lördag, mars 04, 2006

Camilla Läckberg: Predikanten

Ännu en modern deckare av ännu en kvinnlig författare om ännu en polis med en massa privatliv förutom sitt jobb, skulle man kunna säga om Camilla Läckbergs Predikanten. Men det vore lite orättvist, för den är faktiskt bra.

Boken utspelar sig i det lilla samhället Fjällbacka som jag inte vet om jag någonsin varit i, men jag känner igen en hel del andra ortnamn som förekommer i handlingen eftersom förra sommarens semesterresa passerade den delen av västkusten.

Detta är Läckbergs andra av hittills tre romaner om poliserna i Fjällbacka. Jag har inte läst de andra, men av sammanfattningar på hennes hemsida ser jag att det inte är bara den här där ett mord i nutid visar sig bero på händelser som ligger längre tillbaka i tiden än man först kan vänta sig.

Boken inleds med att en pojke hittar en död kvinna när han är ute och leker. När polisen kommer dit ser det först ut som ett "normalt" mord, men redan när de flyttar bort kroppen från mordplatsen upptäcker de att det är något skumt. Under kroppen ligger två skelett. De är helt klart gamla, men måste ha fraktats dit samtidigt med det färska liket.

När man börjar nysta i fallet visar det sig att händelser för flera decennier sedan är grunden för allt som hänt. Det krävs en hel del nystande i komplicerade släktförhållanden och -fejder innan man får ordning på vad som egentligen har hänt. Jag måste erkänna att jag är lite svag för den här typen av historier där man släpps ner mitt i historien men sedan måste söka sig en bra bit bakåt för att kunna inse vad det är man drabbats av i nutid.

Över lag tycker jag att boken var lättläst (vilket i och för sig gäller de flesta deckare, så det säger kanske inte så mycket). Jag hittade några formuleringar av det slag som gör att man kan fundera på om det är en översättning från engelska man läser ("din gissning är lika god som min"), men det var inte så att boken var fylld av dem vilket jag tyvärr drabbats av några gånger. Jag vill inte säga att språket är kantigt eller så för det vore att överdriva, men ibland känner man att repliker inte riktigt ligger rätt i munnen på den som säger dem. Om jag ska jämföra så känns handlingen mer välutvecklad än språket. Det ser jag som ett gott tecken, för jag tror att det är lättare att polera sitt språk än vad det är att polera sin förmåga att hitta på en bra handling.

Camilla Läckberg: Predikanten
Månpocket/Forum, 2004
317 sidor
ISBN 9170012636

technorati tags: , , ,

Inga kommentarer: