Den nya människan är en otrevlig bok. På ett bra sätt.
Den tar avstamp i 2013 men avancerar snabbt framåt några år och det allra mesta av handlingen utspelar sig några år in på 2020-talet. Premissen är att sedan 2014 föds inga barn längre. Efter några år börjar kvinnor bli gravida igen men något är inte som förr. Barnen ser visserligen ut som tidigare men de beter sig inte som barn brukar. Eller brukade, då. De nya barnen uppför sig nästan som robotar som analyserar sin omgivning, men de leker inte och bråkar inte med varandra.
Huvudpersonen Rakel råkar hamna i en situation som gör att hon dödar ett av de nya barnen. Händelsen gör också att hon tidigt får upp ögonen för att den nya människan faktiskt kan tänkas vara ett hot mot den normala människan. Hon vet dock inte vad hon ska göra åt det, och det faktum att hon dödat en av dem gör att hennes handlingsmöjligheter blir en aning begränsade en tid. När hon så småningom återfår sin frihet har hon svårt att få ordning på sitt liv igen och flyr undan till en annan del av världen, men hennes insikter om den nya människan försvinner så klart inte bara för det. Ganska snart ställs frågan dessutom på sin spets och Rakel tvingas ta beslut som hon inte alls har lust med.
Den här boken berättas till största delen av Rakel själv, och dessutom i presens vilket tillsammans med en bra prosa gör att man får en utmärkt närvarokänsla. Förutom den här huvudberättelsen är texten uppblandad av ett antal tidningsurklipp och intervjuprotokoll med mer eller mindre uppenbar relevans för texten. Det är svårt att inte associera till Sam J. Lundwalls King Kong Blues (som jag tyvärr inte verkar ha skrivit någon recension av, men som i alla fall har precis samma upplägg av texten). Rent generellt brukar jag gilla brevromaner och liknande där texten blandas upp av eller rent av helt utgörs av brev och andra former av dokument.
Jag blev tipsad om den här boken vid SF-Bokhandelns bokbord på Fantastika i år och köpte den där utan att ha hört talas om den tidigare, och det visade sig vara ett kap. Precis när jag gjorde det påpekade de också att det var författaren som gick förbi precis bakom oss. Hon hann försvinna innan jag hade betalat, men efter en programpunkt strax efteråt råkade jag hamna strax intill henne och bad att få boken signerad. Jag har nog aldrig sett en författare bli så förvånad eller lycklig över att få signera en bok.
Boel Bermann: Den nya människan
Kalla kulor förlag, 2013
205 sidor
ISBN: 978-91-87049-37-8
måndag, december 30, 2013
2013-48: Boel Bermann: Den nya människan
Etiketter:
boel bermann,
böcker,
den nya människan,
läsning,
science fiction,
sf
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja den är riktigt bra. Jag har bara ett litet frågetecken för slutet, som inte känns som ett "riktigt" slut./GP
Skicka en kommentar