onsdag, april 25, 2007

2007-59: Arne Dahl: Upp till toppen av berget

Jag har inte läst något av Arne Dahl tidigare, men det är uppenbart att det här är en del mitt i en serie. Det refereras ideligen till fall som polisgruppen "A-gruppen" har varit inblandade i tidigare, och jag utgår från att det finns böcker även om de fallen.

A-gruppen är något slags specialutredningsstyrka för svåra fall och den har splittrats, men med anledning av händelserna i början av Upp till toppen av berget så ges det tillstånd att samla ihop gruppen igen och permanenta den.

I början verkar det som om man fått ytterligare ett meningslöst slumpmord på halsen. Några supportrar från motståndarlaget hamnar av misstag på Hammarbys stamkrog efter en match där hemmalaget permanentat sin plats sist i serien. De blir inte populära, och det slutar med att en av dem får skallen inslagen av en ölsejdel. Ett mord, men ett mord med massor av vittnen och vad det ser ut som inte några speciella implikationer. Strax efter sprängs en intern på Kumla i småbitar i sin cell, och efter det sker en blodig uppgörelse mellan olika gäng i ett industriområde. Polisen hittar en söndersprängd bil och ett halvdussin lik med skottskador.

De här morden ser betydligt knivigare ut, för här verkar det uppenbart att det finns något bakomliggande motiv. Som om det inte skulle räcka så får poliserna också snart gräva i narkotikahandel, jugoslaviska krigsförbrytare, högerextremister och pedofiler. Det blir en komplicerad utredning, minst sagt.

Som man kan ana av beskrivningen så handlar det om organiserad brottslighet till skillnad från den lite mer jordnära slags brottslighet som författare som Camilla Läckberg och Karin Fossum brukar ägna sig åt. Även här får man en del tillbakablickar bakåt i historien för att etablera motiv och personteckning, men det är inte så väldigt mycket. Handlingen utspelar sig i princip i nutid.

Trots den väldigt komplicerade brottsutredningen så berättas boken inte ur så väldigt många olika synvinklar som man skulle kunna frukta. Däremot är det en hel den personer att hålla reda på. Speciellt innan polisen fått klart för sig vilka personer de olika gängen på industriområdet består av och bara refererar till de inblandade som A1, A2, B1 och så vidare vill det till att vara skärpt för att inte blanda ihop dem med varandra.

Eftersom det ursprungliga brotten på krogen begicks inför en fullsatt lokal och de flesta hölls kvar där efter dådet av dörrvakterna så får man även ett otal vittnesmål presenterade för sig. Det är intressant att se hur olika personer uppfattar varandra och vad som händer. Man får ganska snabbt en bild klar för sig ungefär vad som hände på krogen, men exakt hur det gick till är svårare att utröna. Väsentliga pusselbitar saknas, precis som gärningsmannen och en del vittnen saknas eftersom de rusade ut genom dörren innan dörrvakterna hann inse vad som hänt och spärra utgången.

På det hela taget är boken välskriven, men då och då hittar man formuleringar som antagligen är tänkta som små lustifikationer; oftast i de delar som refereras av den allvetande berättaren. Jag tycker mest att de stör, eftersom de bryter av mot stilen på resten av texten.

Apropå att bryta av så undrar jag vad som hänt i sättningen av den utgåvan jag har. Speciellt i början av boken men även här och där senare så har enstaka bokstäver kursiverats i texten. På varje given sida verkar det vara alla eller i alla fall de flesta av enstaka bokstäver. På de första sidorna är exempelvis de flesta "d" och "h" kursiva. På någon senare sida alla "M". Man kanske inte ska säga att det stör läsandet så mycket men man hajar till lite och framför allt blir jag nyfiken på vad det är som hänt.

Boken är både lättläst och spännande, men man kan reta sig på att rätt många av personerna i den (både poliser och skurkar) har tendenser att vara lite för duktiga på det de gör. Det tar polisen påfallande kort tid att skapa sig teorier om hur något gått till som ofta stämmer överens med vad som verkligen hände. Det som sedan tar tid är att få fatt i de skyldiga eller hitta bevis att sätta fast dem med.

Arne Dahl: Upp till toppen av berget
Bra Böcker/Månpocket, 2007 (originalet 1999)
373 sidor
ISBN: 9170014671
ISBN13: 9789170014673
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.



Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 59 (varav 11 serieböcker)
Fem pjäser: William Shakespeare: Twelfth Night, or What You Will Sophokles: Elektra
Fem nobelpristagare: Orhan Pamuk: Snö Isaac Bashevis Singer: Shosha André Gide: Isabelle Saul Bellow: Offret
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007: Svenska Naturskyddsföreningen: Naturen till din tjänst (årsbok 2007) Andreas Marklund: Skördedrottningen Joe Hill: Heart-Shaped Box Johan Theorin: Skumtimmen
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Yasunari Kawabata: Snöns rike (Japan) Orhan Pamuk: Snö (Turkiet) Sophokles: Elektra (Grekland) André Gide: Isabelle (Frankrike) Arnaldur Indriðason: Kvinna i grönt (Island) Klart 2/3!
Fem böcker från Japan: Yasunari Kawabata: Snöns rike

Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
Nr 31-40
Nr 41-50
51: Arnaldur Indriðason: Änglarösten
52: Johan Theorin: Skumtimmen
53: Jonas Gardell: Ett UFO gör entré
54: Camilla Läckberg: Olycksfågeln
55: Karin Fossum: Natt till den fjärde november
56: Kazuo Ishiguro: Never let me go
57: Saul Bellow: Offret
58: Steven D. Levitt & Stephen J. Dubner: Freakonomics
59: Arne Dahl: Upp till toppen av berget

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag gillar Arne Dahls serie om A-gruppen. Men jag kan förstå att det är lite irriterande att börja mitt i serien. Första boken heter väl "Ont blod" eller så är det "Misterioso".

Han Arne heter ju egentligen Jan Arnald, och han har skrivit andra böcker under sitt riktiga namn, har dock inte letat reda på något av honom i det namnet. Men det skulle vara intressant att jämföra om han skriver på ett annat sätt under sitt riktiga namn...

Tommy Persson sa...

_Ont blod_ kom 1998 och _Misterioso_ 1999. I en av de senare böckerna dyker en av personerna från första boken upp så för att riktigt uppskatta detta bör man ha läst dem i ordning.

Det var först efter att ett antal böcker publicerats som det avslöjades att det var Jan Arnald som skrivit böckerna. Men jag tycker också de är bra och rekommenderar att man läser hela serien.

Anton Ymer (pseudo) sa...

De kursiverade tecknen kan vara dold text (steganografi). Om det är många likadana tecken är det inte troligt att just de bildar något meningsfullt, men kanske ordet de står i eller de efterföljande icke-kursiverade tecknen.

Kolla och se, du kanske vinner en signerad inbunden bok. :o)

Det kan också vara fel i sättningsmaskinen.