Inlägg
Glasbruket är den tidigaste av Arnaldur Indriðasons romaner om polisen Erlendur Sveinsson som finns översatt till svenska (men det finns två tidigare på isländska).Redan i den här första boken finns mycket av det man blivit van vid från senare delar i serien. Ett mord uppdagas i första kapitlet, och Erlendur börjar gräva i fallet. Han misstänker snart att fallet inte är så enkelt som det verkar, och börjar gräva sig bakåt i den mördades liv. Här hittar han en hel del intressant, men det tar ett tag innan han lyckas få ordning på vad det egentligen betyder eller varför det är väsentligt för mordfallet. Här finns också Erlendurs dotter Eva som har drogproblem, men som på något sätt lyckas ha koppling till utredningen.
Det visar sig att det finns flera stycken riktigt otäcka människor inblandade i det här fallet, även om man bortser från den som faktiskt begått brottet. Det som dock slår läsaren mest är att det blir väldigt tydligt att här mest finns förlorare. Utredningen och dess effekter drabbar personer som inte direkt är inblandade, men det förhindrar inte att deras liv inte blir vad de varit.
Det här är en riktigt bra deckare, men efter att ha läst tre av böckerna i serien kan jag tycka att de är tämligen lika varandra.
Arnaldur Indriðason: Glasbruket (Mýrin)
Prisma, 2003 (originalet 2000)
Översättning: Ylva Hellerud
263 sidor
ISBN: 91-518-4135-5
Andra bloggar om: deckare, böcker, läsning, arnaldur indriðason, glasbruket
Technorati tags: deckare, böcker, läsning, arnaldur indriðason, glasbruketintressant.se
2 kommentarer:
Ja och man kanske bör ta dem i ordning.
Vill minnas att jag tyckte att Glasbruket var lite seg att komma in i också men att det definitivt släppte efter ett tag.
Jag har läst de fyra första i serien men körde fast lite i den femte kanske främts pga av att som du säger de är rätt lika varandra. Men de är bra.
Skicka en kommentar