2013-48: Boel Bermann: Den nya människan

Den nya människan är en otrevlig bok. På ett bra sätt.

Den tar avstamp i 2013 men avancerar snabbt framåt några år och det allra mesta av handlingen utspelar sig några år in på 2020-talet. Premissen är att sedan 2014 föds inga barn längre. Efter några år börjar kvinnor bli gravida igen men något är inte som förr. Barnen ser visserligen ut som tidigare men de beter sig inte som barn brukar. Eller brukade, då. De nya barnen uppför sig nästan som robotar som analyserar sin omgivning, men de leker inte och bråkar inte med varandra.

Huvudpersonen Rakel råkar hamna i en situation som gör att hon dödar ett av de nya barnen. Händelsen gör också att hon tidigt får upp ögonen för att den nya människan faktiskt kan tänkas vara ett hot mot den normala människan. Hon vet dock inte vad hon ska göra åt det, och det faktum att hon dödat en av dem gör att hennes handlingsmöjligheter blir en aning begränsade en tid. När hon så småningom återfår sin frihet har hon svårt att få ordning på sitt liv igen och flyr undan till en annan del av världen, men hennes insikter om den nya människan försvinner så klart inte bara för det. Ganska snart ställs frågan dessutom på sin spets och Rakel tvingas ta beslut som hon inte alls har lust med.

Den här boken berättas till största delen av Rakel själv, och dessutom i presens vilket tillsammans med en bra prosa gör att man får en utmärkt närvarokänsla. Förutom den här huvudberättelsen är texten uppblandad av ett antal tidningsurklipp och intervjuprotokoll med mer eller mindre uppenbar relevans för texten. Det är svårt att inte associera till Sam J. Lundwalls King Kong Blues (som jag tyvärr inte verkar ha skrivit någon recension av, men som i alla fall har precis samma upplägg av texten). Rent generellt brukar jag gilla brevromaner och liknande där texten blandas upp av eller rent av helt utgörs av brev och andra former av dokument.

Jag blev tipsad om den här boken vid SF-Bokhandelns bokbord på Fantastika i år och köpte den där utan att ha hört talas om den tidigare, och det visade sig vara ett kap. Precis när jag gjorde det påpekade de också att det var författaren som gick förbi precis bakom oss. Hon hann försvinna innan jag hade betalat, men efter en programpunkt strax efteråt råkade jag hamna strax intill henne och bad att få boken signerad. Jag har nog aldrig sett en författare bli så förvånad eller lycklig över att få signera en bok.

Boel Bermann: Den nya människan
Kalla kulor förlag, 2013
205 sidor
ISBN: 978-91-87049-37-8

2013-12: Barbara Voors: Fantomsmärtor

Jag tror inte att jag har läst något av Barbara Voors tidigare men efter den här kan jag mycket väl tänka mig att prova fler av hennes titlar. Här handlar det om Alba som oplanerat blivit gravid med den 14 år yngre Seth som hon dessutom har ett tämligen skakigt förhållande till. För att göra det än mer komplicerat har hon också fått reda på att det är nästan säkert att barnet hon bär på kommer att lida av Downs syndrom. Frågan är då om hon ska göra abort eller behålla barnet, och hon måste bestämma sig för det inom 10 dagar.

Detta berättas i monologform av Alba, då och då uppblandat av inpass från Albas pappa, en tidigare älskare och en väninna för att få andra perspektiv på hennes berättelse. Som om inte det här var komplicerat nog så är Alba dessutom tyngd av att hennes egen mor tog livet av sig när Alba var i tonåren efter att länge ha levt med kronisk depression. Är detta något som även Alba riskerar att drabbas av? Är det rätt att beröva ett barn möjligheten till att alls få ett liv på det här sättet? Är det rätt att beröva ett barn sin mor?

Boken ställer många frågor men presenterar inga klara svar. De får läsaren själv komma fram till, och jag tycker att boken gör ett bra jobb av att inte skriva läsaren någondera åsikten på näsan.

Barbara Voors: Fantomsmärtor
Albert Bonniers, 2010
243 sidor
ISBN: 978-91-0-012273-7

2013-16: Martina Haag: Heja, heja!

När den här boken börjar så springer Martina Haag inte alls, men får för sig att börja och arbetar sig långsamt upp från att mestadels gå till att lyckas springa hela sina rundor på några kilometer, vilket så klart är ett stort framsteg. Men hon stannar inte där utan springer längre och längre, och efter ett tag är det dags att springa maraton.

På någon skala är det här så klart en löparbok, men det handlar inte om teknikträning och optimering av hur man lägger sina löppass för att få ut mesta möjliga effekt. Det handlar mer om att komma igång, peppa sig själv och att verkligen komma iväg och träna alls. Även den som är van att tillbringa varenda kväll i soffan kan ändra sig och klara av ett maraton.

Boken känns i första hand som ett ovanligt långt kåseri snarare än en typisk bok, men med tanke på vad det är den försöker åstakomma så är det inget fel i det.

För egen del så springer jag regelbundet sedan några år men jag har hittills inte kommit fram till maraton än. Det längsta jag sprungit hittills är en halvmara för ett par år sedan. Vi får väl se hur det blir med längre distanser än så.

Martina Haag: Heja, heja!
Piratförlaget, 2012
epub
ISBN: 978-91-642-4190-0

2013-46: Christian Engström & Rickard Falkvinge: The Case for Copyright Reform

Den här boken sammanfattar Piratpartiets visioner om upphovsrätt och relaterade ämnen och grundtanken är väl att den ska användas som ett ovanligt innehållsrikt flygblad för att informera om partiets politik. Jag tänker inte gå in på detaljer här, men tänkte i alla fall citera sammanfattningen:

• Författarens rätt att identifieras som författare av verk är oförändrad.
• Fri icke-kommersiell fildelning.
• Kommersiell upphovsrätt begränsas till 20 år.
• Upphovsrätt måste registreras efter 5 år.
• Sampling, parodi, mashup och liknande derivatformer är tillåtna.
• Citaträtten utsträcks till alla media.
• Förbud mot DRM.

Rent innehållsmässigt har jag inga problem med den här boken. Den är tämligen väl argumenterad och försedd med referenser för den som vill fördjupa sig. Det jag har synpunkter är dels produktionen (en extra vända korrekturläsning hade inte skadat vare sig vad gäller språket och rena formfel), dels att det märks lite onödigt tydligt att boken har två författare. Eftersom man valt att presentera en sammanhållen text utan indikation av vem som skrivit vad som borde texten också haft en rimligt uniform språkdräkt. Som det är nu märker man ofta vem som talar på att Rick och Christian har ganska olika tonlägen. Det hade nog varit bra för bokens möjligheter att övertyga om man dels valt en gemensam nivå att hålla sig på, dels valt en nivå som är närmre Christians. Ricks delar är mer raljerande än Christians, och jag tror att det gör sig bättre i talad form än i bokform som här.

Boken innehåller också en historik om upphovsrätten och en översikt över en del forskning som gjorts om hur fildelning påverkar i första hand musikindustrin. För att sammanfatta väldigt kort så påverkar det inte påverka de totala intäkterna för musikindustrin över lag. Det är däremot negativt för skivbolagen, men det kompenseras mer än väl av att det istället ökar intäkterna för musikerna som är de som faktiskt producerar musiken.

Christian Engström & Rickard Falkvinge: The Case for Copyright Reform
Piratpartiet, 2012
93 sidor
epub, fritt nedladdningsbar
ISBN: 978-91-7465-357-1

2013-45: Milan Kundera: Okunnigheten

Milan Kundera är en författare som jag tänkt länge att jag borde läsa något av men det har inte blivit av. När jag härom sistens såg honom nämnd i nobelprissammanhang kom jag mig till slut för att titta vad biblioteket hade att tillgå av honom. Den enda titel av honom jag kände till sedan tidigare var Varats olidliga lätthet och den fanns inte att tillgå, så jag tog en annan mer eller mindre på måfå.

Okunnigheten handlar om Ilena som flydde från det Prag där hon ursprungligen vuxit upp under invasionen 1968 till Paris där hon slog sig ner, fick barn och mer eller mindre började känna sig hemma. Hennes man dör och hon skaffar sig en ny älskare, och hans företag har ett kontor i Prag, så till slut blir det av att hon ger sig iväg för att besöka hemstaden igen.

Det visar sig att den har förändrats. Eller kanske är det hon, eller tjeckiskan? Hon känner sig inte hemma, och boken handlar i första hand om det här problemet: den som emigrerar blir inte bara en främling i sitt nya land, hen kan aldrig riktigt komma tillbaka hem heller för det som en gång var hem har förändrats under utflyttningstiden och stämmer inte överens med minnena efter en flytt tillbaka igen.

På det hela taget tycker jag att boken var bra med ett väl genomfört återkommande tema av jämförelser med Odyssevs mot den utflyttade Irena som också har svårheter att ta sig hem igen. Vad som störde mig lite bitvis var att boken ibland refererar en del dialog och kommenterar hur den var istället för att faktiskt presentera dialogen. Att en intern monolog presenteras på ett sammanfattande vis tycker jag fungerar men när det handlar om ett samtal känns det mer som att författaren inte vågar lita på att läsaren kommer att dra rätt slutsatser och istället skriver uttryckligen hur personerna känner sig och uppfattar saker istället för att bara ge läsaren dialogen. Det känns inte som att Kundera egentligen behöver gå den här genvägen, utan det blir bara konstigt.

Milan Kundera: Okunnigheten (L'ignorance)
Översättning: Mats Löfgren
Albert Bonniers, 2002 (originalet 2000)
179 sidor
ISBN: 91-0-057882-7

2013-11: Hjalmar Söderberg: Doktor Glas

Det är inte speciellt länge sedan jag läste Doktor Glas men sedan bestämde sig min bokcirken för att inte bara läsa Doktor Glas, utan att var och en skulle läsa den och ytterligare någon av alla de böcker som visade sig existera där någon berättat samma historia ur ett annat perspektiv. Det blev riktigt intressant!

Jag tänker inte säga något om själva boken nu eftersom jag recenserade den (länken ovan) för bara några år sedan. Det intressanta på mötet blev att jämföra hur olika andra författare närmat sig berättelsen. Det enda vi har i Doktor Glas är ju faktiskt hans egen berättelse och vinkling av händelserna så det är inte så förvånande att en del av de andra berättelserna skilde sig väsentligt från originalet om inte i faktiska händelser så definitivt i hur saker framställs och hur läsarens sympatier hamnar.

Det var en mycket intressant övning att låta bokcirkeln handla om två böcker på det här sättet (speciellt som vi alla inte hade läsa samma bok förutom Doktor Glas) men det lär nog inte upprepas så ofta. Dels kräver det så klart mer tid eftersom man ska läsa två böcker istället för en, men det lär också råda en viss brist på böcker som på det här sättet har gett upphov till ett antal uppföljare eller parallellskildringar av andra författare. På rak arm kommer jag på H. G. Wells Tidmaskinen som jag vet att det finns ett par alternativa uppföljare till av andra författare.

Hjalmar Söderberg: Doktor Glas
Albert Bonniers, 2004 (originalet 1905)
184 sidor
ISBN: 91-0-058152-6

2013-10: Derek Walcott: Vinterlampor

Som den uppmärksamme läsaren möjligen redan har noterat utifrån numreringen på inläggen på sistone så håller jag på att blogga ikapp diverse böcker som jag läst ut för länge sedan men som det sedan inte blivit av att skriva om. Det har gått förvånansvärt bra trots att det i en del fall varit ett halvår sedan jag läst ut böckerna och jag endast undantagsvis haft några anteckningar att ta hjälp av.

Nu blir det dock värre. Jag brukar ha svårt att skriva om diktsamlingar redan under de bästa förhållanden, och här är det dessutom ett bra tag sedan jag läste ut den. Dessutom vet jag att jag redan när jag läste tyckte att den var undanglidande och inte lämnade några direkta spår efter sig så nu har jag väldigt ont om intryck.

Det handlar i åtminstone de allra flesta fall om dikter som inte har några uppenbara rim eller någon meter som i alla fall jag klarar av att identifiera (vilket inte säger allt för mycket, men i alla fall). Dessutom handlar dikterna i rätt många fall om mer eller mindre nautiska teman och det är något som jag har väldigt lite erfarenhet av och just inget intresse av heller.

Sammantaget ger det att det här var en diktsamling jag inte uppskattade speciellt mycket, men det kan mycket väl bero på att den gör ett väldigt bra jobb med att träffa alla mina ointressepunkter.

Derek Walcott: Vinterlampor
Översättning: många olika
Wahlström & Widstrand, 1992
152 sidor
ISBN: 91-46-16065-5

2013-8: Iain Banks: Getingfabriken

Getingfabriken är en bok som jag faktiskt läst tidigare (jag läser rätt sällan om böcker, annars) men det här är en höjdare och när jag råkade få ett obeställt recensionsexemplar av den kunde jag inte låta bli att läsa den en gång till. Boken innehåller en överraskning som jag inte tänker avslöja här men eftersom jag nu läste om boken och var medveten om den från början så kan jag säga att boken fungerar utmärkt även utan den.

Huvudperson i boken är den tonårige Frank Cauldhame som bor tillsammans med sin far i ett hus på en liten ö precis utanför den skotska kusten. Modern har lämnat familjen sedan länge. Frank har även en bror, men han befinner sig på något slags anstalt istället för att vara hemma. En sak som vilar över boken som ett orosmoln är dock att brodern lämnat anstalten och verkar vara på väg hemåt. Han ringer då och då och pratar med Frank (som inte säger något till fadern), men det är inte lätt att veta var han verkligen är.

Hotet från brodern är inte på något sätt det enda våldsamma i Franks liv. Boken är berättad av honom själv i första person och han berättar utan omsvep hur han haft ihjäl inte bara en utan faktiskt hela tre personer utan att bli fast för det. Han har också en anordning som han kallar för getingfabriken där han då och då stänger i en geting och ser vilken väg den tar genom fabrikens labyrint för att slutligen "välja" en utgång ur den. Vilken utgång den väljer avgör på vilket sätt fabriken kommer att döda den, och vilken utgång den valde och vilken väg den tog för att komma dit tolkar Frank som ett slags horoskop.

Banks är bra på att få Frank att presentera alla sina vanvettigheter på ett helt naturligt sätt. Eftersom Frank inte tycker att det är något konstigt med vad han sysslar med så är det lätt att förledas att inte reagera själv heller. Det här är dock inte en bok för den kräsmagade: barnamord och mördare som är barn, djurplågeri och inte minst scenen på sjukhuset.

Tyvärr finns det inte med i den här svenska utgåvan, men att det här inte är en bok för alla framgår väldigt tydligt om man läser den engelska utgåvan istället, för den har med diverse utdrag från recensioner den fått. Både positiva och negativa recensioner. Väldigt negativa recensioner, rent av. Fast rätt underhållande.

Idag har Getingfabriken (och Iain Banks i allmänhet) skaffat sig ett riktigt bra rykte och det är mycket välförtjänt. Det här är en lysande bok i all sin hemskhet!

Iain Banks: Getingfabriken (The Wasp Factory)
Modernista, 2012 (originalet 1984)
235 sidor
ISBN: 978-91-86629-46-5

2013-18: Andreas Roman: Doktor Joseph

Doktor Joseph annonserar sig som första delen i serien "Stockholm vodou" men känns som en tämligen väl avslutad historia i sig. Som man kan ana har den inte heller något med några av Romans tidigare verk att göra, mer än att den har skräckinslag och utspelar sig i vår nutid.
Precis som i Romans tidigare verk tycker jag också att närvarokänslan är bra framför allt i de något mer lågmälda partierna. Som sin genrekamrat Stephen King finns det en tendens att gå överstyr när han verkligen tar i, men i det får man väl då säga att han är i gott sällskap.

Huvudpersonen Joseph är något så mondänt som tjänsteman på Försäkringskassan, men han gillar inte jobbet längre eftersom han får allt mindre tid att göra ett bra jobb och allt mer begränsningar pålagda sig om när han får betala ut pengar. Det hela slutar med att han får sparken eftersom han inte vill rätta in sig i ledet riktigt.

Det kanske inte är den mest genomtänka reaktionen någonsin, men han svarar med att förbanna sin före detta arbetsplats. Det kan man tycka att vem som helst som fått sparken kan tänkas göra, men Joseph har ett förflutet som vodoupräst på Haiti och gör ett lite mer grundligt jobb än de flesta klarar. Det leder till att han väcker krafter som dittills lämnat honom ifred och som han lovat sin fru att hålla sig borta från.

Andreas Roman: Doktor Joseph
Massolit Förlag, 2012
387 sidor
ISBN: 978-91-87135-30-9

2013-41: Olle Engstrand: Hur låter svenskan, ejengklien?

Man skulle lätt kunna tro att titeln på den här boken är felstavad, men det är hemsnickrad fonetisk stil för att illustrera hur de flesta faktiskt uttalar det. Här diskuteras både hur svenska låter i allmänhet men även en hel del om hur pass mycket det skiljer mellan olika dialekter av svenskan, och för den delen ett intressant kapitel om hur olika nationaliteter bryter på svenska och varför, utifrån skillnader i hur deras olika språk är konstruerade.

Här finns beskrivningar av fornsvenska och uttalsförändringarna som skedde i det stora vokalskiftet å ena sidan, och i andra sidan den moderna trenden mot mer av ett skriftuttal. Något för alla oavsett om man vill ha gammalt eller nytt.

Bitvis är den här boken lite yvig med en del ovidkommande anekdoter och liknande men över lag tycker jag att den var riktigt intressant. Det som irriterade mig var att den här och där har faktasidor som är frikopplade från texten. Här har textens redaktör gjort det vanliga misstaget vid sådana och inte sett till att finns ett naturligt avbrott i texten när faktarutan kommer. Man kan vända sida mitt i ett avstavat ord för att upptäcka att sidan efter i själva verket är en faktaruta. Antingen får man läsa vidare i texten först och backa till faktarutan senare eller läsa den först och sedan försöka komma ihåg vad texten  var mitt uppe i när man återvänder till den. Det här problemet går att undvika med lite mer genomtänkt layout.

När jag läste engelska för ett gäng år sedan så var fonetiken den delkurs som jag tyckte minst om, fast så här i efterhand finns det en hel denl intressant där också. Och när Cissi ändå hade lånat hem boken tyckte jag att det var lika bra att passa på att läsa den jag också.

Olle Engstrand: Hur låter svenskan, ejengklien?
Norstedts, 2012
271 sidor
ISBN: 978-91-1-304092-9

2013-42: Ann & Jeff Vandermeer, eds: Steampunk

Jag har fått intrycket att det här mer eller mindre är en definierande antologi för steampunkgenren, även om genren så klart är äldre än så här. Vi får både några äldre texter (den äldsta från 1971) och diverse nyare, och även om det mest handlar om noveller så finns det i alla fall ett par texter som är utdrag ur romaner.

Nu är jag inte någon stor läsare av steampunk sedan tidigare. Jag kommer på ungefär ett tiotal titlar som jag läst och skulle placera in i det facket. Tyvärr får jag nog säga att nästan allt annat jag läst varit bätre än den här antologin. Därmed inte sagt allt är dåligt för så är det nästan aldrig när det handlar om antologier men över lag tycker jag att det kändes lite avslaget.

De som framför allt höjde sig över mängden tycker jag var "Seventy-Two Letters" av Ted Chiang (som jag hört mycket positivt om men tidigare bara näst en rätt trist novell av) och "Victoria" av Paul Di Filippo (som jag inte vet om jag läst något alls av förut). Jag får nog se till att prova de här herrarnas verk lite mer ingående vid tillfälle.

Ann & Jeff Vandermeer, eds: Steampunk
Tachyon Publications, 2008
373 sidor
ISBN 978-1-892391-75-9

2013-43: Alan Moore: Century: 2009

Century: 2009 är den tredje och avslutande delen av Century som väl så småningom kommer att publiceras som en sammanhållen volym, vilken då i sin tur blir den fjärde volymen om The League of Extraordinary Gentlemen.

Som man kan ana av titeln utspelar sig den här delen 2009 men huvudpersonerna är (bitvis, i alla fall) de samma som i de tidigare Century-volymerna trots att det gått längre tid än människor normalt sett lever. Det var det där med normalt. Man kanske inte ska säga att huvudpersonerna är superhjältar så som vi normalt sett tänker på dem men de är centrala personer från diverse romaner som i det här universat alla utspelar sig i samma värld.

Jag tänker inte ge mig på att göra något slags sammanfattning av handlingen, speciellt inte som det här är den tredje och avslutande delen. Däremot kan jag notera att det som kvarstår av The League vid det här laget har en del likheter med Moores tidigare verk Watchmen i att den handlar om ett gäng med hjältar som inte längre är på topp utan faktiskt rätt slitna. Det återstår att se om även de här hjältarna kommer igen som Watchmen gjorde eller hur det blir med eventuella kommande volymer av serien. Vad jag förstår är det i alla fall klart att det kommer att komma fler delar. Det är å andra sidan inget som säger att de kommer i kronologisk ordning.

Jag var inte våldsamt imponerad av den förra volymen som hade det otacksamma jobbet att vara mellandelen av tre med varken riktig början eller slut, och som väntat så var den här också klart bättre. Det är inte lika bra som ovan nämnda Watchmen eller för den delen V for Vendetta, men det gäller å andra sidan ungefär allt annat publicerat inom seriegenren. Man får det helt enkelt jobbigt att överträffa sig själv om man utger sådant.

Alan Moore: Century: 2009 (The League of Extraordinary Gentlemen)
Illustrerad av Kevin O'Neill
Top Shelf Productions & Knockabout Comix, 2012
opaginerad
ISBN: 978-1-60309-007-0

2013-44: Cory Doctorow: Homeland

Homeland är en uppföljare till Doctorows Little Brother men det är inget som hindrar att man läser Homeland som om den vore fristående. Det görs några referenser till den tidigare boken när personerna i den här refererar till vad som hänt förut men det är egentligen inte speciellt viktigt att man känner till detaljerna; den här boken kan stå för sig själv.

Huvudpersonen Marcus Yallow är en ung hacker och aktivist. I den förra boken är han drivande i en ungdomsrörelse som protesterar mot Department of Homeland Security och deras metoder att inskränka allas frihet för att (som de säger) "bekämpa terrorism". I den här delen tycker han sig ha fått nog av det och försöker leva ett normalt liv, men det är som bekant inte alltid det blir som man har tänkt.

Doctorow är väldigt bra på att plocka in företeelser och händelser från vår nutid, fila av serienumren och bygga sina romaner på dem. Ibland får man lite känslan av att man inte skulle tycka att det som händer i boken skulle vara så trovärdigt om man inte visste att det redan har hänt. I den här boken är det centrala konceptet som används på det sättet Wikileaks. Även om det fungerar på ett annat sätt här så är det ingen tvekan om att det är därifrån inspirationen kommer (och dessutom avslutas boken med ett efterord av en av grundarna av Wikileaks).

Precis som i den förra boken eller för den delen ungefär vilken som helst av Doctorows böcker så trycker han mycket på det faktum att vilken människa som helst kan göra mycket mot en till synes övermäktig motståndare. Framför allt om de är smarta och har koll på den moderna tekniken. Marcus och hans vänner använder ett hackerspace som en central punkt och kryptering och TOR-nätverk är helt naturliga delar av deras sätt att kommunicera.

Man behöver aldrig tveka över att Doctorow gillar politik, eller kanske framför allt aktivism på gräsrotsnivå. Han är fantastiskt bra på att berätta medryckande om hur folk får andra att göra saker på smarta sätt så att hela rörelser uppstår. Det är lätt att bli arg när man läser hans böcker, men på ett bra sätt. Man känner på sig att det finns en massa fel på världen, men också att det går att ändra på alla de här felen bara vi hjälps åt och sätter igång istället för att bara sitta och prata om det.

Om du tycker att det här låter läsvärt (och det hoppas jag att du gör) så behöver du inte ens betala några pengar för att ta reda på om jag har rätt, för hela Homeland (och för den delen alla Doctorows övriga böcker) finns att ladda ner gratis från hans egen hemsida i en uppsjö av format. Jag läste epub-versionen.

Jag kan också passa på att nämna för den som gillar Cory Doctorow att han kommer att komma till Sverige framöver. Den som är intresserad av att träffa honom bör boka in Swecon 2014: Steampunkfestivalen i Gävle där han är en av hedersgästerna.

Cory Doctorow: Homeland
Tor, 2013
349 sidor
epub
ISBN: 978-0-7653-3369-8

Eboksläsaren Sony PRS-T2 ett år senare

För ungefär ett år sedan skaffade jag mig en eboksläsare. Det är långt ifrån första gången jag läser böcker från skärm, men det är första gången jag har en elektronisk pryl som jag har bara för att läsa text. Tidigare har jag läst romaner på vanlig datorskärm, en Palm III och några olika varianter av telefoner. Att läsa på vanlig datorskärm är inte bekvämt nog och de andra haft för dålig upplösning.

Med en läsplatta (i mitt fall en Sony PRS-T2) så har allt det förändrats. Läsplattan är fysiskt nästan exakt samma format som en normal pocketbok, fast tunnare än de allra flesta pocketar. Även viktmässigt klarar den sig bra i jämförelse, så man slipper bli trött i handen av att sitta och hålla den. Det kan jag inte säga att jag brukar bli av pocketböcker (stora inbundna böcker är en annan historia), men det är väldigt skönt att slippa skevheten som blir av att läsa i början eller slutet av en tjock bok. Oavsett var i en ebok man är så är den fysiska formen densamma.

Det smidiga fysiska formatet tillsammans med touchskärmen gör att man lätt kan hålla eboken i en hand och klara av att bläddra genom att svepa med ett finger över skärmen åt det håll man vill bläddra. Det gör att man får det andra handen ledig att hålla temuggen eller hämta choklad eller något annat viktigt.

Jag har en läsplatta med e-ink-skärm. Det innebär att den är svartvit och drar väldigt lite ström. Anledningen till det är att det bara går åt energi för att ändra vad som är på skärmen, inte att visa det. Med en vanlig tablet kan man numer också få en bra skärm, men batteritiden ser då helt annorlunda ut (någon dag istället för en månad). En tablet har bakgrundsbelysning vilket min läsare saknar, men det tycker jag inte är något problem. Som kompensation fungerar min läsplatta utan problem i starkt solljus vilket tablets och telefoner har problem med.

En läsplatta är visserligen en mycket mer specialiserad enhet eftersom man bara kan läsa på den, men jag tycker också att den är bättre på det. Med en tablet skulle jag kunna använda samma enhet för att läsa mejl och surfa också, och det kan jag inte nu. Det kan man å andra sidan se som en fördel också. När jag sätter mig för att läsa en bok så störs jag inte av mejlikoner, spel och annat. Jag tycker också att det är mer vilsamt för ögonen att läsa länge på en läsplatta än på en tablet.

En annan sak som är väldigt praktisk med att läsa eböcker är ordlistan. När som helst kan jag trycka på ett ord i texten jag läser och få det uppslaget i Oxford English Dictionary. Det har gjort att jag mycket oftare än förut tar reda på vad de där orden som jag bara tror att jag förstår verkligen betyder. Ibland har jag rätt, ibland inte. Förhoppningsvis kommer jag i alla fall ihåg några av orden jag slår upp till nästa gång. Tyvärr verkar det inte gå att lägga till fler ordlistor i den modellen av läsplatta som jag har.

Tekniskt sett har läsplattan faktiskt koppling till internet. Det finns möjlighet att exempelvis markera ett intressant citat i boken jag läser och dela det på Facebook. Jag har dock inte provat hur det fungerar i praktiken, för när man ska göra många saker i gränssnittet på en gång istället för att bara byta sida någon gång ibland så upplevs det som lite långsamt (vilket är en egenskap hos e-ink-skärmar överlag).

Den läsplatta jag har kan hantera ett antal olika filformat men det enda som jag verkligen använt är epub. Det går att köpa böcker i det formatet och ladda ner dem direkt i läsaren (läsaren dyker upp precis som en USB-sticka när man stoppar in den i datorn), men det har jag faktiskt inte gjort än. Till att börja med går det att ladda ner en del böcker gratis från nätet. Här hittar man exempelvis allt Cory Doctorow skrivit liksom så klart alla gamla böcker där upphovsrätten löpt ut. Finns en bok publicerad via Project Gutenberg eller Projekt Runeberg så går det att läsa den i en läsplatta (möjligen behöver man konvertera den till rätt filformat först).

Vad som är väldigt praktiskt är att det också går att låna epub-böcker på biblioteket. Som extra bonus kan man göra det direkt på hemsidan så man behöver inte krångla med att åka till biblioteket eller hålla sig till öppettiderna. Ett par klick bara, så är boken läsklar. Mycket smidigt!

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med inköpet av läsplatta. Jag har inte provat fler modeller nu än de två jag provade för ett år sedan, men jag känner mig nöjd med den jag har. Jag är glad att jag valde modellen med touchskärm för jag använder nästan alltid den metoden för att bläddra. Om jag har möjlighet att välja så föredrar jag numer att läsa på läsplattan framför att läsa en pappersbok, faktiskt.

2013-19: Chris Anderson: Makers

Den här boken ska inte förväxlas med Makers av Cory Doctorow som jag skrev om för några år sedan, men samtidigt är det väldigt besläktade böcker. Doctorows bok är en roman och det här är en fackbok, men de handlar egentligen om precis samma saker och fenomen. Där Anderson beskriver hur något verkligen ser ut så använder Doctorow sciencefictiongenren för att fundera på hur det skulle kunna se om några år.
Vad Chris Anderson gör i Makers är att beskriva bakgrunden till och framväxten av makerrörelsen och hur den ser ut i dag. En maker är som namnet antyder någon som gör något för hand och så klart inget nytt. Rörelsen har åtminstone till en del vuxit fram ur kulturen kring Make: Magazine och handlar mycket om att göra saker men också om att göra om saker. Makers tycker mycket om att använda gamla bortkastade saker för att bygga något nytt eller bygga om en pryl så att den får nya funktioner som den ursprungliga konstruktören inte alls tänkt sig.

Det är också en rörelse så ligger i teknikens framkant och gärna använder små billiga inbyggbara datorer som Arduino som bas för sina projekt och tillverkningsprocesser som laserskärare, CNC-fräsar och 3D-skrivare.

