2013-36: Jon Fosse: Båthuset

Den här boken är en man som bor hemma hos sin mamma i den by där han alltid bott, och han känner sig inte riktigt tillfreds med livet. Det hela börjar när hans barndomsbästis återvänder till bygden på semester och visar sig ha fru och två barn. De träffas men det är väldigt klart att inget är som det en gång var, och händelser i nuet kommer att spegla saker som hände mellan dem för länge sedan och som legat och nött på deras förhållande genom åren åtminstone från berättarens sida; hur det är med kompisens känslor inför det hela framgår inte lika tydligt.

Att det är svårare att få grepp om kompisen är inte så konstigt, eftersom hela berättelsen presenteras inte bara genom berättarens ögon utan bokstavligen genom hans ord. Han tillbringar mycket av sina dagar med att sitta på sitt rum på övervåningen och skriva. Sedan kompisen kom tillbaka har han blivit allt mer orolig och går inte längre ut, utan skriver för att stilla sin oro. Det går så där.

Hans text är det enda vi har för att reda ut vad som händer och den är så klart filtrerad genom hans uppfattning om vad som sker. Dessutom präglar hans oro och rastlöshet texten väldigt hårt och den är full av upprepningar och omtagningar. Det är nästan som ett mantra att läsa texten. Man får veta nya saker lite i taget, lite mer för varje gång ett skeende återkommer. Det är ett väldigt annorlunda berättande och det känns väldigt passande för den här berättelsen, men samtidigt är det också rätt påfrestande så det var tur att boken inte var längre än den var.

Jon Fosse: Båthuset (Naustet)
Översättning: Steve Sem-Sandberg
Bonniers, 1989 (originalet 1989)
148 sidor
ISBN: 91-0-047778-8