RFC 4474

I jobbet har jag anledning att läsa en hel del RFCer och drafts till RFCer, och jag brukar passa på att notera alla oklarheter, konstigheter och stavfel jag hittar medan jag läser och skicka dem till den som har skrivit draften.

Det verkar som om detta kommer till nytta, för i den nyligen utkomna RFC 4474 ("Enhancements for Authenticated Identity Management in the Session Initiation Protocol (SIP)") hittade jag just "Thanks to Hans Persson and Tao Wan for thorough nit reviews."

Andra bloggar om: rfc, sip, draft, korrekturläsning, egoboo

Raketsommar

När jag kom hem idag låg det ett exemplar av Jerry Määttäs doktorsavhandling Raketsommar: Science fiction i Sverige 1950–1968 i brevlådan. Den handlar om introduktionen och mottagandet av science fiction-litteraturen i Sverige, samt tittar på de två science fiction-tidskrifterna Häpna! och Galaxy.

Mina webbsidor med register över science fiction-noveller på svenska har förekommit i litteraturlistan på doktorsavhandlingar förr och så även i denna, men den här gången kan jag även skryta med att bli tackad i förordet (tillsammans med ett antal andra sf-fans).

Avhandlingen försvaras lördagen den 7 oktober kl 13.15 i sal IV, Universitetshuset, Uppsala.

Andra bloggar om: böcker, sf, science fiction, litteratur, sf-fandom, galaxy, häpna!, jerry määttä, raketsommar

Dammsugaren suger, för den suger inte

De senaste dagarna har vår Roomba stannat utan att ha något damm i dammbehållaren (förutom det som fastnat i filtret). I morse tittade jag lite närmare på den och upptäckte att en liten mojäng i änden på den ena borsten under försvunnit. Det bör innebära att borstarna under just nu inte snurrar, men att själva sugen fortfarande fungerar.

Effekten av det verkar vara att den klarar att suga upp smådamm, men att den inte orkar få med sig småsaker eftersom det inte finns något som lyfter upp den från golvet. Jag har beställt en ny borste så snart ska det förhoppningsvis bli bättre fart på Roomban igen.

Andra bloggar om: städning, dammsugare, roomba

Äntligen Netrunner

Nu har jag och Oscar spelat några partier Netrunner. Jag hade inte spelat det förut trots att jag haft några lekar liggande ett bra tag. Häromdagen kom jag mig till slut för att läsa igenom reglerna. Jag spelade med en starterlek rakt ur lådan och tyckte att den fungerade riktigt bra, och det är också en av de saker som de flesta verkar vara överens om när det gäller Netrunner: det fungerar även utan att lägga massor av tid på att bygga en lek.

Det jag tycker är intressantast med Netrunner är dock att spelet är asymmetriskt. De två spelarna har helt olika lekar och olika mål under spelets gång. I exempelvis Magic har ju spelare naturligtvis också olika lekar, men det är inget som hindrar att båda spelarna har likadana kort i sina lekar. I Netrunner så har de olika spelarna tillgång till helt olika uppsättningar kort som till och med har olika baksidor, så man har helt olika möjligheter beroende på vilken sida man spelar.

Andra bloggar om: spel, kort, netrunner, ccg

Valen avklarade

Nu står det alltså klart att de nästa fyra årens socialdemokratiske statsminister heter Fredrik Reinfeldt. Vi får väl se om det kommer att märkas någon skillnad.

Det här innebär ju också att nästa val inte blir speciellt spännande, med tanke på hur det brukar gå när den borgerliga sidan tar över. Det känns som en lågoddsare att det blir skifte om fyra år också, speciellt som socialdemokraterna redan har blivit av med sitt sänke. Visserligen finns det fler, men de lär knappast överleva in i nästa valrörelse.

Nu återstår att se vad alliansen tar sig för när de får något att säga till om och faktiskt måste hålla sams för att göra mer än att bara producera valmaterial. Ett grundtips är väl att det kommer att hålla tills det handlar om energipolitiken, men det har ju faktiskt låtit som om Centern har svängt i den frågan. Vi får väl se hur det går när det verkligen gäller.

Andra bloggar om: val2006, val2010, fredrik reinfeldt, socialdemokraterna, centern, politik, alliansen

Ahrvid Engholm: Mord på månen

Mord på månen är Ahrvids första skönlitterära bok. Han har publicerat noveller på diverse olika ställen sedan länge, men det här är första gången man får möjlighet att läsa ett gäng av dem samlade på ett ställe. Alla novellerna i samlingen har Peter Dustin, polischef vid Luna City Security som huvudperson och de utspelar sig därmed allihopa i samma miljö även om novellerna inte har någon sammanhållen handling.

Samlingen innehåller 14 noveller på totalt 150 sidor. De första novellen, "Mord på månen", är nästan femtio sidor lång medan alla de andra varierar mellan kanske 5 och 15 sidor. Med ett undantag är novellerna klassiska deckare (eller åtminstone mysterier -- det är inte alltid mordhistorier) där man först får reda på hur platsen ser ut, vilka som kan tänkas vara inblandade och hur de hänger ihop med varandra, och vad för saker som finns i närheten. Någonstans i allt detta finns ledtrådar planterade som läsaren har möjlighet att pussla ihop och lösa mysteriet innan Peter Dustin gör det, men om man inte lyckas med det så kommer han på klassiskt Hercule Poirot-manér att förklarar precis hur han kom fram till sin slutledning.

Som jag sade finns det ett undantag. I "Gripande på låg nivå" har Peter Dustin sänkt sig ner till jordytan och den här texten utmärker sig på flera sätt. Det är den enda som inte är ett mysterium, det är den enda som utspelar sig på jorden och inte på månen, och till skillnad från de övriga texterna så är den här riktigt dålig. Hela texten består av raljerande över diverse fenomen i vår nutid som extrapoleras fram till bokens tid och presenteras med mer eller mindre fantasifulla negativa effekter. Gränsen mellan satir och en raljant tirad kan vara hårfin, men här hamnar Ahrvid tveklöst på fel sida.

De övriga novellerna är däremot bra och väl värda att läsa. Förutom att de fungerar som deckare i sig så är de faktiskt riktigt bra svensk science fiction och det är alltför ovanligt. Mer sånt!

Ahrvid Engholm: Mord på månen
Zen Zat, 2006
162 sidor.
ISBN: 9197613002

Andra bloggar om: böcker, läsning, recensioner, science fiction, ahrvid engholm, mord på månen, peter dustin, noveller, zen zat

Valet lite intressant trots allt

Jag har inte ägnat det kommande valet speciellt mycket intresse eftersom alla partier verkar vara inställda på att vara så lika något slags socialmoderater som möjligt (även om de gör sitt bästa att låta unika).

Det ser dock ut att hända intressanta saker i den mer okända delen av partihögen. Vi har redan sju partier i riksdagen, och det ligger ytterligare ett gäng och får märkbara mängder röster även om de fortfarande ligger klart under 4%.

Nyligen skrev DN

Det enda parti som råkar ut för en statistiskt säker nedgång är Sverigedemokraterna, som får 1,1 procent i den här mätningen, jämfört med 1,7 i den förra. Partiet ligger därmed under valresultatet från 2002, på 1,4 procent.

Bland övriga småpartier ligger Piratpartiet nu på cirka 1,5 procent, medan Feministiskt initiativ, Junilistan och SPI ligger kvar kring en halv procent.

Jag antar att det kommer att ta ett tag innan vi har ett politiskt landskap i stil med det i exempelvis Italien med massor av partier, men det verkar klart att vi allt mer är på väg åt det hållet. Speciellt intressant tycker jag att det är att Piratpartiet har samlat på sig så många anhängare på den korta tid de har funnits (och utan någon egentlig budget).

Normalt brukar partier av det här slaget inte få sina resultat redovisade separat utan bara klumpas ihop under "övrigt". Gissningsvis ger det en skjuts framåt att faktiskt komma med i ett opinionsundersökningsresultat på det här sättet eftersom det innebär att många fler får se de nya partiernas namn och får reda på att de finns utan att partierna själva behöver sköta den detaljen. Jag tror inte att vare sig Piratpartiet eller Sverigedemokraterna kommer att lyckas ta sig in i riksdagen det här valet men jag tror att de kommer att få märkbara antal röster och deras hjärtefrågor kommer antagligen att få genomslag inom de etablerade partierna (på gott och ont). Det är ju bara att titta på vad som hände när Miljöpartiet tillkom: plötsligt talade alla partier om miljön vare sig de visste något om den eller inte. Allt för att slippa riskera att tappa röster.

Ungefär likadant är det idag med "fildelningsdebatten": många uttalar sig men få vet vad de talar om. Just fildelning är dock den minst intressanta frågan av dem som Piratpartiet driver, även om det är den som synts mest i media. Det jag tycker är intressant är det man säger om bakomliggande frågor som copyright, patent och personlig integritet.