Anderson försöker också titta på ett större perspektiv. Förr i tiden tillverkades allting manuellt, och alla exemplar var (om än subtilt) olika. Senare tillkom industriproduktion och man kunde billigt tillverka stora serier av saker, så länge de följde samma mall. "Du kan få den i vilken färg du vill så länge det är svart" som Henry Ford ska ha sagt om den revolutionerande T-Forden, byggd på löpande band.

Idag kan man använda 3D-skrivare för att ta fram prototyper av saker man håller på att tillverka och på så sätt minska tiden från en idé till en färdig produkt. Lite längre fram i tiden kan man tänka sig att i alla fall saker som ska tillverkas i små till medelstora serier i större grad kan tillverkas via 3D-skrivare. Det innebär dels att produktionen kan flyttas från Kina eller något annat låglöneland där den ofta sker idag och tillbaka till oss där konsumtionen sker, och kanske ännu viktigare så kommer det också att ge som bonus att det inte behöver kosta något extra att låta varje producerat exemplar vara personaliserat så att det perfekt passar den det är tillverkat för. Det är inte svårare för en 3D-skrivare att skriva ut 1000 olika exemplar av något än det är att skriva ut 1000 identiska exemplar.

Det här har så klart stora implikationer för hur tillverkning ser ut och vilka volymer som krävs för att kunna bli lönsam, men kanske framför allt så klart för de länder som stått för mass produktionen av en massa saker.

På det personliga planet så kretsar makers ofta kring ett makerspace eller hackerspace; en gemensam lokal som tillhandahåller utrymme, material och utrustning genom kollektiv finansiering och på så sätt befriar var och en från att behöva köpa sin egen utrustning. Även om en 3D-skrivare som för bara några år sedan kostade hundratusentalskronor idag går att köpa för under 10000 (och motsvarande gäller mycket annan utrustning) så blir det trots allt en hel del pengar för den som till en början bara vill prova på lite. Via ett makerspace finns det också möjlighet att lära sig nya tekniker från någon som redan kan istället för att behöva göra alla misstag själv.

Jag tycker att Makers var väldigt intressant både för den historiska bakgrunden och för bilden av hur makerrörelsen ser ut idag. Jag har läst en hel del om den redan tidigare på nätet, men inget som varit så detaljerat och sammanhållet.

Chris Anderson: Makers: Den nya industriella revolutionen (Makers: The New Industrial Revolution)
Översättning: Jens Ahlberg
Modernista, 2013 (originalet 2012)
313 sidor
ISBN: 978-91-86629-20-5

2013-39: George R. R. Martin: A Feast for Crows

A Feast for Crows är den fjärde delen i A Song of Ice and Fire-serien och därmed har jag bara en del kvar att läsa innan jag har hunnit ikapp utgivningen så långt som den kommit idag. Planen just för stunden är att det ska bli ytterligare två delar innan del är slut, och det låter som att vi kan hoppas på att nästa del kommer någon gång under nästa år även om det ännu inte avslöjats något publiceringsdatum. Sedan lär det ta ett tag till innan den sista delen kommer, men rimligen har GRRM fått lite mer eld i baken att få böckerna klara nu eftersom det även produceras en teveserie utifrån böckerna och om han inte blir klar ganska snart så kommer teveserien att få slut på böcker att filma innan den är klar, och det vore inte någon bra situation.

I den förra delen, A Storm of Swords så handlar det en hel del om krig på olika ställen i Westeros. I A Feast for Crows har det till stor del lugnat ner sig och det handlar här om att sopa upp resterna och försöka få ordning på situationen.

Den här boken var ursprungligen mycket större än de "bara" knappt 800 sidor den har idag. När den inte gick att publicera på det sättet och Martin inte tyckte att det fanns någon bra mittpunkt att dela upp den vid gjorde han istället till slut ett helt annat grepp. Den här boken handlar bara om en del av de personer som förekommer i de tidigare böckerna medan nästa del, A Dance with Dragons kommer att utspela sig kronologiskt sett parallellt med denna fast handla om andra personer, för att sedan mot slutet fortsätta förbi slutet på den här boken och ta oss ytterligare lite längre fram i tiden. Det mesta här rör sig kring King's Landing, Iron Islands och Dorne. Detta gör att vi får klara oss en hel bok utan att se något av Tyrion Lannister, Jon Snow eller Daenerys Targaryen.

Det här är ett annorlunda grepp och kanske inte helt lyckat eftersom det tar väldigt lång tid från att vi träffar vissa personer i bok 3 tills att de dyker upp igen i del 5. Några av de intressantaste personerna, dessutom. Visst, den som väntar på något gott och så vidare, men i alla fall.

Även rent innehållsmässigt får man nog betrakta det här som lite av en mellanbok. Det dyker upp några saker som jag antar kommer att visa sig vara väsentliga framöver, men så långt som vi hinner följa det hela i den här boken blir det inte så dramatiskt.

Det här gör å andra sidan att peppen att läsa den femte boken är på topp, för nu vill jag veta hur det gått för de personer som saknas i den här boken. Dessutom börjar det bli lite irriterande att inte kunna läsa om serien på Wikipedia eftersom jag ligger en bok efter.

George R. R. Martin: A Feast for Crows
Bantam Spectra, 2005
768 sidor
epub
ISBN: 978-0-553-90032-3

2013-40: John Kovalic: Understanding Gamers

Till stor del kan man nöja sig med att säga att det jag sade om den förra delen i Dork Tower-serien (Livin' la vida dorka) är sant för den här delen också. Inte för att jag tycker att det är något problem.

Vad som kan noteras om den här volymen är ett segment (som även gett boken dess namn) som driver med Scott McClouds Understanding Comics och istället försöker sig på att presentera gamers. Möjligen inte helt seriöst, men fortfarande klart underhållande. Tyngdpunkten ligger på gamers i form av rollspelare, men även andra varianter får en släng av sleven, precis som det brukar vara.

John Kovalic: Understanding Gamers (Dork Tower 5)
Dork Storm Press, 2003
142 sidor
ISBN: 1-930964-47-1

2013-38: Tord Jöran Hallberg: IT-gryning

Jag kommer inte längre ihåg exakt vilken kurs det handlade om, men när jag studerade på LiTH hade vi kurslitteratur i någon av datorkurserna skriven av Tord Jöran Hallberg. Det här är (trots att den publicerats av Studentlitteratur) inte någon lärobok utan en historisk överblick över Sveriges karriär som datorproducerande nation, från de första pionjärerna på 1840-talet och sedan fram till slutet på 1960-talet.

Historien börjar med far och son Scheutz som konstruerar en differensmaskin i stil med den Charles Babbage blivit känd för, med skillnaden att de faktiskt också lyckades bygga sin. Den ledde dock inte till någon omedelbar revolution. Efter detta tillverkas diverse räknemaskiner och hålkortsprylar innan datorskapandet tar fart mer på allvar med BARK (Binär Automatisk ReläKalkylator) och dess efterföljare BESK (Binär Elektronisk SekvensKalkylator).

På den här tiden var datorer något man byggde styckvis och vidareutvecklade mellan varje exemplar. Längre fram kom datorerna Alwac och Wegematic, bägge byggda av Axel Wenner-Grens företag och serieproducerade, om än inte i speciellt många exemplar. IBM var en utländsk konkurrent att räkna med men det fanns även andra producenter i Sverige, som Facit och Saab.

Saab är en mycket större spelare i den svenska datorhistorien än man skulle kunna tro från dagens horisont. Först producerade man stordatorer i form av D2 och D21 i enstaka exemplar för att framemot 1970-talet ha migrerat till minidatorer som producerades i tusentals exemplar. Förutom detta gjorde man även diverse mindre kända projekt som exempelvis datorn i stridsplanet Viggen. Facit producerade även de datorer men tjänade även mycket pengar på att tillverka kringutrustning till andra tillverkares datorer.

Den här boken handlar i första hand om datorerna och deras tillkomsthistoria, och i någon mån om personerna som konstruerade dem. Det är dock inte i första hand någon personbiografi (vilket kanske är tur eftersom det var massor av människor involverade i de projekten) utan det är utvecklingslinjerna i datorutvecklingen som styr berättandet. Ett visst mått av industrihistoria får man sig också till livs, men tekniken ges större utrymme än ekonomin.

För den som är intresserad så har varje kapitel dessutom gott om fotnoter och referenser för vidare läsning. Texten blandas också upp med foton, dels på personerna som byggde de här tidiga datorerna och dels på själva datorerna, oftast ur samtida reklambroschyrer.

Tord Jöran Hallberg: IT-gryning
Studentlitteratur, 2007
395 sidor
ISBN: 978-91-44-03501-7

2013-37: Javier Marías: Alla själar

Både huvudperson och berättare i den här boken är en spansk gästforskare i Oxford. Han finner att det är stod skillnad på hur det fungerar här och vad han är van vid. Detta gör att hans tid i Oxford nästan framstår som en etnografisk expedition och det blir därmed också naturligt för honom att beskriva diverse lokala seder och traditioner ur ett utanförperspektiv så att den läsare som inte redan är bekant med Oxford (som undertecknad) får det hela beskrivet från grunden.

Han hittar i alla fall kärleken i form av Clare Bayes. En komplikation är att hon redan är gift, men hon verkar inte ha några större besvär av detta faktum. Efter ett tag verkar det som om var och varannan människa i Oxford (eller åtminstone inom lärarkåren, som är dem man egentligen ser något av i boken) ägnar sig åt något slags kärleksaffärer vid sidan av. På liknande sätt beskrivs tjuvlyssnande som en både vanlig och viktig syssla eftersom man både behöver ha koll på vad andra sysslar med och dessutom ha tillgång till smaskig information som man kan använda vid byteshandel för att få reda på annat man behöver veta.

Den här boken är helt OK men saknar det där lilla extra som gör den minnesvärd. En del scener drar nästan åt farshållet med sina underliga oxfordtraditioner, men över lag känns det som en seriös roman.

Javier Marías: Alla själar (Todas las almas)
Översättning: Karin Sjöstrand
Bonnier Panache, 2008 (originalet 1989)
270 sidor
ISBN: 978-91-0-011794-8

2013-36: Jon Fosse: Båthuset

Den här boken är en man som bor hemma hos sin mamma i den by där han alltid bott, och han känner sig inte riktigt tillfreds med livet. Det hela börjar när hans barndomsbästis återvänder till bygden på semester och visar sig ha fru och två barn. De träffas men det är väldigt klart att inget är som det en gång var, och händelser i nuet kommer att spegla saker som hände mellan dem för länge sedan och som legat och nött på deras förhållande genom åren åtminstone från berättarens sida; hur det är med kompisens känslor inför det hela framgår inte lika tydligt.

Att det är svårare att få grepp om kompisen är inte så konstigt, eftersom hela berättelsen presenteras inte bara genom berättarens ögon utan bokstavligen genom hans ord. Han tillbringar mycket av sina dagar med att sitta på sitt rum på övervåningen och skriva. Sedan kompisen kom tillbaka har han blivit allt mer orolig och går inte längre ut, utan skriver för att stilla sin oro. Det går så där.

Hans text är det enda vi har för att reda ut vad som händer och den är så klart filtrerad genom hans uppfattning om vad som sker. Dessutom präglar hans oro och rastlöshet texten väldigt hårt och den är full av upprepningar och omtagningar. Det är nästan som ett mantra att läsa texten. Man får veta nya saker lite i taget, lite mer för varje gång ett skeende återkommer. Det är ett väldigt annorlunda berättande och det känns väldigt passande för den här berättelsen, men samtidigt är det också rätt påfrestande så det var tur att boken inte var längre än den var.

Jon Fosse: Båthuset (Naustet)
Översättning: Steve Sem-Sandberg
Bonniers, 1989 (originalet 1989)
148 sidor
ISBN: 91-0-047778-8

2013-15: George R. R. Martin: A Storm of Swords

A Storm of Swords är del tre (av planerade sju) i serien A Song of Ice and Fire och så tjock att många utgåvor delar den i två. Den utspelar sig i huvudsak efter det krig som skildras i A Clash of Kings men en del stridigheter förekommer fortfarande. Nu är det dock inte i första hand kungarna i Westeros som slåss mot varandra utan strider med wildlings vid muren i norr och Daenerys som bygger upp sin armé långt österut.

När man läst en bit i den här boken känns det som att det finns alternativa titlar som skulle kunna passa minst lika bra, som exempelvis A Storm of Weddings eller Fyra bröllop med begravningar. Det förekommer ett antal bröllop i boken men det är egentligen inget av dem som är speciellt lyckligt, så långt som vi har sett hittills. Vilket i en del fall inte är långt alls.

Det finns en del slag även i den här boken men den handlar i huvudsak om annat, titeln till trots. Det finns flera personer eller grupper som är ute på turné över landet för att leta efter någon eller något (på klassiskt fantasymanér) och här finns också en hel del förräderi av diverse slag. I en del fall saker som sker direkt så att vi ser det "live" medan annat är sådant som skett tidigare men det är först nu vi får reda på hur det egentligen hängde ihop.

I vanlig ordning i den här serien så utvecklas personerna en hel del; kanske intressantast i den här boken är Jamie Lannister som inte alls gör vad man kunde förvänta sig. Vilket för den delen gäller fler Lannisters.

Daenerys historia i öster känns fortfarande rätt fristående från det övriga men hon jobbar målmedvetet vidare med sin plan att ta sig tillbaka till Westeros och göra det till sitt som den rättmätiga tronarvinge hon är. Det här är också en intressant tråd i historien, för åtminstone hittills har hon framställts som först offer och sedan hjältemodig befriare av slavar och duktig ledare för ett helt folk trots att hon bara är en oerfaren ung flicka. Vad som inte nämns lika tydligt är att allt hon gör har syftet att med våld överta järntronen och lägga under sig hela Westeros. I de övriga delarna av historien presenteras de nuvarande kungarna i Westeros som kanske inte direkt världens trevligaste människor de heller, men de framställs i alla fall som något trevligare än mad king Aerys som Jamie mördade för 20 år sedan och därmed fick sitt öknamn "kingslayer". Det är dock från Aerys som Daenerys' anspråk på Westeros' tron kommer, eftersom hon är hans dotter. Med tanke på hurdan Aerys var och vilket rykte familjen Targaryen har i största allmänhet så betvivlar jag att folket i Westeros tänker ge henne tronen frivilligt så vi kommer nog att få se en vändning i hur hon presenteras framöver (givet, så klart, att hon någonsin lyckas ta sig till Westeros).

Jag har gillat även de tidigare volymerna i A Song of Ice and Fire men i och med den här delen så känns det som om högsta växeln har lagts i. Jag ser definitivt fram emot nästa del (som jag i själva verket redan halvvägs läst ut i skrivande stund, men den tänker jag inte kommentera här).

George R. R. Martin: A Storm of Swords
Bantam Spectra, 2000
epub
ISBN 0-553-10663-5

2013-28: Suzanne Collins: Catching Fire

Catching Fire är andra delen av Hunger Games-trilogin. Jag ställde mig till en början lite frågande till vad de andra två delarna i serien egentligen skulle handla om eftersom den första trots allt var så avslutad som den var och det inte kändes vettigt att göra samma sak två gånger till. 

I den förra delen lyckades Katniss och Peeta inte bara överleva spelen utan även vinna dem (en förutsättning för att överleva, rent av) utan även propagerat en del mot regeringen. När de kommit hem och det börjar dra ihop sig till nästa års hungerspel så avslöjas att de inte kommer att vara som vanligt utan istället en vinnarspecial. Det innebär att alla gamla vinnare som fortfarande är i livet kommer att få slåss istället för slumpade barn från de olika distrikten. Framför allt innebär det så klart att Katniss och Peeta som trodde att de var någorlunda säkra nu när de klarat sig igenom spelen nu finner sig mitt i smeten igen. 

Den här gången är det alltså inte bara barn som är med i spelen eftersom många av vinnarna som nu ska vara med deltog för decennier sedan. Dessutom är alla närvarande nu inte bara medvetna om vad som kan hända under spelen utan veteraner med personliga erfarenheter. Det ser inte bra ut för möjligheterna att överleva spelen en andra gång.

Till ganska stor del är den här boken i princip mer av den föregående men motivationen bakom vad som händer ser annorlunda ut vilket faktiskt gör det hela intressantare. Dessutom ser det ut att finnas goda odds för att del tre i serien (som jag ännu inte börjat läsa) ska bli helt annorlunda. Jag har gillat serien så här långt, men det vore nog lite tradigt med ytterligare en upplaga av spelen i nästa del så det verkar lovande med något annat.

Suzanne Collins: Catching Fire

Scholastic, 2009

epub

ISBN: 978-0-439-02349-8

2013-35: Assia Djebar: Sultanbrudens skugga

Den här boken handlar i första hand om två kvinnor, Isma och Hajila, och deras man. De är nämligen båda gifta med samme man. Isma är utbildad i Frankrike och vill inte anpassa sig till de trånga algeriska normerna. Hajila däremot är fattig och bunden av de traditioner som hennes familj och i förlängningen även hon själv tvingar på henne. Mannen är ständigt närvarande, men bara som ett fenomen. Han får aldrig ens ett namn i boken.

Hela berättelsen berättas av Isma. Hon gör slut på livet som gift i denna trånga miljö genom att skaffa sin man en annan kvinna - Hajila - genom överenskommelse med Hajilas mor. En kvinnas frihet köps för en annans.

Till en början är dock även Hajila (vars historia berättas i andra per son av Isma) nöjd med situationen, för hon kommer ifrån sitt fattiga liv till ett betydligt bättre och hon får även en familj bestående av två barn från det tidigare äktenskapet, och dem tycker hon omedelbart om. Mannen är inte en lika omedelbart positiv bekantskap, men till en början är han inte heller något större problem. Detta föräldras dock med både alkohol och våld, och även Hajila börjar känna sig instängd.

Hon blir en kvinna som går ut, vilket innebär att hon lämnar hemmet och går runt på stan, men snart efter att hon kommit ifrån lägenheten tar hon av sig slöjan och går "naken". Detta ger en känsla av både befrielse och förvirring, men till slut ställer det även till det mer för henne när det hela uppdagas och först hennes mor och sedan mannen får reda på det.

Boken målar upp en rätt deprimerande bild av kvinnors situation i Algeriet, men den är inte tungläst i sig. Historien presenteras dels alternerande mellan Isma och Hajila, dels rent kronologiskt i oordning. Dessutom finns det här och där berättelser invävda som först inte verkar ha något samband med resten av texten, men som så småningom kopplas ihop.

Jag har ingen erfarenhet av den miljö som boken beskriver, vare sig geografiskt eller kulturellt, och det gör att den känns väldigt främmande. Det behöver inte vara något dåligt, men jag misstänker att jag missar en del referenser som en mer insatt läsare kan se.

Assia Djebar: Sultanbrudens skugga (Ombre sultane)
Översättning: Ingvar Rydberg
Leopard förlag, 2004 (originalet 1987)
198 sidor
ISBN: 91-7343-057-9

2013-22: Mo Yan: Det röda fältet

I vanlig ordning läste bokcirkeln ett verk av årets nobelpristagare i litteratur och i år föll valet på Det röda fältet, ett av de ganska få alternativen som fanns tillgängligt på svenska inom rimlig tid.

Det är en släktkrönika kan man väl säga, även om den inte sträcker sig över så väldigt lång tid. Berättaren refererar till bokens huvudpersoner som exempelvis farmor och farfar, och det här greppet gjorde att jag förutsatte att boken skulle sträcka sig fram till modern tid, men så visade sig till slut inte vara fallet.

Den period då boken utspelar sig är istället framför allt 1920- och 1930-talen vilket betyder att trakten drabbas av den japanska ockupationen av Kina. Detta innebär att människor delas upp i tre om inte fyra grupper: invaderande japaner, kineser som (med varierande grader av frivillighet) gått över till japanernas sida, kineser som kämpar mot japanerna och kineser som bara drabbas av det våld och kaos som kriget ställer till. De som är inblandade i den här berättelsen tillhör de sista två grupperna.

Den centrala familjen börjar sin karriär med att bränna brännvin av den lokalt förhärskande grödan sorghum (durra på svenska) som är röd och växer på enorma fält. Dessa röda fält tjänar även som slagfält för många av de sammandrabbningar med japanerna som skildras, så deras röda färg har mer än en anledning. Tidvis är berättelsen påfallande blodig och grafiskt beskriven; andra sektioner är humoristiska skrönor.

Dessa kast och det faktum att boken inte berättas i kronologisk ordning gör att det kan vara lite svårt att orientera sig ibland, men boken känns trots det aldrig svårläst. Jag får nog säga att det kändes som att det var omotiverat mycket blod och slafs bitvis, men på det hela taget gillade jag boken.

Mo Yan: Det röda fältet (Hong gaoliang jiazu)
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Bokförlaget Tranan, 1997 (originalet 1987)
483 sidor
ISBN: 978-91-87179-17-4

2013-9: Herman Hesse: Siddhartha

Herman Hesse tillhör de nobelpristagare som jag inte tidigare läst något av och därmed stod han också på listan över författare jag vill läsa. Jag råkade hitta den här boken på en loppis för ett tag sedan och då den dessutom var en av de få titlar av Hesse som jag faktiskt hört talas om så var det bara att slå till (de övriga är Stäppvargen och Glaspärlespelet).

Siddhartha handlar om en indisk pojke som ger sig ut för att söka lyckan och faktiskt även lyckas med det, åtminstone för en utomstående betraktare. Han både lyckas i affärer och hittar kärleken. Han hittar däremot inte lyckan och efter ett tag ger han sig iväg från alltihop och blir tiggarmunk istället.

Nu upplever han en mycket större tillfredsställelse och gör så småningom upp helt med sitt tidigare liv.

Boken känns mer som en krönika än en typisk roman. Den berättas rakt och rättframt utan några komplikationer eller så, utan är bara en rak redogörelse för vad Siddhartha tar sig för i sitt liv. Detta kombinerat med det faktum att de religiösa resonemangen känns mig främmande gör att boken inte var speciellt engagerande, men å andra sidan var den också kort.

Herman Hesse: Siddhartha (Siddhartha)
Översättning: Nils Holmberg
Aldus/Bonniers, 1972 (originalet 1950)
123 sidor

2013-14: Richard Dawkins: Illusionen om gud

Richard Dawkins presenteras ofta som världens mest välkände ateist, och den här boken är anledningen till det. Den är en grundlig genomgång av alla möjliga argument för att gud skulle existera och förklaring till varför de inte fungerar.

Det är inget fel på argumentationen; bokens största problem är snarare att den är för lång och att Dawkins har en tendens att överförklara och fortsätta sina resonemang långt efter att hästen är död.

Richard Dawkins: Illusionen om gud (The God Delusion)
Översättning: Margareta Eklöf
Pocketförlaget, 2008 (originalet 2006)
412 sidor
ISBN: 978-91-85625-86-4

2013-21: Åsa Schwarz: Lust

Sara är författare och har problem. Hon brukar inte ha några problem att skriva men nu sitter hon och tittar på medan deadline för hennes nästa bok kryper närmare medan manuskriptet är tomt. Till slut provar hon uppgivet en ritual som hon egentligen inte tror på, men den visar sig fungera.

Boken hon skriver efter det blir kanske inte vad hon tänkt sig, men det blir en bok. Säljer gör den också, så på den fronten är det inga problem. Samtidigt lyckas Sara också få ihop det med en förläggare som samtidigt lockar över henne på ett större förlag. Och som visar sig vara gift. Det verkar också som att det inte är problemfritt att använda ritualen för att få skrivandet att fungera. Sara börjar se kopplingar som hon inte alls är bekväm med.

De börjar Sara skrivit från början är chicklit och anslaget i Lust är också åt det hållet från början men det tar snart en mörkare vändning som man kan ana redan av att bokens inledande citat kommer från Aleister Crowley.

Berättandet alternerar mellan nutid och dåtid och leder parallellt fram till de händelser vi ser i nutiden. Det är inte speciellt svårt att inse vad det är som kommer att hända, men boken är inte upplagd så att det ska presenteras som en stor överraskning på slutet så det gör inget att man som läsare fattar i förväg.

Åsa Schwarz: Lust
Mix Förlag, 2013
283 sidor
ISBN: 978-91-86845-16-2

2013-34: Cornelia Funke: Gespensterjäger in der Gruselburg

Jag försöker bättra på min tyska lite genom att läsa böcker, och den här nivån av ungdomsbok var det inga större problem att ta sig igenom. Jag förstod väl inte exakt vart enda ord, men det är det inte alltid jag gör med engelska eller ens svenska böcker heller, och det är oftast inget problem att lista ut vad det handlar om ur sammanhanget. Jag bestämde mig för att läsa den här utan att stanna och slå upp ord jag inte kan, för då tappar man så mycket tempo i läsandet att man aldrig kommer någonstans.

Spökjägarna som det talas om i titeln består av en äldre dam, en pojke och ett spöke. Hur de har kommit att träffa varandra vet jag inget om eftersom det här är den tredje boken i serien, men de verkar ta uppdrag i bästa Ghostbusters-stil. I det här fallet handlar det om ett par som just flyttat in i ett slott som kallat på dem eftersom slottet visat sig vara hemsökt av den blodiga baronessan.

Vad det gäller själva berättelsen så märks det tydlig att den är avsedd för yngre läsare, för här finns just inga komplikationer alls. Problemet presenteras, gruppen tänker till och skapar en plan och så sätter man den i verket med framgång, och så är det klart.

Över lag tycker jag att det gick bra att läsa på tyska, men just den här boken hade en irriterande egenskap. Spöket som ingår i gruppen talar "nedstämt" vilket gjorts genom att alla vokaler bytts ut mot lägre ljud vilket gjorde det lite komplicerat för mig att läsa. Den blodiga baronessan talar med typiskt spökigt med många vokalljud skrivna med ett halvdussin vokaler. Det ser konstigt ut men försvårar inte läsandet något nämvärt.

Cornelia Funke: Gespensterjäger in der Gruselburg
Loewe, 1995
113 sidor
ISBN: 978-3-7855-5612-2

2013-29: Terry Pratchett: Snuff

Nu är det ett tag sedan jag läste en discworldbok senaste, men jag måste säga att jag inte har något minne av att Vimes var en sådan total überpolis som han framställs som i den här boken. Fast vad som egentligen är planen i den här boken är att han ska vara på semester på Sybils herrgård, inte agera som polis. Men polisjobbet verkar inte ha några planer på att släppa honom ur sikte.

Ett genomgående tema är skillnaden mellan att följa reglerna och att göra rätt. Ibland måste även polisen stoppa regelboken under mattan och improvisera ihop något som faktiskt är vettigt istället för bara korrekt.

Trenden att discworldböckerna blir allt mer av seriös handling och riktig bok och samhällskommentarer och så och allt mindre humor fortsätter också, tyvärr. Jag tyckte faktiskt bättre om discworld när den var mer magisk och konstig än nu när den är en mer seriös fantasyvärld. Det var nog trots allt bättre för när morgonsolen långsamt flöt ut över landet som honung och ingen magiker skulle få för sig att säga "åtta".

Terry Pratchett: Snuff
Corgi, 2011
476 sidor
ISBN: 978-0-55216675-1

Avbruten: Thomas Pynchon: Gravity's Rainbow

Gravity's Rainbow är nog att betrakta som en klassiker och även något av en utmaning att ta sig igenom med sina nästan 900 sidor finstilt text. Det hela utspelar sig kring andra världskriget och rör utvecklingen av hemliga vapen och, vad jag förstår, en hel del konspirationsteorier.

Vad som är mer uppenbart är att berättandet är splittrat och inte helt lätt att hänga med i. Tanken var att jag skulle läsa den här till en bokcirkel men det blev snabbt uppenbart att jag hade underskattat tiden det skulle ta att ta sig igenom den här luntan och få någon ordning på den, så den här gången gav jag upp. Det är dock inte otänkbart att jag återkommer för jag kan inte säga att den var dålig och jag har läst bra saker om boken, men man behöver definitivt mer tid än jag hade.

Thomas Pynchon: Gravity's Rainbow
Bantam, 1974
887 sidor (jag gav upp någonstans mellan 50 och 100)

2013-30: Ika Johannesson & Jon Jefferson Klingberg: Blod eld död

Jag har lyssnat på metal av diverse slag ett tag men på den tiden som metal först slog igenom i det allmänna medvetandet stod jag på synthsidan. Sedan dess har både min musiksmak blivit bredare och synth- och metalgenrerna utvecklats åt alla möjliga håll. Detta betyder att jag inte har genrens historia speciellt klar för mig och inte har koll på alla små och obskyra band som inte är kända idag.

Jag funderade på om det skulle vara ett problem vid läsandet men så var det inte. Ika Johannesson har en bakgrund tidskriften Filter som jag har läst från pärm till pärm sedan dess första nummer och som ideligen fascinerar mig genom att göra mig intresserad av ämnen jag inte visste att jag var intresserad av. Den här boken är precis likadan. Man får en grundlig genomgång av ämnet och i den mån man inte har bakgrund innan så kommer man att ha det efteråt.

Den som tror att det här en ren historiebok (som undertiteln säger) skulle jag nog säga har misstagit sig. Boken har definitivt ett historiskt anslag, men den består av femton kapitel som är hyfsat fristående och där vart och ett behandlar ett eget ämne. Ett ganska stort antal av kapitlen tecknar uppgången (och inte sällan fallet) för enskilda grupper eller musiker (Nifelheim, Heavy Load, Bathory, Pelle Dead, Jon Nödtveidt, Watain, etc) medan andra kapitel istället talar om fenomen som tapetrading, fansin (där man dock tror att fansin kommer ur punkrörelsen och därmed missar 20-30 år av deras historia i Sverige), black metal, bristen på kvinnor i metalgenren, högerextremism, depressiv metal och så vidare.

Förutom ett gediget textmaterial får man också ett fotoalbum som sätter lite färg på berättelserna. Inget för den kräsmagade, kan väl sägas. Man får vara glad att boken inte är utrustad med scratch-and-sniff, efter att ha läst kapitlet om Watain.

Sammantaget: mycket bra. Den här typen av journalistisk fackbok älskar jag.

Ika Johannesson & Jon Jefferson Klingberg: Blod eld död: En svensk metalhistoria
Pocketförlaget, 2011
368 sidor
ISBN: 978-91-86969-79-0

2013-31: Alice Munro: För mycket lycka

Jag läste novellsamlingen Nära hem av Alice Munro för ett par år sedan och tyckte rätt bra om den och jag skulle egentligen kunna nöja mig med att säga att jag inte ser några signifikanta skillnader på den samlingen och denna.

