En riktig läsfåtolj

Boknörd som jag är kan jag inte annat än falla för den här läsfåtöljen. Jag misstänker att den kanske inte är så skön att sitta i och antagligen ganska klumpig att flytta runt så att man kommer åt böckerna på baksidan, men visst är den häftig?

[Via Popgadget.]

Andra bloggar om: böcker, möbler, fåtölj, heminredning, läsning
Technorati tags: böcker, möbler, fåtölj, heminredning, läsning

Mindre än en månad kvar

Nu har jag slagit in de första fem julklapparna. Det är naturligtvis en bit kvar innan jag blir klar, men jag har i alla fall börjat.

Andra bloggar om: jul
Technorati tags: jul

Vems är ett språk?

Mapuche-indianerna i Chile har bestämt sig för att stämma Microsoft. Deras klagomål är att Microsoft har översatt Windows till Mapuche-språket, och indianerna hävdar att de har rätten till språket. Deras klagomål är att de är rädda för att deras språk ska dö ut om det inte görs till ett officiellt språk parallellt med spanska. Det kan man naturligtvis tycka att det borde vara, men jag inser inte riktigt vad poängen att stämma Microsoft är om det är det man vill uppnå. Chilenska regeringen har uppenbarligen stött Microsoft under översättandet, men det är den närmaste kopplingen jag kan se.

Om man ska tro kommentarerna på Slashdot så är en del av problemet att språket inte tidigare har något skriftspråk och att Microsoft skapat ett sådant utan att konsultera dem som faktiskt talar språket. Samtidigt finns det uppenbarligen sedan tidigare ordböcker på språket, så helt utan skriven tradition (om än kortvarig) kan det inte vara. Jag tycker mest att det låter som att man upptäckt att det nu finns någon med gott om pengar som använt språket och att man därmed kan hoppas på att stämma till sig en del av dessa pengar. Problemet (för indianerna) är naturligtvis att alla de där pengarna kan användas för att betala en hel hord av advokater.

På Slashdot hittar jag också detta bland kommentarerna:

Copyright law was not designed with oral traditions in mind. Therefore, a lot of previously unwritten languages face strange legal problems. For example, a person records elders telling a traditional story and publishes them as recordings or a transcribed text. The person who did the publishing has the copyright for those recordings, not the original storyteller. Thus, if the storyteller performs that same story in public, he is violating the law. Central texts of a society's religion are now the intellectual property of an outsider. There has been some work to fix this issue, but things are not perfect yet.

Concrete example (with all distinguishing features withheld for obvious reasons): The last knowledgeable elder of a tribe died. A linguist who could not get a job in academia has many hours of recordings of this elder, but won't release them to the tribe, unless they pay him lots and lots of money. The tribe is trying to recover its religious stories, fables, tribal history, and revitalize its language, but it is all held hostage by one man who is not affiliated with the tribe in any way. The tribe's position is that they should have some rights to the material, since it has been in the tribe forever. But the law says the material belongs to the man who made the recordings. (Oh, and the tribe is reluctant to take it to court until all other options are exhausted, because they are afraid of possible precedents.)

Jag tycker att det ser ut som att det här är åtminstone två frågor. Dels handlar det om upphovsrätten till de inspelade banden och dels handlar det om upphovsrätten till det som är inspelat på banden. Så vitt jag kan se är det två helt skilda saker.

Att personen som spelar in banden får upphovsrätten till de inspelningarna har jag inga större problem med. Det innebär att han får förfoga över de banden som han vill. Han får kopiera dem eller publicera dem. Han får vägra att dela med sig av dem, inklusive till den han spelat in, om han vill. Man kan tycka att han bär sig moraliskt förkastligt åt om han inte delar med sig till den inspelade parten om de så vill, men jag kan inte se att han på något sätt måste dela med sig.

Sedan finns det ytterligare en komplikation här. Det kan röra sig om inspelningar av folk som inte har en aning om vad en bandspelare är, än mindre upphovsrätt. Att i det läget komma med legalt finlir är, minst sagt, moraliskt tveksamt. Det problemet är dock på intet sätt begränsat till just den här typen av information. Det är precis samma problem som uppstår när läkemedelsföretag tar patent på mediciner som de fått fram genom att använda information som medicinmän i djungeln fört vidare genom århundraden. Egentligen är problemet rent av ännu större när det handlar om patent på liv. Där har man inte ens teoretisk möjligheten att "låta bli att berätta något".

Den andra frågan handlar om upphovsrätten till den information som finns på banden. Att säga att upphovsrätten tillfaller den som först publicerar det är naivt, milt uttryckt. Det skulle exempelvis innebära att jag kan gå och sätta mig utanför en replokal där ett band spelar en ny låt för första gången och spela in detta och sedan publicera det själv, och sedan kräva bandet på royalties för att de ska få framföra låten de själva hittat på. Så fungerar det inte. Att indianerna har rätten till sina legender och att använda sitt språk är fullständigt självklart, vare sig någon har spelat in det eller inte.

Om någon däremot spelat in en av dessa berättelser och det sedan händer sig att alla som känner till den berättelsen dör eller glömmer bort den så är inspelaren på intet sätt tvungen att "lämna tillbaka" den. Han kan inte hävda att berättelsen är hans, men inspelningen av den är hans. Om indianerna inte har sett till att bevara den själva så är den förlorad för dem, konstigare än så är det inte. Att den finns på band och därmed är bevarad ger dem ingen rätt till kopior av bandet. Om de däremot själva fortfarande kommer ihåg legenderna som är inspelade på banden så är de i sin fulla rätt att återberätta dem när och var som helst, oavsett vad den som spelat in dem tycker.

[Från CNN via Slashdot.]

Andra bloggar om: mapuche, microsoft, språk, copyright, upphovsrätt
Technorati tags: mapuche, microsoft, språk, copyright, upphovsrätt

My only friend, the end

Nu är november slut. Eller åtminstone så är jag färdig med NaNoWriMo! Min roman har nu 51416 ord, så jag är i mål med gott om tid till godo. Jag lyckades till och med åstakomma något slags slut.

Idag har jag haft ett kundmöte i Karlskrona, så jag har tillbringat 6-7 timmar på tåg och därmed haft gott om tid att avsluta min roman.

Andra bloggar om: nanowrimo, skrivande
Technorati tags: nanowrimo, skrivande

40k!

40049 ord. Bara 20% kvar. Dags att sova.

Det går att skriva 500 ord på en kvart utan att veta vad som ska hända i förväg. Jag är inte säker på att jag rekommenderar det allt för ofta, men samtidigt är det spännade att se vad som ramlar ut när man inte har tid att fundera alls på vad som händer utan bara skriva det som först faller en in.

Andra bloggar om: nanowrimo, skrivande
Technorati tags: nanowrimo, skrivande

Örebrobesök

Idag har familjen varit i Gustavsviksbadet i Örebro och badat. Själv passade jag på att besöka bokmässan i Örebro.