Med nuvarande nyklubbade lagstiftning får man inte dela med sig av upphovsrättsskyddade verk. Det innebär i praktiken att om myndigheterna vill kontrollera att lagen efterlevs så måste man kontrollera alla brev som skickas så att de inte innehåller bilagor med musik (för epost) eller en hembränd CD (för snigelpost). Man kan naturligtvis säga att lagen inte är tänkt att användas för enstaka kopieringar av privatpersoner, men om den inte är tänkt så bör den inte heller vara skriven så. Om man stiftar en lag som gör någon miljon av Sveriges invånare till brottslingar så måste man, tycker jag, ha ambitionen att efterleva den också. Det innebär att man måste övervaka all brevkommunikation (i strid med brevhemligheten) samt naturligtvis genomföra en massiv ökning av antalet poliser, antagligen kombinerat med någon form av angiverisystem. Är detta en utveckling som någon vill se?

Nu kan man tycka att detta inte är något egentligt problem eftersom övervakningen bara har syftet att sätta fast dem som gör fel, men den springande punkten är att alla måste drabbas av övervakningen för att det ska gå att sätta fast dessa. Idag handlar det om att dela musik och film. Vem vet vad det handlar om nästa gång? Osvensk verksamhet? Hädelse? Fackföreningsverksamhet? Demokrati?

Andra bloggar om: valet, val2006, val 2006, småpartier, piratpartiet, sverigedemokraterna, miljöpartiet, fildelning, copyright, patent, personlig integritet, övervakning, brevhemligheten [intressant.se]

Taggning och science fiction

Som alla säkert redan noterat så brukar det finnas en rad med nyckelord längst ner i mina texter här som länkar vidare till bloggar.se. Genom att lägga till dessa etiketter så gör jag det möjligt för dem som kommer till bloggar.se att hitta till min blogg genom att söka på ämnen. Om man tittar på exempelvis http://bloggar.se/om/science+fiction så får man en lista på alla bloggtexter som skrivits där författaren har satt etiketten "science fiction" på sin text. Totalt listas 69 texter. Jag tittade just lite på den första sidan och ser att världen tydligen är lite mindre än jag trodde att den var.

Dessa 25 texter fördelar sig så här:

• 9 st från Fanspan
  
• 5 st från Läst och tänkt i Annien
  
• 4 st från Du är vad du läser
  
• 3 st från The Online Journal of Andreas Björklind
  
• 1 st från Tempus Fugit
  
• 1 st från argumentum ad ignorantiam
  
• 1 st från En droppe i havet, men den är min

Det är inte bara en stor koncentration, det är dessutom så att alla bloggar på listan som använt etiketten "science fiction" mer än en gång skrivs av människor som jag känner. Det förvånar mig lite att det inte är fler som skriver om science fiction. Så smalt tycker jag trots allt inte att ämnet är, speciellt som det ju inte finns någon begränsning här i om det handlar om böcker eller film eller vad som helst.

Andra bloggar om: bloggar.se, taggar, taggning, etiketter, science fiction, bloggosfären

Mitrania 2, 2006

Nu har jag till slut hunnit läsa ut nummer två av Mitrania. Det är ett tag sedan det kom ut, men det har i alla fall inte hunnit komma ut fler nummer innan jag blev klar.

För den som läst Mitrania förut så är det här numret ingen överraskning. Omslaget är fortfarande datorgenererad färgbild (denna gång av ett slott), och innehållet består som vanligt av en intervju, ett par artiklar, några noveller och diverse recensioner.

Intervjun är med Åsa Schwarz som publicerat romanerna Fjättra Lilith i kedjor och Stigma. Det känns ganska uppenbart att intervjun är gjort via epost. Frågorna känns förberedda och får ibland ganska korthuggna svar, men framför allt saknas det ibland uppföljande frågor. Det är svårt att få till en bra intervju via epost (jag har försökt), men med några varv frågor och svar skickade fram och tillbaka går det att få till.

Vad det gäller artiklar så skriver Johan Jönsson om svordomar i fantasy, Lilian Wiberg om labyrinter och Robert Andersson om space opera. Personligen tyckte jag att artikeln om svordomar var intressantast med diverse exempel på hur författare anpassat olika svordomsmönster till en fantasyvärld där det exempelvis normalt finns flera gudar.

Mitrania har också avslutat sin årliga novelltävling och presenterar resultatet i det här numret. Förutom det får vi också läsa några av de bäst placerade texterna (och fler kommer i senare nummer). Camilla Lindes "Dolt i jorden" (första pris) handlar om en framtida arkeologisk utgrävning som hittar artefakter från vår tid. Poängen med novellen är att visa hur de objekt man hittar kan tolkas på ett fullständigt felaktigt sätt med den begränsade information man i framtiden har tillgång till. "Mästaren" av Gabriel Nilsson (femte pris) berättar om sökandet efter en ersättare till en vis mästare, och den slutar inte riktigt som man skulle kunna tro. Den tredje novellen, "Starta klockan" av Benjamin Rosenbaum, är översatt av Stefan Eriksson men det framgår inte var eller när den ursprungligen är publicerad. Jag tycker att den är den svagaste av de tre novellerna, för trots en potentiellt intressant premiss så står den mest på samma ställe och stampar utan att egentligen säga någonting.

Förutom de normala recensionerna av böcker och filmer så innehåller det här numret även en rejäl avdelning med tidskriftsrecensioner där Enhörningen 11, Jules Verne-Magasinet 528, Nova SF 7/8, Minotauren 29 samt ett small-press-seriealbum gås igenom. Jag gillar ambitionen som verkar att vara att täcka den svenskspråkiga novelltidskriftsmarknaden. Den är fortfarande liten, men tidskrifterna förtjänar definitivt fler läsare än de har. [Full disclosure-not (vad det nu borde heta på svenska): recensionen av Nova SF är skriven av mig.]

Andra bloggar om: mitrania, fantasy, sf, science fiction, böcker, tidskrifter

Mer om Tolkienfilmer

Så sent som igår skrev jag några rader om filmer baserade på Tolkiens böcker, och det är visst redan dags igen. Tolkien-film-sajten TheOneRing.net skriver (den 10/9) om att MGM planerar att göra film på The Hobbit och för den delen även en Terminator 4.

Jag kan inte säga att jag är speciellt hoppfull inför en Terminator 4. The Terminator är en bra film på en låg budget. Terminator 2 är en storfilm som jag tror hade en rekordstor budget när den gjordes, och den lyckas faktiskt med det ovanliga konststycket att vara bättre än sin föregångare. Terminator 3 som kom häromåret är dock inte så mycket att hänga i julgranen. Det är non-stop action hela vägen och många saker går sönder, men handlingen är inte speciellt mycket att hänga i julgranen. Det sagt så får jag erkänna att slutet var kul, men det räckte inte för att rädda hela filmen. Det kan visserligen vara kul att se vad man hittar på till en Terminator 4, men förväntningarna kommer att vara lågt ställda. Dessutom kan man ju fråga sig om guvernör Schwarzenegger är intresserad av att dra på sig skinnjackan igen för en ny film.

Intressantare är det om det blir en film (eller kanske rent av flera) av The Hobbit. Det som händer där sker före händelserna i The Lord of the Rings men har egentligen rätt lite med uppföljaren att göra. I The Hobbit kommer Bilbo över den ring som hela LotR handlar om, men i övrigt är kopplingarna ganska få förutom att de utspelar sig i samma värld och det är några personer som förekommer i båda texterna (framför allt Gandalf och Bilbo).

Även om kopplingen är relativt svag så betvivlar jag inte att en filmatisering skulle göra allt för att rida så gott det går på framgången hos trilogin med ringfilmer, och helt omotiverat är det ju inte. Det vore spännande att se vad Peter Jackson skulle få ihop, även om han än så länge förnekar att han har något med projektet att göra.

En annan sak som vore intressant vore en filmatisering av (delar av) Silmarillion. Detta är historier som mycket mer direkt ligger till grund för de händelser som visas i ringtrilogin, och de har ett mycket mer monumentalt innehåll (även om The Hobbit onekligen kan stoltsera med att ha en drake i rollistan). Silmarillion består dock av ett antal historier utan direkt sammanhang som utspelar sig över stora tidsintervall, så det är knappast troligt att det kan bli aktuellt att filma hela verket.

Andra bloggar om: böcker, film, tolkien, peter jackson, mgm, bilbo, the hobbit, ringarnas herre, sagan om ringen, silmarillion, fantasy, sf, science fiction, terminator

De två tornen står ännu kvar

I min omläsning av Ringarnas herre har jag nu precis hunnit börja på De två tornen, helt utan medveten koppling till dagens datum. Vilken uppsättning av torn som kommer att leva längst i mänsklighetens minne låter jag vara osagt. Det är på intet sätt uppenbart vad svaret är.