Munro skriver noveller som är mycket väl karaktäriserande och som man flyter igenom när man läser dem. Det är inte alltid man får en tydlig början eller slut; precis som med livet så blir en del saker hängande. Det är inte alltid lätt att få reda på när något utspelar sig, för det saknas tidsmarkörer. Man får lägga pussel med de ledtrådar man hittar för att ringa in vilken tid det handlar om. Miljön är däremot genomgående ungefär samma småstadsmiljö. Människor som först verkar vara väldigt jordnära och normala visar sig vara knepiga på sätt som man inte först väntat sig.

I den här samlingen finns dock en text som sticker ut lite, som avslutning. Den är (inser jag efteråt) biografisk, om än om en person jag inte känner till, och utspelar sig i Rysk miljö för över hundra år sedan. Den är också mycket längre än de övriga texterna, och tyvärr tycker jag inte att den vinner något på det. Det känns som att den är stelare och mer rapporterande än de övriga texterna, och trots sin längd ger den intryck av ihopträngdhet snarare än pratighet. Jag tror att den hade mått bättre av att stå på egna ben istället för att tryckas in i en novellmall.

Alice Munro: För mycket lycka (Too much happiness)
Översättning: Rose-Marie Nielsen
Atlas, 2010
347 sidor
ISBN: 978-91-7389-372-5

2013-32: Péter Nádas: Egen död

Egen död handlar om en man som får en hjärtinfarkt och boken är en mycket detaljerad redogörelse av vad han upplever så som han själv upplever det; en blandning mellan rena sensoriska redogörelser, beskrivningar av vad som händer runt omkring honom med sjukhuspersonal som kämpar för att hålla honom vid liv och reminiscenser över tidigare händelser, allt i en blandning av högt och lågt, angeläget och perifert.

Allt i boken händer på bara några minuter. Det är ingen tjock bok och många av sidorna innehåller bara en mening eller två, men hur fort man än läser så kommer konsumtionen av texten att ta upp längre tid än den period som beskrivs är lång - en rätt ovanlig egenskap hos en bok.

Det finns en del att fundera över i texten men det är aldrig en tung bok att ta sig igenom. Prosamässigt är den väldigt klar och lätt att ta sig igenom, men man känner ibland i alla fall att man vill stanna till och fundera lite.

Péter Nádas: Egen död (Saját halál)
Översättning: Ervin Rosenberg
Rámus, 2009 (originalet 2002)
126 sidor
ISBN: 978-91-977074-7-3

2013-33: John Kovalic: Livin' la vida dorka

Livin' la vida dorka är den fjärde delen i serien av samlingsvolymer av Dork Tower-strippar. Den uppmärksamme läsaren har helt rätt i att jag missat volym tre; den fanns inte att få tag i just då. Det spelar å andra sidan också mindre roll för det finns ingen kontinuitet att tala om mellan volymerna, eller för den delen ens mellan stripparna.

Det som märks är så klart att de handlar om sin nutid vad det gäller vilka spel som är hippa och vad som pågår i världen runtikring (Windows XP och 11/9 förekommer). Över lag tycker jag dock att det inte gör något att stripparna är gamla; de funkar ändå.

En skillnad mot de övriga samlingar jag sett är också att den här samlar strippar från diverse specialpublikationer och här kan man därmed se hur innehållet anpassats till målgruppen eftersom samma skämt knappast funkar i en tidning om samlarkortspel som i en för IT-managers.

John Kovalic: Livin' la vida dorka
Dork Storm Press, 2002
150 sidor
ISBN: 1-930964-42-0

2013-27: Stephen King: Joyland

Joyland är Stephen Kings senaste, och hans andra som ges ut på det lilla förlaget Hard Case Crime. Liksom den förra är det inte riktigt samma stil på innehållet som i "klassiska King-böcker". Det kan man å andra sidan säga om en del andra av Kings senare verk också, så det har nog inte med det här förlagets urval att göra.

Devin Jones är en collegestuderande som blir dumpad av sin flickvän och vill försöka glömma henne. I hopp om att få tankarna att göra något annat tar han jobb över sommaren på nöjesfältet Joyland. King excellerar som vanligt i person- och miljöteckning när han beskriver Devin, hans nya arbetskamrater som också ofta är studenter och det lite nedgångna och omoderna nöjesfältet Joyland.

Berättelsen är långsam på ett sätt som en sämre författare inte skulle komma undan med, men King får all bakgrund och uppbyggnad att bli intressant och ett mål i sig istället för att kännas som något som måste klaras av för att komma till själva poängen. Snarast är det så att upplösningen klaras av så fort på slutet att man nästan undrar vart den tog vägen, men det är egentligen resan till den som är det intressanta.

Boken berättas tekniskt sett av en åldrad Devin som ser tillbaka på denna sommar med några decenniers avstånd, men det gör egentligen väldigt liten skillnad mot om det hela hade berättats satt direkt i den tiden istället. Det förekommer övernaturligheter i boken, men det är näst intill på nivån att man kan undra om de verkligen finns på riktigt eller inte. Det är långt från den tidige King som frossade i övernaturligheter. Jag har läst hans tidiga verk med stor behållning, men egentligen tycker jag nog att hans senare mer lågmälda verk oftast är bättre.

Stephen King: Joyland
Hard Case Crime, 2013
283 sidor
ISBN: 978-1-78116-264-4

2013-26: Hans Nilsson & Marie Ohlsén: Malmslätt - rätt och slätt

Jag har vid det här laget bott i Malmslätt rätt länge (vi flyttade in här i december 1994) men innan dess hade jag nog inte varit här många gånger, så jag är långt ifrån infödd. Vad som hände här innan 1994 har jag rätt dimmiga begrepp om. Därför var det kul att se att det publicerats en bok om samhället Malmslätt, och ännu bättre när jag fick den i julklapp.

Boken är ordnad utifrån ett antal olika ämnen (bebyggelsen, skolan, kyrkan, politiken (Malmslätt (eller snarare Kärna) var en egen kommun till 1972)) snarare än strikt kronologiskt. Det gör det antagligen lättare att hitta något man undrar, men gör det ibland lite rörigt när man läser eftersom man hoppar fram och tillbaka i tiden ideligen mellan kapitlen.

Textmaterialet är överlag bra men i en del kapitel är det väldigt korthugget med fakta staplat på vart annat och ett nytt ämne i varje mening utan något sammanhang mellan dem. Bildmaterialet är en bra blandning mellan gamla foton och nytagna.

Hans Nilsson & Marie Ohlsén: Malmslätt - rätt och slätt: Historien om ett samhälle
Dibb förlag, 2012
100 sidor
ISBN: 978-91-980755-0-2

2013-25: Alan Moore: Light of thy Countenance

Det här är ett väldigt tunt album, men som vanligt när Alan Moore är inblandad så kan det finnas rätt mycket substans även i ganska lite material. I det här fallet handlar det vad jag förstår om en i efterhand illustrerad text snarare något som faktiskt är skrivet för seriemediet. Jag har sett originaltexten beskriven som "performance poem" och det känns som en passande beskrivning även för den illustrerade versionen. Det handlar ibland lika mycket om utseende och känsla som faktiskt innehåll, för att inte tala om handling.

Texten lägger fram hela konceptet med televisionen som en nutida gud för mänskligheten, och det är ingen som helst svårighet att inse att television är något som Alan Moore inte tycker om. Alls. Den bild som presenteras av televisionens effekter är inte smickrande. Om han är övertygande känns lite svårare att bedöma, men nog har han poänger. Men då är jag inte någon stor vän av television heller redan från början.

Alan Moore: Light of thy Countenance

Illustrationer: Felipe Massafera

Avatar, 2009

opaginerad

ISBN: 1-59291-062-9

2013-23: George R. R. Martin: A Game of Thrones, volym 1

Jag har skrivit en del om George R. R. Martins A Song of Ice and Fire-serie tidigare eftersom jag läst några av böckerna och jag har för den delen även följt teveserien som till stor del följer böckerna rätt troget men även gör en del egna justeringar i historien. Jag tyckte därför att det kunde vara spännande att kolla in även serieversionen för att se vilka ändringar i berättelsen den gjort.

När jag först började läsa det här albumet trodde jag att det motsvarade första boken (tillika första säsongen av teveserien) och undrade hur sjutton det skulle gå ihop sig på ungefär 200 sidor tecknade serier. Det visade sig att det var en missuppfattning och att det rimligen bör bli två-tre album till av den första boken. Det som lurade mig var i första hand omslaget, eftersom det visar en scen som kommer i slutet av den första vanliga boken (och därmed inte alls är med i den del av historien som det här albumet täcker).

Nu har jag inte letat fram några beskrivningar ur böckerna för att se hur trogen teveseriens casting är mot boken, men det känns som att de allra flesta personerna i den tecknade serien ligger rätt nära hur de ser ut i teveserien, även om tecknarstilen rent generellt är lite kantigare än riktiga människor. Jag är inte helt överens med stilen, men den fungerar. När det gäller texten så känner jag igen repliker här och där, men jag kan inte bedöma hur stora delar som är trogna boken.

För mig som är bekant med historien så fungerar den här adaptionen till ett annat medium bra, men jag undrar hur njutbar den är för en som varken läst böckerna eller sett teveserien. Det är en gigantisk historia med ett väldigt persongalleri som trycks ihop till ett mycket kompaktare format och klippen mellan scener och platser kan vara abrupta och utan någon introduktion att tala om.

Jag ska prova åtminstone något album till för att se vart det hela tar vägen, men vi får se om jag hänger med hela tiden. Jag är dock nyfiken att se hur den här historien kommer att skilja sig från de andra två versionerna, och det är nog för tidigt att se några större skillnader än.

George R. R. Martin: A Game of Thrones, volym 1 (A Game of Thrones)
Översättning: Cato Vandrare
Illustrationer: Tommy Patterson
Apart Förlag, 2012 (originalet 2012)
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-5-4

Inte riktigt död än

Som den uppmärksamme läsaren noterat så var det ett tag sedan jag skrev något senast. Jag ska se om jag kan lyckas komma ikapp igen, för jag har en rätt stor hög med utlästa men obloggade böcker. Jag struntar däremot i att försöka skriva om den i den ordning jag läste ut dem, utan börjar med dem jag senast läste ut så får jag skriva om i alla fall några av dem medan jag har dem rimligt färskt i minnet.