Jag lyssnade på föredrag av Herman Lindqvist och Anna Jansson samt ytterligare ett om skrivande av ett par som jag inte vet vad de hette. Dessutom köpte jag naturligtvis ett par böcker. De ovanliga 2 av Åke Mokvist (signerad), En soffliggares dagbok 1-15 september 1968 av Tage Danielsson och Kvinna i grönt av Arnaldur Indriðason som Bokbussen på TV talade väldigt varmt om häromdagen.

Dessutom plockade jag på mig tre av alla de BookCrossing-böcker som låg spridda över lokalen samt pratade med fyra personer som hade placerat ut dem och stod påpassligt placerade intill dem, iklädda BookCrossing-tshirtar. Det visade sig att två av dem dessutom höll på med NaNoWriMo.

Jag hade tänkt att hinna passera 40000 ord idag, men midnatt ser otäckt nära ut...

Andra bloggar om: bokmässa, örebro, böcker, läsning, nanowrimo, bookcrossing
Technorati tags: bokmässa, örebro, böcker, läsning, nanowrimo, bookcrossing

Det börjar hända saker

Nu har jag precis passerat 25000 ord i min NaNoWriMo-roman eller, om man så vill, 67 sidor. Det innebär att jag har passerat mittenstrecket, och det med flera dagar till godo till mitten av november.

Jag är inte längre allt för orolig för att jag ska klara av att faktiskt få ihop 50000 ord på utsatt tid. Det verkar klart inom det möjligas gräns.

Det som blir svårt blir att få dessa 50000 ord att hänga ihop på ett vettigt sätt och faktiskt leda fram till något. Framför allt det senare. Det är inte allt för svårt att leda sina personer från en händelse till en annan, men att få dessa händelser att leda till en dramatisk eskalation och sedermera upplösning är något som jag långt ifrån känner mig säker på än så länge.

Huvudpersonerna har i alla fall till slut trampat tillräckligt långt in i den otrevliga smet jag har brett ut omkring dem för att de själva nu ska inse att de faktiskt har en del problem. Hur de ska lösa detta har de ännu inte kommit på. Det är OK, för det vet inte jag heller.

Andra bloggar om: nanowrimo, skrivande
Technorati tags: nanowrimo, skrivande

Linköping, kvällen den fjärde november 1899

Nu har jag börjat komma till det omtalade stadiet när det flyter fram scener som jag inte har en aning om var de ska sluta förrän jag skrivit dem färdigt. Klart häftig känsla!

Linköping, kvällen den fjärde november 1899

Hertha satt på sängen i sin lilla lägenhet och tittade rakt ut framför sig. Hon hade suttit så länge. Hon var medveten om att tiden gick, men kunde inte avgöra hur lång tid som gått sedan hon kom tillbaka till lägenheten efter att ha pratat med fru Larsson och herr Bengtsson. Det hade blivit mörkt ute för ett tag sedan.

Hon hade skyndat hit genom snålblåsten med den lilla lådan hon fick i ena handen och sitt anteckningsblock i den andra. Det var inte vinter än, men det kändes som om vinden kom från nordpolen. Eller åtminstone gjorde det det när vinden träffade henne från höger. Kanske var det för att hon höll så krampaktigt hårt i det lilla tygbyltet med lådan i? Det var nästan som om det flödade ut kyla ur lådan, som om den vore full med is, nej, något ännu kallare än is. Hertha hade aldrig känt sig så totalt genomkall som hon gjorde på vägen hem från fru Larsson.

Så fort hon kom innanför dörren i lägenheten hade hon ställt ifrån sig tygbyltet med lådan. Hon ställde den på hyllan på kakelugnen innan hon ens hade tagit av sig kängorna. Så fort hon hade fått den ur händerna kände hon sig lite mindre kall, och kunde börja lugna ner sig lite grann. Den sista biten hem hade hon småsprungit, och allt mer fått känslan av att någon förföljde henne eller i alla fall betraktade hennes varje rörelse. Sedan hon kommit in kände hon sig lite lugnare, även om hon fortfarande var isande kall inombords. Hon insåg att hon hackade tänder.

Med skakande händer började hon göra upp en brasa i kakelugnen, men det tog en god stund och ett tiotal tändstickor innan hon lyckades få eld på brasan. Hon stoppade in ordentligt med ved och satte sig ner på sängen utan att veta vad hon skulle ta sig för. Det tog lång tid innan hon rörde sig över huvud taget.

Hon tittade på elden i kakelugnen som vid det här laget nästan hade brunnit ut igen. Hon försökte upparma energi för att resa på sig och gå och lägga på mer ved, men det kändes som om hon var helt slut. Hon insåg att hon fortfarande satt med alla ytterkläderna inklusive kängorna på sig inne och frös trots att hon eldat. Hon tittade ner och såg att hon gjort leriga fotspår på den mjuka trasmattan hennes mamma vävt åt henne att ha nedanför sängen. Hon kände på sig att hon borde göra något åt det, men kunde inte riktigt komma på vad hon borde göra.

Hon bestämde sig för att vänta ett tag till. När hon suttit ytterligare en lång stund, men utan att veta riktigt hur länge samlade hon alla krafter hon hade och försökte resa sig. Hon vinglade när hon kom upp på benen och stödde sig mot väggen, men hon lyckades resa på sig och stå upp. Hon kände sig som om hon inte hade stått upp på månader, och var tvungen att stå stilla ett tag för att få ordning på världen. Det var något hon var tvungen att göra, men vad? Hon hade lovat något.

Plötsligt hörde hon den regelbundna klangen av en kyrkklocka, och det var som om den väckte henne ur en lång sömn. Hon hade lovat att hon skulle träffa Gustaf och de andra på Drufvan klockan sju. Hon försökte räkna slagen från kyrkklockan, men var inte säker på hur många slag som hade passerat när hon började. Den hade slagit fler slag än fem, men hur många fler? Var var hennes ur? Hon såg sig omkring efter sin kappa, innan hon insåg att hon hade den på sig. Hon stack ner handen i innerfickan och fick till slut upp sitt ur. Det var tre minuter över sju. Hon borde vara på Drufvan nu och berätta för Gustaf att det verkligen funnits mer att få reda på om de försvunna hundarna. Varför hade det varit hon som utsetts att gå tillbaka dit och få prata med herr Bengtsson? Varför inte en kraftig karl som Gustaf? Fast hur kunde någon veta att det skulle vara så tärande? Och hur trött hon än kände sig nu kunde hon inte heller önska att någon annan hade fått genomgå det istället för henne.

Hon måste ta sig tillbaka till Drufvan för att varna de andra för att de var något farligt på spåren. Eller var det det som var dem på spåren?

Hon gick sakta de två metrarna fram till kakelugnen och kände sig som om hon var åttio år gammal. Det var en ansträngning att bara flytta fötterna. Hon sträckte ut handen för att åter ta upp tygbyltet med asken men kunde inte bringa sig att ta i det. Hon blev stående med handen en decimeter från byltet i ett par minuter. Hon kände hur den svaga värme som till slut hade återvänt till hennes händer började ge vika för kylan igen. Hon gav upp och sänkt handen igen. Hon kunde inte bringa sig att ta i byltet igen.

