2009-120: Neil Gaiman: Preludes & Nocturnes

Jag började läsa Sandman för länge sedan när den gick i tidningen Inferno och gillade den, men jag kom inte så långt. Jag vet inte om det berodde på att jag tröttnade på att köpa tidningar eller om den slutade säljas. Efter det lånade jag några album, men kom av någon anledning aldrig riktigt igång med läsningen. Allt jag läst om (och av) Sandman tyder på att det är min grej, men min förra läsning fastnade någonstans halvvägs. Nu ska jag ge mig på den igen.

Preludes & Nocturnes är inte speciellt avancerat vad det gäller handlingen; det handlar mest om att etablera figurer och miljö, men det gör det med den äran. I början fångas Sandman (eller Dream, eller Morpheus, eller vad man nu vill kalla honom) av ett magiskt sällskap i England och hålls fången för att deras ledare hoppas få honom att jobba åt dem. Dream bidar sin tid och gör ingenting. Visserligen har han tråkigt, men odödlig som han är kan han vänta ut sin fångvaktare och ta hämnd senare. Mycket senare. Men hämnd är som bekant en rätt som med fördel serveras kall.

När han till slut kommer ut (för det gör han naturligtvis) måste han först få tag i tre saker som sällskapet stal från honom och som med åren försvunnit: hans påse med sand, en hjälm och en rubin. Det gör resten av albumet till en till synes enkel quest, men det betyder inte att den inte är bra. I ett avsnitt ("A Hope in Hell") stiger Dream ner i helvetet för att få tillbaka en av sina saker, vilket slutar med att han får strida med en demon om den. Här är det dock inte fråga om någon actionsekvens, utan en utmaning i berättande där Dream och demonen turas om att övermanna varandra i en fiktion i fiktionen, med ett mycket passande slut. Kapitlet "24 Hours" börjar med att presentera ett antal personer på ett café och gör dem till mycket vältecknade karaktärer, beskrivna av sin servitris som i hemlighet skriver noveller om dem på sin fritid. Det visar sig att de även har mörka hemligheter, men just den här dagen händer saker som gör att de kommer att leva ut sina fantasier. En gräslig historia, men fantastiskt välgjord.

Preludes & Nocturnes slutar med ett kapitel som introducerar Death, Dreams syster. Det här kapitlet är mycket mer lågmält och filosofiskt än de tidigare, men även det mycket bra.

Om berättandet håller sig relativt enkelt med en rak handling utan större komplikationer så är det bildmässigt mer avancerat. Visst förekommer det sidor med raka och regelbundna rutor, men oftare så är det uppbrutet, oregelbundet och överlappande. Några gånger ska ett helt uppslag läsas som en enda sida istället för en sida i taget. Visuellt är det mycket imponerande, och jag gillar speciellt de drömska omslagen av Dave McKean.

Neil Gaiman: Preludes & Nocturnes
Illustrerad av Sam Keith, Mike Dringenberg, Malcolm Jones III & Dave McKean
Vertigo, 1988-1989
ISBN: 978-1-56389-011-6

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier, sandman, neil gaiman, sam keith, mike dringenberg, malcolm jones iii, dave mckean, preludes and nocturnes
Technorati tags: böcker, läsning, serier, sandman, fantasy,neil gaiman, sam keith, mike dringenberg, malcolm jones iii, dave mckean, preludes and nocturnes
intressant.se