lördag, april 23, 2011

Vargsläkte med vargskinn

Häromdagen nämnde jag hur recensionsexemplaret för Cirkeln skickades ut snyggt paketerat. Nu har jag fått ytterligare ett exempel på den trenden, nämligen Caroline L. Jensens Vargsläkte som levererades prydligt inslagen med sidenband och lack, och dekorerad med en bit vargskinn (vilket är relevant eftersom boken handlar om varulvar (fast om jag ska vara ärlig så var det som tur var vargskinn i syntet)).



Andra bloggar om: , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , ,
intressant.se

torsdag, april 21, 2011

Glöm inte Eurocon!

I mitten av juni arrangeras Eurocon i Stockholm. Det är tre dagar fulla av science fiction och fantasy: föredrag, debatter, workshops och diverse annat skoj.

Dessutom får man naturligtvis tillfälle att träffa och prata med några hundra andra sf- och fantasyintresserade. Hedersgäster är författarna Elizabeth Bear och Ian McDonald samt experterna John-Henri Holmberg och Jukka Halme. Dessutom kommer ett stort antal författare att finnas på plats för att delta i programmet och läsa högt ur sina verk. Från Storbritannien kommer Hannu Rajaniemi och M. D. Lachlan och från Sverige vet vi i skrivande stund att sexton författare kommer att delta, och det är troligt att det tillkommer ytterligare några.

Anledningen till att jag skriver om Eurocon nu är att det är hög tid att anmäla sig. Inte för att det inte går senare, men efter påsk kommer priset att gå upp, så vad väntar du på? Det här kommer att bli den roligaste helgen i år, så se till att köpa ditt medlemsskap i Eurocon idag!

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

onsdag, april 20, 2011

2011-37: Mari Akasaka: Vibrator

Vibrator följer Rei Hayakawa, en ung kvinna som håller på att falla sönder. Hon är journalist, men lider av depressioner och hör ett ständigt sorl av röster i huvudet. För att hålla rösterna i schack börjar hon dricka allt mer men det löser inte problemet helt, och hon inser rätt fort att det inte heller är hållbart i längden. Hon börjar istället experimentera med att kräkas när hon ätit, ett slags självpåtagen bulimi, och upptäcker att det ger ett slags lyckokänsla. Om sedan ätstörningar och alkoholism är ett acceptabelt pris för att hålla rösterna i huvudet borta är en öppen fråga.

En dag när hon handlar sprit får hon syn långtradarchauffören Okabe och utan att säga något följer hon med honom till bilen och följer med, vilket han accepterar. De åker på en road trip genom Japan, men landskapet är helt oviktigt. Det som egentligen utforskas är deras inre. Vi får långsamt reda på mer om Okabe som har fru och barn men ser till att hålla det hemmalivet noga skilt från sitt liv på vägen, liksom han har skilt sitt nuvarande liv från sitt tidigare liv som smågangster.

I den mån Rei och Okabe har kontakt med någon annan så är det via den CB-radio som Okabe har i långtradaren, så även den här mänskliga kontakten är slumpmässig, svårgripbar och känslofri, precis som förhållandet mellan dem själva.

Jag tyckte att första halvan eller så av den här boken var riktigt bra, men sedan kändes det som om den svävade ut och tappade fokus, trots att den är så kort. Jag ångrar inte att jag läste den, men den lovade mer i början än slutet höll.

Mari Akasaka: Vibrator
Översättning: Michael Emmerich
Faber & Faber, 2005 (originalet 1999)
130 sidor
ISBN: 978-0-571-21087-9

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,
intressant.se

måndag, april 18, 2011

2011-36: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren: Cirkeln

Cirkeln är det senaste fenomenet på den svenska ungdomsboksmarknaden. Den har hunnit säljas utomlands redan innan den kom ut i Sverige, och det har talats en hel del om den innan släppet.

Så hur klarar den sig nu när den verkligen är tryckt? Jodå, rätt bra får man nog säga. Jag skrev häromdagen att det fanns likheter mellan Döden på en blek häst och Buffy men efter att ha läst Cirkeln får jag väl säga att det inte var så mycket att komma med. I Cirkeln har vi fem tjejer på gymnasiet som upptäcker att de har magiska krafter. De träffar en person som säger att de är utvalda och att han ska vara deras magiske övervakare, och han talar på ett gammaldags sätt. Skolans rektor tycks vara en skum typ. Tjejerna är inte överens om speciellt mycket, förutom att de inte tycker om varandra och i många fall inte heller sina nyvunna förmågor. Det förekommer inga vampyrer, men det saknas för den delen inte direkt paralleller till Buffy. Å andra sidan gillar jag Buffy, så det är ingen brist.

