Italien: dag 1

[Jag kommer att skriva en första version av en reseberättelse från vår Italienresa här. Framöver kommer det förhoppningsvis en mer putsad version med bilder och så också, men det kan ta ett tag. Det blev rätt mycket bilder tagna så jag orkar inte vänta med att skriva tills alla är genomgångna.]

Vi kom iväg till en tidig start i den färdigpackade bilen och åt frukost på väg mot Skavsta. Martin tyckte att flygplanet vi åkte med skulle loopa, för det hade han sett Gripen göra häromdagen över Malmen. (Han fick nöja sig med vanlig flygning framåt.)

Vi kom fram utan problem och hämtade ut vår hyrbil och åkte en bit söderut mot Neapel på motorvägen innan vi svängde österut mot kusten. Det var ganska trassligt att hitta rätt när man lämnat motorvägen. Kartan vi fått av Avis var inte så detaljerad och italienarna är inget vidare på att skylta vägar. Avfarter kommer plötsligt med dålig eller ingen förvarning och kan ha 10-15 skyltar med massvis av olika typsnitt och utformningar som man ska läsa när man ska svänga. Det ser ut som om varje stad skyltar sina egna infarter. Dessutom får man ofta olika skyltar beroende på vilket håll man kommer ifrån. Om man missar en avfart och vänder så kan den vara skyltad med något helt annat (eller inte alls) från andra hållet.

Vi stannade vid vad vi trodde var en pizzeria men det blev istället varma ciabatta med diverse ost och skinka eller salami i. Barnen var inte så väldigt förtjusta, men jag tyckte det var gott.

En bit senare svängde vi in i den lilla staden Sabaudia. Det visade sig vara en stad i monumentalarkitektur som kommenderats fram av Mussolini, efter att man dränerat ett träsk intill kusten. Anledningen till att vi svängde av just här var att det låg en geocache här, men staden i sig visade sig sevärd. Cachen ledde oss runt på en liten rundvandring i centrum med avslutning vid en liten kyrka precis utanför staden (vi gick inte in, för det verkade stängt).

Vi satte kurs mot nästa cacheplats som såg lovande ut. Den var ett gammalt romerskt tempel på toppen av ett berg. Här kunde man se en lysande utsikt. Eller man skulle i alla fall ha kunnat göra det om det inte varit så disigt. Som det var nu kunde vi se att utsikten kunde vara väldigt vacker, men vi såg inte speciellt långt. Att faktiskt hitta upp på toppen var lite av en gissningslek, för även här var skyltningen dålig. Först hittade vi en brun skylt som pekade mot templet. I nästa korsning fanns det en gul. I korsningen efter fanns ingen alls, följt av en blå. Ett tag senare kom en ny brun skylt, men med en annan design än den första. Så höll det på. Som tur var kunde man i alla fall lita på att den rätta vägen var den som gick uppåt, så vi hittade rätt bra även utan skyltarna. Inget av de här två ställena hade vi hittat till om det inte hade legat geocachear här.

Nu var det dags att åka mot det bed & breakfast-ställe vi bokat in oss på, strax utanför Neapel. Vi körde längs kusten ett tag till, men det gick rätt sakta eftersom vägen oftast gick genom bebyggelse och vi började också bli lite hungriga så vi bestämde oss för att ta motorvägen sista biten. Först tog det ett bra tag att köra ut till motorvägen, sedan var det kö på den rätt ofta och sedan körde vi fel. Till slut såg vi i alla fall Vesuvius, men det var rätt mycket trafikstockning kvar och klockan gick.

Till slut kom vi så långt att vi kunde börja använda B&B:ets vägbeskrivning. Den var dock rätt förvirrande, och med bara den hade vi aldrig hittat rätt. Camilla frågade ett par tjejer på en rastplats och de pekade ut nästa ort vi skulle till, men kunde inte många ord engelska.

När vi kört dit och en bit till hittade jag en polis att fråga. Han kunde ingen engelska, men efter att ha involverat två personer till fick jag en kartskiss och en beskrivning (om än lite vag ibland när vi inte riktigt förstod varandra). Vi körde tills den tog slut och hittade sedan till slut rätt efter att ha frågat ytterligare tre personer om vägen och fått en bit beskrivning till av varje.

På ett ställe på den slingriga vägen (det gick konstant uppför) mötte vi en buss i en krök på en smal gata full med parkerade bilar. Det var besvärligt nog att ta sig fram med bil. Hur de lyckas komma fram med buss fattar jag inte. Det verkar över lag som om stoppskyltar, hastighetsbegränsningar och annat är att betrakta som riktlinjer här, om ens det. Folk kör glatt överallt där det ser ut att finnas plats och ibland när det ser ut att inte göra det.

Framåt klockan 22 kom vi till slut fram till B&B;et, bar in våra väskor och åkte tillbaka en bit för en kvällspizza.

Andra bloggar om: resor, italien, neapel, trafik