2013-19: Chris Anderson: Makers

Den här boken ska inte förväxlas med Makers av Cory Doctorow som jag skrev om för några år sedan, men samtidigt är det väldigt besläktade böcker. Doctorows bok är en roman och det här är en fackbok, men de handlar egentligen om precis samma saker och fenomen. Där Anderson beskriver hur något verkligen ser ut så använder Doctorow sciencefictiongenren för att fundera på hur det skulle kunna se om några år.
Vad Chris Anderson gör i Makers är att beskriva bakgrunden till och framväxten av makerrörelsen och hur den ser ut i dag. En maker är som namnet antyder någon som gör något för hand och så klart inget nytt. Rörelsen har åtminstone till en del vuxit fram ur kulturen kring Make: Magazine och handlar mycket om att göra saker men också om att göra om saker. Makers tycker mycket om att använda gamla bortkastade saker för att bygga något nytt eller bygga om en pryl så att den får nya funktioner som den ursprungliga konstruktören inte alls tänkt sig.

Det är också en rörelse så ligger i teknikens framkant och gärna använder små billiga inbyggbara datorer som Arduino som bas för sina projekt och tillverkningsprocesser som laserskärare, CNC-fräsar och 3D-skrivare.

Anderson försöker också titta på ett större perspektiv. Förr i tiden tillverkades allting manuellt, och alla exemplar var (om än subtilt) olika. Senare tillkom industriproduktion och man kunde billigt tillverka stora serier av saker, så länge de följde samma mall. "Du kan få den i vilken färg du vill så länge det är svart" som Henry Ford ska ha sagt om den revolutionerande T-Forden, byggd på löpande band.

Idag kan man använda 3D-skrivare för att ta fram prototyper av saker man håller på att tillverka och på så sätt minska tiden från en idé till en färdig produkt. Lite längre fram i tiden kan man tänka sig att i alla fall saker som ska tillverkas i små till medelstora serier i större grad kan tillverkas via 3D-skrivare. Det innebär dels att produktionen kan flyttas från Kina eller något annat låglöneland där den ofta sker idag och tillbaka till oss där konsumtionen sker, och kanske ännu viktigare så kommer det också att ge som bonus att det inte behöver kosta något extra att låta varje producerat exemplar vara personaliserat så att det perfekt passar den det är tillverkat för. Det är inte svårare för en 3D-skrivare att skriva ut 1000 olika exemplar av något än det är att skriva ut 1000 identiska exemplar.

Det här har så klart stora implikationer för hur tillverkning ser ut och vilka volymer som krävs för att kunna bli lönsam, men kanske framför allt så klart för de länder som stått för mass produktionen av en massa saker.

På det personliga planet så kretsar makers ofta kring ett makerspace eller hackerspace; en gemensam lokal som tillhandahåller utrymme, material och utrustning genom kollektiv finansiering och på så sätt befriar var och en från att behöva köpa sin egen utrustning. Även om en 3D-skrivare som för bara några år sedan kostade hundratusentalskronor idag går att köpa för under 10000 (och motsvarande gäller mycket annan utrustning) så blir det trots allt en hel del pengar för den som till en början bara vill prova på lite. Via ett makerspace finns det också möjlighet att lära sig nya tekniker från någon som redan kan istället för att behöva göra alla misstag själv.

Jag tycker att Makers var väldigt intressant både för den historiska bakgrunden och för bilden av hur makerrörelsen ser ut idag. Jag har läst en hel del om den redan tidigare på nätet, men inget som varit så detaljerat och sammanhållet.

Chris Anderson: Makers: Den nya industriella revolutionen (Makers: The New Industrial Revolution)
Översättning: Jens Ahlberg
Modernista, 2013 (originalet 2012)
313 sidor
ISBN: 978-91-86629-20-5