Jakten på Östergötlands järnålderskungar

Idag har jag varit på ett Martin Rundkvists föredrag om östgötakungar från järnåldern. Fast föredraget handlade inte så mycket om kungarna utan om hans eget sökande efter dem. Martin sysslar med östgötaarkeologi, och det är det inte så många andra som gör trots att det finns gott om arkeologiskt material här. En av anledningarna är antagligen att det inte finns några arkeologer på Linköpings Universitet, och de som finns på andra ställen har nog med att gräva på sin egen bakgård. Resultatet av det blir att det grävande som görs här i trakten i huvudsak handlar om sådant som måste göras när det ska byggas vägar eller så.

Martin är ute efter att hitta platser där kungar under 800- och 900-talet kan tänkas ha bott. Kungar på den tiden hade inte några stora riken, utan styrde över områden ungefär stora som ett härad. Vi vet idag inte var deras huvudgårdar låg, så hans första problem är att lista ut det. Till att börja med har han tittat på var tidigare fynd finns och var det finns stora mängder ortsnamn som vi vet är gamla. En första titt på detta utlagt på en östgötakarta visar tydligt att på den här tiden bodde människorna på östgötaslätten men endast undantagsvis norr och söder om den. Fynden ligger i ett tydligt band från Vadstena och Motala i väster till Vikbolandet i öster.

Några av platserna som verkar intressanta har man sedan undersökt med metalldetektorer för att se om det verkar finnas mycket fynd. Några av platserna kunde man avföra eftersom man inte hittade någonting av intresse, men andra platser gav mersmak. En av dem var Sättuna och den gravhög som finns där. Tydligen har den högen inte grävts ut, så man vet inte hur gammal den är. Gravhögar av den typen har anlagts under två perioder: yngre bronsålder och yngre järnålder. Under sökningarna med metalldetektor hittades inga guld- eller silverfynd, men stora mängder andra metallfynd. Det som var extra intressant var att man hittade saker som visade att man faktiskt hade producerat bronsföremål här. Tydligen var bara en sådan plats känd sedan tidigare, någonstans i trakten av Alvastra. Anledningen till att man kan veta att sakerna producerats här är att man hittat halvfärdiga saker och klumpar av brons som är rester från gjutprocessen. Sådant bör rimligen inte finnas någon annanstans än just där man tillverkar föremålen.

Från det närbelägna Kaga har man enstaka skriftliga källor som talar om en Kornubbe eller Kornicke som ska ha varit en storman som anlagt den utsprungliga kyrkan där (inte den som finns nu). Hans som hette Sverker och blev sedermera kung Sverker den förste över först Östergötland och senare alla götar och svear. Detta är också en indikation på att det nog funnits en stormannagård här.

Andra bloggar om: martin rundkvist, arkeologi, sättuna, kaga, gravhög, järnålder, östergötland

Dags att korsa Anduin

Nu har jag läst ut första delen av Erik Anderssons nyöversättning av Tolkiens Ringarnas herre. Själva berättelsen i sig innehåller naturligtvis inga överraskningar eftersom jag är väl bekant med den även om det är uppåt 20 år sedan jag läste den i bokform senast.

Jag har inte jämfört språket i den nya och den gamla översättningen, men jag kan i alla fall notera att jag tycker att den nya är lättläst och inte har några för mig uppenbara brister. Jag har hittat några stycken korrekturfel, men eftersom mitt exemplar av boken är märkt "Första upplagan" med en extra banderoll runt omslaget hoppas jag att sådant kommer att fixas i senare tryckningar. Den nya översättningen av ringversen känns fortfarande ovan, men jag tycker inte att den är dålig. Jag hinner nog vänja mig tills boken är slut.

När jag nu läser om boken med bättre koll på handlingen så kan jag notera att man får mycket fler ledtrådar om att Boromir inte kommer att vara att lita på än vad jag minns från tidigare, liksom det finns gott om antydningar om att Gollum är sällskapet i hälarna. En annan sak jag reagerade på nu var att det i mitt minne oändliga och tråkiga avsnittet om Tom Bombadill inte alls var speciellt många sidor långt. Jag tycker fortfarande inte att det är speciellt underhållande, men det var åtminstone ganska kort. Över huvud taget hade jag ett minne av att det tog flera hundra sidor innan det egentligen hände något. Nu när jag läser om boken tycker jag att det händer saker i princip från början. Om det sedan beror på att jag 20 år senare är bättre på att se viktiga ledtrådar än jag var förra gången jag läste boken eller om jag helt enkelt ser dem eftersom jag vet att de ska finnas där vet jag inte.

J. R. R. Tolkien: Ringens brödraskap (The Fellowship of the Ring)
Norstedts, 2004 (George Allen & Unwin, 1954)
Översättning Erik Andersson. Verserna tolkade av Lotta Olsson.
512 sidor.
ISBN: 9113011537

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, tolkien, sagan om ringen, ringarnas herre, boromir, gollum, tom bombadill, översättning, erik andersson

Monstersquash

Idag hittade Henrik en squash som vi missat att skörda i landet. Fem kilo väger besten...



Andra bloggar om: trädgård, odling, squash

Hemkokt bilracingspel, försök ett

I bilen på väg hem från Motala igår satt Henrik och jag och spånade om hur man skulle kunna konstruera ett bilspel. Sedan har Henrik ritat ett gäng spelbrickor och vi har kokat ihop ett första försök till regler. I kväll försökte vi spela det. Det gick åtminstone halvbra, och med tanke på att det var första spelförsöket tycker jag nog att det trots allt får kallas godkänt. Efter ungefär halva partiet ändrade vi reglerna lite för att göra det lite svårare att dra ifrån när man ligger först. Det var nog en bra ändring, men spelet är fortfarande lite för kalt och behöver lite mer möjligheter till interaktion.

Andra bloggar om: spel, racing, bilar, regler

Teceremoni och origami

Idag avslutas mangautställningen på länsmuseet, och idag var också sista chansen att prova på en japansk teceremoni. Jag började med att dricka te enligt alla konstens regler. Man får naturligtvis inte ha bråttom, men det är å andra sidan vackert. Nu förtogs stämningen lite av att vi befann oss i en korridor på museet som inte var inredd i japansk stil, men det var trevligt i alla fall. Jag skulle vilja veta var man får tag i det finmalda teet man använder till sådant här te.



Efter teet provade jag att vika origami. Det har jag gjort förut, fast inte just de modeller jag gjorde idag.



Jag fick ihop de modeller jag provade (en fågel som jag kan utantill, en groda som kan hoppa och en liten ask). Det dröjer dock ett tag innan jag får ihop saker som den här draken av ett enda papper.

Andra bloggar om: japan, teceremoni, origami

En tur i kanoten

Idag var vi i Motala och gratulerade svärmor på födelsedagen. Eftersom de bor precis vid Salstern och vi har vår kanadensare där så passade jag, Camilla och Henrik också på att ta en liten paddeltur och fika på en av öarna i sjön.

Vädret såg hotande ut när vi startade, men solen kom fram allt eftersom så det blev riktigt skönt.







Andra bloggar om: paddling, kanot, kanadensare, salstern, motala

Läsning under augusti

Böcker

• James Elroy: The Black Dahlia
  
• John Fowles: The Magus
  
• Margareta Westman: Språkets lustgård och djungel
  
• Marie Birde: Manga: från Hokusai till Dragon Ball
  
• Philip Reeve: De vandrande städerna
  
• Cornelia Funke: Drakryttaren
  

Serier

• Kaoru Mori: Emma 1
  
• Mine Yoshizaki: Keroro 1
  
• Gosho Aoyama: Mästerdetektiven Conan 23
  
• Akira Toriyama: Sand Land
  
• Gainax: En mans strid (Neon Genesis Evangelion 7)
  

Sammanlagt alltså 11 böcker, varav 5 är serier. Hittills i år har jag då läst 108 böcker varav 62 är vanliga böcker och 46 är serier. Det ger 162 böcker på hela året om jag fortsätter i samma tempo.

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier

Snurrigt på jobbet

Inspirerad av tidigare duster hade Lisa med sig ett Twister idag för att underhålla oss med på fikarasten. Frågan är om vi som spelade eller de som satt bredvid blev mest underhållna.

Andra bloggar om: spel, twister, ingate

Flyttkarusell

Nu har jag bytt rum på jobbet. Nu är jag tillbaka i samma rum som jag satt i innan jag flyttade till det rummet som jag flyttade ifrån nu, fast i andra änden av rummet. Som en bieffekt av flytten får jag återigen ett fönster att titta ut genom när jag funderar på något istället för att stirra på en vägg.

Andra bloggar om: flytt, ingate

Spelen svämmar över - dags för lite ordning!

Vi har en hel del spel. Inte några extrema mängder, men åtminstone strax över 100 stycken. Det gör att det börjar bli lite pyssligt att få allt att ligga hjälpligt snyggt och åtkomligt i spelhyllan. Eller ens att få in allt på en gång utan att något ramlar ut igen.

Häromdagen tröttnade jag på att alla småkartonger med kortspel åkte omkring hela tiden och tog upp mycket mer plats än de egentligen borde. Sagt och gjort! Jag har gått kurser i bokbinderi i några år, och pappslöjd och bokbinderi är rätt nära besläktat, så jag har börjat fixa till några lådor att förvara kortspel i.



Hittills har jag satt ihop två lådor: en för kortspel med "vanliga" lådor och en för kortspel med "dubbla" lådor, det vill säga där kortleken ligger fördelad i två högar bredvid varandra i lådan. Till den smalare lådan har jag även gjort ett lock. Tanken var att man kan stapla lådorna på höjden om det är lock på, och det verkade som en bra idé. Just nu är lådorna bara ihopklistrade av 3mm kartong, så de är inte speciellt snygga. Nästa steg är att klä dem med något snyggt papper så att de ser bra ut i hyllan också.

Smala lådan

• Korten till Medici (en hemgjord variant).
  
• Relax
  
• En hemgjord version av Ordjakt. Vi har två versioner av det riktiga spelet också, men de är gjorda i slutet av 1940-talet och en del av kategorierna har inte åldrats med värdighet. Det blir rätt svårt när ämnet blir exempelvis "krigsfartyg" eller "ransonerad vara". Versionen vi har gjort har dels lite färre ord per kort, dels lite mer barnvänliga kategorier.
  
• Ett hemgjort Lost Cities. Fast egentligen är det inte jag som har gjort det, förutom att jag skrivit ut filer som jag fått färdiggjorda. I den här varianten av spelet är korten i vanligt Magic-format istället för de gigantiska opraktiska kort som det riktiga spelet har.
  
• Kvick; ett spel som i kontrast med det föregående är fullt spelbart trots att det har ett sextiotal år på nacken.
  
• Badaboom
  
• San Juan
  
• Fluxx
  
• Netrunner, ett CCG som nästan alla verkar överens om att det är riktigt bra men som jag ännu inte har kommit mig för att prova.
  
• W.I.T.C.H. är naturligtvis ett spel som bygger på den tecknade serien. Fast det är mycket sagt att säga att spelet har hämtat något väsentligt från serien, eller ens att spelet innehåller något väsentligt. Det är naturligtvis illustrerat med bilder ur serien, men som spel betraktat är det inte mycket att ha.
  

Breda lådan

• Spank the Monkey
  
• Ta 6!
  
• Schweinsgalopp
  
• Carrousel är ett lite ovant spel. Det finns nämligen ingen spelordning. På en liten spelplan med sju platser ställer man ut fem karusellhästar i olika färger. Varje spelare får ett antal kort där varje kort visar tre hästar i olika färg i en viss ordning. Spelet går ut på att ordna om hästarna så att ordning på de första tre matchar något av ens kort. Man får bara flytta hästarna enligt vissa givna regler och bara en gång, och efter det måste ett av ens kort matcha eller så får man minuspoäng. När man kommer på hur man kan göra är det bara att sätta igång. Den som är snabbast får poängen, och alla andra måste dessutom börja om från början att lista ut ett fungerande drag.
  
• Rage
  
• Lobo 77
  
• Kan-U-Go är ett korsordsspel som har kort istället för små brickor. Jag har inte provat det än, men det känns som om man väldigt snart kommer att bygga sig utanför bordet.
  
• Oförberedd är ytterligare ett gammalt spel; mitt exemplar är tryckt 1943 av ALGA. Ur reglerna: Spelet går ut på att deltagarna först skola avlägga studentexamen samt sedan taga licentiaten och hålla en doktorsföreläsning. Härefter gäller det att bli professor. Den som först lyckas med detta hålelr en installationsföreläsning. Han har då vunnit och erhåller lagerkransen.
  
• Yu-Gi-Oh! är ytterligare ett CCG. Henrik gillar det, men jag är inte speciellt förtjust i det. Man kan ana att det är designat för barn redan av designen av korten. Texten på korten är så liten att man måste ha minst fullgod syn för att ha en chans att läsa den utan förstoringsglas.
  

Andra bloggar om: spel, kort, ccg, pappslöjd, medici, relax, ordjakt, lost cities, kvick, badaboom, san juan, fluxx, netrunner, w.i.t.c.h., spank the monkey, ta 6, schweinsgalopp, carrousel, rage, lobo 77, kan-u-go, oförberedd, yu-gi-oh

Biblioteksporr

Boknörd som jag är kan jag inte undanhålla er den här länken med biblioteksporr. [Via Neatorama]

Andra bloggar om: böcker, bibliotek, konst

I mål

Jag tog mig runt på ungefär 17 minuter. Hela laget tog ungefär 105 minuter på sig, och hamnade om jag räknade rätt på resultatlistan på 61:a plats. De snabbaste slutade kring 45 minuter, och gick alltså i mål innan vi ens växlat för sista gången...

Andra bloggar om: motion, löpning, mjärdevistafetten, ingate

Mjärdevistafetten

Nu har jag satt på mig en nummerlapp med texten "42 2" på. Anledningen till det är att jag strax ska ge mig iväg för att springa sträcka två (av fyra) i Mjärdevistafetten, och vi hade tur med lottningen och fick ett snyggt lagnummer. Varje sträcka är 3.3km så det ska inte vara något oöverstigligt problem och det har gått bra när vi har provsprungit. Ingate ställer upp med inte mindre än tre lag. Det är totalt 83 lag anmälda i vår klass, så vi borde klara av att lämna åtminstone ett par av dem bakom oss.

Andra bloggar om: motion, löpning, mjärdevistafetten, ingate

Reseovänlighet

Det känns skönt att jag inte har några resor inbokade just nu, och speciellt inte till England. Den senaste vansinnigheten man hittat på för att straffa alla icke-terrorister som får för sig att flyga är att man inte får ta med sig pennor på planet. Sedan tidigare har man förbjudit uppenbara terroristvapen som vattenflaskor och böcker.

Andra bloggar om: resor, england, terror, vansinne, flyg

En promenad kring Uvberget

En gammal vän numer bosatt i London är på besök här ett par dagar, så vi passade på att ta en promenad strax söder om Landeryd. Jag hade inte varit i det här området förut, så jag litade på beskrivningen på geocachen Uvberget att det skulle finnas en trevlig utsikt här.





Det framgår inte riktigt av bilden överst hur brant berget faktiskt var, men man ser i alla fall att de träd som står en liten bit fram har topparna en bit under nivån på marken jag står på. Efter att ha skrämt upp en fiskgjuse bara genom att kommit fram till berget så hittade vi cachen utan några svårigheter. Efter att ha loggat den fikade vi och tittade på utsikten ett tag innan vi vandrade vidare i riktning mot stugan med de förfallna uthusen.



Den första biten av vägen från berget mot stugan gick genom en skog smockfull med svamp. Tyvärr var det bara sorter som jag inte kände igen, så jag vågade inte plocka dem. Plötsligen snubblade vi dock över några kantareller som växte bokstavligen mitt på vägen, så jag fick i alla fall en rejäl näve svamp med mig hem till slut.



Efter ett tag kom vi ut på ängen och det visade sig att den var rejält vattensjuk, så man fick se sig noga för var man satte fötterna. Vi gick aldrig fram till stugan, men den verkade övergiven. En gång i tiden hade stugan en vacker allé som ledde fram till den, men nu såg det rätt övervuxet ut. Där allén en gång började stod något slags gammal jordbruksmaskin och rostade. Vi lyckades aldrig lista ut exakt vad det varit.



Nu kom vi ut på ett hygge som först såg ut att vara lätt att ta sig över jämfört med den blöta ängen, men ganska snart märkte vi att det fanns gott om vattenhål även här. Vi tog oss in till kanten och gick i skogsbrynet istället vilket gick mycket fortare. Om man tittade in i skogen såg den ut som en riktig trollskog med massor av mossbevuxna stenar.

Tanken var att vi skulle ta oss tvärs över hygget till ett gravfält som enligt kartan skulle finnas på andra sidan. Det vi såg när vi kom över hygget var en granplantering som inte verkade möjlig att forcera så fortsatte framåt och gick runt den. Till slut kom vi ut på en väg och närmade kom till slut fram till gravfältet från andra hållet.

Väl där hittade vi ingen skylt eller så som talade om var det var, men vi gick upp i skogsbacken och letade i alla fall. Vi hittade diverse sten och resonerade om ifall det kunde vara någon form av stensättning eller inte. Till slut upptäckte vi ett gäng stenar som stod upp i en ring med 4-5 meters diameter. Möjligen fanns ytterligare en ring intill, men den låg i så fall mitt i ett snår så det var svårt att avgöra. När vi kom ut ur skogen hittade vi till slut informationsskylten som hörde till och fick reda på att det var ett gravfält från järnåldern.

Andra bloggar om: geocaching, svamp, kantarell, gravfält, järnålder

Hugopriserna utdelade

Jag noterade just (via Farah Mendlesohn) att årets hugopriser har delats ut. Jag är dålig på att läsa nyheter, så jag har som vanligt inte läst någon av pristagarna än.

• Best Novel: Spin by Robert Charles Wilson
  
• Best Novella: "Inside Job" by Connie Willis
  
• Best Novelette: "Two Hearts" by Peter S Beagle
  
• Best Short Story: "Tk'tk'tk" by David D Levine
  
• Best Related Book: Storyteller
  

Andra bloggar om: sf, science fiction, fantasy, hugo, priser

Spelkväll

Nu har alla åkt efter att vi har spelat spel under eftermiddagen och kvällen. Lisa, Magnus, Magnus och Leif var här och hjälpte till att avverka ett antal av både våra spel och hitburna.

I tur och ordning spelade vi:

• Bohnanza
  
  Ett kortspel där man odlar bönor för att tjäna pengar.
  
  
• El grande (som jag aldrig spelat förut, men gärna spelar fler gånger).
  
  Man ska placera ut folk i olika provinser i Spanien så att man kan samla in så många poäng som möjligt. I varje provins får de tre som har flest gubbar poäng. Varje runda måste man först välja en siffra mellan ett och tretton. Den som har högst siffra spelar först. Ju högre siffra man väljer desto färre gubbar får man den rundan, så det gäller att variera så att man har tillräckligt många gubbar till hands men också en vettig placering i spelordningen så att man kan välja det händelsekort man vill ha. Det finns ett kort per spelare varje runda, och man väljer varsitt i turordning. Den som spelade lägst siffra i början får alltså hålla till godo med det kortet som ingen annan ville ha. Man kan inte välja varje siffra mer än en gång, så man måste hushålla med dem på ett vettigt sätt.
  
  
• Rage
  
  I grunden är detta ett enkelt kortspel där man först ska tala om hur många stick man tror att man kommer att ta med sin hand och sedan försöka göra det, men som extra komplikation finns det trumf, jokrar och specialkort som modifierar trumfen. Om man tar så många stick som man sade att man skulle göra får man bonuspoäng, och om man misslyckas får man minuspoäng.
  
  
• Rappakalja
  
  Den här gången var det faktiskt för ovanlighetens skull flera stycken ord som jag visste vad de betydde eller i alla fall hade en aning om, och ett ord (Prokrastinera) som nästan alla runt bordet kunde. Det är ett bra ord när man jobbar, eller nåt.
  
  
• Twister
  
  Om någon trodde att man inte blir andfådd av att spela sällskapsspel så kan jag upplysa om att det är fel...
  
  
• Magic: the Gathering
  
  Ett kortspel med åtskilliga tusen kort att välja på. Som tur är så står reglerna på korten, så man behöver inte kunna alla i förväg. Magic är spelet som startade hela CCG-vågen.
  

Andra bloggar om: spel, bohnanza, el grande, rage, rappakalja, twister, magic

Uppgraderad och fräsch

Nu har jag till slut kommit till skott och uppgraderat vår dator hemma från Ubuntu "Breezy Badger" till Ubuntu "Dapper Drake". Uppgraderingen gick helt smärtfritt och ingenting verkar ha gått sönder. Minst en sak som inte fungerade förut fungerar däremot nu.

Andra bloggar om: linux, ubuntu, dapper, breeze, uppgradering

Stieg Larsson: Flickan som lekte med elden

Nu har jag läst ut andra delen av Stieg Larssons deckartrilogi "Millennium", Flickan som lekte med elden. I fokus står Lisbeth Salander. Hon har varit utomlands ett bra tag efter att ha kommit över en stor summa pengar. Under tiden har Mikael Blomkvist (via journalisten Dag Svensson och hans sambo Mia Bergman, forskare) fått nys om en omfattande sexhandel. Mia håller på att skriva en avhandling om detta, och Dag skriver en mindre akademisk version av samma material där han inte drar sig för att lämna ut identiteten för ett antal torskar, och dessa visar sig vara personer som har mycket att förlora på att pekas ut på det sättet.

Precis innan denna historia ska publiceras hittas Dag och Mia brutalt nedskjutna i sin lägenhet, och alla ledtrådar som finns pekar på att Lisbeth Salander är den skyldige. Problemet är att ingen vet var hon finns. Polisen sätter naturligtvis igång att utreda fallet. Mikael Blomkvist känner sig involverad i fallet, dels eftersom Dag skulle ha publicerat sin text i Millennium, dels eftersom han känner Lisbeth Salander, och han sätter igång att gräva i fallet parallellt med polisen. Som om det inte skulle räcka med det så börjar även Milton Security där Lisbeth Salander jobbat att utreda vad det är som hänt.

Precis som i Män som hatar kvinnor så ligger det massor av mörka hemligheter och döljer sig bakom nästan allting. Man tror åtskilliga gånger att man börjar på koll på vad det är som händer, bara för att få saker ställda på huvudet senare av nya avslöjanden allt eftersom de olika utredningarna fortskrider.

Sina över sexhundra sidor till trots är boken absolut inte tungläst, utan man dras hela tiden mot upplösningen. Om jag ska klaga på någonting så får det bli att Lisbeth Salander ibland framstår som osannolikt kompetent på väldigt mycket. Å andra sidan finns det en del saker (som mänskliga relationer) som hon inte greppar alls. Till bokens försvar får sägas att man faktiskt får plausibla förklaringar om man bara läser vidare. Jag blev definitivt förvånad.

Det jag vill veta nu är när den tredje delen kommer ut...

Andra bloggar om: böcker, deckare, stieg larsson, lisbeth salander, mikael blomkvist, millennium, flickan som lekte med elden

Äventyrliga familjer 3/2006

Camilla skaffade oss nyligen en prenumeration på tidningen Äventyrliga familjer. Jag tror att det är första året den ges ut, och jag har just läst det första numret vi fick.

Innehållet i tidningen är inte helt olika det man hittar i tidningen Turist (medlemstidning för Svenska Turistföreningen), med skillnaden att resmålen inte är begränsade till Sverige (även om de verkar hålla sig närmare Sverige än vad exempelvis Vagabond gör. Dessutom, och det är det som är hela poängen med Äventyrliga familjer, så är allt man skriver anpassat för barnfamiljer.

Tyngdpunkten av innehållet består av artiklar om resande. Ibland fokuserar man på resmålet och tipsar om saker att se och göra (artikeln om Gotland är mest en samling fakta om diverse sevärdheter), andra gånger handlar artikeln i första hand om en aktivitet (vandring med packhäst i Jämtland, paddling i Nissan, resa med hyrd båt längs floden Shannon i Irland). Förutom det finns lite nyheter, tester av prylar och sådant.

Själva artikelmaterialet i tidning tycker jag i princip är bra även om man kanske försökt få in lite för mycket i tidningen med följd att en del artiklar blivit onödigt kortfattade. Vad det gäller utseendet så är tidningen väldigt enkel, nästan på gränsen till tråkig, och man kan hitta en del brister i produktionen. Korrekturläsningen har en del brister, rutor och färgfält har inte alltid exakt den storlek de borde ha haft, rubrikmarkering saknas ibland vilket gör ledtexterna svåra att hitta, och en del bilder är uppenbart felaktigt omskalade så att de blivit tilltryckta eller utdragna på något hål. Allt det här är dock småsaker, för det väsentliga är ju innehållet och det håller. Produktionen utgår jag från kommer att bli bättre när redaktionen blir mer van.

Andra bloggar om: tidning, tidskrift, resa, barn, familj, äventyrliga familjer, fritid

Ettårsdag (drygt)

I förrgår fyllde visst den här bloggen ett år. Det här är det 239:e inlägget jag skriver, vilket betyder 0.65 inlägg om dagen.

En efterlängtad fest

När nyöversättningen av Tolkiens Lord of the Rings slutligen kom ut på svenska köpte jag den allt eftersom den kom ut och tänkte börja läsa den när jag väl hade alla tre delarna till hands. Det tog ett litet tag längre än så, men nu har jag till slut kommit igång.

Det här är faktiskt bara tredje gången jag läser boken, och jag har inte läst samma text någon av gångerna. Första gången läste jag Åke Ohlmarks svenska översättning, andra gången det engelska originalet och nu alltså Erik Anderssons nyöversättning. Man behöver inte läsa många rader innan man upptäcker att det är mycket som har ändrat sig. Jag har inte jämfört med vare sig den tidigare översättningen eller originalet (och det var uppemot tjugo år sedan jag läste någon av dem), men jag märker åtminstone att många namn har ändrat sig.

Den nya översättningen börjar

När Bilbo Secker, herre till Säcks ände, tillkännagav att han inom kort ämnade fira sin elftiförsta födelsedag med en särskilt storslagen fest, blev det stor uppståndelse i Hobbinge.

I Ohlmarks översättning blir samma stycke

När Hans nåd Bilbo Bagger till Baggershus tillkännagav, att han inom kort ämnade fira sin elftiförsta födelsedag med en fest av alldeles särskilt storslagenhet, väckte detta mycket prat och stor uppståndelse i Hobsala by.

Det Tolkien verkligen skrev var

When Mr. Bilbo Baggins of Bag End announced that he would shortly be celebrating his eleventy-first birthday with a party of special magnificence, there was much talk and excitement in Hobbiton.

Det kommer helt klart att ta ett tag innan jag känner mig hemma med de nya namnen, men jag utgår från att jag kommer att vänja mig. Jag skulle tro att det blir svårare att inte tänka på verket som Sagan om Ringen eller Trilogin om Härskarringen utan Ringarnas herre.

Tolkiens verk var om inte den absolut första så i alla fall en av de allra första fantasyböcker jag läste, och den har följt med mig sedan jag läste den första gången i början av 1980-talet. Jag vet inte exakt när det var eftersom jag inte börjat skriva upp vad jag läste då, men jag vet att jag gick i högstadiet. Under gymnasiet läste jag sedan om trilogin på engelska. Sedan dess jag har faktiskt inte läst om böckerna (även om jag funderat på det åtskilliga gånger), men jag varit i kontakt med Midgård på många andra sätt. Jag har sett filmatiseringarna; både den mystiska tecknade av Ralph Bakshi (som slutar mitt i handlingen; jag har hört ryktas om att det ska finnas en avslutande del också men den har jag aldrig sett till) och den moderna av Peter Jackson. Jag har lyssnat på radioteaterdramatiseringar både från BBC och SR, och jag har läst ett otal böcker om Tolkien och hans verk.

Andra bloggar om: fantasy, tolkien, jrrt, sagan om ringen, ringarnas herre, översättning, erik andersson, åke ohlmarks

Kaoru Mori: Emma 1

Emma är en ny mangaserie av Kaoru Mori. Serien har publicerats i några år i Japan men Sverige är det första västland som översätter den. Serien är ganska olik den mesta annan manga som publiceras i Sverige. Dels utspelar den sig i det viktorianska England, och dels är den (åtminstone i det första albumet) helt actionbefriad. Teckningarna är väldigt välgjorda och ovanligt realistiska. Det finns gott om detaljer i bilderna, och det har lagts ner ett stort arbete på att få historiska detaljer korrekta.

Handlingen rör sig kring Emma som är piga hos en äldre dam. William är arvtagare till en rik handelsfamilj, men när han kommer på besök hos den äldre damen faller han för Emma. Hon inser att ett sådant förhållande inte är möjligt, men han vill inte släppa tanken på henne. Hans familj vill å andra sidan inte veta av ett sådant förhållande, och de ser till att han träffar andra flickor som faller för honom (även om han inte är intresserad av dem). Det ser ut att finnas goda förutsättningar att detta utvecklas till en trevlig romanshistoria med förvecklingar.

Emma kommer tydligen att publiceras en gång i månaden. Enligt Wikipedia så finns det just nu sju volymer utgivna av mangan i Japan.

Andra bloggar om: manga, serier, emma, kaoru mori

Nu har jag paddlat kajak

Häromdagen fick vi ett erbjudande att vara med på en nybörjartur med kajak och det lät kul så vi nappade. Vi satte oss i bilen till Oxelösund och fick sedan en snabbintroduktion till hur man hanterar en kajak. Vi var fyra stycken från Linköping och ytterligare en lokal deltagare plus två guider.

Vi paddlade iväg på det lugna vattnet fram tills vi såg vågorna längre ut i skärgården och så långt ut att vi kunde känna på dem lite, men sedan svängde vi tillbaka in i lugnare vatten igen och fortsatte bort till en sandstrand där vi gick i land och fikade.

På tillbakavägen bytte vi kanoter lite för att få prova på andra modeller. Den jag hade i början var stabilare men inte så lättpaddlad. Den jag paddlade på hemvägen var lite rankare och gungade mer i sidled, men var mer lättpaddlad. Däremot tog det ett tag innan jag kom överens med styrningen på den; i början åkte jag i sicksack eftersom den gärna styrde för mycket. Det var lättare att paddla fort med den andra kajaken, och den är antagligen bättre när man blir lite mer van.







Andra bloggar om: paddling, kajak, oxelösund

*BOOM* *sprak*

Imorse åskade det ett tag. Plötsligt fungerade inte nätverket, och efter ett tags felsökning kom vi fram till att switchen på mitt skrivbord hade gått sönder. Den var lätt utbytt. Nästa upptäckt var att min dator inte tyckte att den hade någon hårddisk när jag startade om den. Det är ett problem som verkar involvera hårdvara, så det har jag inte försökt lösa än. Just nu jobbar jag från min bärbara dator istället. Det är lite frustrerande med en så liten skärm, och dessutom är tangentbordet på den konstigt.

Kongressrapport från Conversation

Nu har jag kommit hem igen från sf-kongressen Conversation. Den hölls i lokaler på Långholmen i Stockholm och jag bodde på vandrarhemmet bara ett par hundra meter från kongressen, så det var väldigt smidigt. Hedersgäst var kritikern Farah Mendlesohn som visade sig vara både trevlig, lättpratad och insatt. Hon är också redaktör för tidskriften Foundation som publicerar artiklar om science fiction.

Kongresslokalen hade två programrum som användes parallellt större delen av tiden samt ytterligare ett mindre lite mer avlägset som användes några gånger när programmet hade tre spår parallellt. Utanför de två större programrummen fanns en bred korridor med ett antal bord där man kunde sitta och prata. På några av borden fanns bokförsäljning (inklusive min egen). I änden av korridoren fanns baren som sålde öl, läsk, te och kaffe, mackor och diverse annat. Dessutom kunde man gå ut till en altan om man ville sitta utomhus och prata, och eftersom ventilationen i programrummen var dålig var det ofta lockande att sitta utomhus övrig tid för att få i sig lite syre.

Kongressens tema var som dess namn anger konversation, och det var (som vanligt) ett väldigt pratande överallt. Britt-Louise gick som vanligt omkring och höll ordning på programmet och såg till att programpunkterna inte drog över på tiden och jag tror att det var rätt få punkter som hon inte var tvungen att avbryta, eftersom deltagarna gärna fortsatte att prata om sitt ämne även när den tilldelade tiden var slut och nästa programpunkt ville in. Som tur är kan man ju alltid ta sin diskussion med sig ut i baren (om inte nästa programpunkt verkar intressantare, förstås).

Den första programpunkt jag gick på var "Guest of Honour interview" (skött av Stefan Ekman) och den var intressant som hedersgästintervjuer nästan alltid var. Efter det blev det "Att samla - passion eller förbannelse" som diskuterade samlande av (mestadels) böcker och om det var ett problem och i så fall varför. Rätt många sade sig samla på någon sorts böcker (av någon speciell författare eller så), men de flesta hade attityden att man samlade för att läsa, inte primärt för att samla. Inom serievärlden är det inte ovanligt med samlare som anstränger sig för att skaffa perfekta exemplar av sina samlarobjekt, så till den grad att de inte ens läser dem. Den typen av samlarfanatism syntes inga spår av här.

Andra dagen började jag med att lyssna på Roger Kleins introduktion till Japan med anledning av att nästa sf-världskongress hålls i Yokohama. Rätt mycket av den kretsade kring praktiska frågor som är bra att veta om man tänker sig att åka på kongressen. Efter det blev det "Så många böcker, så lite tid - så väljer jag nästa bok att läsa" som pratade om recensioner, epostlistor, favoritförfattare och diverse andra sätt att komma fram till vilka böcker man vill läsa. Hedersgästtalet var nästa punkt. Jag missade tyvärr början på det, men den bit jag hann med att höra var intressant. Farah hade inga invändningar mot att låta någon publicera hennes tal, så jag hoppas att någon gör det så att jag kan läsa det i sin helhet. Nästa punkt var en teprovning där Carolina bjöd på fem sorters te av diverse underliga och exotiska sorter. Jag hade inte provat någon av dem, men alla var goda. Jag ska se om jag kan lyckas hitta liknande saker på Teboden här i Linköping, eller om man måste ta sig till Stockholm för att handla sådant. Sedan var det dags för "Non-fiction about science fiction" som diskuterade hur och varför man skriver fackböcker om science fiction och även berättade en del om de böcker Farah och Edward själva hade skrivit. "British fantasy - a new wave?" var nästa, och den resulterade i att jag noterade ett gäng namn som lät intressanta som jag ska ta och undersöka framöver: Scott Lynch, Frances Hardinge, K. J. Parker, Roderick Townley, Steve Cockaine, Sarah Monette (alla namnen stavade efter hörsel, så det kan vara fel). Alla dessa var tidigare okända för mig, men lät intressanta. Andra som rekommenderades var Jasper Fforde (som jag läst en bok av) och Jeff Vandermeer som jag inte läst men åtminstone redan noterat som intressant. Efter detta berättade Jörgen Forsberg och Maths Claesson (med assistans från publiken) SF-Bokhandelns historia från att den var en sektion inom SFSF i en källarlokal till att den idag är en stor bokhandel mitt i Gamla Stan. Till sist deltog jag i "Amatörkritiker - en diskussion för dem som skriver och de som läser vad de åstadkommit" där vi pratade om vad man bör och inte bör göra som recensent och vad en bra recension bör innehålla. Programmet var intressant under hela kongressen, så det var inte många minuter som blev över under dagen för att prata med folk utanför programmet.

På söndagen började jag med att sitta på auktionen där en del av mina böcker såldes. Tyvärr var det lite för lite folk för att det skulle bli en bra auktion, och för lite böcker till salu också. En presentation av Geoff Ryman lyssnade jag på en del av. Han är hedersgäst på årets andra sf-kongress, Imagicon senare i höst. Nästa timme var det dags för "Modern sf, bara något för nördar?" som jag själv var diskussionsledare för och där vi diskuterade om modern sf är skriven så att den förutsätter att man läst en massa sf tidigare för att kunna förstå den eller om det är möjligt för nytillkomna läsare att ta till sig den med en gång. Helt klart är att det finns en del böcker som är väldigt svårt att förstå sig på om man inte är bekant med konventioner inom genren. Nästa timme stod jag över, för att sedan avsluta kongressen med att lyssna på diskussionen "The sf-canon" som funderade på frågan om det var relevant att definiera en kanon för sf, och vad som i så fall skulle ingå i den och varför.

Enligt Lars-Olov hade 79 personer varit på plats i kongresslokalerna totalt, inklusive gäster och kommitté och alla andra.

Jag tycker att Conversation var en mycket trevlig kongress med en avspänd och trevlig atmosfär och ett mycket bra program. Tack för den, alla som var där, och på återseende på Imagicon!

Stefan Ekman intervjuar Farah Mendlesohn.

Andreas Björklind, Ahrvid Engholm, Mats Linder, Wolf von Witting.

Ylva Spångberg och Magnus Redin sjunger "Ja må vi leva" med anledning av att det är (nästan) exakt 50 år sedan den första sf-kongressen i Sverige.

Åka och Rebecka.

Johan Jönsson och Jonas Wissting.

Andra bloggar om: sf-kongresser, conversation, sf, science fiction, fantasy, farah mendlesohn

Är den släkt med Audrey, månne?

Vi har varit borta över helgen. Idag har Camilla skördat squash. Tolv stycken från fyra plantor, så vi vet vad vi behöver äta den närmsta tiden...

Andra bloggar om: trädgård

Conversation och geocaching

Imorgon åker jag till sf-kongressen Conversation där jag ska prata med gamla bekanta (det är faktiskt femton år sedan jag var på min första sf-kongress, så många av de här bekanta börjar bli välkända), lyssna på debatter om diverse ämnen och leda en diskussion.

Dessutom har jag packat GPS:en för att passa på att ta några geocachear när jag är i Stockholm. Eftersom sf-kongresser normalt inte kommer igång förrän framåt lunchtid så har jag några timmar på mig på morgonen som passar bra att leta cachear.

Jag hoppas att jag kommer att träffa åtminstone några läsare av den här bloggen i helgen. Om vi inte har träffats personligen förut så hojta till!

Andra bloggar om: sf-kongresser, conversation, geocaching

Manga: från Hokusai till Dragon Ball

Länsmuseet i Linköping visar just nu en utställning om Manga som tidigare visats på Östasiatiska Museet. Den här boken är utställningskatalogen för den utställningen, men den fungerar även bra som en allmän introduktion till manga.

Man läser boken från båda håll. Från det västerländska hållet hittar man artiklar om mangas historia. Den sträcker sig ända tillbaka till målningar på pappersrullar från 700-talet (då hade vi knappt ens hunnit börja hugga runstenar här). Den som brukar sägas ha uppfunnit manga är dock Hokusai (1760-1849). Hans teckningar Hokusai Manga som gavs ut i åtskilliga volymer var inte någon berättelse utan enskilda bilder, men de uppnådde i vilket fall stor popularitet.

Om man läser boken från andra hållet får man presentationer på ett uppslag vardera om ett antal av de mest kända och inflytelserika mangaskaparna. Dessutom finne en historisk genomgång av de manga som getts ut på svenska. Tyvärr är boken skriven 2004, och de senaste två åren har det hänt massor på mangamarknaden i Sverige. Artikeln är intressant i vilket fall, men jag skulle gärna vilja läsa en fortsättning om utgivningen fram till idag.

Det är kul att det kommer ut så mycket manga på svenska som det gör nu men jag är lite förvånad att ingen ännu gett ut en del gamla klassiker som exempelvis Akira och Ghost in the Shell. Den första påbörjades på svenska på 1990-talet men lades ner ganska fort igen. Det kan naturligtvis vara så att utgivningsrättigheter i och med det fastnat i något konkursbo, men jag hoppas att serien kommer ut på svenska förr eller senare eftersom jag inte läst den än (däremot har jag sett och uppskattat filmen). Det kan också möjligen ha att göra med att Akira vänder sig mot en lite äldre publik än lejonparten av den manga som ges ut på svenska just nu, men det är ju ett problem som förhoppningsvis går över av sig självt i och med att läsarkretsen blir äldre (och jag tycker att man redan ser en del tecken på det i utgivningen).

Den svenska utgivningen av manga har naturligtvis bara skrapat på ytan av det berg av material som finns än, men vid det här laget börjar den bli stor nag att det inte är möjligt att följa allt som kommer ut, och bara det är ju ett gott tecken.

Manga: från Hokusai till Dragon Ball
Red. Marie Birde
Östasiatiska Museet / Bonnier Carlsen, 2004
32+64 sidor
ISBN: 919706162X (Östasiatiska Museet)
ISBN: 9163845008 (Bonnier Carlsen)

Andra bloggar om: serier, manga, akira, ghost in the shell, östasiatiska museet

Dagens tomtart

Idag var Cecilia över hos en granne för att lämna tillbaka en kvarglömd keps och fick reda på att det satt en uggla i deras trädgård. Naturligtvis sprang jag snabbt in efter kikare och fågelbok och hittade en berguv längs bak mot staketet. Den verkade inte speciellt nöjd med den skinande solen.

Uppdatering, 21:20: Ugglan sitter fortfarande kvar på grannens gräsmatta, men nu har den flyttat sig ungefär fem meter bort från staketet och sitter istället mitt på gräset.

Andra bloggar om: natur, trädgård, uggla, berguv, fågelskådning

Blandade reparationer

Dagens första anhalt var tandläkaren som konstaterade att jag tuggat sönder en bit av en gammal lagning eller möjligen en bit av en tand (det var svårt att avgöra, tydligen), så det lagade han. Som vanligt gjorde det mer ont att få alla sugar och mojänger intryckta i munnen än vad själva borrandet gjorde.

Nästa stopp var bilverkstan där jag lämnade in bilen igår. De hade gjort standardservicen som jag beställt, men övriga reparationer som jag bett om hade de inte gjort. De hade inte fått tag i mig på mobilen, och att titta i telefonkatalogen var tydligen överkurs. Dessutom hade de inte alla delar hemma, så de hade inte kunnat göra alla reparationer i vilket fall. Nu har jag alltså en tid bokat för ytterligare service av bilen i nästa vecka. Det är tur att man har en sådan sparbössa som bilen till hands så att man inte råkar få pengar liggande på hög...

Andra bloggar om: tandläkare, bil, service

Margareta Westman: Språkets lustgård och djungel

Den här boken är ganska lik Fredrik Lindströms två böcker om språk (Världens dåligaste språk och Jordens smartaste ord), men medan Lindström ofta är anekdotisk och underhållande så är Westman snarare undervisande och utredande. Med det menar jag inte att hon är tråkig eller att Lindström saknar substans, men det får duga som en snabb karakterisering av skillnaden mellan böckerna.

Språkets lustgård och djungel handlar, titeln till trots, endast om svenska (även om dialekter och låneord behandlas). Boken ser ut som vilken vanlig fackpocket som helst, men om man läser det finstilta inuti så är den även Skrifter utgivna av Svenska språknämnden, 79.

Andra bloggar om: böcker, språk, svenska, margareta westman

James Elroy: The Black Dahlia

För några år sedan på någon ConFuse rekommenderade Andreas Roman The Black Dahlia som en bra bok. Jag tyckte att den lät intressant och skaffade den ett tag senare, men sedan dess har den blivit stående oläst i hyllan. Häromdagen skrev Tina om den i rätt negativa ordalag. Det fick mig att till slut komma mig för att läsa boken själv för att se vad jag egentligen tyckte om den.

Den var ... intressant. Jag håller med Tina om att den är väldigt macho, ibland så att det står en långt upp i halsen. Samtidigt är det en hårdkokt deckare, så det var väl inte oväntat. En sak som var fascinerande med den var att det kändes som att hamna i en helt annan värld och nästan ett nytt språk att läsa den. Jag har läst massor av böcker på engelska genom åren, men i den här vimlade det av ord som jag inte kände igen. Det mesta är rimligen 40-talsslang eller polisjargong och mycket av det klarnar om man bara läser vidare, men det var ovant att känna sig så borta i en text som förväntas vara skriven på ett språk jag behärskar. En annan av dess styrkor är att man inte kan lita på något. Det finns nog ingen huvudperson som inte har en egen agenda och säger sanningen med en gång, utan man får pussla ihop sanningen allt eftersom.

Andra bloggar om: böcker, deckare, james elroy, black dahlia

Läst i juli

Juli brukar vara den månad när jag läser mest böcker, men i år blev det visst inte så väldigt mycket.

Böcker

• Fredrik Lindström & Hasse Pihl: Vem är Björn och vem är Benny?
• Erik Granström: Svavelvinter
• Niklas Krog: Loophole: Magiväktare och sköldpaddspirater
• Liza Marklund: Nobels testamente
• Karin Alvtegen: Skuld
• Fredrik Strage: Fans
• Stieg Larsson: Män som hatar kvinnor

Serier

• Woo: Rebirth 2
• Gosho Aoyama: Mästerdetektiven Conan 21
• Gosho Aoyama: Mästerdetektiven Conan 22
• Lise Myhre: Nemi del 4

Sammanlagt alltså 11 böcker, varav 4 är serier. Hittills i år har jag då läst 97 böcker varav 56 är vanliga böcker och 41 är serier. Det ger 166 böcker på hela året om jag fortsätter i samma tempo.

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier

Minisemester

Nu har vi nyss kommit hem från en tvådagssemester. Vi åkte till Sommen och som på campingplatsen på Torpön. Det kändes som om nästan alla våra grannar där var tyskar eller i något fall holländare.

På hemvägen stannade vi för att ta en geocache på ett ställe som hette Trollstenen, och det var klart häftigt. Det är ett flyttblock med fem meters omkrets eller så. På det ligger tre små stenar (åtminstone två av dem hade jag kunnat lyfta om de varit lösa). På de tre stenarna i sin tur ligger ytterligare ett flyttblock med fem meters omkrets. De tre småstenarna låg ordentligt i press. Om man knackade på en av dem fick man ett fint klingande ljud.

Andra bloggar om: semester, sommen, torpön, camping, geocaching, trollstenen, flyttblock

Födelsedag och Skänninge marknad

Idag fyller jag år och fick bland annat Stieg Larssons Flickan som lekte med elden och en ny cykelhjälm (den gamla håller på att falla sönder).

Efter att ha lämnat av Martin hos mina föräldrar åkte vi iväg till Skänninge marknad (via ett par geocachear). Det kändes som om marknaden var ovanligt liten i år. Att det var mindre folk än vanligt var väl inte så underligt eftersom det regnat större delen av dagen liksom de närmast föregående dagarna (även om det faktiskt höll upp nästan helt medan vi var där). Det var dock färre stånd än det brukar vara också, och det kan knappast bero på de senaste dagarnas regnande eftersom man vad jag vet måste boka sin plats långt i förväg.

Det fanns som vanligt ett antal stånd som sålde både nya och begagnade serier. Jag hittade inga av de Linda & Valentin-album jag saknar, men lite serieinköp blev det i alla fall:

• Neon Genesis Evangelion 7
  
• Mästerdetektiven Conan 23
  
• Chobits 5
  
• Gaston: Katastrofernas konung
  
• Iznogoud: Allting upp och ner!
  

Andra bloggar om: böcker, serier, skänninge marknad

Några frågor om böcker

Jag har fått en mem att bita i både från Fröken Bokmal och Tina, så här är svaren:

1) En bok som förändrade ditt liv?

Tja. Jag blev nog aldrig riktigt densamma efter att jag läste Sagan om Ringen någon gång på högstadiet. En bok (OK, en serie böcker) som på ett mer handgripligt sätt förändrade mitt liv (åtminstone i ett antal år) var regelböckerna till Advanced Dunegons & Dragons (AD&D).

2) En bok du läst mer än en gång?

Jag läser väldigt sällan om böcker, för det finns så många som jag inte ens läst en gång. Av dem som jag läst mer än en gång så är ett flertal av dem sådana som jag skrivit uppsats om eller liknande, så att jag behövt ha bättre koll på dem än vanligt (Dracula, 'Salem's Lot, Frankenstein, Macbeth, ...). Några böcker som jag läst om utan sådana motiv är William Gibsons Neuromancer, Anne Fadimans Ex Libris och Good Omens av Terry Pratchett och Neil Gaiman.

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?

Shakespeares samlade verk står sedan länge på min hylla med olästa böcker och tittar på mig, och jag har hittills läst väldigt lite av den, så den kan väl passa. Den borde räcka ett bra tag.

4) En bok som fick dig att skratta?

Godtycklig bok av Terry Pratchett, exempelvis.

5) En bok som fick dig att gråta?

Den var svårare. Jag kommer inte på något på rak arm.

6) En bok du önskar hade skrivits?

Något i stil med Common Sense for Dummies skulle definitivt behövas.

7) En bok som inte borde skrivits?

Nej. Det finns massor med böcker som jag inte tycker om personligen, men om någon tycker att de är värda att skriva så är det inte min sak att stoppa dem. Naturligtvis finns det också en massa böcker som förfäktar åsikter som jag inte håller med om, men det är inte ett argument mot boken i sig. Jag kan argumentera mot åsikterna när jag stöter på dem utan att för den sakens skull tycka att man inte ska få publicera dem.

8) En bok du just nu läser?

De två böcker jag läser mest i just nu är The Magus av John Fowles och The Black Dahlia av James Elroy.

9) En bok du tänkt läsa?

Jag har en hel vägg i arbetsrummet full med böcker som jag inte har läst. En bok som jag hade hoppats att jag skulle hinna läsa över sommaren är nyöversättningen av Härskarringen. Jag har inte ens börjat än så jag vet inte om jag blir klar innan sommaren är slut, men jag ska i alla fall snart påbörja det återseendet. Jag läste den gamla svenska översättningen av Åke Ohlmarks i början av 1980-talet och sedan den engelska utgåvan några år senare. Jag har inte läst om böckerna sedan dess, även om jag lyssnat på BBC-dramatiseringen, SRs dramatiseringen, sett både Ralph Bakshis och Peter Jacksons filmer samt läst en hel massa böcker om Tolkien och hans värld.

10) Skicka vidare till fem personer!

Dominik
Johan J
Åka
Nea
Johan A
Calle

Matte har som synes aldrig varit min starka sida...

Andra bloggar om: böcker, läsning

Målning

Idag har Camilla målat Cecilias rum i dess nya färg, ljust olivgrönt. Det ser bättre ut än det låter. Framåt kvällen strök jag på ett lager färg till (färgen torkade på sympatiska en timme), och nu ser väggarna riktigt bra ut. Nu ska det upp lite hästar som dekorationer, och så alla hyllor och så som skruvats ner temporärt.

Andra bloggar om: renovering, målning

Renovering på gång

Idag har vi varit och köpt färg för att måla om väggarna i Cecilias rum. Nu håller hon på att plocka upp alla saker som ligger löst i hennes rum så att det ska gå att komma åt och måla. Med tanke på hur mycket saker det handlar om kanske det kan ta ett litet tag innan vi kommer igång med att måla, men förhoppningsvis ska det hinna bli klart innan semestern är slut.

Andra bloggar om: renovering, målning

Var jag har varit

Igår var jag ute på en cykeltur runt stan och passade på att ta några geocachear. Eftersom jag skulle ta cachear hade jag GPS:en på hela tiden, och i och med det så har GPS:en sparat information om var jag var. Nu har jag hittat tjänsten gpsvisualizer.com som ritar upp den här informationen på en karta.

Kartan är gjord med Google Maps och går egentligen att scrolla och zooma och så i, men för att det ska fungera måste jag fixa lite tekniska detaljer som jag inte orkat fixa, så ni får hålla till godo med en statisk bild.

Jag försökte mäta lite på gröna kartan och fick den här rutten till att vara någonstans mellan tre och tre och en halv mil.



(kartan blir större, rent av läsbar, om man klickar på den)

Andra bloggar om: geocaching, kartor, google, gps

Stieg Larsson: Män som hatar kvinnor

Jag hade läst en hel del om Män som hatar kvinnor innan jag läste den och förvånats över att det verkat som om alla kritiker för en gångs skull var eniga om att det här var en bra bok. Det gjorde att jag hade rätt höga förväntningar på den, men jag får nog faktiskt säga att den uppfyllde dem. Jag kommer utan tvekan att läsa de andra två delarna i Millennium-serien (tyvärr blir det ju inte mer än de tre delarna, eftersom Stieg Larsson avled i samband med utgivandet av första delen, även om han redan skrivit klart alla tre delarna).

Tidskriften Millennium ligger som en sammanhållande tråd i handlingen men syns egentligen inte så mycket i sig själv. Dess ansvarige utgivare Mikael Blomkvist har just blivit fälld för förtal av finansmannen Hans-Erik Wennerström. Precis som han blivit fälld får han ett lukurativt erbjudande av den åldrige industriledaren Henrik Vanger. På ytan ska han skriva släkten Vangers historia, men hans egentliga uppdrag är att ta reda på vad som hände med Harriet Vanger som försvann som sextonåring 1966.

Till sin hjälp får han den unga och lite knepiga hackern Lisbeth Salander. Redan vid en första presentation från Henrik Vanger verkar familjen Vanger rätt konstig, och ju mer Mikael och Lisbeth gräver i dess historia i allmänhet och fallet Harriet i synnerhet desto mer underligheter hittar de. Jag tänker inte avslöja vad de hittar, utan läs boken själv för att få reda på det. Själv ska jag se till att få tag i Flickan som lekte med elden och se om den är lika bra.

Andra bloggar om: böcker, deckare, stieg larsson, män som hatar kvinnor

Dagens lunch

Dagens lunch innehöll bland annat hemodlad potatis, hemodlade rödbetor och hemodlad gurka!

Andra bloggar om: mat, trädgård

Fredrik Strage: Fans

I Fans skriver Fredrik Strage om ett antal olika fans eller grupper av fans. De flesta är musikfans, men inte riktigt alla. De olika kapitlen handlar om allt från Lena Nylén som inbillade sig att Evert Taube ville att hon skulle bränna upp Sjösala (vilket hon också gjorde) till tjejgäng som anstränger sig för att komma i närheten av pojkgruppen Westlife.

Strage (som själv är fan, om än inte av samma artister som hans intervjuobjekt) är i första hand intresserad av att försöka komma underfund vad det är som driver fansen. Varför åker folk från Sverige till USA för att stå med uppmuntrande plakat utanför domstolen där Michael Jackson anklagas för pedofilbrott? Varför vill man samla på sig alla skivor som Lill-Babs någonsin har gett ut (en samling som hon själv saknar)?

Ett par kapitel är lite mer generella. Ett av dem tittar på fenomenet fans och idoldyrkan historiskt och generellt, medan ett annat tittar på hur vissa kan gå över gränsen från att vara fans till att bli stalkers som förföljer sina idoler dag och natt.

Alldeles oavsett om man är intresserad av någon av de artister som fansen i Fans dyrkar så är boken läsvärd.

Andra bloggar om: böcker, fredrik strage, fans

Minisemester

Nu har vi kommit tillbaka från en tvådagars minisemester. Vi började med att åka till Skänninge och titta på Vattenverkstaden som bland annat har ett gäng stora akvarier med lokala fiskar. Det märktes också att man inte är i Skänninge så ofta, för jag tyckte att det såg underligt ut på en del ställen, eftersom det inte fanns några marknadsstånd som skymde husen. Jag undrar när jag var där utan att det var marknad senast.

Från Skänninge åkte vi (guidade av en geocache) till en skeppssättning strax väster om Vadstena. Den var snygg om än lite inklämd bland träden, men tyvärr hittade vi ingen tältplats i närheten som vi hoppats på, så vi aktiverade plan B och åkte till Vadstena och slog upp tältet på Vätterviksbadet istället. Att döma utifrån vad övriga besökare på campingen hade med sig så pågår det en folkracetävling någonstans.

Dagen efter (dvs igår) åkte vi in till Vadstena för att titta på medeltidsmarknaden som pågick på slottet. Där fanns diverse stånd med hantverkare, lite aktiviteter som bågskytte och liknande, och en fakir/jonglör. Vi handlade kryddig korv, rökt ost och något slags rosenmarmelad innan vi gav oss iväg på en promenad i själva staden Vadstena.

När det började bli dags att åka hem tog vi vägen förbi Omberg (på västra sidan av Tåkern), och passade på att titta till Rökstenen.

Nytt igelkottsbesök

Idag kom igelkotten tillbaka, fast idag hade jag kameran till hands.




Andra bloggar om: natur, igelkott

Karin Alvtegen: Skuld

Skuld är Karin Alvtegens första roman, men den andra jag läser. De är ganska lika till konstruktionen så till vida att de känns som deckare, men det är nästan inga poliser inblandade. I den här boken uppför sig den ena huvudpersonen som en privatdetektiv även om han inte är det, så det förekommer en del utredningsarbete även om det bitvis är lite improviserat.

Peter Brolin har just sett sin firma falla sönder och endast lämna efter sig skulder på en och en halv miljon. Nu sitter han på ett fik med panikångest men inga pengar, när en kvinna kommer fram till honom och ber honom att lämna ett paket till sin man, mot betalning. Hon verkar tro att han är någon annan och hon försvinner innan han hinner protestera. I brist på bättre lösning utför han uppdraget, men när paketet öppnas visar det sig ha ett minst sagt udda innehåll, och Peter dras in i den jakt som blir resultatet.

Redan från början står det klart att den som skickat paketet måste vara psykiskt sjuk, men allt eftersom historien fortskrider inser man att det nog är värre än man från början kunde tro.

Karin Alvtegen skriver säkert och alternerar mellan att beskriva Peters jakt på kvinnan som lämnade det underliga paketet och att göra tillbakablickar i Peters liv, så att vi successivt kan förstå varför han är som han är. Alvtegen verkar gilla att använda personer med psykiska problem som motor i sina romaner istället för vanligare motiv som pengar. Jag tycker att det fungerar utmärkt, även om många av hennes romanfigurer blir personer som jag helst inte skulle vilja umgås med personligen.

Andra bloggar om: böcker, deckare, karin alvtegen, skuld

Liza Marklund: Nobels testamente

Om någon skulle ha lyckats missa det så har det nyligen kommit ut en ny bok av Liza Marklund. Den handlar precis som hennes tidigare romaner om journalisten Annika Bengtzon, och precis som tidigare är det här inget för den som är allergisk mot journalistprosa. Om man är ute efter konstprosa finns inget att hämta. Detta är en bok för den som vill ha en sidvändardeckare.

I Nobels testamente hoppar Marklund på tåget med terroristskräcken och passar också på att dela ut en känga till historien med svenskarna som avvisades med amerikansk fångtransport. Handlingens huvudspår handlar dock om Nobelpriset. Annika är på Nobelfesten för att skriva ett reportage om den, men medan hon håller på att dansa med Bosse från Konkurrenten (som även tjänstgör som emotionell strulinducerare) så blir hon vittne till hur en person skjuter ner nobelkommitténs ordförande och sedan försvinner utan att någon får tag i henne.

Mordet beskrivs till att börja med ur mördarens synvinkel, och de kapitel som är skrivna så känns inte lika trovärdigt skrivna som resten. Marklund försöker framställa mördaren som en riktigt hårdkokt person men lyckas inget vidare; det blir mest som vanligt med lite extra svordomar instuckna här och var i texten. Det verkar som om hon trivs bättre med underdog-perspetivet.

Då och då förekommer också texter som ser ut som brev och som handlar om Alfred Nobel. Man inser naturligtvis att de bör ha någonting med upplösningen av historien att göra, men det är inte uppenbart exakt vad. De här texterna känns också lite taffligt skrivna. På slutet får man reda på vem som skrivit dem och möjligen kan man ursäkta deras valhänthet med att det är en person i romanen skrivit dem och inte författaren, men jag tycker inte att det håller. Precis som kollegan Camilla Läckberg brukar göra har Marklund här byggt upp handlingen utifrån händelser lång tillbaka i tiden, centrerat kring Alfred Nobel. Handlingsmässigt fungerar det, men den tillbakablickande historien har inte alls samma känslomässiga tyngd som exempelvis den i Stenhuggaren.

Upplösningen på slutet känns lite rumphuggen, nästan som om Marklund fått order om att inte producera mer än ett visst antal sidor. I exempelvis Sprängaren och Den röda vargen har spänningen skruvats upp betydligt mer innan polisen stormat in. Här tycker jag att en del potential för nagelbitande slarvades bort i onödan.

Andra bloggar om: böcker, deckare, liza marklund, nobels testamente, sprängaren, den röda vargen, camilla läckberg, stenhuggaren

Nyfiken igelkott

Nyss satt vi fyra personer och fikade på altanen. Först såg vi en igelkott promenera förbi i bortre änden av trädgården. Ett tag senare kom den fram igen, ända fram till altankanten. Jag trodde att den skulle vända där, men den klättrade glatt upp för kanten och fortsatte en sväng in under stolarna vi satt i. Efter att ha gått runt en sväng inne under soffan vände den och gick lugnt iväg igen, samma väg som den kom.

Andra bloggar om: natur, igelkott

Semester

Idag var min sista arbetsdag före semestern. Nu är jag ledig i fyra veckor!

Spillkråka, kruståtel och klippebarr

Tidigare idag var mormor och morfar här och hämtade alla barnen till helgen. Efter det åkte Camilla och jag iväg på naturguidning i Ycke naturreservat. Det ligger i närheten av Ulrika och är en urskog. Eller, för att vara mer korrekt, en "urskog", för riktiga urskogar finns det knappt några i Sverige. I vilket fall så har den här skogsbiten inte påverkats så mycket av människor så det finns en del arter som inte är så vanliga på andra håll.

Själva skogen består av tall, gran och lärk med enstaka lövträd (åtminstone asp, kanske annat). Det fanns även en del orkideer och gott om linnéa, men vi var inte i rätt säsong för att se någon blomning. Den enda av orkidéerna som jag kan identifiera själv är tallört. Den ser lite mysko ut eftersom den inte har någon klorofyll utan är blekgul. Eftersom den inte har det måste den ta hjälp av en svamp för att få sin näring.

Spillkråkor känner jag igen sedan tidigare, men nu har jag lärt mig att höra skillnad på när de flyger och när de sitter stilla. Det hade jag ingen aning om att man kunde göra. När de flyger säger de kry kry men när de sitter stilla säger de kly kly. Det var gott om hackspetthål i träden. Framför allt i de döda, men även i andra. Rätt många av de döda träden var av, och normalt sett när träd blåser av så är det just i ett hackspetthål de går sönder.

Kruståtel är tydligen ett av Sveriges vanligaste gräs, men oftast gör det inte så mycket väsen av sig. När en skog huggits ner kan hela hygget täckas av gräs, och det är kruståtel. Anledningen till att det heter som det gör är att de stänglar som blommorna sitter på är krusiga.

Klippebarr var en nyhet även för guiden. Det är uppenbarligen östgötska för vissa typer av mossa. Just den sorten som var aktuell just nu var revlummer, men vi såg även (åtminstone) plattlummer.

Andra bloggar om: natur, ycke, naturreservat, tallört, spillkråka, kruståtel, klippebarr

Månadens böcker: juni

Juni är slut, men det blev visst inte så många böcker utlästa.

Vanliga böcker

• Bodil Jönsson: Tio tankar om tid
• Franz Kafka: Förvandlingen / Den sanningssökande hunden
• Per Petterson: Ut och stjäla hästar
• Camilla Läckberg: Stenhuggaren
• Anna Jansson: Svart fjäril

Serier

• Misaho Kujiradon, Courtney Love & D. J. Milky: Princess Ai 2
• Hakase Mizuki: The Devil Ororon 1
• Woo: Rebirth 1

Totalt 8 titlar, varav 3 serier. Tillsammans med övriga böcker i år blir det 86 titlar (varav 49 är vanliga böcker och 37 är serier av något slag), eller 172 på ett år.

Dessutom läste jag det senaste Asterix-albumet Åter till Gallien (Goscinny & Uderzo) och diverse andra serier i kortare format, men dem brukar jag inte räkna.

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier

Italien: dag 3

På morgonen åkte vi ner samma väg som vi kom första kvällen till Vico Equence, parkerade i ett trångt parkeringshus och tog tåget mot Pompeji. Första biten var det mer tunnelbana än tåg.

Så fort vi kom av tåget i Pompei Scavi märktes det att man var inne på turistterritorium; det vimlade av försäljare av guideböcker och annat och alla verkade ha "special price" just idag (och alla talade dessutom engelska). Jag började med att köpa en guidebok (på svenska). Inträdet visade sig vara förvånansvärt billigt; E10 per vuxen och alla barn gratis. Vi tog ingen guidad tur utan promenerade runt lite själva mer eller mindre planlöst.

Fram till forum (dvs det stora torget) fanns det inte något att välja på (förutom en sväng in i vad som varit en basilika). Efter att ha läst lite om forum och vad som funnits omkring det fortsatte vi framåt med planen att titta på diverse saker på vägen till amfiteatern i andra änden av Pompeji. Eftersom vi hela tiden stannade och tittade på saker och solen stekte insåg vi att det nog faktiskt var rätt långt till andra änden och lade ner det när vi kommit ungefär halvvägs. Vi gick tillbaka till forum och åt lite varma mackor från restaurangen där och fortsatte sedan norrut till ett par ställen till som verkade intressanta.

Jag fortsatte sedan till en cache ännu längre norrut medan övriga gick tillbaka till forum och vilade. I kanten av forum fanns också ett stort förråd med amforor, statyer och annat från utgrävningarna. Man fick inte gå in och titta, men en vägg var bara galler så man såg rätt bra ändå.

Efter ett tags rundtur i Pompeji märker man att synen på sex var annorlunda på den tiden. Det finns erotisk konst på många ställen och vi hittade stora penisar i sten på väggar eller inlagda i stenläggningen på gatan. De pekade ut var det fanns bordeller.

De flesta gator är nedsänkta med åtminstone 30cm höga trottoarer och övergångsställen bestående av stora stenar som sticker upp till trottoarernas höjd. Enligt kartan så är ungefär hälften (kanske drygt) av Pompejis yta utgrävd.

Efter denna svettiga utflykt bestämde vi oss för att åka hem och skölja av oss i duschen istället för att krångla ner på stranden. När vi kom hem fick vi reda på att varmvattenberedaren gått sönder så att det bara fanns lite varmvatten, men det fanns så att det räckte. Vi blev rekommenderade en utsiktspunkt överst på Monte Faito och bestämde oss för att åka dit efter ett besök på den lokala pizzerian. När vi kom fram till pizzerian visade det sig att den var stängd eftersom vi var för tidiga så vi tog utsikten först istället. Först trodde vi att vi kommit fel, men när man kom fram till krönet öppnade sig en fantastisk utsikt (utan staket...). Man ser Neapel, Vesuvius, Castellamare, Vico Equence, Sorrento, Capri, Isschia och någon mer ö. Nu var det lite disigt så vi såg inte Pompeji vilket man nog gör om det är klart. I vilket fall var utflykten väl värd resan upp, även om den var krokig.

Andra bloggar om: resor, italien, pompeji, vico equence, monte faito, capri, neapel, castellamare, sorrento, isschia

Italien: dag 2

Vi fick tips på vårt B&B om att något slags evenemang skulle pågå idag där vi trängdes med en buss på vägen upp så vi åkte en annan väg ner till Vico Equence. En bit in på den nya vägen fick vi stanna eftersom några personer höll på att skjuta en Fiat för hand, uppför backen vi var på väg nedför. När jag hade backat undan ett par meter och de hade puttat den en liten bit och intill kanten kom den en buss åkande mot oss. Jag fick alltså också tränga in mig mot väggen så gott det gick. När bussen kom upp jämsides med oss lutade sig chaffören ut och bad mig att vrida om mina framhjul så att de stod rakt så att han skulle komma förbi. Det är med andra ord rätt trångt.
Efter det gjorde vi ett stopp när Martin kräktes i bilen efter ett tags serpentinvägssvängande innan vi kom ner till Vico Equence. Där hittade vi en parkering vid stranden och badade ett tag. Det var fortfarande disigt så man såg inte mer än en skymt av Vesuvius över bukten.

Efter ett tags bad köpte vi lite mackor till lunch och badade sedan lite till. Sedan åkte vill tillbaka till "kräkkurvan" och fortsatte sedan vidare mot Meta och Sorrento. Ibland ser man en skylt som pekar mot Sorrent och så följer man den. Sedan kommer man till en T-korsning och där finns ofta ingen som helst indikation om vart man ska. Då får man gissa och med lite tur hittar man en ny skylt åt rätt håll igen, men ofta blir det likadant igen lite senare. Till slut kom vi i alla fall fram till Sorrento, efter att ha sett diverse bakgator. I Sorrento började vi med att leta efter en cache som vi ganska snart hittade, sedan gick vi till en restaurang där vi åt olika sorters pasta.

Naturen kring Moliani (byn där vi bor) är magnifik, men mycket av det som är byggt både här och i de övriga delar vi sett av Italien så långt verkar ofta lite halvfärdigt eller förfallet (eller ibland rent av både och). Någon kampanj i stil med "Håll Sverige rent" verkar aldrig ha förekommit eller om den gjort det så har den väl ansetts vara endast en riktlinje att bortse från, på samma sätt som många verkar behandla mycket av trafikreglerna.

Andra bloggar om: resor, italien, sorrento, vico equence, meta, moliani

På en bro i Paris

Anledningen till att jag inte skrivit mer om Italien än är att jag tillbringat tisdagen och onsdagen i Paris där jag hållit en kurs.

Jag anlände måndag kväll och fick som första attraktion se triumfbågen från taxin. Jag avslutade kvällen med att jogga från mitt hotel till Sacre Coeur som ligger överst på berget Montmartre. Det var drygt en kilometer enligt GPS:en och det var uppför hela vägen. Sista biten bestod av ett par hundra trappsteg. När jag väl kom dit var det mörkt, men man kunde se att man hade utsikt över stora delar av Paris.

På tisdagkvällen hade jag några timmar till övers och gick från där kursen hållits (i närheten av Operan) förbi Louvren och över Pont Neuf bort mot Notre Dame. Eftersom jag var rätt säker på att kyrkan inte skulle flytta sig började jag med att besöka några affärer i närheten. Jag köpte ett par små spel (på franska, men med engelska regler tillgängliga på nätet) och ett (enligt försäljaren) enkelt seriealbum på franska. Det verkar som om Rue Dante med omnejd är ett bra ställe om man är intresserad av serier och spel, för det fanns fler affärer av båda sorterna i närheten.

Efter att ha kopplat av ett tag med en tallrik sushi gick jag tillbaka och tittade lite på Notre Dame och promenerade tillbaka igen en bit längs Seine. Bron som går precis vid Louvren är en gångbro, och på den satt ett par hundra människor i grupper och hade picknick. Jag satte mig ett tag och läste (väldigt långsamt...) i mitt nya seriealbum. Efter ett tag upptäckte jag att det promenerade runt killar och sålde öl ur ishinkar, så jag köpte en och satt kvar tills det blev för mörkt för att läsa. Medan jag satt där tändes belysningen på Eiffeltornet en bit bort. När jag gick hade jag tänkt att ta tunnelbanan från den närmaste stationen men det var någon som hade gömt undan den stationen så jag råkade gå förbi hela parken intill Louvren (som jag missade vad den hette) innan jag hittade en station och åkte hem.

Under resan till hotellet där onsdagens kundmöte skulle hållas såg jag även La Grande Arche samt det monumentalt stora och ungefär lika fula parlamentet. Eller åtminstone trodde jag att det var fult tills jag kom fram till terminal ett på Charles de Gaulle-flygplatsen. Den ser ut som ett gigantiskt flygande tefat i betong.

Andra bloggar om: resor, paris, sacre coeur, montmartre, louvren, pont neuf, notre dame, starplayer, spel, serier, album, bandes dessinees, rue dante, seine, eiffeltornet, triumfbågen, la grande arche