Hon lät byltet ligga kvar på hyllan på kakelugnen där hon lagt det och påbörjade istället sin promenad mot Drufvan.

Andra bloggar om: nanowrimo, skrivande
Technorati tags: nanowrimo, skrivande

TVn är död, leve internet

Dagens Computer Sweden konstaterar att 77% av gymnasieeleverna i Sverige skulle välja bort TVn före internet och de var tvungna att välja. Det enda jag inte förstår är den känsla av förvåning som texten förmedlar. Jag skulle göra samma val utan att tveka en sekund.

Ett interaktivt medium med valfrihet över vad man vill göra och när man vill göra det slår självklart ut ett enkelriktat medium med fasta sändningstider. Det är ju inte ens en match. Tittandet på TV-serier har gått upp på sistone, men allt fler ser dem inte när de sänds på TV utan när man själv vill, från DVD eller nedladdat från nätet. Varför skulle jag vilja se min favoritserie just i tempot ett avsnitt i veckan, och just på den tiden när det passar mig att träna? Visst har videon funnits ett tag nu, men det löser bara det ena av problemen. Jag måste fortfarande vänta tills TV har sänt avsnitten innan jag kan titta på dem, även om jag sedan åtminstone kan titta på den när jag vill.

Det är också trevligt att se hur nätet får folk att kommunicera över gränserna. Förr i tiden var vi här i Sverige nöjda med att få storfilmer på bio något år eller så efte att de hade haft världspremiär i USA. Nu händer det faktiskt att storfilmer har världspremiär samtidigt över hela världen. Vi är däremot inte riktigt där när det gäller TV-serier, och det tror jag är en bidragande orsak till mycket fildelning. Om man fastnar för en TV-serie så vill man inte vänta i flera år tills en lokal TV-kanal har köpt in den och visar de senaste avsnitten. När det går att ladda ner avsnitt som sänds i USA samma kväll som de sänds så är det ett naturligt val, och inte ens att försöka kämpa emot så länge man inte samtidigt erbjuder samma tillgänglighet på något lagligt sätt. Den stora majoriteten av svenskar som konsumerar TV-serier har inget problem med att se dem otextade, och de flesta av dem är även kompetenta att leta upp avsnitten på nätet allt eftersom de sänds. TV-bolagen måste hitta på sätt att hantera detta eller gå under. Folk har insett att världen blir trevligare när de själva får välja vad de ska titta på och när. Den insikten går inte att ta bort igen.

Andra bloggar om: internet, tv, framtiden, självklarheter, fildelning, tv-serier, film
Technorati tags: internet, tv, framtiden, självklarheter, fildelning, tv-serier, film

En tredjedel!

Jag har just passerat 17000 ord, vilket innebär att jag klarat av mer än en tredjedel av min roman! Dessutom verkar det som om mystiken i handlingen nu börjar tätna så smått...


Andra bloggar om: nanowrimo, skrivande
Technorati tags: nanowrimo, skrivande

Mer om NaNoWriMo från Corren

På det NaNoWriMo-fika som avhölls i helgen han som skrev artikeln om mig i Corren med, och han har nu producerat en ny artikel som dock bara finns på webben.

Andra bloggar om: nanowrimo, skrivande, corren
Technorati tags: nanowrimo, skrivande, corren

Ett tåg på väg till Linköping, den tredje november 1899

Eftersom det frågas efter utdrag från mina NaNoWriMo-skriverier så kommer en liten bit här. Jag misstänker att det vimlar av historiska detaljer som inte är korrekta, men det finns åtminstone ett par stycken som jag vet är rätt.

Ett tåg på väg till Linköping, den tredje november 1899

Tåget stod stilla på den lilla perrongen utanför ännu ett stationshus i tegel. Sten Celander hade tappat räkningen på vilken i ordningen det var sedan han lämnat Gävle. Han tittade på kartan han hade framför sig på bordet. Linghem, det såg ut att vara den sista stationen innan han slutligen kom fram till Linköping. Möjligen fanns det någon liten hållplats som inte syntes på kartan också, men i princip var han framme.

Han lutade sig tillbaka i sätet och tittade ut. Just här fanns det inte mycket att se, förutom stationen och ett stort gult hus bakom den. Det fanns några hus till, så klart, men i övrigt verkade det mest vara åkermark. Det förklarade nog varför han inte hade hört talas om Linghem förut. Detsamma gällde å andra sidan de flesta andra ställen tåget hade stannat i på resan söderut, så det var inget unikt för just det här stoppet. Han tog fram sin pipa ur fickan på rocken som hängde på en krok bredvid fönstret och stoppade den noggrannt. Medan han höll på med det kom en mustaschprydd stins ut på perrongen för att vinka av tåget igen. Vad var det som gjorde att alla stinsar hade mustasch?

Han tog fram sin tändsticksask och började omsorgsfullt tända sin pipa. Lagom som han fått fyr på den kändes det ryck i tåget som signalerade att man var på väg igen, och ännu en tegelfärgad station började röra sig bort ur synfältet. Ganska snart försvann husen ur sikte och utsikten förvandlades till åkrar igen, då och då skymda av röken från loket. Han hade klivit av på en perrong för några stationer sedan för att få lite frisk luft men hade snart klivit ombord på tåget igen eftersom det blåste så kallt. Det verkade som om det skulle bli en tidig vinter i år. Även om det inte kommit någon snö än så var vinterkylan redan här.

Medan landskapet svischade förbi utanför fönstret rökte han sin pipa i lugn och ro. Efter ett tag kom konduktören och upplyste om att tåget snart var framme i Linköping. Sten började lägga undan kartan och lite andra småsaker i sin portfölj och ta på sig rocken i väntan på avstigning.

När tåget började sakta in såg han att även Linköpings station till största delen var byggd i tegel, men eftersom man blandat upp det med partier i gul sten så såg den inte lika deprimerande tråkig ut som de flesta andra stationer verkade göra.

Det verkade som om snålblåsten tilltagit under den sista resan, så han drog rocken runt sig lite extra, tog sin portfölj och klev av tåget och väntade på att hans väskor skulle lastas av. Medan han väntade såg han sig om och drog ner hatten ordentligt så att den inte skulle blåsa av.

"Hallå! Droska!"

En smal ung man kom framspringande.

"Ja, herrn. Vart vill ni åka? Är det där era väskor?"

Sten nickade, stack handen i innerfickan och plockade upp sin anteckningsbok och bläddrade lite. "Jungfru Lovisas hotell." Normalt sett brukade han alltid bo på Stora hotellet oavsett vilken stad han kom till, men han hade blivit rekommenderad att det här hotellet var trevligare.

"Självfallet, herrn." Yngligen tog Stens väskor och lyckades med en rejäl ansträngning få med sig båda på en gång. Han var uppenbarligen starkare än han såg ut. Det var å andra sidan inte så svårt. Yngligen ledde vägen till framsidan av stationen där ett par droskor stod parkerade. Han öppnade dörren och lät Sten stiga in och konfererade sedan med kusken medan han lastade på väskorna.

