Du är vad du läser: haruki murakami

Visar inlägg med etikett haruki murakami. Visa alla inlägg

torsdag, augusti 09, 2012

2012-24: Haruki Murakami: Efter mörkrets inbrott

Det här är ingen ny bok av Murakami utan en som uppenbarligen blivit överhoppad av det svenska förlaget när den var ny. Det är inte utan att jag förstår varför.

Den handlar om systrarna Eri och Mari, fast bara en av dem i taget. Mari sitter på ett nattöppet kafe och kan inte sova och träffar där jazztrombonisten Takahashi som drar iväg henne från kafeet för att hjälpa till. Eri å andra sidan verkar ha fastnat i något slags drömland; hon sover i princip konstant.

Förutom dessa personer förekommer även en anställd på ett love hotel, en ung prostituerad kinesiska och en mystisk person som jag inte riktigt fick klart för mig vem han är, men som verkar vara något slags mördare.

Knepigt? Jodå. De gånger vi ser Eri i bild så beskrivs det verkligen exakt så: vi ser Eri i bild. De scenerna (och för den delen en del andra, men långt ifrån alla) beskrivs som om läsaren vore en kamera:

Nu ser det ut som om Eri Asais mungipa rörde sig svagt. Nej, man kanske inte ska kalla det rörelse. Det är en nästan osynlig darrning. Kanske var det bara som bilden fladdrade till. Eller en optisk villa. Kanhända är det vår önskan om förändring som frambringade en sådan hallucination. För att fastställa vilket skärper vi blicken ännu mer.

Som för att tillmötesgå oss flyttar sig kameralinsen närmare sitt objekt. Eris mun kommer i närbild. Vi håller andan och stirrar på tv-skärmen. Med stort tålamod väntar vi på vad som ska komma härnäst. Läppen darrar till igen. En ögonblickskort muskelryckning. Ja, det måste vara samma rörelse. Inget tvivel om saken. Det är ingen optisk villa. Något håller på att hända med Eri Asais kropp.

Övriga delar av texten är skrivna med en mer normal prosa, även om den också kan kännas lite distanserad ibland. Jag blir dock inte klok på vart Murakami egentligen vill komma med den här boken. Det händer inte mycket och den mystiska dikotomin med en syster som inte verkar kunna sova och en som inte verkar kunna låta bli ges ingen förklaring, och det mystiska kameragreppet i en del av berättandet blir även det bara hängande i luften. Jag har inga invändningar emot prosan i sig, men även om jag brukar gilla Murakami så måste jag tyvärr säga att den här gången leder det hela just ingen vart.

Haruki Murakami: Efter mörkrets inbrott (Afutadaku)
Översättning: Vibeke Emond
Norstedt, 2012 (originalet 2004)
237 sidor
ISBN: 978-91-1-302154-6

måndag, maj 30, 2011

2011-43: Haruki Murakami: Norwegian Wood

Hela Norwegian Wood är egentligen en enda lång flashback. När den börjar är huvudpersonen Toru 37 år gammal och hör låten Norwegian Wood, och det får honom att minnas tillbaka till när han var ung student. Resten av boken utspelar sig under hans studenttid (vilket innebär sent 1960-tal).

Till att börja med är Toru vän med Kizuki och dennes flickvän Naoko. Kizuki begår dock självmord i princip innan berättelsen börjar, och så småningom blir Toru och Naoko förälskade istället. Ett problem i sammanhanget är att Naoko har psykiska problem, och efter ett tag måste hon flytta till ett vårdhem uppe i bergen. Toru planerar att vänta på att hon ska bli bra, men rätt snart börjar han dras till Midori, en hans studiekamrater. Han gör sitt bästa för att hålla kontakten med Naoko via brev, men det är inte alltid hon är i form att svara. Midori å sin sida finns på nära håll, men han ser sig redan som upptagen och engagerar sig inte riktigt i henne heller.

Det här sammanfattar egentligen boken rätt bra: Toru engagerar sig inte riktigt. Man får intrycket av att han väldigt sällan har en egen åsikt eller vilja utan mest flyter med strömmen och gör som det faller sig.

Ett par av Torus studiekamrater förekommer också i handlingen en del. De viktigaste är stormtruppen och Nagasawa. Stormtruppen är smeknamnet på den rumskamrat Turo paras ihop med på studenthemmet (det verkar vara uppbyggt enligt amerikansk dorm-modell) och han är en synnerligen udda typ och rätt svår att bo ihop med. Man kan gissa att han har en viss självbiografisk bakgrund. Från bokens perspektiv fungerar han mest som upplättande inslag, för han har egentligen rätt lite med handlingen att göra. Nagasawa är försedd med en mycket rik pappa och gör lite som han vill, och ägnar mycket av sin tid åt att knulla runt trots att han även har en stadig flickvän (vilket hon är medveten om). Han drar med sig Toru ut ett antal kvällar och de har roligt, men Toru tröttnar ganska snart på det livet, men han fortsätter att umgås med Nagasawa även om han egentligen är en stor skitstövel. En annan väsentlig person är den lite mystiske Reiko som även hon bor på vårdhemmet där Naoko vistas (de delar rum), men hon tycks även nästan fungera som stödperson åt Naoko.

Jag tycker att personerna är väl beskrivna. Man vill inte sällan försöka få Toru att rycka upp sig och faktiskt tycka eller vilja något för egen maskin, men det hör till hans roll att bara flyta runt. Miljöerna i boken är däremot märkligt frånvarande. Man ser väldigt lite av de platser där boken utspelas, och det är väldigt svårt att bilda sig en uppfattning ens om när den utspelas. De enda tidsmarkörer som egentligen finns (förutom avsaknaden av internet och mobiltelefoner) är att det som hastigast talas om studentrevolter, och så all musik. Det refereras ideligen till musik, och här handlar det nästan alltid om tidstypiska saker med Beatles Norwegian Wood som ett återkommande tema.

Den här boken känns på sätt och vis lite grann på samma sätt som Torus personlighet. Den är inte på något sätt rafflande eller dramatisk eller så, men man flyter lätt igenom den utan att ha tråkigt. Som vanligt med Murakami så går det inte att klaga på prosan, men det kan vara värt att notera att till skillnad från de övriga av hans titlar jag läst så är den här helt realistisk utan några övernaturliga element. Inte för att det är någon brist.

Haruki Murakami: Norwegian Wood (Noruwei no mori)
Översättning: Eiko Duke & Yukiko Duke
Norstedts, 2003 (originalet 1987)
383 sidor
ISBN: 978-91-7263-940-9

Andra bloggar om: böcker, läsning, haruki murakami, norwegian wood

Technorati tags: böcker, läsning, haruki murakami, norwegian wood
intressant.se

onsdag, mars 30, 2011

2011-31: Haruki Murakami: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

Författaren Haruki Murakami är inte bara en hejare på att skriva böcker, han är också långdistanslöpare. När han för många år sedan sålde sin jazzklubb för att bli författare bestämde han sig också för att börja springa. I dag springer han ett maratonlopp om året, och i vardagslag en mil om dagen.

I den här boken berättar han hur han kom att springa så mycket, hur de påverkar honom och hans skrivande, men kanske framför allt hur det är att springa riktigt långa distanser (hans rekord är ett tiomilalopp). Eftersom han hållit på ganska länge att springa så börjar han märka av att hans tider blir sämre allt eftersom han blir äldre, trots att han tränar som förut. Han håller däremot fast vid sin övertygelse om att när han väl ställt upp i ett lopp så är det för att springa, inte för att gå. Närmare bestämt säger han att han tävlar för att fullfölja loppet, för att inte gå och för att ha trevligt. Inte nödvändigtvis i den ordningen.

Jag tränar själv löpning lite mer seriöst sedan ungefär ett år med sikte på en halvmara om en dryg månad och jag tycker att den här boken var både intressant och inspirerande, men jag tror faktiskt att den är intressant även för den som inte springer själv.

Uppblandat med hans kommentarer om träning i allmänhet och löpning i synnerhet finns även en del om personen Murakami, så det finns ett visst mått av biografi i texten.

Här är Camillas recension av boken.

Haruki Murakami: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning (Hashiru koto ni tsuite kataru toki ni boku no kataru koto)
Översättning: Eiko Duke & Yukiko Duke
Norstedt, 2011 (originalet 2007)
218 sidor
ISBN: 978-91-1-303423-2

Andra bloggar om: böcker, läsning, haruki murakami, vad jag pratar om när jag pratar om löpning, träning

Technorati tags: böcker, läsning, haruki murakami, vad jag pratar om när jag pratar om löpning, träning
intressant.se

torsdag, november 27, 2008

2008-105: Haruki Murakami: Sputnikälskling

Sputnikälskling är den senaste Murakami-bok som kommer ut på svenska, även om det inte är hans senaste. Boken kretsar kring tre personer: läraren K är den som berättar boken. Han är kär i Sumire, en ung författare. Hon i sin tur är kär i affärskvinnan Myū som visserligen anställer Sumire men har förlorat kapaciten att alls älska någon.

Läraren K återberättar vad som hänt på ett lite fragmentariskt sätt, så ibland får man pussla ihop händelseförloppet för att få klart för sig vad som hände, men det känns aldrig rörigt. Det är en långsam bok utan någon action, men det betyder inte att den är tråkig. Det är relationerna mellan K, Sumire och Myū som är det intressanta.

När alla tre personerna introducerats och läsaren börjar känna sig bekant med dem så följer Sumire med Myū på en affärsresa till Europa. Ett tag senare ringer Myū upp K och berättar att Sumire har försvunnit och ber honom om hjälp. Det slutar med att K reser till den grekiska ö där kvinnorna befann sig och hjälper till att leta.

När boken kommer så här långt så får jag starka associationer till John Fowles The Magus. Att båda böckerna utspelar sig i den grekiska övärlden gör naturligtvis sitt till, men de har också osäkerheten över vad det egentligen är som händer gemensam; någon försöker få reda på vad en annan person gjort utan att få ordning på händelseförloppet.

Den lite vagt magiska känslan som jag gillade från Murakamis Kafka på stranden finns även i den här boken, men i övrigt är böckerna väldigt olika. De är dock båda väldigt bra.

Haruki Murakami: Sputnikälskling (Supuutoniku no koibito)
Norstedt, 2008 (originalet 1999)
Översättning: Vibeke Emond
287 sidor
ISBN: 9789113019352

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, haruki murakami, sputnikälskling

Technorati tags: böcker, läsning, haruki murakami, sputnikälskling
intressant.se

måndag, november 17, 2008

Nedslag i en närbelägen bok

Inspirerad av Lila planeten:

1. Ryck närmaste bok i din omgivning.
2. Slå upp sidan 56.
3. Leta upp den sjunde meningen på den sidan.
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner.
5. Lägg gärna till bokens titel och författare.

Men när hon satt där på platsen mittemot och småpratade lite harmlöst med mig verkade hon trivas och känna sig avspänd.

Haruki Murakami: Sputnikälskling

Detta är min nuvarande lunchbok, och en trevlig bekantskap. Det är bara den andra Murakami-bok jag läser hittills, men det kommer att bli fler.

Andra bloggar om: böcker, läsning, haruki murakami, sputnikälskling

Technorati tags: böcker, läsning, haruki murakami, sputnikälskling
intressant.se

tisdag, maj 27, 2008

Bokmässan: Varför inte Japan istället för Lettland?

Det har nu meddelats att temat för höstens bokmässa är Lettland. Jag betvivlar inte att det finns intressanta författare där, men jag känner inte till någon. Det kan man naturligtvis se som ett gyllene tillfälle att lära sig mer, men jag tycker att det känns lite småtrist (speciellt som temat nyligen var Litauen).

Själv hade jag gärna sett att man istället uppmärksammade Japan som är betydligt mer annorlunda än Baltikum, och som dessutom har fått ett uppsving i intresse på sistone. Dels har vi mangavågen som sköljt in över landet sedan några år, men det verkar också som om intresset för vanliga romaner översatta från Japan ökat på sistone med böcker som Murakamis egna och Natsuo Kirinos Fri.

För övrigt intervjuade DN Haruki Murakami nyligen. Han berättar att han inte bara tycker om att skriva utan även samlar på vinylskivor, och när han för ett tag sedan besökte Stockholm hade han med sig en hyllmeter med LP-skivor hem; mestadels svensk 50-talsjazz.

Andra bloggar om: böcker, läsning, japan, lettland, litauen, bokmässan, haruki murakami, natsuo kirino,

Technorati tags: böcker, läsning, japan, lettland, litauen, bokmässan, haruki murakami, natsuo kirino,
intressant.se

tisdag, oktober 16, 2007

2007-119: Haruki Murakami: Kafka på stranden

Den här boken är lite udda. Man kan nästan komma undan med att tycka att det är en normal roman, men bara nästan. Norsteds verkar tycka att det går, för de skriver bara "roman" på den. Å andra sidan vann den World Fantasy Award 2006, och det är helt rimligt.

Den handlar om femtonårige Kafka som rymmer hemifrån för att söka upp sin mor och sin syster som han knappt har några minnen av eftersom de lämnade honom och fadern när han var fyra år gammal. Fadern säger att han likt Kung Oedipus kommer att mörda sin far och älska med sin mor.

En annan parallell handling berättar om Nakata, en äldre herre som presenterar sig själv som lite dum, men som å andra sidan kan prata med katter. Han ger sig okaraktäristiskt ut på en resa som han inte riktigt själv vet syftet med, men han utgår från att det kommer att ge sig när han kommer fram vart det nu är han ska. Han får sällskap av en långtradarchaufför som fattar tycke för den gamle mannen och hjälper honom så gott han kan.

De här två handlingarna löper parallellt och nosar lite på varandra, men det tar lång tid innan de egentligen möts. Förutom dem så får vi successivt reda på en massa bakgrund, framför allt om Nakata och några av de personer som Kafka träffar på under sitt sökande.

Det mesta är berättat på ett realistiskt sätt (bortsett från detaljer som att Nakata kan prata med katter), men det förekommer också ett par personer som är tagna rakt ur populärkulturen och instoppade som personer i romanen. Den första som visar sig är Johnnie Walker i som sadistisk kattfångare, en roll som Nakata givetvis inte kommer överens med.

Handlingen är tidvis invecklad men det känns trots det aldrig som att man går vilse. Det här är en bok som man i första hand vill läsa för dess egen skull, inte bara för att få reda på hur det går utan helt enkelt för att få umgås med personerna i den och se sig omkring i den värld som är så lik vår och ändå så annorlunda.

Haruki Murakami: Kafka på stranden (Umibe no Kafuka)
Norstedts, 2006 (originalet 2005)
Översättning: Eiko Duke & Yukiko Duke
518 sidor
ISBN: 9789172638495

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Läsutmaning för 2007
~~Hundra böcker totalt: 116 (varav 16 serieböcker) Klart 13/9!~~ Klart 10/10 (utan att räkna serieböcker)!
Fem pjäser: William Shakespeare: Twelfth Night, or What You Will