Det finns dessutom skillnader också. Boken är ju svensk och inte amerikansk, så helt stilenligt har den ett mindre glassigt och mer socialrealistiskt anslag. Här är det inte så mycket dagens nya outfit som visas upp samtidigt som en vampyr tas av daga. Istället räcker det inte med att tjejerna får nya problem på grund av sina magiska förmågor, de måste också hantera föräldrar med problem, utanförskap, tonårsfylla och ätstörningar. Boken vågar ta sig an detta utan att för den delen gå ner sig i det och tappa magin ur sikte, men det ger samtidigt tjejernas problem en förankring i en realistisk nutid som man ibland kan tycka saknas i den mer polerade Buffy.

Handlingen utspelas i den lilla halvtrista orten Engelsfors. Jag fick den som recensionsexemplar, och jag måste ge en eloge för hur boken levererades. Först var den inslagen i ett ark tidningspapper. När man vecklar ut det visar det sig vara framsidan från ett nummer av Engelsforsbladet och ett antal av artiklarna på framsidan anknyter till händelser i handlingen. Detta var sedan inlindat i en tygkasse med reklamtryck för boken.

Berättandet alternerar mellan tjejerna, så man lämnas ofta med en cliffhanger som gör det lätt att läsa bara ett kapitel till. Och ett till. Och så vidare. Rent prosamässigt är det polerat och utan krusiduller. Det som verkligen är välgjort är personteckningen av tjejerna som jag tycker verkligen lyckas göra individer av dem. Det är aldrig något problem att hålla rätt på vem som är vem. Det som också är väldigt bra gjort är hur tjejerna alternerar mellan att samarbeta för att sköta sitt uppdrag som häxor (om än ibland motvilligt) till att tycka väldigt illa om varandra och rent av vara så elaka som nästan bara tonåringar kan vara. Men det här är inte bara en detaljerad psykologisk dokumentär om ungdomshäxor, det är också en bra och spännande bok.

Läs även lovord från Jonas Thente i DN, DN pratar med författarna och ett utdrag ur boken.

Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren: Cirkeln
Rabén & Sjögren, 2011
520 sidor
ISBN: 978-91-29-67605-1

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

fredag, april 15, 2011

2011-35: Kelly Link: Stranger Things Happen

Jag har hört mycket positivt om Kelly Link, men jag hade lite svårt för hennes första novellsamling Stranger Things Happen.

Jag kan inte säga att det är något fel på prosan. Hon skriver ibland med rätt korta meningar som upprepar ord eller fraser, men det är helt klart en medveten teknik; ibland nästan som ett mantra som löper genom texten. Det kan ibland låta lite som ett barn som skriver och börjar alla meningar med "Han gjorde ..." eller något liknande, men det här är mycket mer subtilt och medvetet än så.

Många av historierna innehåller skoj idéer och intressanta koncept. Det irriterande är att de så sällan leder gör något. Åtskilliga texter känns mer som ögonblicksbilder, vignettes, även om är långa nog att leda någon vart. Nu säger jag inte att alla texter måste vara handlingsbaserade, men här får jag intrycket att Link ibland faktiskt försöker men inte själv vet vad hon ska göra med sina skojiga idéer och bara lämnar dem och börjar på en ny text istället.

Vissa texter har drag av ren absurdism. På sätt och vis tycker jag nog att de är de bästa, för här är premisserna så skruvade att man inte bekymrar sig så mycket om handlingens frånvaro.

Kelly Link: Stranger Things Happen
Small Beer Press, 2001 (jag läste den gratis tillgängliga eboken på telefonen)
272 sidor
ISBN: 1-931520-00-3

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

onsdag, april 13, 2011

2011-34: Amanda Hellberg: Döden på en blek häst

Med Döden på en blek häst har Amanda Hellberg skrivit en bok som ligger henne själv nära; huvudpersonen är en svensk tjej som flyttar till Oxford för att gå på konstskola; Amanda Hellberg är svensk men bor i Oxford och är även illustratör. Det märks i hennes beskrivningar att det här är platser och processer som hon är både väl förtrogen med och engagerad i. Boken igenom så känns bakgrunden solid och helt naturlig, och det gör det mycket lättare att dra med sig läsaren när det börjar bli otäckt. För otäckt blir det.