Det verkade som om Linköping byggt sin station utanför staden men hoppades att staden skulle växa hit så småningom. Just nu låg den för sig själv, men man hade byggt en paradgata rakt ut från stationen som såg lite malplacerad ut eftersom det bara fanns hus på ena sidan om den. Det var säkert bra med stadsplanering, men det såg lite konstigt ut innan det var färdigbyggt.

Det visade sig att det inte var så långt in till staden som han först befarat. Om vädret hade varit lite mer gästvänligt hade det rent av kunnat vara trevligt att promenera den biten, men som det såg ut nu var han mest intresserad av att komma till sitt rum så att han fick sova. I morgon skulle han träffa sin värd och tidigare underordnade, Gustaf. Sten undrade fortfarande vad det egentligen var för ärende som han ville ha hjälp med, men han hade inget emot att hjälpa sina bekanta där han kunde, nu när han dragit sig tillbaka från det militära livet.

För några veckor sedan hade han fått brev från Gustaf där det hade låtit som om det var något allvarligt han behövde hjälp med, men han hade inte velat tala om exakt vad det gällde. Klart mystiskt, men nu var det mindre än ett dygn tills deras avtalade möte när han skulle få reda på vad som stod på. Han hade till och med frågat i ett extra brev exakt vad det hela handlade om, men hade trots påstötningen bara fått till svar att det var bäst att ta detaljerna ansikte mot ansikte istället för via brev.

Hotellet var som han hade blivit rekommenderad det. Ingen lyx, men rent och snyggt med ett trevligt rum bokat åt honom, som avtalat. Efter att ha installerat sig i rummet tog han på sig rocken igen för att gå en promenad som han hade för vana när han kom till en ny stad, men ganska snart ångrade han sig och vände tillbaka mot hotellen. Det blåste för kallt för att vara trevligt att vara ute. På något sätt lyckades vinden komma ner även på de små trånga gatorna här, och flera gången var han tvungen att hålla i hatten för att få ha den i behåll. Att se på staden fick anstå tills imorgon när han skulle träffa Gustaf.


Andra bloggar om: nanowrimo, skrivande
Technorati tags: nanowrimo, skrivande

Vilse på västkusten

Vi har bestämt oss för att åka till Göteborg en helg innan jul. Ingen av oss hittar för tre öre där och jag hittar inga bra ställen i reseguiden heller, så vi behöver tips om vad man hittar ett rum för fem personer. Idealiskt ett vandrarhem i närheten av Liseberg. Realistiskt ett hotell eller vandrarhem med vettiga förbindelser dit. Finns det några Göteborgare som läser detta så tar jag gärna emot tips.

Andra bloggar om: göteborg, boende, vandrarhem
Technorati tags: göteborg, boende, vandrarhem

Filserver OK igen, så nu fungerar stereon

Nu har jag äntligen fått ordning på vår filserver igen, så nu går det att lyssna på musik igen. Eftersom stereon spelar mp3-filer och de hämtas över nätet från garderoben så har det varit tyst ett tag sedan filservern slutade fungera. Funktionen är återställd som förut, men den nya (som inte är speciellt ny) servern låter som en industrifläkt. Jag ska se till att ordna det vid tillfälle, men det är inte ett lika kritiskt problem som att servern inte fungerar alls.

Nu behöver jag bara se till att få ordning på webbservern också så är ordningen återställd igen.

Fortfarande på spåret

Jag satte som mål för mig själv att passera 10000 ord-strecket under helgen, och vid senaste summeringen hade jag 10300 ord. Det är inte bara skönt att ha lyckats hålla det målet, det betyder också att min statusrapport redan visar grönt för imorgon. Jag har alltså en dag till godo. Det betyder däremot inte att jag tänker lägga mig på latsidan och slappa en dag, för då kommer jag garanterat att fortsätta att tappa. Nu är det bara att fortsätta att stå på så länge det går som gäller.

Andra bloggar om: nanowrimo, skrivande
Technorati tags: nanowrimo, skrivande

NaNoWriMo-fika

Idag träffade som annonserat jag och sex andra NaNoWriMo-deltagare på Linds konditori och pratade om skrivande och annat i ett par timmar. Det är alltid skönt att se att andra har samma problem som man själv kämpar med. ;-)

Efter att jag kom hem från det har jag klarat av att skriva dagens beting. Jag har visserligen inte hållit mig till de 2000 ord jag tänkt sikta på per dag vare sig idag eller igår, men jag har i alla fall hållit mig över de 1667 ord som behövs för att nå 50000. Nästan allt jag skrivit idag introducerar en ny person som jag inte visste ett smack om när jag började skriva, men nu känns det som om jag har ett rätt bra grepp om honom. Ytterligare tre-fyra personer måste fixas fram inom en snar framtid, sedan kan det börja hända saker på allvar.

Andra bloggar om: nanowrimo, skrivande
Technorati tags: nanowrimo, skrivande

Kapitel ett påbörjat

Nu har jag lagt prologen bakom mig och huggit in på kapitel ett. I min planering hade jag ganska klart för mig vad som skulle hända, och namn på fem personer som skulle träffas, plus något enstaka adjektiv som beskrivning till var och en. Nu har de träffats, och på något magiskt sätt känns det som om jag fått lite grepp om vilka de är. Inte så att jag känner dem väl, men de har ju bara träffats och hälsat på varandra. I sinom tid ska vi nog lära känna varandra bättre.

Nu har jag totalt skrivit ihop 4250 ord. Det är inte bara tillräckligt för att uppfylla dagsransonen för igår och idag, det är mer än hälften av dagsransonen för imorgon också. Yay!

Andra bloggar om: nanowrimo, skrivande
Technorati tags: nanowrimo, skrivande

Yay! Det fungerar!

Nu ger jag upp dagens skrivande. Betinget för en dag för att hålla tempot som behövs för att komma i mål är 1667 ord. Nu har jag skrivit 2100 ord, så nu känner jag mig nöjd med dagens insats. Jag har producerat det mesta av prologen, men lite till behövs.

Andra bloggar om: nanowrimo, skrivande
Technorati tags: nanowrimo, skrivande

Äntligen november!

Jag kan inte påstå att jag blev speciellt glad när jag tittade ut imorse och såg att det låg snö på allting men trots allt är det november, och det innebär att NaNoWriMo har börjat!

Normalt sett brukar jag ta det lugnt på lunchen och läsa några sidor i en bok, men idag tog jag en snabblunch och började skriva på min prolog istället. Jag hann inte färdigt med den, men nu har jag i alla fall 551 ord skrivna vilket innebär att jag bara har ungefär 99% av jobbet kvar.

Den lilla blå ikonen till vänster visar hela tiden hur långt jag har hunnit, och om man klickar på den så kommer man till en lista som visar hur långt alla mina bekanta som också håller på med NaNoWriMo har kommit. Bara tre av dem har skrivit något än, men av dem ligger två före mig. Nåja, jag kommer igen efter att ha jobbat några timmar till. I kväll ska det skrivas!