Vad jag inte visste var att de två torn som Tolkien avsåg var Minas Morgul och Orthanc medan Peter Jackson i sin filmatisering anger de avsedda tornen som Orthanc och Barad-dûr.

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, tolkien, peter jackson, ringarnas herre, sagan om ringen, minas morgul, orthanc, barad-dur

Världen är liten

När jag var i Kaga och lyssnade på föredrag nämnde jag för en av de arrangerande att jag trodde att det var det före detta skolhuset föredraget hölls i (vilket det inte var, utan bygdegården var byggd för det syftet från början), och att min farmor undervisat där en gång i tiden. Hon undrade när detta var och fick reda på att det handlade om 1930-talet. Hon försvann då raskt till andra änden av rummet och hämtade en gammal farbror som visserligen inte haft farmor som lärarinna själv men som däremot kom ihåg henne, och visste att hans yngre bror haft henne som lärarinna.

Andra bloggar om: kaga, släkt, sammanträffande

Jakten på Östergötlands järnålderskungar

Idag har jag varit på ett Martin Rundkvists föredrag om östgötakungar från järnåldern. Fast föredraget handlade inte så mycket om kungarna utan om hans eget sökande efter dem. Martin sysslar med östgötaarkeologi, och det är det inte så många andra som gör trots att det finns gott om arkeologiskt material här. En av anledningarna är antagligen att det inte finns några arkeologer på Linköpings Universitet, och de som finns på andra ställen har nog med att gräva på sin egen bakgård. Resultatet av det blir att det grävande som görs här i trakten i huvudsak handlar om sådant som måste göras när det ska byggas vägar eller så.

Martin är ute efter att hitta platser där kungar under 800- och 900-talet kan tänkas ha bott. Kungar på den tiden hade inte några stora riken, utan styrde över områden ungefär stora som ett härad. Vi vet idag inte var deras huvudgårdar låg, så hans första problem är att lista ut det. Till att börja med har han tittat på var tidigare fynd finns och var det finns stora mängder ortsnamn som vi vet är gamla. En första titt på detta utlagt på en östgötakarta visar tydligt att på den här tiden bodde människorna på östgötaslätten men endast undantagsvis norr och söder om den. Fynden ligger i ett tydligt band från Vadstena och Motala i väster till Vikbolandet i öster.

Några av platserna som verkar intressanta har man sedan undersökt med metalldetektorer för att se om det verkar finnas mycket fynd. Några av platserna kunde man avföra eftersom man inte hittade någonting av intresse, men andra platser gav mersmak. En av dem var Sättuna och den gravhög som finns där. Tydligen har den högen inte grävts ut, så man vet inte hur gammal den är. Gravhögar av den typen har anlagts under två perioder: yngre bronsålder och yngre järnålder. Under sökningarna med metalldetektor hittades inga guld- eller silverfynd, men stora mängder andra metallfynd. Det som var extra intressant var att man hittade saker som visade att man faktiskt hade producerat bronsföremål här. Tydligen var bara en sådan plats känd sedan tidigare, någonstans i trakten av Alvastra. Anledningen till att man kan veta att sakerna producerats här är att man hittat halvfärdiga saker och klumpar av brons som är rester från gjutprocessen. Sådant bör rimligen inte finnas någon annanstans än just där man tillverkar föremålen.

Från det närbelägna Kaga har man enstaka skriftliga källor som talar om en Kornubbe eller Kornicke som ska ha varit en storman som anlagt den utsprungliga kyrkan där (inte den som finns nu). Hans som hette Sverker och blev sedermera kung Sverker den förste över först Östergötland och senare alla götar och svear. Detta är också en indikation på att det nog funnits en stormannagård här.

Andra bloggar om: martin rundkvist, arkeologi, sättuna, kaga, gravhög, järnålder, östergötland

Dags att korsa Anduin

Nu har jag läst ut första delen av Erik Anderssons nyöversättning av Tolkiens Ringarnas herre. Själva berättelsen i sig innehåller naturligtvis inga överraskningar eftersom jag är väl bekant med den även om det är uppåt 20 år sedan jag läste den i bokform senast.

Jag har inte jämfört språket i den nya och den gamla översättningen, men jag kan i alla fall notera att jag tycker att den nya är lättläst och inte har några för mig uppenbara brister. Jag har hittat några stycken korrekturfel, men eftersom mitt exemplar av boken är märkt "Första upplagan" med en extra banderoll runt omslaget hoppas jag att sådant kommer att fixas i senare tryckningar. Den nya översättningen av ringversen känns fortfarande ovan, men jag tycker inte att den är dålig. Jag hinner nog vänja mig tills boken är slut.

När jag nu läser om boken med bättre koll på handlingen så kan jag notera att man får mycket fler ledtrådar om att Boromir inte kommer att vara att lita på än vad jag minns från tidigare, liksom det finns gott om antydningar om att Gollum är sällskapet i hälarna. En annan sak jag reagerade på nu var att det i mitt minne oändliga och tråkiga avsnittet om Tom Bombadill inte alls var speciellt många sidor långt. Jag tycker fortfarande inte att det är speciellt underhållande, men det var åtminstone ganska kort. Över huvud taget hade jag ett minne av att det tog flera hundra sidor innan det egentligen hände något. Nu när jag läser om boken tycker jag att det händer saker i princip från början. Om det sedan beror på att jag 20 år senare är bättre på att se viktiga ledtrådar än jag var förra gången jag läste boken eller om jag helt enkelt ser dem eftersom jag vet att de ska finnas där vet jag inte.

J. R. R. Tolkien: Ringens brödraskap (The Fellowship of the Ring)
Norstedts, 2004 (George Allen & Unwin, 1954)
Översättning Erik Andersson. Verserna tolkade av Lotta Olsson.
512 sidor.
ISBN: 9113011537

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, tolkien, sagan om ringen, ringarnas herre, boromir, gollum, tom bombadill, översättning, erik andersson

Monstersquash

Idag hittade Henrik en squash som vi missat att skörda i landet. Fem kilo väger besten...



Andra bloggar om: trädgård, odling, squash

Hemkokt bilracingspel, försök ett

I bilen på väg hem från Motala igår satt Henrik och jag och spånade om hur man skulle kunna konstruera ett bilspel. Sedan har Henrik ritat ett gäng spelbrickor och vi har kokat ihop ett första försök till regler. I kväll försökte vi spela det. Det gick åtminstone halvbra, och med tanke på att det var första spelförsöket tycker jag nog att det trots allt får kallas godkänt. Efter ungefär halva partiet ändrade vi reglerna lite för att göra det lite svårare att dra ifrån när man ligger först. Det var nog en bra ändring, men spelet är fortfarande lite för kalt och behöver lite mer möjligheter till interaktion.

Andra bloggar om: spel, racing, bilar, regler

Teceremoni och origami

Idag avslutas mangautställningen på länsmuseet, och idag var också sista chansen att prova på en japansk teceremoni. Jag började med att dricka te enligt alla konstens regler. Man får naturligtvis inte ha bråttom, men det är å andra sidan vackert. Nu förtogs stämningen lite av att vi befann oss i en korridor på museet som inte var inredd i japansk stil, men det var trevligt i alla fall. Jag skulle vilja veta var man får tag i det finmalda teet man använder till sådant här te.



Efter teet provade jag att vika origami. Det har jag gjort förut, fast inte just de modeller jag gjorde idag.



Jag fick ihop de modeller jag provade (en fågel som jag kan utantill, en groda som kan hoppa och en liten ask). Det dröjer dock ett tag innan jag får ihop saker som den här draken av ett enda papper.

Andra bloggar om: japan, teceremoni, origami

En tur i kanoten

Idag var vi i Motala och gratulerade svärmor på födelsedagen. Eftersom de bor precis vid Salstern och vi har vår kanadensare där så passade jag, Camilla och Henrik också på att ta en liten paddeltur och fika på en av öarna i sjön.

Vädret såg hotande ut när vi startade, men solen kom fram allt eftersom så det blev riktigt skönt.







Andra bloggar om: paddling, kanot, kanadensare, salstern, motala

Läsning under augusti

Böcker

• James Elroy: The Black Dahlia
  
• John Fowles: The Magus
  
• Margareta Westman: Språkets lustgård och djungel
  
• Marie Birde: Manga: från Hokusai till Dragon Ball
  
• Philip Reeve: De vandrande städerna
  
• Cornelia Funke: Drakryttaren
  

Serier

• Kaoru Mori: Emma 1
  
• Mine Yoshizaki: Keroro 1
  
• Gosho Aoyama: Mästerdetektiven Conan 23
  
• Akira Toriyama: Sand Land
  
• Gainax: En mans strid (Neon Genesis Evangelion 7)
  

Sammanlagt alltså 11 böcker, varav 5 är serier. Hittills i år har jag då läst 108 böcker varav 62 är vanliga böcker och 46 är serier. Det ger 162 böcker på hela året om jag fortsätter i samma tempo.

