Inlägg
Det är en släktkrönika kan man väl säga, även om den inte sträcker sig över så väldigt lång tid. Berättaren refererar till bokens huvudpersoner som exempelvis farmor och farfar, och det här greppet gjorde att jag förutsatte att boken skulle sträcka sig fram till modern tid, men så visade sig till slut inte vara fallet.
Den period då boken utspelar sig är istället framför allt 1920- och 1930-talen vilket betyder att trakten drabbas av den japanska ockupationen av Kina. Detta innebär att människor delas upp i tre om inte fyra grupper: invaderande japaner, kineser som (med varierande grader av frivillighet) gått över till japanernas sida, kineser som kämpar mot japanerna och kineser som bara drabbas av det våld och kaos som kriget ställer till. De som är inblandade i den här berättelsen tillhör de sista två grupperna.
Den centrala familjen börjar sin karriär med att bränna brännvin av den lokalt förhärskande grödan sorghum (durra på svenska) som är röd och växer på enorma fält. Dessa röda fält tjänar även som slagfält för många av de sammandrabbningar med japanerna som skildras, så deras röda färg har mer än en anledning. Tidvis är berättelsen påfallande blodig och grafiskt beskriven; andra sektioner är humoristiska skrönor.
Dessa kast och det faktum att boken inte berättas i kronologisk ordning gör att det kan vara lite svårt att orientera sig ibland, men boken känns trots det aldrig svårläst. Jag får nog säga att det kändes som att det var omotiverat mycket blod och slafs bitvis, men på det hela taget gillade jag boken.
Mo Yan: Det röda fältet (Hong gaoliang jiazu)
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Bokförlaget Tranan, 1997 (originalet 1987)
483 sidor
ISBN: 978-91-87179-17-4
1 kommentar:
Har inte läst något av Mo Yan ännu, men nästa månad har jag planerat att läsa Vitlöksballaderna. Det skall bli spännande!
Skicka en kommentar