tisdag, februari 06, 2007

Nr 19: Max Barry: Jennifer Staten

Om det var någon som trodde att vi har fri marknad och ihejdad kapitalism nu så är det dags att tänka om. I Jennifer Statens värld är det värre. Man har exempelvis avskaffat efternamnen och använder istället namnet på företaget man arbetar för som efternamn. Jennifer är alltså statsanställd, men även staten är privatiserad.

Hack Nike är som namnet antyder en lågnivåanställd på Nike. Han dras in i marknadsföringen av Nikes senaste jättedyra gymnastikskor. Man har länge drivit en kampanj där man gjort en massa reklam för skorna men inte levererat några skor för att skapa ett sug på marknaden. Nu vill man släppa skorna till konsumenterna, men för att inte folk ska bli besvikna när det plötsligen finns massor av par där det tidigare inte fanns några (då kan skorna ju inte vara så exklusiva som de tidigare framstått som) så kommer man med en ny idé. Om några av de första som köper skorna blir rånade på sina skor så är det ju uppenbart att skorna är eftertraktade. Om de till och med blir dödade för skorna är det ju ännu bättre.

Sagt och gjort. Hack Nike utses av sina överordnade till en lämplig person att utföra det faktiska dödandet, och man skriver ett kontrakt på det hela med honom. Han får dock ingen kopia på avtalet själv, och han läser tyvärr inte igenom allt det finstilta innan han skriver på. I själva verket får han inte alls reda på vad han ska göra förrän det är för sent att ångra sig.

Om han följer avtalet och dödar skoköparna får han staten efter sig. Om han vägrar blir han istället åtalad för kontraktsbrott. För att lösa detta problem går han till Polisen. Han försöker dock inte eliminera själva avtalet, utan det han gör är att hyra in Polisen som underleverantör för att utföra morden. Polisen är en privat organisation som utför uppdrag enligt order, precis som alla andra.

Som man kan ana redan av denna sammanfattning av början så blir det ganska snart lite trassligt att hålla reda på vem som jobbar på uppdrag av vem, vem som har avtal att göra vad, och hur de olika företagens lojalitet hänger ihop. Det gör inte så mycket om man inte har koll på alla detaljerna. Det är inte nödvändigt att kunna beskriva precis hur allt hänger ihop; det som är kul är själva färden. Max Berry driver med hela konsumtionssamhället, reklambranschen, kapitalismen och mycket annat i den här fartfyllda satiren över nutiden. Allt för högerinriktade läsare kommer antagligen att irritera sig på träffsäkerheten ibland, men enligt omslaget kan man se att Naomi Klein inte oväntat gillar boken. Det gjorde jag också, för den delen.

Max Barry: Jennifer Staten (Jennifer Government)
Bokförlaget Onsdag, 2005 (originalet 2003)
Översättning: Kjell Waltman
371 sidor
ISBN: 9197543306



Årets läsutmaning
Hundra böcker totalt: 19 (varav 5 serieböcker)
Fem pjäser: William Shakespeare: Twelfth Night, or What You Will Sophokles: Elektra
Fem nobelpristagare: Orhan Pamuk: Snö
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007:
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Yasunari Kawabata: Snöns rike (Japan) Orhan Pamuk: Snö (Turkiet) Sophokles: Elektra (Grekland)
Fem böcker från Japan: Yasunari Kawabata: Snöns rike

Läst under 2007:
Nr 1-10
11: Yumi Hotta & Takeshi Obata: Hikaru no go 1
12: P. C. Jersild: En levande själ
13: William Shakespeare: Twelfth Night, or What You Will
14: Anna Jansson: Främmande fågel
15: Orhan Pamuk: Snö
16: Kouta Hirano: Hellsing 2
17: Anders Roslund & Börge Hellström: Box 21
18: Sophokles: Elektra
19: Max Barry: Jennifer Staten

Andra bloggar om: , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , ,

Inga kommentarer: