Camilla Läckberg: Stenhuggaren

Camilla Läckbergs tredje deckare om polisen Patrik och hans sambo Erica, Stenhuggaren, är i mångt och mycket rätt lik de två föregående: Isprinsessan och Predikanten. Den utspelar sig i Fjällbacka, och någon har dött. Så långt finns ingen anledning att bli förvånad över likheterna eftersom det ska handla om samma poliser och det är en deckare.

Boken börjar med att en hummerfiskare får upp liket av en ung flicka när han vittjar sina burar. Till att börja med ser det ut som en olycka, men ganska snart står det klart att det handlar om mord. När man läst en bit märker man också att mordet inte kan förstås om man inte tittar bakåt i tiden och börjar nysta upp trassliga familjehändelser från förr. Detta verkar också vara en stående ingrediens i Camilla Läckbergs böcker och jag kan egentligen inte säga att jag har någonting emot det. Böcker som handlar om att nysta upp ett mysterium från förr brukar ofta vara intressanta, oavsett om det handlar om att göra det för att få ordning på ett mordfall som här eller bara om någon som vill förstå sin familj eller något i den stilen. Det ger ofta en naturlig struktur för personer att åka runt och undersöka saker och få fram information på ett lagom dramatiskt sätt utan att det verkar onaturligt.

Det är rätt vanligt i deckare att författaren leder läsaren att tro att än den ena, än den andre är mördaren utan att de är det. Så sker naturligtvis här också, med skillnaden att en del av de personer som efter ett tag avförs från mordutredningen trots allt visar sig vara intressanta för polisen, om än av andra anledningar än man ursprungligen trodde.

Ericas insats i den här boken är rätt begränsad, eftersom hon är hemma och tar hand om hennes och Patriks rätt nyfödda barn. Det är inte lätt att delta aktivt i en polisutredning med ett spädbarn på armen. Erica tillhör ju inte polisen, men i de tidigare böckerna kunde man ibland tro det eftersom hon visade sig vara bra på att snoka fram intressanta uppgifter som poliserna inte hittat. I sin roll som biografiförfattare var det naturligt att hon gick och letade information, så steget till att undersöka ett mordfall var inte så stort.

Som i de flesta moderna deckare tar vardagsrelaterade händelser kring poliserna upp en väsentlig del av bokens text, men inte sällan visar det sig att vad som först verkat oväsentligt för handlingen trots allt har relevans längre fram. I vilket fall tycker jag att det är välskrivet, så det känns inte i vägen. Det finns dock ett undantag till detta, och det är uppdateringarna om Ericas syster Anna. Hon sitter sedan tidigare fast med sina två barn hos en allt mer otrevlig och tokig man som misshandlar henne. Vi vet att hon försöker komma ifrån honom, men att hon har svårt att lyckas med det. Annas problem fortsätter att finnas med i bakgrunden även i Stenhuggaren, men tyvärr så käns det som om Camilla Läckberg mest känt sig tvungen att ha med detta inslag eftersom det vore underligt om vi plötsligen inte hörde något om Anna, inte för att hon egentligen bryr sig om Anna. Allting annat är skrivet med inlevelse, så det var lite trist med de här bitarna som inte kändes som om de var det. Å andra sidan är de rätt korta, så det är inget gigantiskt problem.

Precis som i de tidigare böckerna så finns det avsnitt instuckna här och där som utspelar sig i en annat tid och från en annan synvinkel. I det här fallet får vi se saker som hände i Fjällbacka 1928. Det är i de här sekvenserna som stenhuggaren i titeln kommer in, men det tar ett bra tag innan man får en chans att inse hur dessa händelser ska hänga ihop med handlingen i nutid. När man väl inser hur det hänger ihop så är dessa scener en utmärkt sammanfattning av motivet till mordet. Jämfört med de tidigare böckerna så är sekvenserna i dåtid både fler och längre. Man kan inte riktigt säga att boken har en parallellhandling i dåtid, men den tråden i handlingen är mycket matigare än den varit i de föregående böckerna. Jag vet inte om hennes senaste bok, Olycksfågeln, är konstruerad på samma sätt men enligt Camilla Läckbergs blogg så kommer åtminstone nästkommande bok att ha sina rötter ett bra tag tillbaka i tiden.

Camilla Läckberg: Stenhuggaren
Månpocket, 2006
405 sidor.
ISBN: 9170013691

Andra bloggar om: böcker, deckare, camilla läckberg, stenhuggaren