2013-24: Mikael Niemi: Fallvatten

Fallvatten är Mikael Niemis senaste roman, och som i en del tidigare texter så är han och tassar i utkanten av sciencefictiongenren. I det här fallet(!) är premissen att det har regnat intensivt i Norrland under hela hösten. Det gör att Lule älv och alla vattenmagasin till kraftverken längs med den är överfulla och, visar det sig, inte så idiotsäkra som man hoppades på när de byggdes.

På välkänt thrillermanér alternerar berättandet mellan ett antal olika personer som in de flesta fall inte har någon uppenbar koppling till varandra mer än att de på ett eller annat sätt drabbas av effekterna av att älven svämmar över och vattendammarna brister. När älven väl börjar svämma över ett vattenmagasin så är katastrofen ett faktum: dammarna längre ner längs älven kommer inte att hålla för den anstormningen av vatten, men samtidigt tar det ett tag för vattnet att faktiskt ta sig till nästa damm. Det gör att det hela blir en kapplöpning mellan vattnet och människorna.

Boken är helt centrerad på vad enskilda människor gör och de olika kapitlen har väldigt lite eller inget sammanhang med andra personers kapitel. Den övergripande bilden får man se väldigt lite av, förutom vad de olika personerna ser och funderar på.

Det framgår snabbt att människor under press inte alls beter sig som man kan önska sig och antagligen inte heller som de själva skulle vilja tro att de skulle göra. När det står klart att katastrofläge råder blir det mesta kaotiskt, även på sätt som inte egentligen är nödvändiga.

Egentligen kan man nästan se den här boken som en novellsamling mot en gemensam bakgrund. Det finns ett driv inom varje berättelse för att se hur den aktuella personen ska klara det problem hen ställs inför, men att de är sammanflätade med varandra fungerar egentligen mest som ett thrillerverktyg att få läsaren att vilja läsa vidare för att få reda på hur det går för den person man just lämnar. Om man förväntar sig en avslutning som knyter ihop alla trådarna så kanske man blir besviken; det här är en bok om själva händelsen och hur människor klarar av att hantera den. Vad som händer efteråt får vi inte se något av. Jag tycker att det är helt OK, men jag kan tänka mig att det retar en del läsare.

Mikael Niemi: Fallvatten
Piratförlaget, 2012
276 sidor
ISBN: 978-91-642-0397-7

2013-7: Ingmarie Nilsson: Löpträning

Den här boken är en ganska bred introduktion till löpning och fungerar både för den som inte alls tränat förut och vill komma igång och springa och för den som sprungit en del tidigare men vill förbättra sin löpteknik (som jag).

Här finns ett antal olika träningsprogram beroende på hur långt man vill klara av att springa efter programmet och hur tränad man är till att börja med, men även en massa annan information: olika former av löpträning (pulsträning, intervaller, backträning, fartlek, distanslöpning) men också diverse annan träning som är lämplig i samband med löpning (styrketräning, stretching, teknikövningar).

Det finns också kapitel om mat och näringslära, utrustning och även mindre trevliga saker som skador man som löpare kan drabbas av och vad man kan göra för att undvika dem men även vad man har för möjligheter till alternativ träning om man väl drabbats.

Det som är lite trist att boken bara med ett par ord (och inte speciellt positivt) nämner barfotalöpning. Det behöver inte nödvändigtvis innebära att man springer helt barfota (vilket inte är praktiskt möjligt under stora delar av året på våra breddgrader) utan även kan betyda att man använder olika varianter av "minimala skor". Själv springer jag (när vädret tillåter) i mina Vibram FiveFingers som bara ger ett tunt lager gummi mellan mig och underlaget, men ingen dämpning (vilket gör att man springer annorlunda).

Ingmarie Nilsson: Löpträning
ICA Bokförlag, 2011
112 sidor
ISBN: 978-91-534-3590-7

2013-6: Robert Kirkman: Köttets lustar

Den förra volymen slutade med att gruppen stod inför hotet om att bli utkastade från det fängelse de tänkt göra till sin bas. Det problemet löser sig i den här delen, men inte på något smärtfritt sätt. Framför allt inser Rick att han blir tvungen att omvärdera sin kraftigt hållna uppfattning om hur gruppen ska sköta sig så han tvingats bryta mot den själv. Det verkar som om han kommer undan den regeländringen utan några större uppror i leden, vilket man annars hade kunnat ana.

Uppror blir det dock ändå, fast i mindre skala. Som titeln antyder så ställer kärleken till problem för en del, framför allt i och med att ett snedsteg inte bara händer utan framför allt observeras av helt fel person. Som om huvudpersonerna inte var instabila så att det räckte sedan tidigare, typ.

Det känns som om det här albumet avslutar ett större kapitel. Det slutar med att Rick håller ett tal där han förklarar hur han tänker nu och hur han tänkte tidigare och avslutar med att de är omringade av döda, men att det är gruppen själva som är de levande döda. Återstår att se om det verkligen läggs i en ny växel i nästa volym. Än så länge har jag en liggande oläst, sedan är jag ikapp den svenska utgivningen och får vänta ett tag mellan varje del.

Robert Kirkman: Köttets lustar (The Heart's Desire)
Översättning: Sara Årestedt
Apart Förlag, 2012
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-3-0

2013-5: George R. R. Martin: A Clash of Kings

Det hände mycket i A Game of Thrones men åtminstone till en del får man nog de den volymen som preparation för vad som komma skall. I en bokserie som består av ett halvdussin delar i tegelstensklass finns det gott om personer och platser att introducera (här måste jag säga att jag hade stor nytta av att ha tittat på de första två säsongerna av teveserien tidigare och därmed ha rätt bra koll på personerna sedan tidgiare).

I A Clash of Kings är det däremot ingen tvekan om att handlingen år loss på allvar. Efter den gamle kung Roberts död har den unge Joffrey hamnat på tronen. Det är ingen brist på hans egen vilja att vara kung men han är även ett fullblodskräk utan några större insikter i vad som krävs av en kung, och det är i praktiken hans mamma Cersei som bestämmer rätt mycket. Eller i alla fall är det så till en början. Ganska snart ändras omständigheterna så att hon inte kan styra som hon vill och tvingas istället lämna över en hel del makt till sin ogillade bror, dvärgen Tyrion. Samspelet mellan Tyrion och Cersei eller för den delen Tyrion och nästan vem som helst som han inte tycker om eller litar på (och det är rätt många) är väldigt underhållande.

I de sju kungarikena som fram till nyss varit enade under järntronen och kung Roberts makt börjar det nu bli rörigt och som man kan ana redan av bokens titel så finns det mer än en person som är sugen på att styra över Westeros. Rätt snart visar det sig att Westeros hyser inte mindre än fem personer som utropar sig själva till kung. Vissa över hela landet, andra över delar. Naturligtvis blir det krig, och här har det varit väldigt praktiskt att ha kartan över landet till hands när man läser för att förstå vad som händer.

Boken är skriven så att varje kapitel utgår från en person som hela tiden finns med i vad som händer i det kapitlet. Ibland fortsätter handlingen mer eller mindre obruten från ett kapitel till ett annat trots att det är en annan person som står i fokus, medan man andra gånger förflyttas långa sträckor till en helt annan miljö och ett annat persongalleri.

Grovt räknat man kan dela upp handlingen i boken i tre delar. Lejonparten av handlingen rör de centrala delarna av Westeros och domineras av Tyrion, Joffrey, Cersei och andra som försöker behålla makten över järntronen samt några av de andra tronpretendenterna (som Joffreys två farbröder Stannis och Renly). En annan del handlar om The Night's Watch som vaktar den enorma väggen i norr som ska skydda Westeros från wildings och annat. Här är det i första hand Jon Snow som står i centrum och jag utgår från att hans äventyr kommer att visa sig väsentliga så småningom men som det är nu händer det ganska lite i de här delarna. Det handlar mer om att Jon och andra reser runt och försöker skaffa sig information, men det är inte förrän precis i slutet av boken som det egentligen hettar till i den här handlingstråden. Fram till dess känns det mest som att den finns där för att vi inte ska glömma bort Jon. Det tredje spåret i handlingen är ännu mer frikopplat från det övriga eftersom det inte ens utspelar sig på samma kontinent. Här handlar det om Daenerys Stormborn som är ättling till den kungaätt som den förre kungen Robert avsatte för att bli kung, och hon betraktar sig naturligtvis också som rättmätig artagare till järntronen. Problemet är att hon inte har någon armé för att ge sitt anspråk på tronen eftertryck, så vad hon sysslar med är att försöka skrapa ihop en sådan. Vad hon däremot har är tre drakar, trots att alla trodde att de sista drakarna var utdöda. Det skulle förvåna mig storligen hon inte kommer att lyckas med detta så småningom. Just nu har hon just ingen inverkan på vad som händer i Westeros (mer än att vara ett diffust och avlägset hot), men det kommer säkerligen att ändras.

Det må finnas några avsnitt som känns lite längre än de hade behövt vara, men på det hela taget känns den här serien mycket imponerande så här långt. Det vimlar av personer men trots det går det faktiskt att håll ordning på dem och känna att de faktiskt är personer med rimliga mål (även om man inte alltid har koll på exakt vad deras mål är). Till viss del har jag hjälp av att ha sett teveserien här, så det ska bli intressant att se hur det känns när jag tar mig an del tre och därmed kör om teveserien. Jag kastar mig nog inte över del tre precis direkt, men nästa säsong av teveserien (baserad på tredje boken) börjar inte sändas förrän i månadsskiftet mars/april. Jag får intrycket att handlingen håller på att sprida sig över allt fler platser allt eftersom tiden går. Jag hoppas att det inte blir för många, så att man hinner glömma mellan varven vad en person sysslade med innan man kommer till ett nytt kapitel om samma person igen. Än så länge är det dock väldigt engagerande, så jag ser verkligen fram emot nästa del. Det värsta är att jag vet att jag bara har tre delar kvar att läsa och att George R. R. Martin gissar att det ska bli ytterligare två, så jag kommer så småningom att läsa ikapp inte bara teveserien utan även bokproduktionen, och där är det inte en säsong varje år som gäller utan en bok vart fjärde år eller något i den stilen. Nåväl. Den dagen, den sorgen. Jag har några tusen sidor att ta mig igenom innan jag kommer dit.

George R. R. Martin: A Clash of Kings
Bantam Spectra, 1999
844 sidor
ISBN: 978-0-553-89785-2