På återbesök hos Lovecraft

När jag gick på gymnasiet träffade jag på skräckförfattaren H. P. Lovecrafts böcker. Jag lånade och läste de två svenska utgåvor som jag hittade (väl slitna gamla Delta-utgåvor). Lite senare hittade jag en serie pocketböcker från Ballantine som innehöll Lovecraftnoveller som jag köpte några av. Det som var irriterande med den serien var att varje del verkade vara ihopsatt slumpmässigt. Trots att de var utgivna ungefär samtidigt av samma förlag (och med uniforma omslag) så innehöll de dubblerade noveller.

Det är ingen hemlighet att Lovecraft har ett rätt speciellt språk. Han använder adjektiv som få andra författare, och jag är inte säker på att hans stil är allt igenom positiv. Men samtidigt är den effektiv. För hans syften fungerar det. Lovecraft har influerat otaliga andra skräckförfattare, men förutom det har han även lämnat spår efter sig på en massa andra ställen. Det finns exempelvis åtskilliga låtar, skivor och grupper som har namn som anspelar på hans verk. Mest känt är nog dock rollspelet "Call of Cthulhu" som naturligtvis är ett skräckrollspel. Jag har inte spelat det så väldigt mycket och det var länge sedan, men jag minns det som en väldigt passande miljö för rollspelande. En av styrkorna med rollspel är just att kunna bygga en stämning, och det passar utmärkt för en skräckmiljö.

Nu på lunchen började jag läsa i en samlingsutgåva av alla Lovecrafts noveller som jag köpte för ett tag sedan. Jag har med tiden insett att det finns en hel del Lovecraftmaterial som jag inte läst, och att detta inkluderar några av hans mest kända verk. Det var länge sedan jag sist läste Lovecraft, men jag har trots det tydliga minnen av många av hans noveller, så jag ser fram emot att läsa mer. Novellen jag läst nu är en av Lovecrafts absolut mest kända, "The Call of Cthulhu", och även om jag bara hann igenom halva på lunchrasten känner jag mig säker på att jag inte läst den förut.

Novellen börjar såhär:

The most merciful thing in the world, I think, is the inability of the human mind to correlate all its contents. We live on a placid island of ignorance in the midst of black seas of infinity, and it was not meant that we should voyage far. The sciences, eash straining in its own direction, have hitherto harmed us little; but some day the piecing together of dissociated knowledge will open up such terrifying vistas of reality, and of our frightful position therein, that we shall go mad from the revelation or flee from the deadly light into the peace and safety of a new dark age.

Det är nästan så att man kan få för sig att Lovecraft stött på internet redan för åttio år sedan. Resten av novellen är ett typexempel på Lovecrafts fascination för uråldriga kulter, mystiska monster och annat hemskt. Läs och rys!

technorati tags: horror, reading, lovecraft