cees Nooteboom 33/1
Gitta Sereny 33/1
Harry Mulisch 33/1
James Ngugi 33/1
Margaret Atwood 33/1
Alice Munro 40/1
Antoni Tabucchi 40/1
Bei Dao 40/1
Carlos Fuentes 40/1
Peter Carey 40/1
Umberto Eco 40/1
Chinua Achebe 50/1
Cormac McCarhty 50/1
Herta Müller 50/1
Ian McEwan 50/1
John Updike 50/1
Mahasweta Devi 50/1
A. S. Byatt 66/1
David Malouf 66/1
Ernesto Cardenal 66/1
F. Sionil Jose 66/1
Marge Piercy 66/1
Maya Angelou 66/1
Salman Rushdie 66/1
Willy Kyrklund 66/1
Adam Zagajewski 100/1
Beryl Bainbridge 100/1
E.L Doctorow 100/1
Eeva Kilpi 100/1
John Banville 100/1
Jonathan Little 100/1
Julian Barnes 100/1
Mary Gordon 100/1
Michael Tournier 100/1
Patrick Modiano 100/1
Paul Auster 100/1
Rosalind Belben 100/1
Vassilis Aleksakis 100/1
William H Gass 100/1
Bob Dylan 150/1


Något eller några namn på listan faller bort för att de har dött, och förra årets vinnare Le Clezio är naturligtvis inte längre med i leken. Det finns ett antal författare här som jag tycker är intressanta (och många som jag inte vet något alls om), men om jag ska välja en egen prisfavorit så får det bli Haruki Murakami. För säkerhets skull garderar jag med Joyce Carol Oates.

Vem hoppas du får årets nobelpris i litteratur? (Inte begränsat till listan ovan, naturligtvis.)

Jag jobbar på att läsa något av alla nobelpristagare i litteratur. Hittills har jag avverkat 46 stycken (44% av vinnarna).

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,
intressant.se

onsdag, september 09, 2009

2009-68: Stephen King: Song of Susannah

Song of Susannah är den sjätte delen av sju i Stephen Kings monumentala The Dark Tower-svit så det märks att det börjar dra ihop sig även om det fortfarande är mycket som är oklart, både för läsaren och för personerna i boken.

Medan den förra delen Vargarna i Calla åtminstone mestadels utspelade sig i Midworld och hade en stor dramatisk uppslutning hängande över sig redan från början så är Song of Susannah precis tvärt om. Både Roland/Eddie och Susanna/Mia befinner sig i vår värld (eller åtminstone en version av den). De är i olika tidsperioder, men båda känner sig bortkomna i den för dem främmande världen. Den här boken karaktäriseras till stor del av famlande efter information. Ibland hittas den, ibland inte.

I slutet av den förra delen fick fader Callahan tag i ett exemplar av 'Salem's Lot av Stephen King och upptäckte att den beskrev precis det han själv gått igenom innan han hamnade i Midworld. I den här delen letar Roland och Eddie efter Stephen King eftersom han uppenbarligen verkar veta saker som har med deras uppdrag att göra. De hittar honom, men det blir ett möte som lämnar dem alla med en hel del obesvarade frågor. Det här utvecklas alltså till en metafiktion, där Stephen King skriver om sina romanfigurer som letar upp en version av honom själv som diskuterar hur han skrivit om romanfigurerna. Jag visste att King skulle dyka upp som en person i den här boken redan innan jag läste den, men jag hade gissat att hans roll skulle bli större än den visade sig vara. Fast jag kanske ska säga hur stor den verkar vara, för det är ju en del kvar och det skulle inte förvåna mig om King vänder hela historien ut och in åtminstone en gång.

Jag tycker att The Dark Tower-serien verkar hämta sig mot slutet. Jag tyckte att den var lite seg i mitten, men det känns bättre nu och med bara en bok kvar tror jag att det här kommer att bli riktigt bra. Jag ska inte säga att den är bland mina favorit-King, men nog är den läsvärd.

Stephen King: Song of Susannah
Donald M. Grant, 2004
Illustrerad av Darrel Anderson
413 sidor
ISBN: 1-880418-59-2

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

måndag, september 07, 2009

2009-67: Jon Krakauer: Into the Wild

Into the Wild är i första hand en biografi över Chris McCandless. Efter att ha gått high school gav han bort alla sina besparingar till Oxfam och gav sig iväg till Alaska där han planerade att leva av landet. Han hittade en gammal buss som han bosatte sig i och levde på diverse djur, bär, svamp och det ris han haft med sig i sexton veckor innan han till slut dog. Exakt varför han dog är inte klarlagt. När han dog var han gravt undernärd, men ganska kort tid innan hade han enligt sin dagbok mått bra, så teorierna handlar om sjukdomar eller att han ätit felidentifierade växter och fått i sig gifter.

Jon Krakauer skrev ursprungligen om honom i tidskriften Outside men kunde inte släppa historien, och den publiceringen ledde också till en våldsam brevstorm; mer än någon tidigare artikel tidskriften publicerat. Många ondgjorde sig över att McCandless varit oförberedd och inkompetent, men det är inte det intryck man får av den här boken. Om man överlever sexton veckor i vildmarken utan medtagen mat så vet man vad man gör.

Det står däremot klart att McCandless hade en annan inställning till livet än de flesta andra. Han gav sig ut i vildmarken med endast ett par kilo ris och lite utrustning. Han tog medvetet inte med sig vare sig karta eller kompass. Däremot hade han ett antal böcker med sig: Tolstoy, Thoreau, Pasternak med flera. McCandless var ute efter att hitta vildmarken och leva i den, med den. Han ville leva på dess villkor. Krakauer gissar att hans beslut att inte ta med sig någon karta kom sig av att han var ute efter den okända vildmarken -- den vita fläcken på kartan. Genom att inte ta med sig någon karta skapade han sig en egen vit fläck att ge sig in i, trots att han inte befann sig speciellt långt från bebodda trakter.

Krakauer har letat upp ett antal människor som var i kontakt med McCandless under hans resa från föräldrahemmet på östkusten till Alaska. Han lämnade hela sitt gamla liv bakom sig och hade ingen kontakt förutom enstaka vykort till en syster ett tag, och levde ett tag på drift innan han gav sig av mot Alaska. Berättelserna från dem han mött är samstämmiga om att han var en udda person, men också att han inte var någon knäppskalle, bara väldigt annorlunda. Han var exempelvis väldigt social, trots sin starka drift att ge sig ut i vildmarken ensam.

Förutom berättelsen om McCandless berättar Krakauer också om ett antal andra människor som gett sig ut i vildmarken och dött där, och jämför deras drivkrafter (i den mån de är kända) med McCandless. Han beskriver också hur han själv som ung liftade till Alaska, skidade över en glaciär och försökte att ensam bestiga den obestigna norra sidan av Devil's Thumb, ett av kontinentens tuffaste berg. Efter ett par försök gav han upp och gick runt berget och klättrade upp längs den led han hade tänkt att ta ner. Han konstaterar att en av de största skillnaderna på honom själv vid den tiden och McCandless nog var att han själv överlevde.

Jag gillar Krakauers sätt att beskriva McCandless liv som ett pussel, lite här och lite där. Historien presenteras inte i kronologisk ordning, och dessutom blandas den upp av episoder om andra personer. Eftersom McCandless är död och efterlämnade väldigt lite dokumentation går det naturligtvis inte att säga exakt vad som hände, och hans motivation att göra som han gjorde kommer att fortsätta att vara okänd. Into the Wild gör dock ett bra försök att tränga in i McCandless personlighet och försöka förklara varför det gick som det gjorde. Klart läsvärt!

Jon Krakauer: Into the Wild
Random House, 1996
Uppläsning: Philip Franklin
420 minuter

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

lördag, september 05, 2009

2009-66: Liz Williams: Banner of Souls

Jag känner mig lite splittrad om Banner of Souls. Den innehåller diverse idéer som är intressanta, men misslyckas med att presentera dem på ett intressant sätt.

Dreams-of-War tillhör Mars' krigarelit, men har utsetts till väktare för ett barn på jorden. Hon är inte speciellt road av uppdraget, men råder inte över situationen. Yskaterina Lye kommer från en mystisk planet långt ut i solsystet, och hennes uppdrag är att döda samma flicka, Lunae.

