lördag, augusti 22, 2009

Dan Brown snabböversätts

Snart utges Dan Browns Den förlorade symbolen, uppföljaren till Da Vinci-koden. På engelska utges den 15:e september och på svenska 21 oktober. Det är väl inte anmärkningsvärt i sig, men av rädsla för fildelning så får det svenska förlaget inte boken förrän den släpps på engelska. För att klara den utgivningsplanen delar man boken i sex delar och ger till sex olika översättare som får jobba parallellt.

Ur ett litterärt perspektiv är det här naturligtvis vansinnigt. Rent ekonomiskt är det nog å andra helt rätt. Det handlar om en Dan Brown-bok som inte kommer att få några seriösa recensioner hur man än vänder sig. Förlagets försäljning av den svenska upplagan beror helt på hur stor hajp de lyckas bygga upp (med stor hjälp av det engelska förlaget, så klart) och att de lyckas få ut den svenska versionen så fort som möjligt för att inte tappa försäljning till den engelska upplagan. Att översättningen blir dålig är inget problem; det här är en produkt, inte något konstverk.

Man kan möjligen undra hur det känns för förlaget att så tydligt berätta för Dan Brown att man skiter i hans eventuella författarmässiga talanger; det är bara hans förmåga att dra in pengar som är intressant.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

fredag, augusti 21, 2009

2009-63: Magnus Redin: I utförsbacken

I utförsbacken är en bok som en vän skrivit och som inte är publicerad än, så jag tänker inte skriva så mycket om den här. Den handlar om hur brist på råvaror kan påverka samhällen och vad det finns för möjligheter att minska de negativa effekterna.

Jag har läst boken för att ge kommentarer, så jag tänker inte säga något om eventuella svagheter i den eftersom jag den här gången har möjligheten att eliminera dem innan den riktiga publiceringen istället för att gnälla på dem i efterhand.

Magnus Redin: I utförsbacken: När råvarutillgångarna sinar och ekonomin är i kris
Ej publicerat manuskript
137 sidor

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

2009-62: Terry Jones: Terry Jones krig mot kriget mot terrorismen

Det här är en samling artiklar som Terry Jones skrivit från 2001 och framåt, som en reaktion på Bushs och Blairs krig mot terrorismen. Han kritiserar hela operationen av diverse skäl, allt från att det inte påvisats några massförstörelsevapen i Irak och att Irak inte har något samband med terrorattackerna 2001 till att Halliburton och andra företag skaffat sig feta kontrakt i Irak utan konkurrens eller insyn.

Ibland skriver han med en vanlig resonerande stil (med en ironisk underton), andra texter är mer uppenbart satiriska, som exempelvis ett brev från Tony Blairs lärare till hans föräldrar om hans bristande insikter i politik.

Det är ingen tvekan om att Terry Jones är förbannad på hur hela irakkriget hanteras (eller för den delen att det alls existerar), men för det mesta så håller han sig ganska lågmäld trots det och låter ironin bita på motståndaren istället. Inte för att jag tror att Bush (om han nu skulle råka läsa något av detta) skulle uppfatta ironin, men för oss andra som läser är det rätt underhållande. Det ska väl sägas att han inte alltid lyckas, men tillräckligt ofta för att det ska vara läsvärt. Däremot ska man väl undvika att läsa hela boken i ett sträck eftersom den innehåller många relativt korta texter om ungefär samma ämne, och alltså har en tendens att återupprepa sig lite. Ursprungligen publicerades texterna i flera olika tidningar och över en period av ungefär fem år, så de ursprungliga läsarna lär inte har reflekterat över några upprepningar.

Terry Jones: Terry Jones krig mot kriget mot terrorismen (Terry Jones' War on the War on Terror)
Karneval Förlag, 2007 (originalet 2006 med tillägg 2006)
Översättning: Margareta Norlin
152 sidor
ISBN: 978-91-85703-05-0

Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

onsdag, augusti 19, 2009

2009-61: Naguib Mahfouz

Berättelser från vår gata är något slags mellanting mellan en novellsamling och en roman. Som man kan ana redan av titeln så handlar alla berättelserna om saker som hänt på eller kring den gata där berättaren växer upp, men det är också det enda som håller ihop dem. De spänner över en ganska lång tidsperiod från att berättaren är barn tills han är vuxen och de handlar om ett otal människor; många förekommer bara i någon enda historia.

Gemensamt är dock att de i första hand handlar om just människor och deras öden. De flesta texterna är korta (75 stycken på 170 sidor) men sträcker sig inte sällan över många år för att kunna teckna en skiss av en persons hela liv, eller i alla fall någon väsentlig delmängd av det. Ibland känns historierna nästan som fabler med något slags sedelärande knorr på slutet, medan andra helt enkelt är korta utsnitt av människors vardag utan någon uppenbar poäng mer än just att teckna en bild av hur de har det.

Just detta är också något som gör att boken känns lite udda: den utspelar sig på en gata i Egypten, inte sällan under första halvan av förra seklet, och det är för mig en rätt annorlunda miljö där människorna beter sig på sätt som för mig känns främmande.

Något som känns lite udda med boken är att historierna ofta berättas långt i efterhand, men ändå är skrivna i presens. Det känns lite ovant till att börja med, men man vänjer sig ganska snart och jag undrar om det inte ger berättelserna en bättre närvarokänsla. Oavsett vilket så tycker jag att det här var trevlig läsning.

Naguib Mahfouz: Berättelser från vår gata (Hikayat haratina)
Rabén & Sjögren, 1989 (originalet 1975)
Översättning: Kerstin Eksell
170 sidor
ISBN: 97-29-59340-9

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

måndag, augusti 17, 2009

2009-60: Giorgos Seferis: Dikter

Giorgos Seferis tilldelades nobelpriset i litteratur 1963. Jag vet inte om den här diktsamlingen är representativ för hans produktion i allmänhet, men jag gissar att den är ihopsatt i Sverige från flera av hans verk.

Det här är i första hand dikter till landet och naturen; man får bilder och dofter, ibland någon liten historisk antydan eller så, men väldigt sällan något om människorna. Det förekommer kärleksdikter, men gärna riktade till ett anonymt "dig".

Jag vet inte hur det sett ut i original, men i översättningen så är alla dikterna i fri vers utan rim eller något slags fast struktur jag kan identifiera. Jag hade inte tråkigt medan jag läste dem, men jag kan å andra sidan inte heller säga att jag kunde se deras storhet heller.

Giorgos Seferis: Dikter
Bonniers, 1963
Översättning: Börje Knös & Johannes Edfelt
68 sidor

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

måndag, augusti 10, 2009

2009-59: Jack Kerouac: På drift

På drift är en av alla de där litterära klassikerna som jag känner till men inte har läst. Uppenbarligen var jag inte ensam om det, för det visade sig att ingen i min bokcirkel hade läst den, så vi bestämde oss för att läsa den till nästa gång.

Berättarjaget Sal Paradise och några av hans bekanta ger sig ut på irrfärder i bil kors och tvärs över Amerika var min uppfattning av boken innan jag läste den, och i stora drag stämmer det, men ändå inte riktigt. Jag hade fått för mig att de i princip åkte planlöst fram och tillbaka, dit de fick för sig för stunden. Istället åker de fram och tillbaka mellan New York och Kalifornien ett antal gånger eftersom någon person alltid bor på fel sida av kontinenten. Det är kanske inte alltid den närmsta vägen de åker (jag orkade inte ta fram någon karta och se efter), men det är inte heller några jättelika omvägar.

Boken börjar 1947 och jag tycker att den bild det ger av undersidan av ett Amerika som precis kommit ut ur andra världskriget är minst lika intressant som den (för dåtiden) sensationella frispråkighet om sex och droger som gjorde boken omtalad när den kom ut, och som också var anledningen till att Kerouac fick skriva om boken en hel del för att minska risken att hans förläggare skulle drabbas av sedlighetsåtal. Det är också anledningen till att alla personer i boken uppträder under pseudonymer; i det ursprungliga manuskriptet används deras riktiga namn. Sal Paradise är Jack Kerouac själv, Dean Moriarty är Neal Cassady, Old Bull Lee är William S. Burroughs, Carlo Marx är Allen Ginsberg -- några av beatgenerationens centralgestalter.

Det känns som en väldigt annorlunda värld som boken beskriver. Det går att få tillfälliga jobb utan några kvalifikationer alls på olika ställen, jobba några dagar och driva vidare till ett annat ställe och börja om där. Vägarna tycks fulla av liftare, och många av dem betalar gärna bensinpengar för att komma dit de ska, så gänget i bilen behöver bara köra medan någon annan betalar. Det finns också gott om luffare som driver runt genom att tjuvåka på järnvägsvagnar utan att ens betala bensinpengar. Jag inbillar mig att allt detta tillhör en svunnen tid.