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier

Snurrigt på jobbet

Inspirerad av tidigare duster hade Lisa med sig ett Twister idag för att underhålla oss med på fikarasten. Frågan är om vi som spelade eller de som satt bredvid blev mest underhållna.

Andra bloggar om: spel, twister, ingate

Flyttkarusell

Nu har jag bytt rum på jobbet. Nu är jag tillbaka i samma rum som jag satt i innan jag flyttade till det rummet som jag flyttade ifrån nu, fast i andra änden av rummet. Som en bieffekt av flytten får jag återigen ett fönster att titta ut genom när jag funderar på något istället för att stirra på en vägg.

Andra bloggar om: flytt, ingate

Spelen svämmar över - dags för lite ordning!

Vi har en hel del spel. Inte några extrema mängder, men åtminstone strax över 100 stycken. Det gör att det börjar bli lite pyssligt att få allt att ligga hjälpligt snyggt och åtkomligt i spelhyllan. Eller ens att få in allt på en gång utan att något ramlar ut igen.

Häromdagen tröttnade jag på att alla småkartonger med kortspel åkte omkring hela tiden och tog upp mycket mer plats än de egentligen borde. Sagt och gjort! Jag har gått kurser i bokbinderi i några år, och pappslöjd och bokbinderi är rätt nära besläktat, så jag har börjat fixa till några lådor att förvara kortspel i.



Hittills har jag satt ihop två lådor: en för kortspel med "vanliga" lådor och en för kortspel med "dubbla" lådor, det vill säga där kortleken ligger fördelad i två högar bredvid varandra i lådan. Till den smalare lådan har jag även gjort ett lock. Tanken var att man kan stapla lådorna på höjden om det är lock på, och det verkade som en bra idé. Just nu är lådorna bara ihopklistrade av 3mm kartong, så de är inte speciellt snygga. Nästa steg är att klä dem med något snyggt papper så att de ser bra ut i hyllan också.

Smala lådan

• Korten till Medici (en hemgjord variant).
  
• Relax
  
• En hemgjord version av Ordjakt. Vi har två versioner av det riktiga spelet också, men de är gjorda i slutet av 1940-talet och en del av kategorierna har inte åldrats med värdighet. Det blir rätt svårt när ämnet blir exempelvis "krigsfartyg" eller "ransonerad vara". Versionen vi har gjort har dels lite färre ord per kort, dels lite mer barnvänliga kategorier.
  
• Ett hemgjort Lost Cities. Fast egentligen är det inte jag som har gjort det, förutom att jag skrivit ut filer som jag fått färdiggjorda. I den här varianten av spelet är korten i vanligt Magic-format istället för de gigantiska opraktiska kort som det riktiga spelet har.
  
• Kvick; ett spel som i kontrast med det föregående är fullt spelbart trots att det har ett sextiotal år på nacken.
  
• Badaboom
  
• San Juan
  
• Fluxx
  
• Netrunner, ett CCG som nästan alla verkar överens om att det är riktigt bra men som jag ännu inte har kommit mig för att prova.
  
• W.I.T.C.H. är naturligtvis ett spel som bygger på den tecknade serien. Fast det är mycket sagt att säga att spelet har hämtat något väsentligt från serien, eller ens att spelet innehåller något väsentligt. Det är naturligtvis illustrerat med bilder ur serien, men som spel betraktat är det inte mycket att ha.
  

Breda lådan

• Spank the Monkey
  
• Ta 6!
  
• Schweinsgalopp
  
• Carrousel är ett lite ovant spel. Det finns nämligen ingen spelordning. På en liten spelplan med sju platser ställer man ut fem karusellhästar i olika färger. Varje spelare får ett antal kort där varje kort visar tre hästar i olika färg i en viss ordning. Spelet går ut på att ordna om hästarna så att ordning på de första tre matchar något av ens kort. Man får bara flytta hästarna enligt vissa givna regler och bara en gång, och efter det måste ett av ens kort matcha eller så får man minuspoäng. När man kommer på hur man kan göra är det bara att sätta igång. Den som är snabbast får poängen, och alla andra måste dessutom börja om från början att lista ut ett fungerande drag.
  
• Rage
  
• Lobo 77
  
• Kan-U-Go är ett korsordsspel som har kort istället för små brickor. Jag har inte provat det än, men det känns som om man väldigt snart kommer att bygga sig utanför bordet.
  
• Oförberedd är ytterligare ett gammalt spel; mitt exemplar är tryckt 1943 av ALGA. Ur reglerna: Spelet går ut på att deltagarna först skola avlägga studentexamen samt sedan taga licentiaten och hålla en doktorsföreläsning. Härefter gäller det att bli professor. Den som först lyckas med detta hålelr en installationsföreläsning. Han har då vunnit och erhåller lagerkransen.
  
• Yu-Gi-Oh! är ytterligare ett CCG. Henrik gillar det, men jag är inte speciellt förtjust i det. Man kan ana att det är designat för barn redan av designen av korten. Texten på korten är så liten att man måste ha minst fullgod syn för att ha en chans att läsa den utan förstoringsglas.
  

Andra bloggar om: spel, kort, ccg, pappslöjd, medici, relax, ordjakt, lost cities, kvick, badaboom, san juan, fluxx, netrunner, w.i.t.c.h., spank the monkey, ta 6, schweinsgalopp, carrousel, rage, lobo 77, kan-u-go, oförberedd, yu-gi-oh

Biblioteksporr

Boknörd som jag är kan jag inte undanhålla er den här länken med biblioteksporr. [Via Neatorama]

Andra bloggar om: böcker, bibliotek, konst

I mål

Jag tog mig runt på ungefär 17 minuter. Hela laget tog ungefär 105 minuter på sig, och hamnade om jag räknade rätt på resultatlistan på 61:a plats. De snabbaste slutade kring 45 minuter, och gick alltså i mål innan vi ens växlat för sista gången...

Andra bloggar om: motion, löpning, mjärdevistafetten, ingate

Mjärdevistafetten

Nu har jag satt på mig en nummerlapp med texten "42 2" på. Anledningen till det är att jag strax ska ge mig iväg för att springa sträcka två (av fyra) i Mjärdevistafetten, och vi hade tur med lottningen och fick ett snyggt lagnummer. Varje sträcka är 3.3km så det ska inte vara något oöverstigligt problem och det har gått bra när vi har provsprungit. Ingate ställer upp med inte mindre än tre lag. Det är totalt 83 lag anmälda i vår klass, så vi borde klara av att lämna åtminstone ett par av dem bakom oss.

Andra bloggar om: motion, löpning, mjärdevistafetten, ingate

Reseovänlighet

Det känns skönt att jag inte har några resor inbokade just nu, och speciellt inte till England. Den senaste vansinnigheten man hittat på för att straffa alla icke-terrorister som får för sig att flyga är att man inte får ta med sig pennor på planet. Sedan tidigare har man förbjudit uppenbara terroristvapen som vattenflaskor och böcker.

Andra bloggar om: resor, england, terror, vansinne, flyg

En promenad kring Uvberget

En gammal vän numer bosatt i London är på besök här ett par dagar, så vi passade på att ta en promenad strax söder om Landeryd. Jag hade inte varit i det här området förut, så jag litade på beskrivningen på geocachen Uvberget att det skulle finnas en trevlig utsikt här.





Det framgår inte riktigt av bilden överst hur brant berget faktiskt var, men man ser i alla fall att de träd som står en liten bit fram har topparna en bit under nivån på marken jag står på. Efter att ha skrämt upp en fiskgjuse bara genom att kommit fram till berget så hittade vi cachen utan några svårigheter. Efter att ha loggat den fikade vi och tittade på utsikten ett tag innan vi vandrade vidare i riktning mot stugan med de förfallna uthusen.



Den första biten av vägen från berget mot stugan gick genom en skog smockfull med svamp. Tyvärr var det bara sorter som jag inte kände igen, så jag vågade inte plocka dem. Plötsligen snubblade vi dock över några kantareller som växte bokstavligen mitt på vägen, så jag fick i alla fall en rejäl näve svamp med mig hem till slut.



Efter ett tag kom vi ut på ängen och det visade sig att den var rejält vattensjuk, så man fick se sig noga för var man satte fötterna. Vi gick aldrig fram till stugan, men den verkade övergiven. En gång i tiden hade stugan en vacker allé som ledde fram till den, men nu såg det rätt övervuxet ut. Där allén en gång började stod något slags gammal jordbruksmaskin och rostade. Vi lyckades aldrig lista ut exakt vad det varit.



Nu kom vi ut på ett hygge som först såg ut att vara lätt att ta sig över jämfört med den blöta ängen, men ganska snart märkte vi att det fanns gott om vattenhål även här. Vi tog oss in till kanten och gick i skogsbrynet istället vilket gick mycket fortare. Om man tittade in i skogen såg den ut som en riktig trollskog med massor av mossbevuxna stenar.

Tanken var att vi skulle ta oss tvärs över hygget till ett gravfält som enligt kartan skulle finnas på andra sidan. Det vi såg när vi kom över hygget var en granplantering som inte verkade möjlig att forcera så fortsatte framåt och gick runt den. Till slut kom vi ut på en väg och närmade kom till slut fram till gravfältet från andra hållet.

Väl där hittade vi ingen skylt eller så som talade om var det var, men vi gick upp i skogsbacken och letade i alla fall. Vi hittade diverse sten och resonerade om ifall det kunde vara någon form av stensättning eller inte. Till slut upptäckte vi ett gäng stenar som stod upp i en ring med 4-5 meters diameter. Möjligen fanns ytterligare en ring intill, men den låg i så fall mitt i ett snår så det var svårt att avgöra. När vi kom ut ur skogen hittade vi till slut informationsskylten som hörde till och fick reda på att det var ett gravfält från järnåldern.

Andra bloggar om: geocaching, svamp, kantarell, gravfält, järnålder

Hugopriserna utdelade

Jag noterade just (via Farah Mendlesohn) att årets hugopriser har delats ut. Jag är dålig på att läsa nyheter, så jag har som vanligt inte läst någon av pristagarna än.

• Best Novel: Spin by Robert Charles Wilson
  
• Best Novella: "Inside Job" by Connie Willis
  
• Best Novelette: "Two Hearts" by Peter S Beagle
  
• Best Short Story: "Tk'tk'tk" by David D Levine
  
• Best Related Book: Storyteller
  

Andra bloggar om: sf, science fiction, fantasy, hugo, priser

Spelkväll

Nu har alla åkt efter att vi har spelat spel under eftermiddagen och kvällen. Lisa, Magnus, Magnus och Leif var här och hjälpte till att avverka ett antal av både våra spel och hitburna.

I tur och ordning spelade vi:

• Bohnanza
  
  Ett kortspel där man odlar bönor för att tjäna pengar.
  
  
• El grande (som jag aldrig spelat förut, men gärna spelar fler gånger).
  
  Man ska placera ut folk i olika provinser i Spanien så att man kan samla in så många poäng som möjligt. I varje provins får de tre som har flest gubbar poäng. Varje runda måste man först välja en siffra mellan ett och tretton. Den som har högst siffra spelar först. Ju högre siffra man väljer desto färre gubbar får man den rundan, så det gäller att variera så att man har tillräckligt många gubbar till hands men också en vettig placering i spelordningen så att man kan välja det händelsekort man vill ha. Det finns ett kort per spelare varje runda, och man väljer varsitt i turordning. Den som spelade lägst siffra i början får alltså hålla till godo med det kortet som ingen annan ville ha. Man kan inte välja varje siffra mer än en gång, så man måste hushålla med dem på ett vettigt sätt.
  
  
• Rage
  
  I grunden är detta ett enkelt kortspel där man först ska tala om hur många stick man tror att man kommer att ta med sin hand och sedan försöka göra det, men som extra komplikation finns det trumf, jokrar och specialkort som modifierar trumfen. Om man tar så många stick som man sade att man skulle göra får man bonuspoäng, och om man misslyckas får man minuspoäng.
  
  
• Rappakalja
  
  Den här gången var det faktiskt för ovanlighetens skull flera stycken ord som jag visste vad de betydde eller i alla fall hade en aning om, och ett ord (Prokrastinera) som nästan alla runt bordet kunde. Det är ett bra ord när man jobbar, eller nåt.
  
  
• Twister
  
  Om någon trodde att man inte blir andfådd av att spela sällskapsspel så kan jag upplysa om att det är fel...
  
  
• Magic: the Gathering
  
  Ett kortspel med åtskilliga tusen kort att välja på. Som tur är så står reglerna på korten, så man behöver inte kunna alla i förväg. Magic är spelet som startade hela CCG-vågen.
  

Andra bloggar om: spel, bohnanza, el grande, rage, rappakalja, twister, magic

Uppgraderad och fräsch

Nu har jag till slut kommit till skott och uppgraderat vår dator hemma från Ubuntu "Breezy Badger" till Ubuntu "Dapper Drake". Uppgraderingen gick helt smärtfritt och ingenting verkar ha gått sönder. Minst en sak som inte fungerade förut fungerar däremot nu.

Andra bloggar om: linux, ubuntu, dapper, breeze, uppgradering

Stieg Larsson: Flickan som lekte med elden

Nu har jag läst ut andra delen av Stieg Larssons deckartrilogi "Millennium", Flickan som lekte med elden. I fokus står Lisbeth Salander. Hon har varit utomlands ett bra tag efter att ha kommit över en stor summa pengar. Under tiden har Mikael Blomkvist (via journalisten Dag Svensson och hans sambo Mia Bergman, forskare) fått nys om en omfattande sexhandel. Mia håller på att skriva en avhandling om detta, och Dag skriver en mindre akademisk version av samma material där han inte drar sig för att lämna ut identiteten för ett antal torskar, och dessa visar sig vara personer som har mycket att förlora på att pekas ut på det sättet.

Precis innan denna historia ska publiceras hittas Dag och Mia brutalt nedskjutna i sin lägenhet, och alla ledtrådar som finns pekar på att Lisbeth Salander är den skyldige. Problemet är att ingen vet var hon finns. Polisen sätter naturligtvis igång att utreda fallet. Mikael Blomkvist känner sig involverad i fallet, dels eftersom Dag skulle ha publicerat sin text i Millennium, dels eftersom han känner Lisbeth Salander, och han sätter igång att gräva i fallet parallellt med polisen. Som om det inte skulle räcka med det så börjar även Milton Security där Lisbeth Salander jobbat att utreda vad det är som hänt.

Precis som i Män som hatar kvinnor så ligger det massor av mörka hemligheter och döljer sig bakom nästan allting. Man tror åtskilliga gånger att man börjar på koll på vad det är som händer, bara för att få saker ställda på huvudet senare av nya avslöjanden allt eftersom de olika utredningarna fortskrider.

Sina över sexhundra sidor till trots är boken absolut inte tungläst, utan man dras hela tiden mot upplösningen. Om jag ska klaga på någonting så får det bli att Lisbeth Salander ibland framstår som osannolikt kompetent på väldigt mycket. Å andra sidan finns det en del saker (som mänskliga relationer) som hon inte greppar alls. Till bokens försvar får sägas att man faktiskt får plausibla förklaringar om man bara läser vidare. Jag blev definitivt förvånad.

Det jag vill veta nu är när den tredje delen kommer ut...

Andra bloggar om: böcker, deckare, stieg larsson, lisbeth salander, mikael blomkvist, millennium, flickan som lekte med elden

Äventyrliga familjer 3/2006

Camilla skaffade oss nyligen en prenumeration på tidningen Äventyrliga familjer. Jag tror att det är första året den ges ut, och jag har just läst det första numret vi fick.

Innehållet i tidningen är inte helt olika det man hittar i tidningen Turist (medlemstidning för Svenska Turistföreningen), med skillnaden att resmålen inte är begränsade till Sverige (även om de verkar hålla sig närmare Sverige än vad exempelvis Vagabond gör. Dessutom, och det är det som är hela poängen med Äventyrliga familjer, så är allt man skriver anpassat för barnfamiljer.

Tyngdpunkten av innehållet består av artiklar om resande. Ibland fokuserar man på resmålet och tipsar om saker att se och göra (artikeln om Gotland är mest en samling fakta om diverse sevärdheter), andra gånger handlar artikeln i första hand om en aktivitet (vandring med packhäst i Jämtland, paddling i Nissan, resa med hyrd båt längs floden Shannon i Irland). Förutom det finns lite nyheter, tester av prylar och sådant.

Själva artikelmaterialet i tidning tycker jag i princip är bra även om man kanske försökt få in lite för mycket i tidningen med följd att en del artiklar blivit onödigt kortfattade. Vad det gäller utseendet så är tidningen väldigt enkel, nästan på gränsen till tråkig, och man kan hitta en del brister i produktionen. Korrekturläsningen har en del brister, rutor och färgfält har inte alltid exakt den storlek de borde ha haft, rubrikmarkering saknas ibland vilket gör ledtexterna svåra att hitta, och en del bilder är uppenbart felaktigt omskalade så att de blivit tilltryckta eller utdragna på något hål. Allt det här är dock småsaker, för det väsentliga är ju innehållet och det håller. Produktionen utgår jag från kommer att bli bättre när redaktionen blir mer van.

Andra bloggar om: tidning, tidskrift, resa, barn, familj, äventyrliga familjer, fritid

Ettårsdag (drygt)

I förrgår fyllde visst den här bloggen ett år. Det här är det 239:e inlägget jag skriver, vilket betyder 0.65 inlägg om dagen.

En efterlängtad fest

När nyöversättningen av Tolkiens Lord of the Rings slutligen kom ut på svenska köpte jag den allt eftersom den kom ut och tänkte börja läsa den när jag väl hade alla tre delarna till hands. Det tog ett litet tag längre än så, men nu har jag till slut kommit igång.

Det här är faktiskt bara tredje gången jag läser boken, och jag har inte läst samma text någon av gångerna. Första gången läste jag Åke Ohlmarks svenska översättning, andra gången det engelska originalet och nu alltså Erik Anderssons nyöversättning. Man behöver inte läsa många rader innan man upptäcker att det är mycket som har ändrat sig. Jag har inte jämfört med vare sig den tidigare översättningen eller originalet (och det var uppemot tjugo år sedan jag läste någon av dem), men jag märker åtminstone att många namn har ändrat sig.

Den nya översättningen börjar

När Bilbo Secker, herre till Säcks ände, tillkännagav att han inom kort ämnade fira sin elftiförsta födelsedag med en särskilt storslagen fest, blev det stor uppståndelse i Hobbinge.

I Ohlmarks översättning blir samma stycke

När Hans nåd Bilbo Bagger till Baggershus tillkännagav, att han inom kort ämnade fira sin elftiförsta födelsedag med en fest av alldeles särskilt storslagenhet, väckte detta mycket prat och stor uppståndelse i Hobsala by.

Det Tolkien verkligen skrev var

When Mr. Bilbo Baggins of Bag End announced that he would shortly be celebrating his eleventy-first birthday with a party of special magnificence, there was much talk and excitement in Hobbiton.

Det kommer helt klart att ta ett tag innan jag känner mig hemma med de nya namnen, men jag utgår från att jag kommer att vänja mig. Jag skulle tro att det blir svårare att inte tänka på verket som Sagan om Ringen eller Trilogin om Härskarringen utan Ringarnas herre.

Tolkiens verk var om inte den absolut första så i alla fall en av de allra första fantasyböcker jag läste, och den har följt med mig sedan jag läste den första gången i början av 1980-talet. Jag vet inte exakt när det var eftersom jag inte börjat skriva upp vad jag läste då, men jag vet att jag gick i högstadiet. Under gymnasiet läste jag sedan om trilogin på engelska. Sedan dess jag har faktiskt inte läst om böckerna (även om jag funderat på det åtskilliga gånger), men jag varit i kontakt med Midgård på många andra sätt. Jag har sett filmatiseringarna; både den mystiska tecknade av Ralph Bakshi (som slutar mitt i handlingen; jag har hört ryktas om att det ska finnas en avslutande del också men den har jag aldrig sett till) och den moderna av Peter Jackson. Jag har lyssnat på radioteaterdramatiseringar både från BBC och SR, och jag har läst ett otal böcker om Tolkien och hans verk.

Andra bloggar om: fantasy, tolkien, jrrt, sagan om ringen, ringarnas herre, översättning, erik andersson, åke ohlmarks

Kaoru Mori: Emma 1

Emma är en ny mangaserie av Kaoru Mori. Serien har publicerats i några år i Japan men Sverige är det första västland som översätter den. Serien är ganska olik den mesta annan manga som publiceras i Sverige. Dels utspelar den sig i det viktorianska England, och dels är den (åtminstone i det första albumet) helt actionbefriad. Teckningarna är väldigt välgjorda och ovanligt realistiska. Det finns gott om detaljer i bilderna, och det har lagts ner ett stort arbete på att få historiska detaljer korrekta.

Handlingen rör sig kring Emma som är piga hos en äldre dam. William är arvtagare till en rik handelsfamilj, men när han kommer på besök hos den äldre damen faller han för Emma. Hon inser att ett sådant förhållande inte är möjligt, men han vill inte släppa tanken på henne. Hans familj vill å andra sidan inte veta av ett sådant förhållande, och de ser till att han träffar andra flickor som faller för honom (även om han inte är intresserad av dem). Det ser ut att finnas goda förutsättningar att detta utvecklas till en trevlig romanshistoria med förvecklingar.

Emma kommer tydligen att publiceras en gång i månaden. Enligt Wikipedia så finns det just nu sju volymer utgivna av mangan i Japan.

Andra bloggar om: manga, serier, emma, kaoru mori

Nu har jag paddlat kajak

Häromdagen fick vi ett erbjudande att vara med på en nybörjartur med kajak och det lät kul så vi nappade. Vi satte oss i bilen till Oxelösund och fick sedan en snabbintroduktion till hur man hanterar en kajak. Vi var fyra stycken från Linköping och ytterligare en lokal deltagare plus två guider.

Vi paddlade iväg på det lugna vattnet fram tills vi såg vågorna längre ut i skärgården och så långt ut att vi kunde känna på dem lite, men sedan svängde vi tillbaka in i lugnare vatten igen och fortsatte bort till en sandstrand där vi gick i land och fikade.

På tillbakavägen bytte vi kanoter lite för att få prova på andra modeller. Den jag hade i början var stabilare men inte så lättpaddlad. Den jag paddlade på hemvägen var lite rankare och gungade mer i sidled, men var mer lättpaddlad. Däremot tog det ett tag innan jag kom överens med styrningen på den; i början åkte jag i sicksack eftersom den gärna styrde för mycket. Det var lättare att paddla fort med den andra kajaken, och den är antagligen bättre när man blir lite mer van.







Andra bloggar om: paddling, kajak, oxelösund

*BOOM* *sprak*

Imorse åskade det ett tag. Plötsligt fungerade inte nätverket, och efter ett tags felsökning kom vi fram till att switchen på mitt skrivbord hade gått sönder. Den var lätt utbytt. Nästa upptäckt var att min dator inte tyckte att den hade någon hårddisk när jag startade om den. Det är ett problem som verkar involvera hårdvara, så det har jag inte försökt lösa än. Just nu jobbar jag från min bärbara dator istället. Det är lite frustrerande med en så liten skärm, och dessutom är tangentbordet på den konstigt.

Kongressrapport från Conversation

Nu har jag kommit hem igen från sf-kongressen Conversation. Den hölls i lokaler på Långholmen i Stockholm och jag bodde på vandrarhemmet bara ett par hundra meter från kongressen, så det var väldigt smidigt. Hedersgäst var kritikern Farah Mendlesohn som visade sig vara både trevlig, lättpratad och insatt. Hon är också redaktör för tidskriften Foundation som publicerar artiklar om science fiction.

Kongresslokalen hade två programrum som användes parallellt större delen av tiden samt ytterligare ett mindre lite mer avlägset som användes några gånger när programmet hade tre spår parallellt. Utanför de två större programrummen fanns en bred korridor med ett antal bord där man kunde sitta och prata. På några av borden fanns bokförsäljning (inklusive min egen). I änden av korridoren fanns baren som sålde öl, läsk, te och kaffe, mackor och diverse annat. Dessutom kunde man gå ut till en altan om man ville sitta utomhus och prata, och eftersom ventilationen i programrummen var dålig var det ofta lockande att sitta utomhus övrig tid för att få i sig lite syre.

Kongressens tema var som dess namn anger konversation, och det var (som vanligt) ett väldigt pratande överallt. Britt-Louise gick som vanligt omkring och höll ordning på programmet och såg till att programpunkterna inte drog över på tiden och jag tror att det var rätt få punkter som hon inte var tvungen att avbryta, eftersom deltagarna gärna fortsatte att prata om sitt ämne även när den tilldelade tiden var slut och nästa programpunkt ville in. Som tur är kan man ju alltid ta sin diskussion med sig ut i baren (om inte nästa programpunkt verkar intressantare, förstås).

Den första programpunkt jag gick på var "Guest of Honour interview" (skött av Stefan Ekman) och den var intressant som hedersgästintervjuer nästan alltid var. Efter det blev det "Att samla - passion eller förbannelse" som diskuterade samlande av (mestadels) böcker och om det var ett problem och i så fall varför. Rätt många sade sig samla på någon sorts böcker (av någon speciell författare eller så), men de flesta hade attityden att man samlade för att läsa, inte primärt för att samla. Inom serievärlden är det inte ovanligt med samlare som anstränger sig för att skaffa perfekta exemplar av sina samlarobjekt, så till den grad att de inte ens läser dem. Den typen av samlarfanatism syntes inga spår av här.

Andra dagen började jag med att lyssna på Roger Kleins introduktion till Japan med anledning av att nästa sf-världskongress hålls i Yokohama. Rätt mycket av den kretsade kring praktiska frågor som är bra att veta om man tänker sig att åka på kongressen. Efter det blev det "Så många böcker, så lite tid - så väljer jag nästa bok att läsa" som pratade om recensioner, epostlistor, favoritförfattare och diverse andra sätt att komma fram till vilka böcker man vill läsa. Hedersgästtalet var nästa punkt. Jag missade tyvärr början på det, men den bit jag hann med att höra var intressant. Farah hade inga invändningar mot att låta någon publicera hennes tal, så jag hoppas att någon gör det så att jag kan läsa det i sin helhet. Nästa punkt var en teprovning där Carolina bjöd på fem sorters te av diverse underliga och exotiska sorter. Jag hade inte provat någon av dem, men alla var goda. Jag ska se om jag kan lyckas hitta liknande saker på Teboden här i Linköping, eller om man måste ta sig till Stockholm för att handla sådant. Sedan var det dags för "Non-fiction about science fiction" som diskuterade hur och varför man skriver fackböcker om science fiction och även berättade en del om de böcker Farah och Edward själva hade skrivit. "British fantasy - a new wave?" var nästa, och den resulterade i att jag noterade ett gäng namn som lät intressanta som jag ska ta och undersöka framöver: Scott Lynch, Frances Hardinge, K. J. Parker, Roderick Townley, Steve Cockaine, Sarah Monette (alla namnen stavade efter hörsel, så det kan vara fel). Alla dessa var tidigare okända för mig, men lät intressanta. Andra som rekommenderades var Jasper Fforde (som jag läst en bok av) och Jeff Vandermeer som jag inte läst men åtminstone redan noterat som intressant. Efter detta berättade Jörgen Forsberg och Maths Claesson (med assistans från publiken) SF-Bokhandelns historia från att den var en sektion inom SFSF i en källarlokal till att den idag är en stor bokhandel mitt i Gamla Stan. Till sist deltog jag i "Amatörkritiker - en diskussion för dem som skriver och de som läser vad de åstadkommit" där vi pratade om vad man bör och inte bör göra som recensent och vad en bra recension bör innehålla. Programmet var intressant under hela kongressen, så det var inte många minuter som blev över under dagen för att prata med folk utanför programmet.

På söndagen började jag med att sitta på auktionen där en del av mina böcker såldes. Tyvärr var det lite för lite folk för att det skulle bli en bra auktion, och för lite böcker till salu också. En presentation av Geoff Ryman lyssnade jag på en del av. Han är hedersgäst på årets andra sf-kongress, Imagicon senare i höst. Nästa timme var det dags för "Modern sf, bara något för nördar?" som jag själv var diskussionsledare för och där vi diskuterade om modern sf är skriven så att den förutsätter att man läst en massa sf tidigare för att kunna förstå den eller om det är möjligt för nytillkomna läsare att ta till sig den med en gång. Helt klart är att det finns en del böcker som är väldigt svårt att förstå sig på om man inte är bekant med konventioner inom genren. Nästa timme stod jag över, för att sedan avsluta kongressen med att lyssna på diskussionen "The sf-canon" som funderade på frågan om det var relevant att definiera en kanon för sf, och vad som i så fall skulle ingå i den och varför.

Enligt Lars-Olov hade 79 personer varit på plats i kongresslokalerna totalt, inklusive gäster och kommitté och alla andra.

Jag tycker att Conversation var en mycket trevlig kongress med en avspänd och trevlig atmosfär och ett mycket bra program. Tack för den, alla som var där, och på återseende på Imagicon!

Stefan Ekman intervjuar Farah Mendlesohn.

Andreas Björklind, Ahrvid Engholm, Mats Linder, Wolf von Witting.

Ylva Spångberg och Magnus Redin sjunger "Ja må vi leva" med anledning av att det är (nästan) exakt 50 år sedan den första sf-kongressen i Sverige.

Åka och Rebecka.

Johan Jönsson och Jonas Wissting.

Andra bloggar om: sf-kongresser, conversation, sf, science fiction, fantasy, farah mendlesohn

Är den släkt med Audrey, månne?

Vi har varit borta över helgen. Idag har Camilla skördat squash. Tolv stycken från fyra plantor, så vi vet vad vi behöver äta den närmsta tiden...

Andra bloggar om: trädgård

Conversation och geocaching

Imorgon åker jag till sf-kongressen Conversation där jag ska prata med gamla bekanta (det är faktiskt femton år sedan jag var på min första sf-kongress, så många av de här bekanta börjar bli välkända), lyssna på debatter om diverse ämnen och leda en diskussion.

Dessutom har jag packat GPS:en för att passa på att ta några geocachear när jag är i Stockholm. Eftersom sf-kongresser normalt inte kommer igång förrän framåt lunchtid så har jag några timmar på mig på morgonen som passar bra att leta cachear.

Jag hoppas att jag kommer att träffa åtminstone några läsare av den här bloggen i helgen. Om vi inte har träffats personligen förut så hojta till!

Andra bloggar om: sf-kongresser, conversation, geocaching

Manga: från Hokusai till Dragon Ball

Länsmuseet i Linköping visar just nu en utställning om Manga som tidigare visats på Östasiatiska Museet. Den här boken är utställningskatalogen för den utställningen, men den fungerar även bra som en allmän introduktion till manga.

Man läser boken från båda håll. Från det västerländska hållet hittar man artiklar om mangas historia. Den sträcker sig ända tillbaka till målningar på pappersrullar från 700-talet (då hade vi knappt ens hunnit börja hugga runstenar här). Den som brukar sägas ha uppfunnit manga är dock Hokusai (1760-1849). Hans teckningar Hokusai Manga som gavs ut i åtskilliga volymer var inte någon berättelse utan enskilda bilder, men de uppnådde i vilket fall stor popularitet.

Om man läser boken från andra hållet får man presentationer på ett uppslag vardera om ett antal av de mest kända och inflytelserika mangaskaparna. Dessutom finne en historisk genomgång av de manga som getts ut på svenska. Tyvärr är boken skriven 2004, och de senaste två åren har det hänt massor på mangamarknaden i Sverige. Artikeln är intressant i vilket fall, men jag skulle gärna vilja läsa en fortsättning om utgivningen fram till idag.

Det är kul att det kommer ut så mycket manga på svenska som det gör nu men jag är lite förvånad att ingen ännu gett ut en del gamla klassiker som exempelvis Akira och Ghost in the Shell. Den första påbörjades på svenska på 1990-talet men lades ner ganska fort igen. Det kan naturligtvis vara så att utgivningsrättigheter i och med det fastnat i något konkursbo, men jag hoppas att serien kommer ut på svenska förr eller senare eftersom jag inte läst den än (däremot har jag sett och uppskattat filmen). Det kan också möjligen ha att göra med att Akira vänder sig mot en lite äldre publik än lejonparten av den manga som ges ut på svenska just nu, men det är ju ett problem som förhoppningsvis går över av sig självt i och med att läsarkretsen blir äldre (och jag tycker att man redan ser en del tecken på det i utgivningen).

Den svenska utgivningen av manga har naturligtvis bara skrapat på ytan av det berg av material som finns än, men vid det här laget börjar den bli stor nag att det inte är möjligt att följa allt som kommer ut, och bara det är ju ett gott tecken.

Manga: från Hokusai till Dragon Ball
Red. Marie Birde
Östasiatiska Museet / Bonnier Carlsen, 2004
32+64 sidor
ISBN: 919706162X (Östasiatiska Museet)
ISBN: 9163845008 (Bonnier Carlsen)

Andra bloggar om: serier, manga, akira, ghost in the shell, östasiatiska museet

Dagens tomtart

Idag var Cecilia över hos en granne för att lämna tillbaka en kvarglömd keps och fick reda på att det satt en uggla i deras trädgård. Naturligtvis sprang jag snabbt in efter kikare och fågelbok och hittade en berguv längs bak mot staketet. Den verkade inte speciellt nöjd med den skinande solen.

Uppdatering, 21:20: Ugglan sitter fortfarande kvar på grannens gräsmatta, men nu har den flyttat sig ungefär fem meter bort från staketet och sitter istället mitt på gräset.

Andra bloggar om: natur, trädgård, uggla, berguv, fågelskådning

Blandade reparationer

Dagens första anhalt var tandläkaren som konstaterade att jag tuggat sönder en bit av en gammal lagning eller möjligen en bit av en tand (det var svårt att avgöra, tydligen), så det lagade han. Som vanligt gjorde det mer ont att få alla sugar och mojänger intryckta i munnen än vad själva borrandet gjorde.

Nästa stopp var bilverkstan där jag lämnade in bilen igår. De hade gjort standardservicen som jag beställt, men övriga reparationer som jag bett om hade de inte gjort. De hade inte fått tag i mig på mobilen, och att titta i telefonkatalogen var tydligen överkurs. Dessutom hade de inte alla delar hemma, så de hade inte kunnat göra alla reparationer i vilket fall. Nu har jag alltså en tid bokat för ytterligare service av bilen i nästa vecka. Det är tur att man har en sådan sparbössa som bilen till hands så att man inte råkar få pengar liggande på hög...

Andra bloggar om: tandläkare, bil, service

Margareta Westman: Språkets lustgård och djungel

Den här boken är ganska lik Fredrik Lindströms två böcker om språk (Världens dåligaste språk och Jordens smartaste ord), men medan Lindström ofta är anekdotisk och underhållande så är Westman snarare undervisande och utredande. Med det menar jag inte att hon är tråkig eller att Lindström saknar substans, men det får duga som en snabb karakterisering av skillnaden mellan böckerna.

Språkets lustgård och djungel handlar, titeln till trots, endast om svenska (även om dialekter och låneord behandlas). Boken ser ut som vilken vanlig fackpocket som helst, men om man läser det finstilta inuti så är den även Skrifter utgivna av Svenska språknämnden, 79.

Andra bloggar om: böcker, språk, svenska, margareta westman

James Elroy: The Black Dahlia

För några år sedan på någon ConFuse rekommenderade Andreas Roman The Black Dahlia som en bra bok. Jag tyckte att den lät intressant och skaffade den ett tag senare, men sedan dess har den blivit stående oläst i hyllan. Häromdagen skrev Tina om den i rätt negativa ordalag. Det fick mig att till slut komma mig för att läsa boken själv för att se vad jag egentligen tyckte om den.

Den var ... intressant. Jag håller med Tina om att den är väldigt macho, ibland så att det står en långt upp i halsen. Samtidigt är det en hårdkokt deckare, så det var väl inte oväntat. En sak som var fascinerande med den var att det kändes som att hamna i en helt annan värld och nästan ett nytt språk att läsa den. Jag har läst massor av böcker på engelska genom åren, men i den här vimlade det av ord som jag inte kände igen. Det mesta är rimligen 40-talsslang eller polisjargong och mycket av det klarnar om man bara läser vidare, men det var ovant att känna sig så borta i en text som förväntas vara skriven på ett språk jag behärskar. En annan av dess styrkor är att man inte kan lita på något. Det finns nog ingen huvudperson som inte har en egen agenda och säger sanningen med en gång, utan man får pussla ihop sanningen allt eftersom.

Andra bloggar om: böcker, deckare, james elroy, black dahlia

Läst i juli

Juli brukar vara den månad när jag läser mest böcker, men i år blev det visst inte så väldigt mycket.

Böcker

• Fredrik Lindström & Hasse Pihl: Vem är Björn och vem är Benny?
• Erik Granström: Svavelvinter
• Niklas Krog: Loophole: Magiväktare och sköldpaddspirater
• Liza Marklund: Nobels testamente
• Karin Alvtegen: Skuld
• Fredrik Strage: Fans
• Stieg Larsson: Män som hatar kvinnor

Serier

• Woo: Rebirth 2
• Gosho Aoyama: Mästerdetektiven Conan 21
• Gosho Aoyama: Mästerdetektiven Conan 22
• Lise Myhre: Nemi del 4

Sammanlagt alltså 11 böcker, varav 4 är serier. Hittills i år har jag då läst 97 böcker varav 56 är vanliga böcker och 41 är serier. Det ger 166 böcker på hela året om jag fortsätter i samma tempo.

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier

Minisemester

Nu har vi nyss kommit hem från en tvådagssemester. Vi åkte till Sommen och som på campingplatsen på Torpön. Det kändes som om nästan alla våra grannar där var tyskar eller i något fall holländare.

På hemvägen stannade vi för att ta en geocache på ett ställe som hette Trollstenen, och det var klart häftigt. Det är ett flyttblock med fem meters omkrets eller så. På det ligger tre små stenar (åtminstone två av dem hade jag kunnat lyfta om de varit lösa). På de tre stenarna i sin tur ligger ytterligare ett flyttblock med fem meters omkrets. De tre småstenarna låg ordentligt i press. Om man knackade på en av dem fick man ett fint klingande ljud.

Andra bloggar om: semester, sommen, torpön, camping, geocaching, trollstenen, flyttblock

Födelsedag och Skänninge marknad

Idag fyller jag år och fick bland annat Stieg Larssons Flickan som lekte med elden och en ny cykelhjälm (den gamla håller på att falla sönder).

Efter att ha lämnat av Martin hos mina föräldrar åkte vi iväg till Skänninge marknad (via ett par geocachear). Det kändes som om marknaden var ovanligt liten i år. Att det var mindre folk än vanligt var väl inte så underligt eftersom det regnat större delen av dagen liksom de närmast föregående dagarna (även om det faktiskt höll upp nästan helt medan vi var där). Det var dock färre stånd än det brukar vara också, och det kan knappast bero på de senaste dagarnas regnande eftersom man vad jag vet måste boka sin plats långt i förväg.

Det fanns som vanligt ett antal stånd som sålde både nya och begagnade serier. Jag hittade inga av de Linda & Valentin-album jag saknar, men lite serieinköp blev det i alla fall:

• Neon Genesis Evangelion 7
  
• Mästerdetektiven Conan 23
  
• Chobits 5
  
• Gaston: Katastrofernas konung
  
• Iznogoud: Allting upp och ner!
  

Andra bloggar om: böcker, serier, skänninge marknad

Några frågor om böcker

Jag har fått en mem att bita i både från Fröken Bokmal och Tina, så här är svaren:

1) En bok som förändrade ditt liv?

Tja. Jag blev nog aldrig riktigt densamma efter att jag läste Sagan om Ringen någon gång på högstadiet. En bok (OK, en serie böcker) som på ett mer handgripligt sätt förändrade mitt liv (åtminstone i ett antal år) var regelböckerna till Advanced Dunegons & Dragons (AD&D).

2) En bok du läst mer än en gång?

Jag läser väldigt sällan om böcker, för det finns så många som jag inte ens läst en gång. Av dem som jag läst mer än en gång så är ett flertal av dem sådana som jag skrivit uppsats om eller liknande, så att jag behövt ha bättre koll på dem än vanligt (Dracula, 'Salem's Lot, Frankenstein, Macbeth, ...). Några böcker som jag läst om utan sådana motiv är William Gibsons Neuromancer, Anne Fadimans Ex Libris och Good Omens av Terry Pratchett och Neil Gaiman.

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?

Shakespeares samlade verk står sedan länge på min hylla med olästa böcker och tittar på mig, och jag har hittills läst väldigt lite av den, så den kan väl passa. Den borde räcka ett bra tag.

4) En bok som fick dig att skratta?

Godtycklig bok av Terry Pratchett, exempelvis.

5) En bok som fick dig att gråta?

Den var svårare. Jag kommer inte på något på rak arm.

6) En bok du önskar hade skrivits?

Något i stil med Common Sense for Dummies skulle definitivt behövas.

7) En bok som inte borde skrivits?

Nej. Det finns massor med böcker som jag inte tycker om personligen, men om någon tycker att de är värda att skriva så är det inte min sak att stoppa dem. Naturligtvis finns det också en massa böcker som förfäktar åsikter som jag inte håller med om, men det är inte ett argument mot boken i sig. Jag kan argumentera mot åsikterna när jag stöter på dem utan att för den sakens skull tycka att man inte ska få publicera dem.

8) En bok du just nu läser?

De två böcker jag läser mest i just nu är The Magus av John Fowles och The Black Dahlia av James Elroy.

9) En bok du tänkt läsa?

Jag har en hel vägg i arbetsrummet full med böcker som jag inte har läst. En bok som jag hade hoppats att jag skulle hinna läsa över sommaren är nyöversättningen av Härskarringen. Jag har inte ens börjat än så jag vet inte om jag blir klar innan sommaren är slut, men jag ska i alla fall snart påbörja det återseendet. Jag läste den gamla svenska översättningen av Åke Ohlmarks i början av 1980-talet och sedan den engelska utgåvan några år senare. Jag har inte läst om böckerna sedan dess, även om jag lyssnat på BBC-dramatiseringen, SRs dramatiseringen, sett både Ralph Bakshis och Peter Jacksons filmer samt läst en hel massa böcker om Tolkien och hans värld.

10) Skicka vidare till fem personer!

Dominik
Johan J
Åka
Nea
Johan A
Calle

Matte har som synes aldrig varit min starka sida...

Andra bloggar om: böcker, läsning

Målning

Idag har Camilla målat Cecilias rum i dess nya färg, ljust olivgrönt. Det ser bättre ut än det låter. Framåt kvällen strök jag på ett lager färg till (färgen torkade på sympatiska en timme), och nu ser väggarna riktigt bra ut. Nu ska det upp lite hästar som dekorationer, och så alla hyllor och så som skruvats ner temporärt.

Andra bloggar om: renovering, målning