måndag, januari 21, 2008

Bokfemman: Språk

Även den här veckans bokfemma har ett ämne som man får tolka rätt fritt: språk. Jag tänkte prata om fem sorters språk snarare än fem specifika böcker, även om de flesta bara fått ett exempel.

  • Språk som imponansfaktor. Här kan man naturligtvis plocka in en massa konstprosa och dikter, men jag har valt att peka på Christian Böks mycket speciella bok Eunoia. Den består av ett kapitel för varje vokal i engelska. I respektive kapitel börjar vartenda ord på den vokalen. Naturligtvis gör det att texten blir väldigt begränsad, men det går inte att undgå att imponeras över hur naturligt språket trots det låter. Om man inte vet om hur det är konstruerat tar det ett tag innan man inser hur texten är gjord.
  • Språkkrockar. Ett par av de intressantaste böckerna jag läste förra året var Jens Lapidus Snabba cash och Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött som båda innehåller mycket invandrarspråk inblandat i svenskan.
  • Språk för främmandegörande: En möjlighet för sciencefictionförfattare att få läsaren att inse att den värld som beskrivs är en helt annan än den läsaren befinner sig i är att göra språket till ett annat. Den här tekniken användes redan av George Orwells 1984, men ett par nutida exempel som innehåller en del påhittat språk är Cory Doctorows Overclocked och Charles Stross Accelerando.
  • Språk som inte märks utan bara berättar en historia hittar man ofta i deckare, som exempelvis dem av Stieg Larsson eller Liza Marklund. Man kan sätta sig ner och läsa i vad man tror är en kvart och upptäcka att det gått en timme eller mer.
  • Slutligen går det inte att undvika att en del böcker man stöter på innehåller språk man helst hade sluppit. Jag undrar exempelvis varför det ideligen publiceras nya böcker av Björn Hellberg trots hans taffliga språk.


Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

3 kommentarer:

AnnCharlott sa...

Mycket intressant bokfemma. Kul med ett lite annorlunda grepp. Den här Böks bok blir jag mycket nyriken på.

Anonym sa...

Språk som främmandegörande tycker jag man ser tendenser till även i Ett öga rött, fast där tar ju huvudpersonen makten över språket och gör det till sitt eget, så att det inte längre blir främmande, men däremot något helt nytt.

Öht var språk som främmandegörande när det gäller science fiction en intressant tanke och jag skriver upp de böcker du tipsar om, för att undersöka saken närmare. Jag är ingen sf-fantast, men jag är ju lite nyfiken, så...

Vi har en del likheter i våra femmor, kul läsning!

Anonym sa...

Vad gäller Liza Marklunds språk så måste jag lägga in en liten protest här: En anledning till att jag har svårt för hennes deckare är just att språket irriterar mig så mycket att det stör min läsning. Jag tycker att hon har ett fattigt och ganska platt språk.