På drift är, tycker jag, i första hand ett tidsdokument och en dokumentär (om än med en tunn slöja av fiktion över sig). Den beskrivs som en roman, men är vad jag kan förstå i huvudsak inte fiktiv. Det känns också sällan som om man läser en roman utan mer en biografi. Någon större dramatik förekommer aldrig utan det är i hög grad resan som är målet. Att leva i nuet var väl också en av beatgenerationens inställningar, men när det gäller de resor över USA som beskrivs i den här boken så har de oftast ett mål -- andra sidan av landet -- men det förhindrar inte att jag kan luta mig tillbaka och njuta av resan även om personerna i boken är otåliga att komma fram.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

Tärningssamling

Jag har alltid gillat att spela spel och rätt länge har jag även samlat på mig en hel del tärningar. På sistone har jag gjort lite ordning på samlingen och kollat upp lite bättre vad jag egentligen har för tärningar. Det som de flesta tänker på när man säger "tärning" är naturligtvis en vanlig sexsidig tärning, men även sådana kan se ut på många sätt.


Sexsidiga tärningar i olika storlekar (den orangea tärningen näst längst till vänster är ungefär en centimeter).



Sexsidiga tärningar i olika material. De stora är skumplast och tyg. De mindre är ben, plast, trä, bärnsten, metall och bakelit.


Alla tärningar har dock inte sex sidor, utan det finns en uppsjö av andra sorter:

Tärningar med 3, 4, 5, 6, 8, 10, 12, 16, 20, 24, 30, 34 och 100 sidor.


Det här är bara en bråkdel av alla tärningar jag har. Den som vill se alla är välkommen till Hans Persson's Dice Collection.

Andra bloggar om: , ,
Technorati Technorati tags: , ,
intressant.se

fredag, augusti 07, 2009

2009-58: Jonas Wessel: Kadaverlandet

Kadaverlandet är den första boken från Eskapix Press som också ger ut skräcktidskriften Eskapix. Så vitt jag förstår kommer boken dock att ha ungefär samma fysiska format som tidskriften, skillnaden är att den innehåller en roman istället för noveller, artiklar och annat. (Anledningen till att jag inte vet exakt hur den slutgiltiga boken kommer att se ut är att jag har läst den i korrektur.)

Boken är en skildring av Ed Geins (1906-1984) liv i romanform. För den som inte redan vet det var Ed Gein en amerikansk mördare och gravplundrare som bland annat fått lämna en del drag till karaktären Leatherface i filmen Motorsågsmassakern. Man ser ofta Gein omskriven som massmördare, men han dömdes "bara" för två mord vilket tekniskt sett inte gör honom till massmördare. Det som framför allt gjort honom så omskriven är att han även grävde upp åtminstone ett 40-tal kvinnor ur sina gravar och sparade delar av deras kroppar.

Persongalleri och platser i boken är vad jag förstår autentiskt, medan personernas psykologi är uppdiktad. Något annat är naturligtvis svårt då det är tveksamt hur mycket förstahandsmaterial som finns om honom. Samtidigt är det på sätt och vis autenticiteten som är det intressanta när man läser en bok som trots allt ligger så här pass nära verkligheten.

Kadaverlandet presenterar Geins liv utan att vare sig vältra sig i hans otrevliga sidor eller moralisera över dem, men visar också hur han exempelvis har bra kontakt med grannarnas barn som han gärna umgås med och ofta sitter barnvakt för. Uppblandat med presentationen av nutiden (som är 1950-tal) får vi också tillbakablickar på Geins uppväxt med en ganska frånvarande (åtminstone mentalt) fader och en mycket dominerande och religiöst dogmatisk moder. Att ett barn som växer upp i den här miljön blir konstigt är inte så förvånande.

Jag tycker att Wessel gör ett bra jobb med att presentera Gein utan pekpinnar eller sensationalism. Det jag tycker saknas i en så här pass dokumentär bok är lite information om vad som faktiskt är sant och inte, och för den delen lite grundläggande fakta om Gein. Så vitt jag kan se från en snabb titt i Wikipedia så verkar faktauppgifterna i Kadaverlandet vara korrekta, men jag hade gärna sett åtminstone en sida med lite basfakta om den verklige Ed Gein: när och var han levde och så vidare.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se