2013-41: Olle Engstrand: Hur låter svenskan, ejengklien?

Man skulle lätt kunna tro att titeln på den här boken är felstavad, men det är hemsnickrad fonetisk stil för att illustrera hur de flesta faktiskt uttalar det. Här diskuteras både hur svenska låter i allmänhet men även en hel del om hur pass mycket det skiljer mellan olika dialekter av svenskan, och för den delen ett intressant kapitel om hur olika nationaliteter bryter på svenska och varför, utifrån skillnader i hur deras olika språk är konstruerade.

Här finns beskrivningar av fornsvenska och uttalsförändringarna som skedde i det stora vokalskiftet å ena sidan, och i andra sidan den moderna trenden mot mer av ett skriftuttal. Något för alla oavsett om man vill ha gammalt eller nytt.

Bitvis är den här boken lite yvig med en del ovidkommande anekdoter och liknande men över lag tycker jag att den var riktigt intressant. Det som irriterade mig var att den här och där har faktasidor som är frikopplade från texten. Här har textens redaktör gjort det vanliga misstaget vid sådana och inte sett till att finns ett naturligt avbrott i texten när faktarutan kommer. Man kan vända sida mitt i ett avstavat ord för att upptäcka att sidan efter i själva verket är en faktaruta. Antingen får man läsa vidare i texten först och backa till faktarutan senare eller läsa den först och sedan försöka komma ihåg vad texten  var mitt uppe i när man återvänder till den. Det här problemet går att undvika med lite mer genomtänkt layout.

När jag läste engelska för ett gäng år sedan så var fonetiken den delkurs som jag tyckte minst om, fast så här i efterhand finns det en hel denl intressant där också. Och när Cissi ändå hade lånat hem boken tyckte jag att det var lika bra att passa på att läsa den jag också.

Olle Engstrand: Hur låter svenskan, ejengklien?
Norstedts, 2012
271 sidor
ISBN: 978-91-1-304092-9