fredag, februari 16, 2007

24: Dan Brown: Änglar och demoner

För den som till äventyrs inte redan vet det så är Änglar och demoner en föregångare till Da Vinci-koden. Den är skriven före men utkom inte på svenska förrän efter att dess efterföljare redan gjort succé.

Trots de över 500 sidorna så går det fort att läsa Änglar och demoner. Detta beror på åtminstone två olika saker. Till att börja med är det naturligtvis en thriller där man ideligen lämnas ovetande om något viktigt när ett kapitel slutar så att man måste läsa vidare och få reda på vad som händer (även om den faktiskt inte använder det vanliga thrillertricket att byta huvudperson mellan varje kapitel för att ytterligare öka spänningen utan nöjer sig med enstaka kapitel med andra huvudpersoner inskjutna här och där). Den andra anledningen är mindre positiv. Boken är bitvis rätt taffligt skriven, men om man läser den fort så hinner inte språket lämna allt för djupa spår i medvetandet utan man kan koncentreras sig på handlingen.

Så vad handlar den om då? Huvudpersonen Robert Langdon är professor på Harvard i religiös symbolik och knappast den man väntar sig ska bli huvudperson i en thriller. Naturligtvis är han dock stilig, atletisk sedan ungdomen och singel, så man kan lätt ana vad som kommer att hända innan boken är slut. Man kan också ana att Dan Brown helt enkelt skrivit Langdon till att bli den han skulle vilja vara själv.

Langdon kallas in till CERN för att hjälpa till att analysera ett mord som begåtts där. En fysiker har mördats på ett synnerligen brutalt sätt, och han har blivit brännmärkt med en underlig symbol på bröstet. Det visar sig snabbt att detta bara är toppen på ett isberg, och Langdon och forskarens dotter Vittoria (som naturligtvis både är ung, vacker och smart) flänger iväg till Rom för att undersöka vidare. Det hela utvecklar sig till att innefatta det uråldriga hemliga broderskapet Illuminati som alla trodde var utdött och deras svurna fiende, katolska kyrkan, och för den delen hela vatikanstaten fortsatta existens. En behållare med antimatieria med sprängkraft nog att utplåna hela Vatikanen har stulits från CERN och placerats någonstans i Vatikanen med en inkapsling som bara kommer att hålla några timmar, och de fyra kardinaler som är favoriter att bli valda till nästa påve (den förre har just dött) förs bort och kidnapparna hotar att mörda dem en efter en, med en timmes mellanrum. Langdon får omväxlande utföra agentuppdrag och leta efter information i vatikanbiblioteket, allt utan att knyckla till ett unikt flera hundra år gammalt ark papyrus som han förvarar i kavajfickan utan skydd.

Om man gillar historier med spänning och fart, hemliga organisationer och kopplingar bakåt hundratals år i tiden (vilket jag gör) så är det har en utmärkt historia. Man ska dock inte vara allt för känslig för styltigt skrivande eller åtminstone villig att skumma över det värsta, för annars kan det bli plågsam läsning.

Det var också kul att jag faktiskt var i Rom och gick omkring på de flesta ställen där boken utspelar sig, så jag vet hur det ser ut och känner att jag kan hänga med när de far kors och tvärs över Rom för att hitta fram till nästa ledtråd om hur mystieriet ska lösas.

Dan Brown: Änglar och demoner (Angels & Demons)
Bonniers, 2005 (originalet 2000)
Översättning: Ola Klingberg
558 sidor
ISBN: 9100110566
ISBN13: 9789100110567



Årets läsutmaning
Hundra böcker totalt: 24 (varav 8 serieböcker)
Fem pjäser: William Shakespeare: Twelfth Night, or What You Will Sophokles: Elektra
Fem nobelpristagare: Orhan Pamuk: Snö
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007:
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Yasunari Kawabata: Snöns rike (Japan) Orhan Pamuk: Snö (Turkiet) Sophokles: Elektra (Grekland)
Fem böcker från Japan: Yasunari Kawabata: Snöns rike

Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
21: Inger Edelfeldt: Finns det liv på Mars?
22: Yumi Hotta & Takeshi Obata: Hikaru no go 3
23: CLAMP: Shirahime-syo
24: Dan Brown: Änglar och demoner

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

2 kommentarer:

Åka sa...

Själv läste jag halva och lade den sedan ifrån mig för att jag inte stod ut med den. Det var inte bara det att den var taffligt skriven, själva berättelsen var så fånig och travarna med cliffhangers så krystade att jag inte orkade. Dessutom var beskrivningarna av CERN, antimateria och fysiker så löjliga att man kunde krevera. Det finns fysiker som sett detta som underhållande, men själv blev jag bara irriterad.

Andrea sa...

Hehe, jag gillar Mary Sue-länken :)