Andra bloggar om: nanowrimo, skrivande
Technorati tags: nanowrimo, skrivande

Läst under oktober

Oktober blev visst en bra läsmånad. November kommer att bli sämre.

Böcker

• Gunnar Müllern: Förste svensken i Japan
  
• J. R. R. Tolkien: De två tornen
  
• Anne Holt: Död joker
  
• Alberg Labarre: Bokens historia
  
• Joe Haldeman: The Hemingway Hoax
  
• Maths Claesson & Kristoffer Leandoer: Onsdagslegender
  
• K. G. Johansson: Glastornen
  
• J. R. R. Tolkien: Konungens återkomst
  
• Terry Pratchett: Wintersmith
  
• Tobias Landström: Helgonens nådatid
  

Serier

• Hisaho Kujiradou, Courtney Love & D. J. Milky: Princess Ai 3
  
• W. I. T. C. H. 11
  
• Kang Won Kim: I. N. V. U. 1
  
• Rei Idumi & Tatsuya Hamazaki: .hack 1
  
• Rei Idumi & Tatsuya Hamazaki: .hack 2
  
• Rei Idumi & Tatsuya Hamazaki: .hack 3
  
• Jim Toomey: Sigges lagun
  
• CLAMP: Chobits 6
  

Sammanlagt alltså 18 böcker, varav 8 är serier. Hittills i år har jag då läst 139 böcker varav 82 är vanliga böcker och 57 är serier. Det ger 167 böcker på hela året om jag fortsätter i samma tempo. På sistone har jag dock ansträngt mig lite för att läsa klart böcker som legat halvlästa eftersom jag misstänker att det inte blir så mycket läst under november.

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier
Technorati tags: böcker, läsning, serier

Correnartikeln

Jag hittar fortfarande inte Correns artikel om mitt NaNoWriMo-skrivande på deras sida, men så här såg den i alla fall ut.



Andra bloggar om: nanowrimo, corren, skrivande
Technorati tags: nanowrimo, corren, skrivande

Radio?

Nu har SR Östergötland läst dagens Corren och vill prata med mig. Det vet jag inte om jag är lika road av.

Andra bloggar om: nanowrimo, skrivande, sr, radio
Technorati tags: nanowrimo, skrivande, sr, radio

NaNoWriMo-intervju

Om man ska tro Corren så är det uppenbarligen onsdag idag, för idag är artikeln om mig och NaNoWriMo införd. Jag lyckas dock inte hitta artikeln på nätet.

Andra bloggar om: nanowrimo, corren, skrivande
Technorati tags: nanowrimo, corren, skrivande

Intervju om NaNoWriMo

Nu har jag blivit intervjuad av Corren om mitt NaNoWriMo-deltagande, så jag lär synas i tidningen på onsdag.

Det börjar nästan bli en vana att Corren skriver om mina fritidsintressen. Det här blir faktiskt fjärde gången:



2000-02-18: Linköpings Science Fiction-Förening presenteras som en del i en serie om föreningar i Linköping.



2004-07-20: En presentation av Projekt Runeberg.



2005-05-07: En introduktion av vad Geocaching är för något.

Andra bloggar om: nanowrimo, corren, skrivande, fritid, lsff, science fiction, projekt runeberg, geocaching
Technorati tags: nanowrimo, corren, skrivande, fritid, lsff, science fiction, projekt runeberg, geocaching

Terry Pratchett: Wintersmith

Wintersmith är den tredje boken om Tiffany Aching, flickan som håller på att lära sig att bli häxa. De utspelar sig på Discworld, men bortsett från häxorna är det inte så mycket av den vanliga rekvisitan som syns.

Wintersmith är vinterns ande, men nu är han plötsligt även kär i Tiffany. Han gör allt han kan för att uppmärksamma henne på det men hon försöker hålla huvudet kallt och få honom på andra tankar. Tiffany är sitt vanliga kompetenta jag, men när hon får uppvaktning av den här digniteten behöver hon hjälp med att få ordning på allt. Han inser att Tiffany inte kan bli kär i en vintervind, så han gör sitt bästa för att bli en människa. Det han har lite svårt att få kläm på är skillnaden mellan vad en människa består av och vad en människa är.

Nac Mac Feegle ställer gärna upp och gör det Tiffany ber dem om (och en hel del som hon inte ber dem om), men det är inte alltid som det blir så mycket bättre av deras insatser även om de menar väl. Man förväntar sig att det ska finnas en portion underhållning i en discworldbok, och det är ofta Nac Mac Feegle som får stå för den här. Dessutom kan man naturligtvis i vanlig ordning hitta diverse mer eller mindre dåliga vitsar insmugna, och på slutet en referens till Thud!, den senaste vanliga discworldboken.

Mycket av det som händer i Wintersmith har med berättelser att göra, och det visar sig att berättelser är mycket viktigare än man kan tro. Berättelser påverkar livet, på samma sätt som livet skapar berättelser. Detta är en viktig ingrediens i huvudhandlingen med Tiffany och Wintersmith, men kan också sägas vara en beståndsdel i det som pågår vid sidan av, när Tiffany lär sig mer om hur häxor får andra människor att tro att de verkligen är häxor. Fenomenet kallas boffo, och är i någon mening också en berättelse, fast inte på det vanliga sättet. Det viktiga för häxorna är att den finns och fungerar, och Tiffany kommer snart underfund med att den till och med kan skapa sig själv.

Terry Pratchett: Wintersmith
Doubleday, 2006
400 sidor.
ISBN: 0385609841

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, recensioner, discworld, terry pratchett, wintersmith, tiffany aching, nac mac feegle
Technorati tags: böcker, läsning, fantasy, recensioner, discworld, terry pratchett, wintersmith, tiffany aching, nac mac feegle

K. G. Johansson: Glastornen

Glastornen handlar om den unge pojken Hungrig som går ut i en smällkall vinternatt för att bli man. När han kommer tillbaka har han skaffat sig sitt vuxna namn, Varg, och även sett en vision av några mystiska höga torn av is. När han kommer tillbaka till byn och berättar om dem får han reda på att de hör till en gammal profetia som säger att den som ser tornen ska bli byns ledare, men det är inte alla som tror på den. Speciellt misstrogna är, föga förvånande, byns nuvarande ledare och hans son och de gör sitt bästa för att bli av med Varg och se till att ingen tror på profetian som han uppfyllt början av.

Ett tag senare följer Varg sin fars råd och beger sig söderut, bort från det is- och snölandskap där han är uppvuxen, för att söka efter glastornen han sett en vision av. Till slut kommer han till en plats som inte är snötäckt, och snart träffar han även på andra människor. Varg har aldrig träffat några människor utom den handfull som bor i byn han är uppvuxen i, så han kommer raskt underfund med att det är mycket han inte vet. Han slår följe med de resande han träffar på ett tag, men till slut återgår han till sitt sökande efter tornen av is.