När Maja Grå var tio försvann hennes mamma. Tio år senare hör polisen i Brighton av sig och berättar att de hittat henne, brutalt mördad. Maja har precis blivit antagen till en konstutbildning i Oxford och står i begrepp att flytta dit, men åker naturligtvis förbi Brighton och pratar med utredarna först.

Egentligen vet de inte speciellt mycket, men det är i alla fall ett steg framåt att ens få reda på var mamman varit. Ganska snart åker Maja vidare till Oxford, installerar sig på ett elevhem och försöker komma igång med sin kurs. Den traditionstyngda brittiska skolmiljön kombinerad med ett visst övernaturligt inslag skulle lätt kunna ge Harry Potter-vibbar, men så blir det inte. Även om skolan är gammal och traditionstyngd så är är Maja och hennes klasskompisar i allra högsta grad moderna människor, och om man ska likna det hela vid någonting så är det istället Buffy som ligger nära till hands: ungdomar, skolmiljö och lite övernaturligheter.

I Döden på en blek häst hittar man dock inte all den action som Buffy bjuder på, utan den nöjer sig med persondrama och riktigt bra stämning, det vill säga egentligen precis vad en skräckbok behöver. Det här var ett mycket trevligt fynd i bokfloden, så jag ska se om jag inte kan hitta även Amanda Hellbergs debutroman Styggelsen och se om den är lika bra.

Amanda Hellberg: Döden på en blek häst
Forum, 2010
315 sidor
ISBN: 978-91-37-13636-3

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

måndag, april 11, 2011

Förlaget Järnringen lägger ner

Jag ser på Erik Granströms blogg att förlaget Järnringen bestämt sig för att lägga ner verksamheten på grund av tidsbrist. Man har genom åren gett ut en hel del rollspel, som Mutant: Undergångens arvtagare och Coriolis, men på senare år även vanliga romaner (vilket är vad som i första hand intresserat mig). Rollspelen har jag inte provat själv, men utifrån vad jag läst på nätet så verkar de flesta nöjda med dem. När det gäller romanerna så har jag läst de flesta och tycker att de håller en hög nivå:


Det är naturligtvis trist att ett av landets alltför få förlag som specialicerat sig på fantastisk litteratur lägger ner, men det är extra tråkigt att det dessutom drabbar utgivningen av Slaktare små, andra delen i Erik Granströms trilogi om den femte konfluxen. Han håller som bäst på att leta efter ett nytt förlag (boken är redan färdigskriven), men det lär åtminstone innebära att utgivningen blir försenad. Arbetet med att skaffa ett nytt förlag är redan igång.

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,
intressant.se

onsdag, april 06, 2011

2011-33: Sofi Oksanen: Utrensning

Utrensning är en bok som kräver att läsaren hänger med, men som är väl värd den ansträngningen. Texten är uppdelad i många rätt korta kapitel och vart och ett av dem är uppmärkt med både årtal och plats (i sidhuvudet, så det är alltid lätt att kolla var eller när man läser om ifall man tappar bort sig).

Texterna är utspridda från mitten av 1930-talet fram till 1992, från ett självständigt Estland via sovjetockupationen och tillbaka till självständigheten igen. De flesta texterna utspelar sig antingen under kriget eller fram till de första åren på 1950-talet eller precis i början av 1990-talet.

Utrensning kretsar i huvudsak kring två personer: Aliide och Zara. Aliide bor på en gård i Estland och var ung när kriget började. Zara är ung nu. För att börja från början under kriget så bor Aliide med sin äldre syster och dennes man; problemet är att Aliide också vill ha samme man och hon går ganska långt i sina försök att få honom. Hennes svek kommer att följa henne genom livet. Zara å sin sida har fastnat i trafficking, men har slutligen lyckats smita från sin hallick och ta sig till Aliides gård. Så småningom visar det sig att de båda kvinnorna står varandra närmare än man ursprungligen kan tro.

Förutom interaktionen mellan Aliide och Zara (som till att börja med är väldigt trevande och misstänksam) så få vi gradvis se bakgrunden till hur de kommer att hamna i de situationer där de är idag, och det är tydligt att båda deras liv är kantade av problem och umbäranden, både fysiska och psykiska.