Nästan hela persongalleriet i boken består av kvinnor, för män behövs inte längre för fortplantningen (som sker utanför kroppen) och finns inte heller kvar mer än i form av myter och enstaka degenererade former.

Handlingen alternerar mellan jorden, Mars och det yttre solsystemet, men alla platserna tycks utbytbara. Det känns aldrig som om det är någon skillnad mellan dem, och man får ingen närvarokänsla på någon av platserna. Även personerna är intetsägande och kommer aldrig till liv. Språkligt är boken aldrig egentligen tungläst, men språket framstår ofta som tillkrånglat och utbroderat utan att det egentligen tillför något.

Jag läste den här boken för en bokcirkel. Om så inte hade varit fallet hade jag gett upp innan den var slut.

Liz Williams: Banner of Souls
426 sidor
Bantam, 2004
ISBN: 0-553-58676-9

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

torsdag, september 03, 2009

2009-65: Taichi Yamada: Strangers

Huvudpersonen i Strangers, Harada, är en medelålders manusförfattare för teve. En dag träffar han på ett par som ser ut precis som hans föräldrar som dog när han var tolv, och de ser verkligen ut som de gjorde när han var tolv. Efter att ha pratat med dem blir han övertygad om att de faktiskt är hans föräldrar, och börjar besöka dem regelbundet.

Detta från början slumpmässiga möte skapar en mening i hans annars rätt tomma och trista liv, och han får något att leva för. Ganska snart händer fler förändringar i hans liv, men vad som är till det bättre och vad som är till det sämre är inte helt lätt att avgöra.

Jag gillar Strangers. Den är låglämd och avslappnad, men hela tiden välskriven och intressant. Att det är en spökhistoria är uppenbart både av baksidestexten och upplägget i sig, men trots det känner man sig inte lurad när det avslöjas hur det hela hänger ihop. En väl konstruerad historia fungerar även om man vet vart den är på väg.

För den som inte har lust att läsa på engelska är det bara att vänta ett litet tag. Natur och Kultur kommer alldeles strax att ge ut en svensk översättning av den här boken.

Taichi Yamada: Strangers (Ijintachi to no natsu)
Vertical, 2003 (originalet 1987)
Översättning: Wayne P. Lammers
203 sidor
ISBN: 1-932254-03-9

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,

tisdag, september 01, 2009

2009-64: Thomas Bodström: Idealisten

Idealisten är Thomas Bodströms andra bok. Jag läste den första och tyckte att den var en rätt ok deckare i en tafflig förpackning. Jag hoppades att den andra skulle vara lite mer polerad, men det här är i stället en rätt tafflig deckare i en tafflig förpackning.

En riksdagsman hittas mördad strax efter att han presenterat ett upprop mot rasism. Misstankarna riktas av uppenbara skäl mot högerextrema kretsar, men utredningen kommer inte fram till mycket. Det kan faktiskt fungera som en beskrivning av boken i allmänhet: den kommer inte fram till så mycket. Det känns som om en rätt stor del av boken går åt till att utförligt beskriva bakgrunden för olika personer (i form av stora infodumpar) och kommentera mer eller mindre ovidkommande fenomen. Tidvis känns det nästan som något slags memoarbok med ett tunt lager av romanfernissa på sig. Väldigt tunt.

Trots att detta är en deckare så är en av de mest framträdande personerna i boken justitieministern Gerd, och det är inte för att hon faktiskt tillför någonting till utredningen om mordet. Hon porträtteras som en av de mest hopplöst inkompetenta politiker man kan tänka sig, medan Bodström själv nämns som hastigast som ett exempel på en politisk broiler utan erfarenhet inom rörelsen.

Tyvärr är det inte bara berättelsen som sådan som är tunn, utan även språket är dåligt. Man behöver inte leta speciellt länge för att hitta formuleringar som "duktiga språkkunskaper" och andra liknande stolpskott. Man kan ju tycka att Norstedts borde ha redaktörer som kan upptäcka sådant, men man kanske räknar med att Bodström säljer tillräckligt bra på sitt namn utan att man lägger ner några resurser på att tvätta manuset språkligt.

Thomas Bodström: Idealisten
Norstedt, 2009
Uppläsare: Ola Rapace
8 CD
ISBN: 978-91-7313-566-5

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,