Jag tänker inte avslöja hur det går för Varg mer än att han genomgår en hel del äventyr och lär sig mycket nytt, men i slutet visar det sig att allting inte är som man först skulle kunna tro. Berättelsen handlar mycket om hur Varg går från pojke till man, men den fungerar även som äventyrsberättelse.

Efter att jag läste boken har jag fått klart för mig att detta är del ett i en serie planerad till tre delar. Det är absolut ingenting som man störs av utan det går utmärkt att läsa den som en fristående bok.

Glastornen är K. G. Johanssons skönlitterära debut, men han har tidigare både gett ut ett otal läroböcker om musik och översatt en hel del romaner.

K. G. Johansson: Glastornen
Wela förlag, 2005
245 sidor.
ISBN: 9197515191

Andra bloggar om: böcker, recensioner, science fiction, sf, fantasy, wela, k. g. johansson, glastornen, ungdomsböcker
Technorati tags: böcker, recensioner, science fiction, sf, fantasy, wela, k. g. johansson, glastornen, ungdomsböcker

Så vad ska hända, egentligen?

Nu har jag ägnat några dagar åt att planera inför NaNoWriMo. Jag har klassificerat mitt project som "Horror & Thriller" hos NaNoWriMo, mest eftersom det var den kategorin jag tyckte passade minst illa. Det kommer att hamna någonstans i gränslandet mellan skräck och urban fantasy, tror jag.

Jag har inga förslag till titel än, men jag har en grundidé till handlingen och en outline som täcker några kapitel i början. Förhoppningsvis hinner jag utöka den en del under veckan som kommer. Jag har också krånglat till det för mig genom att skaffa mig en struktur som innebär att jag kommer att skriva i två (eller möjligen tre) olika tidsperioder. Om inte annat så får det mig att inse hur lite jag vet om detaljer om dagligt liv på 1800-talet.

Jag har precis börjat fundera på vilka personer jag behöver. Den tilltänkta handlingen kräver ett antal personer, naturligtvis, men just nu har jag inte mycket till bakgrund till någon av dem. Jag måste försöka lära känna dem lite bättre, för nu har de inte ens så mycket djup som en pappfigur.

Idag passade jag på att titta in på biblioteket och plocka på mig några faktaböcker som förhoppningsvis kan svara på åtminstone en del av de frågor jag kommer att ha om 1800-talet. Vi får väl se vad det är jag inte vet nästa gång. Jag inser nu hur mycket detaljer det finns i en roman som man inte tänker på när man läser, men som man förmodligen skulle reagera på om de inte stämde.

Andra bloggar om: nanowrimo, skrivande, planering, 1800-talet
Technorati tags: nanowrimo, skrivande, planering, 1800-talet

NaNoWriMo: i år satsar jag!

Som jag skrev om häromdagen är det snart november och därmed dags för NaNoWriMo. Plötsligen är det många omkring mig som pratar om att delta, och det börjar klia i skrivarfingrarna.

Jag har visserligen vetat om arrangemanget i några år och funderat så smått på att delta men aldrig kommit till skott, och det var länge sedan jag faktiskt skrev något skönlitterärt. Jag har funderat en del i de banorna på sistone (bollat lite vagt med ideer och så) fast utan att skriva något. Det är ju å andra sidan det som är en stor del av tanken med NaNoWriMo: att sätta upp ett handfast mål som gör att man måste skriva istället för att sitta och fundera, vela och väga ord. Med en deadline en månad bort och 50000 ord att skriva har man inte tid med något finlir. Det är bara att skriva som gäller. Redigera och snygga till kan man göra senare.

Jag betvivlar att jag kommer att hinna gå i mål, men å andra sidan så är en deadline antagligen precis vad jag behöver för att komma igång och skriva något alls, och med tanke på hur mycket jag får skrivet just nu så är vart enda ord jag producerar att betrakta som en vinst, även om jag inte når fram till 50000. Jag kan med andra ord inte förlora! ;-)

Information om hur det går kommer att finnas (när vi kommit in i november) på min författarsida hos NaNoWriMo.

Andra bloggar om: nanowrimo, skrivande
Technorati tags: nanowrimo, skrivande

Signaler från Sverok 49

Häromdagen kom det senaste numret av Sveroks tidning. Den har tidigare hetat Sverox men heter från och med det här numret Signaler från Sverok. Dessutom är det här det första numret för en nytillsatt redaktion men det inte verkar ha skett några större förändringar från tidigare nummer.

Sverok, för de som inte vet det, är Sveriges roll- och konfliktspelsförbund. Det är en paraplyorganisation som organiserar spelföreningar av alla möjliga olika slag och ett av Sveriges största ungdomsförbund. Tidningen Signaler från Sverok är gratis för alla som är medlemmar i en Sverok-ansluten förening. Tydligen är det mindre än tio procent av de enskilda medlemmarna som faktiskt beställt tidningen, men jag tycker att det är värt att göra för den är faktiskt läsvärd. Om du vill få tidningen hem så är det bara att fylla i formuläret på Sveroks hemsida.

Tidningen är i A4-format och ser ut som de flesta magasin man kan hitta i affären, förutom att den möjligen är lite tunnare (40 sidor). Vad det gäller innehållet så finns det ett par sidor med förbundsinformation, rapporter från spelkonventen SydCon och Stockholms spelkonvent samt lajvet Dragonbane, en artikel om en grupp tjejer (Les Seules) som tävlar i datorspelet Counterstrike som heltidsarbete, artiklar om Östnytts skandalreportage från senaste Lincon och en mer generell granskning av medias rapportering om spelhobbyn, recensioner av brädspelen Mykerinos och Caylus och rollspelstillbehöret Vägar, några korta bokrecensioner och diverse annat.

Som spelintresserad tycker jag att tidningen är intressant både för att den rapporterar om vad Sverok sysslar med och för att den presenterar nyheter om och kring spelgenren. Jag tror även att den fungerar bra att dela ut som information till föräldrar och andra som undrar vad roll- och brädspelare egentligen sysslar med. Nu kanske jag som föräldrer inte riktigt tillhör den målgrupp som behöver informeras om vad spelhobbyn är, men jag kan tänka mig att det finns andra föräldrar som inte är hemtama på spelkonvent sedan 23 år tillbaka.

Andra bloggar om: spel, sverok, sverox, signaler från sverok, tidskrifter, läsning
Technorati tags: spel, sverok, sverox, signaler från sverok, tidskrifter, läsning

Kongressrapport från Imagicon

Nu i helgen, 13-15 oktober 2006, gick sf-kongressen Imagicon av stapeln. Författarhedersgäster var Joe Haldeman och Geoff Ryman som båda visade sig vara trevliga. Fanhedersgäst var den numera föredetta riksdagsmannen Martin Andreasson som inte synts till på så många kongresser på sistone.



Kongressen hölls i Tekniska Högskolans kårhus, tillika skådeplats för den första sf-kongress jag besökte utanför Linköping, Fantastika 1992. De delar av lokalerna som användes var stora och luftiga och fungerade bra som kongresslokal. Förutom entrén och den angränsande baren fanns ett stort rum som användes som green room (för paneldeltagare att prata ihop sig lite innan panelerna), ett stort och ett litet programrum samt ett stort avlångt rum mellan dem där det dels fanns plats för ett antal bord för bokförsäljning och annat, dels gott om bord där man kunde sätta sig ner och prata eller spela något av de spel som fanns till hands (tack vare Catahya) om man hade lust med det.

Programmet på kongressen var ovanligt välfyllt. Större delen av tiden fanns det två programpunkter att välja på, och både på lördagen och söndagen började programmet redan vid tiotiden istället för att vänta fram till lunch som annars inte är ovanligt.

Programpunkter jag besökte:

The art of revision (Joe Haldeman, Geoff Ryman, Åsa Schwarz, Lotta Olivecrona): Ett samtal om författarprocessen och närbesläktade ämnen. Det är trevligt att se att svenska kongresser kan få till paneler med fyra författare utan att använda ens i närheten av alla författare som faktiskt var närvarande på kongressen. Förutom de ovan nämnda fanns även åtminstone följande publicerade författare på plats: Rickard Berghorn, Ahrvid Engholm, Cecilia Wennerström, Niklas Krog, Tobias Landström, A. R. Yngve, Karolina Bjällerstedt Mickos, Lars Jakobsson.




Kan fantasy vara bra på svenska? (Johan Jönsson, Karolina Bjällerstedt Mickos, Ylva Spångberg, Cecilia Wennerström): Går det att skriva lika bra fantasy på svenska som på (exempelvis) engelska? Görs det? Panelen konstaterade bland annat att svenskskriven fantasy sällan är speciellt nyskapande; det mesta har gjorts tidigare på engelska. Det är å andra sidan inte heller så konstigt eftersom det skrivs så mycket mer på engelska. Man undrade också exempelvis varför fantasy skriven på svenska fortfarande nästan alltid innehåller namn som antingen klingar engelskt eller enligt samma "fantasynamnmall" som den mesta importerade fantasyn. Det är väldigt ovanligt att namn i svensk fantasy innehåller bokstäverna å, ä och ö, men det är å andra sidan vanligt med icke-svenska konstruktioner som y för j-ljud och diverse läspljud.



The creative process of writing (Joe Haldeman, Geoff Ryman, Åsa Schwarz, Lotta Olivecrona): Här diskuterades frågor som hur man får tid att skriva, varifrån man får inspiration och för den delen exakt vad inspiration egentligen är och om det ens är nödvändigt.

Vems ärenden går redaktören? (Rickard Berghorn (Minotauren), Johan Jönsson, Karin Lundwall (Jules Verne-Magasinet), Ben Roimola (Enhörningen)): Behövs verkligen någon redaktör idag när vem som helst kan publicera sina texter på internet? Vi kom fram till att redaktören är viktig eftersom hen dels ser till att kvalitetssäkra texten på det hantverksmässiga planet, dels står för ett urval av texter som gör det lättare för mig som läsare att hitta texter som jag med stor sannolikhet kommer att tycka om. Det finns en misstänksamhet mot egenpublicerade böcker, och det finns en god anledning till varför det är så. Samtidigt konstaterade Johan att ökningen i antalet självpublicerade böcker inte beror på internet utan på förbättringar i möjligheterna att trycka väldigt små upplagor utan att få höga styckpriser.



Fandom och dess fora (Johan Anglemark, Anna Davour, Hans Persson, Ben Roimola): Här diskuterade vi vilka olika former av elektroniskt umgänge som står till förfogande för sf-fans och vad för- och nackdelarna med de olika sorterna är. Svenska sf-fans diskuterar idag primärt via epostlistor medan andra grupperingar ofta använder sig av webbforum. Båda systemen har både fördelar och nackdelar, även om det är klart att det finns fler tekniska möjligheter med ett forum.

What is mainstream fiction, and what should we call it instead? (Nicklas Andersson, Lars Jakobsson, Magnus Olsson, Merja Polvinen, Jesper Svedberg): Här försökte man sig på att försöka komma underfund med vad mainstreamlitteratur egentligen är. Är det en genre i sig eller är det litteratur som inte tillhör någon av alla de andra genrerna? En komplikation är att verk som för en neutral observatör till synes befinner sig lika långt in i en genre kan betraktas som om de står på olika sidor av genregränsen. En anledning till detta kan vara att man använder sig av en genetisk genredefinition som innebär att en bok tillhör en genre om den refererar till tidigare verk inom den genren. En annan reflektion var att det finns personer som fungerar som "gränsvakter" (inflytelserika recensenter, exempelvis) och då har möjlighet att definiera om ett verk hör till en genre eller inte. Vengen genre verket uppfattas tillhöra påverkar också vilken status det får, eftersom de flesta genrer betraktas som mindre värda än mainstreamlitteratur av stora delar av kultureliten (ett problem som minskar med tiden, men som fortfarande existerar).



Tre lovtal (Martin Andreasson, Nanna Alroth, Martin Rundkvist): Här kom jag in när mer än halva tiden hade gått. Jag vet att Nanna skulle berätta om Jekyll & Hyde men hörde inget av det, utan kom lagom som Martin avslutade sin lovsång till finsk tango. Efter det berättade Martin om varför han tycker om Göteborg. Det är inte som man kan tro...

Joe Haldeman's GoH speech: Jag missade början av detta, men "talet" bestod i att Joe besvarade en massa frågor som han fått skriftligen. Jag såg inget av insamlandet av frågorna, så jag vet inte om han fått dem av kongressarrangörerna eller om det var frågor som han ofta fick av läsare.

Sweconomröstning och presentation av andra kongresser: Årets omröstning om vilken kongress som skulle bli nästa års Swecon var inte speciellt spännande eftersom det bara fanns ett alternativ. I vilket fall som helst så kommer nästa års stora kongress att gå av stapeln i Göteborg och har författarna Rickard Morgan och John Ajvide Lindqvist som hedersgäster. Jag kommer att vara på plats, speciellt som jag missade den förra Göteborgskongressen. Datum är satt till 15-17 juni. Efter själva omröstningen fanns det även tid för diverse andra kongresser att presentera sig: Åcon, Eurocon, Finncon

Hur sf introducerades i Sverige: Jerry Määttä presenterade sin doktorsavhandling Raketsommar som handlar om hur den första tiden science fiction introducerades under den genrebeteckningen (det hade funnits fantastisk litteratur tidigare, men då under annan (eller ingen) genrebeteckning). Den period som behandlas i avhandlingen är 1950-1968, och flera av de som satt i publiken hade själva varit med på den tiden det begav sig.

Kolonshowen: Bellis presenterade resultaten i Kolonpollen, kongressens novelltävling och Alvarpriset med assistans av Camilla Henemark och en Linnéa som jag inte kommer ihåg efternamnet på (vilket å andra sidan Bellis inte heller lyckades med när han skulle presentera henne). I Kolonpollen vann Åka både bästa fansin och bästa fanskribent. Johan Jönsson utsågs till bästa neofan. Conceive (förra Göteborgskongressen som jag missade) blev bästa kongress, Nicolas Krizan bästa illustratör och Ylva Spångberg (tillika kongressens ordförande) miss fandom. Alvarpriset gick till Britt-Louise Viklund.

Frågesport: Britt-Louise och jag hade slagit ihop oss till ett lag och lämnat in svar på kvalificeringsfrågorna, och det visade sig att vi gått vidare till semifinal. Där mötte vi Jukka Halme och en annan finne som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på. Till vår stora förvåning lyckades vi till och med slå dem och gå vidare till final. Den andra semifinalen gick mellan Tommy Persson och Ben Roimola i det ena laget och förra årets vinnare cd och Nicklas Andersson i det andra. cd och Nicklas gick vidare så det var dem vi fick möta i finalen, och till slut slog de oss med en poäng. Det måste bero på att cd memorerat allt för mycket av The Eye of Argon. Tack till Magnus Olsson för en väl ihopsatt frågesport!

Slipstream - bastard child of the fantastic gere and mainstream (Nicklas Andersson, Johan Anglemark, Jukka Halme, Glenn Petersen): Slipstream är en slipprig genre, och panelen hade problem att komma överens om vad det är som gör ett verk till slipstream.

Svensk fandoms historia i bilder: Lars-Olov Strandberg visade som vanligt bilder, men den här gången var det inte diabilder utan digitala bilder. Eller för att vara exakt var det scannade diabilder, men de visades i alla fall digitalt. Jag såg inte hela visningen, men bilderna jag såg var dels från en tidig Nasacon, dels från Galcon; båda kongresser som gick av stapeln innan jag började gå på kongresser.

Where did Conan disappear to? (Johan Anglemark, Linnéa Anglemark, Jukka Halme, Johan Jönsson): Conan och för den delen hela fantasysubgenren Sword & Sorcery är sällsynt i dagens bokutgivning. De gamla verken av exempelvis Robert E. Howard, Fritz Leiber och Michael Moorcock läses fortfarande (exempelvis entusiastiskt av Linnéa: "I love reading Conan. I enjoy the language and the mindless violence."), men det produceras inget nytt material. Eller åtminstone inget som får stor spridning. Enligt Johan A finns det tydligen en subkultur på nätet som faktiskt fortfarande producerar Sword & Sorcery, fast nu ofta med mer uppenbart erotiska inslag än tidigare. En fundering panelen hade var om genren migrerat till andra media och tog upp TV-serien Xena: Warrior Princess som exempel. Ett annat problem är att det verkar som om den ideala längden för en S&S-historia är 50-100 sidor och marknaden för texter i den längden är i princip död idag.

Bokauktion: Alla sf-kongresser med självaktning har en bokauktion, och så även denna gång. Som vanligt på sistone sålde jag fler böcker än jag köpte, även om jag inte blev av med alla böcker jag lämnat in till försäljning. Mina inköp här var Det vita rummet av Christopher Priest (översatt av kongressordföranden Ylva Spångberg), Glastornen av K. G. Johansson och Jennifer Staten av Max Barry.

Vad minns man efteråt och varför? (Nicklas Andersson, Hans Persson, Tommy Persson, Britt-Louise Viklund): När man läser en bok kan man tycka en sak om den men när man tänker tillbaka på den något år senare kommer man ihåg hela andra saker än de som man funderade mest på medan man läste boken. När man läser om böcker så kan man märka att partier man tyckte var väldigt långa när man läste boken första gången i själva verket inte är mer än ett par sidor och att man tänker på hela andra saker än man kom ihåg från första läsningen av boken.

Writer's workshops - do they work? (Johan Anglemark, Joe Haldeman, Geoff Ryman): Båda författarhedersgästerna arbetar ibland med att driva författarworkshops, så här passade Johan på att intervjua dem om hur det går till och vad man kan lära sig av det. Båda var överens om att det inte går att lära vem som helst att skriva; det man kan göra är att snabba på processen för någon att finslipa sin talang. En av de saker som gör skrivarworkshops så bra är att den som skrivit en text får den kritiserad av ett antal andra författare som är "på samma nivå" och också har skrivit texter som ska kritiseras, istället för att kritiken i första hand kommer från en lärare med auktoritetsposition. På det sättet blir det mycket lättare att ta till sig kritiken.

Sammanfattningsvis tycker jag att Imagicon var en väldigt lyckad kongress utan några allvarliga problem. Det var också kul att se att det förutom alla svenskar och de obligatoriska norrmännen även fanns en dansk och en hel skock finnar bland kongressdeltagarna. Det kan inte vara många svenska kongresser som haft så många deltagare från ett enskilt annat land som denna.

Tack till kongresskommittén som gjorde en bra kongress och till alla er andra som var där! Vi ses i Göteborg!

Andra bloggar om: sf-kongresser, fandom, imagicon, science fiction, sf, fandom, swecon
Technorati tags: sf-kongresser, fandom, imagicon, science fiction, sf, fandom, swecon

BookCrossing-napp

Jag tog med mig några BookCrossing-böcker till Imagicon i helgen, och nyss fick jag redan en rapport om att en av dem flyttat till Jyväskylä i Finland och blivit läst där. Kul att se att de rör på sig!

Andra bloggar om: böcker, bookcrossing
Technorati tags: böcker, bookcrossing

Roomba tillbaka

För ett litet tag sedan skickade vi vår Roomba på garantireparation eftersom den slutat snurra på borstarna på undersidan. Efter ett tag fick vi reda på att vi skulle få en ny istället för den gamla, och idag kom paketet. Eftersom jag bara lämnade in den gamla dammsugaren så blev det en extra bonus att få ett komplett paket för det innebär att vi nu har ett par extra filter, en extra laddare och framför allt en extra virtuell vägg. Med den virtuella väggen (som gissningsvis är en IR-sändare) kan man spärra av ett rum så att Roomban håller sig i ena halvan. Eftersom vår nedervåning är konstruerad så att det går att gå mellan rummen i en cirkel så behöver man två väggar för att kunna hålla Roomban inspärrad i ett enda rum, så det var ett utmärkt tillskott. Förut har vi löst problemet genom att spärra ett dörrhål med ett par stolar eller så.

Så fort den har laddat sig ska det bli dammsugning av!

Andra bloggar om: städning, roomba
Technorati tags: städning, roomba

Är du korkad, törstig och rik?

För den som har mer pengar än hjärna finns nu en lösning på vad man ska göra med pengarna. Naturligtvis ska man köpa Bling H2O, buteljerat vatten dekorerat med Swarovskikristall. Som hittat för $35 per flaska. Det är säkert hippt och så, men jag fortsätter nog att dricka kranvatten...

Andra bloggar om: vatten, bling h2o, swarovski, dumheter
Technorati tags: vatten, bling h2o, swarovski, dumheter