Det är inte bara Aliide som svikit någon. Texten tar oss genom krig, ockupation, motståndsrörelser, kommunistiska kolschoser och agenter, och här finns naturligtvis otaliga möjligheter till konspirationer, svek och förräderi medan sovjetstaten gör sitt bästa för att övervaka allt som dess tämligen motvilliga invånare gör. Det hela utvecklas till en svidande vidräkning med övervakningsstaten där det gradvis står klart att man inte kan lita på någon, för alla har hemliga agendor. Ibland kanske officiellt samma som den man själv har, men det betyder inte att man vet om det eller jobbar åt samma håll.

Utrensning är en bok som fått mycket bra kritik, så när jag började läsa den var jag lite orolig att den inte skulle kunna leva upp till hajpen, men det visade sig snart vara en ogrundad oro. Den här boken är verkligen så bra som alla säger, även om den ibland kanske också kan vara en smula deprimerande. Samtidigt är det både välskrivet och viktigt, så jag rekommenderar den varmt.

Vi läste Utrensning i bokcirkeln. När vi skulle bestämma vilken dag vi skulle diskutera den kom vi på att teaterversionen av den visades i Linköping och passade på att se den samma dag som bokdiskussionen. Det visade sig att teaterversionen även den var riktigt bra. Den har inte exakt samma handling som boken, men premisserna är desamma och även i den här formen är det en mycket drabbande upplevelse. Snarast mer, eftersom pjäsen som har en mycket lyckad ljussättning och användning av effekter engagerar fler sinnen på en gång. Pjäsen utgår från Aliide och Zara i nutid, men det finns även gott om scener med Aliide och andra i dåtid, och de spelas i samma sceneri. Det geniala är att nutiden och dåtiden går in i varandra; nutidsskådespelarna finns kvar på scenen när dåtidsskådespelarna agerar. Oftast står de bara som orörliga skuggor som nästan flyter ihop med bakgrunden, men ibland talar de två Aliide till varandra genom åren.

Mycket, mycket bra! (Jag misstänker att pjäsen inte är helt lätt att följa för den som inte i förväg läst boken, dock.)

Sofi Oksanen: Utrensning (Puhdistus)
Översättning: Janina Orlov
363 sidor
Bonnier Pocket, 2010 (originalet 2008)
ISBN: 978-91-7429-137-7

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

måndag, april 04, 2011

2011-32: Joe Hill: Horn

Joe Hill etablerar sig allt mer definitivt som en skräckförfattare att räkna med. Horn är hans tredje bok (om man bortser från seriealbum), och liksom de tidigare är det en mycket stabil prestation.

Ig Perrish vaknar med en rejäl baksmälla, men rätt snart upptäcker han att det är hans minsta problem. Han har fått horn i pannan. Man skulle kunna tro att det skulle vara ett problem i umgänget, men det är det inte av flera skäl (eller åtminstone inte på det sätt man väntar sig). Det visar sig att människor inte ser hornen, eller snarare att de inte tycker att de är väsentliga. Så fort han försvinner ur deras åsyn glömmer de bort dem. Väsentligare är att när människor ser hornen så berättar de sina innersta tankar för honom.

Det är illa nog att få reda på exakt vad ens familj och vänner innerst inne tycker om en, men Ig har även ett annat problem. För ett tag sedan blev hans flickvän Merrin brutalt mördad, och även om det saknades bevis så är den allmänna uppfattningen att det var han som gjorde det. Ig får höra en del mycket otrevliga berättelser från människor som han litade på.

Den här egenskapen öppnar naturligtvis också för Ig att ta reda på vad det verkligen var som hände den där kvällen när han full och förbannad lämnade Merrin på en parkering och sedan aldrig såg henne mer. Ig börjar fråga sig fram efter vem som är mördaren, men längs vägen får han det ena smärtsamma svaret efter det andra och man kan undra om det till slut verkligen är värt uppoffringen.

Berättelsen alternerar mellan nutid när Ig har horn och tillbakablickar på hans liv innan dess, både före och efter Merrins död. Det är ingen tvekan om att detta är en skräckroman, men det är också en rätt mörk roman eftersom det ibland är smärtsamt tydligt att alla har något att dölja. Det är inte något att sträva efter att alltid få höra sanningen. Det här upplägget tillsammans med att Joe Hill är riktigt bra på att skildra personers känslor för varandra och hur de utvecklas och bryts ner gör att det här är en mycket bra bok.

Joe Hill: Horn (Horns)
Översättning: Gabriel Setterborg
Norstedt, 2011 (originalet 2010)
436 sidor
ISBN: 978-91-1-303216-0

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se