onsdag, februari 21, 2007

Bokbloggarnas makt i Babel

Nu har jag sett Babel om bloggarnas nya makt över litteraturkritiken. Eller i alla fall var det det de påstod i förannonseringen att det skulle handla om. Det inslaget som skulle handla om nätmakten nämnde inte bloggar mer än några gånger i förbifarten. Den mesta delen av tiden talades det istället mer generellt om skiftet i kritikens centrum från att ha varit fast förankrad i morgontidningarnas kultursidor till att nu ha ena benet kvar där men det andra på nätet. Det exemplet man talade mest om var Harriet Klausner som kan producera ett halvdussin bokrecensioner om dagenamazon.com. Vid det här laget har hon tydligen hunnit skriva över 13000 recensioner. Jag har läst ungefär en tiondel så många böcker totalt och inte recenserat mer än en bråkdel av dem, så jag ligger lite i lä. Förutom att tala om henne (istället för att tala med henne, vilket hade varit intressantare) så talade man en del med Martina Lowden som ligger bakom nättidningen O. Hennes åsikt var att kultursidornas bokrecensenter var viktigare nu än någonsin. Även om de som smakdomare är ointresserade av vad den breda massan tycker, så har hon som gräsrotsskribent nytta av att kunna spela mot deras åsikter när hon skriver.

Förutom det inslaget talade man en del om produktplacering i böcker vilket är ett i princip okänt fenomen i Sverige, men det har börjat synas lite i England och USA. Vi bjöds också på en intervju med Peter Hoeg föranledd av att hans nya roman Den tysta flickan snart utkommer på svenska. Intervjun diskuterade i första hand hans beslut att även om han är en offentlig person eftersom han väljer att publicera sig så är han inte tillgänglig för media när och hur som helst.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Produktplacering i böcker... När jag läste Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson, var jag säker på att jag hade hittat den första boken med produktplacering. Men jag har aldrig sett någon annan kommentera saken. Den gode Stieg kanske verkligen var så kär i sin Ibook att han var tvungen att nämna den gång på gång?