Läst i mars

Under mars blev det en hel del läst.

Vanliga böcker

• Stieg Trenter: Skuggan
• Jean-Paul Sartre: Words
• Camilla Läckberg: Predikanten
• Beppe Wolgers: Röster från Vattudalen
• Maj Sjöwall & Per Wahlöö: Den vedervärdige mannen från Säffle
• Staffan Schöier & Stefal Wermelin: Hasse & Tage Svenska Ord & Co Saga & Sanning
• Pearl Buck: Kejserlig kvinna
• Maria Larsson: Mimers brunn
• Schakt 002: Skrämmande skogar och andra osunda platser
• Anna Jansson: Må döden sova
• Svenska Naturskyddsföreningen: Livsviktigt: grön väg till hälsa

Serier

• Arina Tanemura: Kamikaze Kaito Jeanne 5
• Akira Toriyama: Kajika
• W. I. T. C. H. 10
• Gosho Aoyama: Mästerdetektiven 16
• Gainax: Fjärde barnet (Neon Genesis Evangelion 6)
• Arina Tanemura: Kamikaze Kaito Jeanne 6
• Misaho Kujiradon, Courtney Love & D. J. Milky: Princess Ai
• Arina Tanemura: Kamikaze Kaito Jeanne 7
• Gosho Aoyama: Mästerdetektiven 17

Tjugo titlar på en månad är mer än både i januari och februari, trots att jag tyckt att jag läst en hel del redan då. Å andra sidan är det fortfarande en hel del serier (om än mindre än hälften). Detta tempo ger 204 titlar som årstotal om jag läser lika mycket året ut. Det betvivlar jag fortfarande. Det sade jag förra månaden också, och sedan blev det ännu mer nästa månad...

Även i mars har jag läst böcker av två nobelpristagare jag inte läst tidigare. Jag kanske kommer ikapp till slut, i alla fall.

Andra bloggar om: böcker, serier, nobelpristagare

Utefika

Idag tog jag årets första efter-maten-fika ute på lastkajen. Det var varmt och skönt ända tills solen gick i moln.

Schakt 002: Skrämmande skogar och andra osunda platser

Novellsamlingsserien (eller ska man kalla det en tidskrift; den har ju faktiskt ISSN och inte ISBN) Schakt sticker ut lite redan när man får den i handen genom att den har ett lite udda format. Bredden är ungefär som en vanlig inbunden bok (trots att det är en pocket), men sedan är den kvadratisk.

Omslagen på de hittills två utgivna delarna är konsistent formgivna (med den äran) av Rickard Hansson. I denna andra volym har han även fått producera en illustration till varje novell. Ibland kan man se dem som direkta illustrationer till texten; i andra fall är de snarare stämningsbilder inspirerade av texten.

Liksom i Schakt 001 så består innehållet av en översatt novell och ett antal noveller av nya svenska författare. Den översatta texten här är av den för mig okände Joseph Payne Brennan som uppenbarligen skrivit i exempelvis Weird Tales. Man märker generellt dock ingen egentlig skillnad på denna professionella novell och de övriga, och det beror inte på att den översatta texten är dålig.

Även de svenska författarna är i många fall okända för mig sedan tidigare. De två namn jag känner igen är Johan Teorin (som är den ende som även medverkade i Schakt 001) och Lilian Wiberg (känd från Mitrania). Jag tycker att alla medverkande gör ett bra jobb, och boken känns ganska konsistent trots att det är en novellsamling. Generellt kan sägas att novellerna oftast
tillhör den lite mer lågmälda delen av skräckgenren. Det är oftare vemod än splatter.

Hur mycket redigering som verkligen gjorts vet jag naturligtvis inte, men slutresultatet är i vilket fall bra. Om det beror på välskrivna manuskript eller ett gott redaktörsjobb kan jag alltså inte avgöra, men jag tycker att språket flyter bättre än det gör i många romaner från mycket större förlag.

Först i boken finns ett kort förord, och det är verkligen kort. Det känns mer som en baksidestext än ett förord. Jag tillhör dem som gärna läser förord, men jag vill gärna se lite mer substans än detta. Efter alla noveller finns korta presentationer av alla författarna. Detta är något som allt för många novellsamlingar/tidskrifter slarvar med, tyvärr.

Upplagan på Schakt är begränsad till 101 exemplar. Gör som jag och prenumerera på den, så slipper du riskera att bli utan!

Kent Björnsson, red.: Schakt 002: Skrämmande skogar och andra osäkra platser
Kent Björnsson, 2006
120 sidor.
ISSN: 1653-0583

Andra bloggar om: böcker, schakt, skräck, noveller

Anna Jansson: Må döden sova

Jag har tidigare läst Silverkronan av Anna Jansson och tyckte att den var bra, men Må döden sova gav ett lite mer tveksamt intryck.

Till att börja med lider den gravt av det moderna syndromet med polisen som är tvungen att leva ett vanligt liv. Maria Wern tjafsar med sin man, tjafsar med sin chef och tjafsar med sina bekanta. I det sista fallet är det visserligen i viss mån relaterat till handlingen, men det blir i alla fall lite för mycket.

En kvinna inlagd på en klinik för provrörsbefruktning ramlar ut från en balkong och dör. Eller blir hon kanske mördad? Maria Wern tror inte på att det var en olycka eller självmord och börjar undersöka, trots högljudda invändningar från kollegor. Naturligtvis visar det sig också ligga en hund begraven någonstans. Man kan undra om poliser i romaner någonsin klantar sig och gör fel?

Ganska snart har vi fler lik, kidnappning, förgiftning och diverse annat att reda ut. Den begravna hunden kommer inte till rätta, och även andra lik visar sig inte se ut som de borde.

Jag tycker att kopplingen mellan polisroman och obduktioner och sjukvård i allmänhet fungerar bra, men boken lider av en viss brist på förvecklingar (eller kanske borde jag säga förväxlingar). Det tog inte speciellt lång tid innan jag trodde mig veta vem som var skyldig. Det brukar det inte heller göra när jag läser deckare, men allt eftersom jag läser brukar jag inse att den kan det ju inte vara för att han var någon annanstans eller hon hade fel färg på kläderna och så vidare. Under tiden jag läser brukar jag hinna utse ett antal olika personer till att vara skyldig (ibland samma person flera gånger, på olika grunder) innan det framkommer vem det verkligen är. I Må döden sova antog jag rätt med en gång och det fanns aldrig någon egentlig anledning att ändra den uppfattningen.

Till och från är dialogen lite kantig. Jag ska inte säga att den är direkt dålig, men då och då hajar man till och undrar vem som skulle kunna få för sig att verkligen säga så. En annan liknande sak som retade mig var att alla poliser verkar tilltala varandra med efternamn. Visst händer det att en del personer blir kända av sina bekanta och kollegor med efternamn, men knappast alla. Det här gjorde att dialogen mellan poliserna ofta kändes lite sextiotal eller så, eftersom alla verkade så omotiverat hövliga (även när de tilltalar varandra "jävla pappersfetischist" i samma mening).

Anna Jansson: Må döden sova
Prisma/MånPocket, 2002
275 sidor.
ISBN: 9170010226

Andra bloggar om: böcker, deckare, annajansson, mariawern

TV-bänk

Nu har vi installerat den nya TV-bänken i vardagsrummet, så nu börjar det se ganska färdigt ut. Det är lite ovant eftersom TV:n hamnade en bra bit längre ner nu än förut, men det är nog egentligen bättre så här.

Andra bloggar om: hus

Damm...

Idag har jag plockat bort diskbänken som stod i hörnet av pannrummet och sedan påbörjat hästjobbet att skrapa bort den gamla flagande färgen från golvet så att det framöver ska gå att få ny färg att fästa på det. Jag kan rapportera att det inte är speciellt skoj att sitta och gnida en färgskrapa mot ett betonggolv. Det låter illa och det dammar som sjutton. Som tur är har jag inte mer än 95% eller så av ytan kvar... Jag tror å andra sidan inte att jag behöver skrapa hela golvet, för det är av någon anledning bara i vissa delar av rummet som färgen har flagat.

Exakt hur det ska bli där diskbänken satt har vi inte bestämt än, men det ska i alla fall inte vara en så stor diskbänk. En vask kan vara praktiskt att ha när det nu råkar finnas vatten framdraget, men det vore bra om det gick att få plats med ett skruvstycke där också. Det borde fungera, bara jag fixar till en annan bänk så att det går att få fast det också (det går inte så bra på en diskbänk).

Andra bloggar om: hus, renovering, golv

Titta, ett golv!

Idag har jag påbörjat en renovering av vårt före detta pannrum. Tanken är att det ska gå att använda som hobbyrum för att snickra och så. När vi flyttade in var det pannrum (vedpanna, ackumulatortankar och en massa ved). Sedan ett par år har vi fjärrvärme istället, så nu är det gott om plats.

Betonggolvet är däremot sprucket och färgen som en gång fanns flagar så det behöver göras i ordning en del innan det går att börja måla. Idag har jag börjat med att bära ut alla saker från det rummet till ett annat rum i källaren (puh!) och sopa upp det värsta från golvet. I morgon ska jag fundera på hur jag kan få bort alla halvlösa färgflagor från golvet.

Andra bloggar om: hus, renovering, golv

Blogg på japanska

För att skaffa mig en anledning att försöka skriva text på japanska så har jag nu skapat en blogg på japanska. Det lär dröja ett tag innan jag lyckas skriva något speciellt avancerat, men det skadar inte att försöka.

Andra bloggar om: japanska, språk, blogg

本をかいました

Nyss fick jag några böcker levererade från Bellman. Det ska bli spännande att se om jag klarar av att läsa dem också.

• よつばと (yotsubato), manga i fyra delar.


• ｸﾏのﾌﾟーさん (kuma no puu-san), översättning av Nalle Puh till japanska. Den här kan jag säga med en gång att den är för svår.

Andra bloggar om: böcker, japanska, manga, språk

Projekt Runeberg-reklam

Igår var jag på Föreningen Amatörbokbindare i Linköpings årsmöte och berättade om Projekt Runeberg. Det var inte så många som visste något om vad det var i förväg, men många som tyckte att det verkade intressant.

Det är för övrigt kul att se att datoriseringen sprider sig. De allra flesta på mötet är över pensionsåldern, men det verkade inte vara någon som hade några problem att hänga med bland scannrar, OCR-program, länkar och sökmaskiner.

Andra bloggar om: projektruneberg

Språk är trevligt

Genom att skänka bort ett exemplar av Ugglan frigjorde jag ungefär två hyllmeter utrymme i bokhyllan. Med anledning av det har jag nu sorterat in alla språkrelaterade böcker som legat kors och tvärs ovanpå andra böcker och snyggat till lite.

Bara genom att titta i min bokhylla skulle man kunna gissa sig till att jag tycker att språk är kul. Jag kan inte säga att det skulle vara något felaktigt antagande.

Svenska: De två första volymerna av SAOB, en skolordbok, en etymologisk ordbok, upplagorna 6,8,9,10,11,12 av SAOL. Jag saknar däremot en riktigt bra svensk ordbok, och faktiskt även en svensk grammatik.

Engelska: En etymologisk ordbok, två idiomböcker, två föråldrade slangordböcker (1941, 1970), en nyordbok, tre grammatikor, en uttalsguide, fyra ordböcker (varav en amerikansk och en specifikt för "difficult words"). Dessutom fem svensk-engelsk-svenska ordböcker, varav två för teknisk engelska.

Skotska: En engelsk-skotsk-engelsk ordbok.

Tyska: Grammatik och tre svensk-tysk-svenska ordböcker (fast bara en över fickformat).

Franska: Två läroböcker och en svensk-fransk-svensk ordbok.

Italienska: En svensk-italiensk-svensk ordbok.

Latin: Några tunna häften, men tyvärr är de inget vidare att slå upp i. Man måste lista ut grundformen först, och det är inte så lätt om man inte kan latin.

Finska: En tunn parlör från 1940. Den innehåller praktiska fraser som "Här är mitt polletteringsmärke, ta min koffert till hotellet" ("tässä on matkatavarakuittini, toimittakaa matka-arkkuni hotelliin") och "Vi sökte skydd i skyddsrummet. Gasmaskerna tog vi med" ("Haimme suojaa korsusta. Otimme kaasunaamarit mukanamme"). Ytterligare en marginellt modernare parlör.

Spanska: "Spanska för resan"

Serbokroatiska: "Serbokroatiska utan språkstudier med angivande av uttalet". Tur att jag har en guide, för språket finns väl inte kvar.

Klingon: "tlhIngan Hol mu'ghom mach" Engelsk-klingonsk-engelsk ordbok.

Esperanto: Lärobok i esperanto på kinesiska. Eller det är i alla fall vad jag tror att det är.

Japanska: Lärobok, japansk-engelsk-japansk ordbok i fickformat, kanjiuppslagsbok.

Tänk så praktiskt det sedan vore om jag kunde alla de här språken. Men att kunna slå upp ord man stöter på på konstiga språk är i alla fall en bra början.

Andra bloggar om: böcker, språk, ordböcker

Några konstlänkar

Jag kan vika en fågel som kan flaxa med vingarna, men jag har en bra bit kvar till att få ihop en nazgûl. Här är vinnarna i en origamitävling (klicka på "gallery" för att se fler bilder).

LEGO är en fantastisk uppfinning, men det går att göra mer saker med det än jag trodde (och det trots att jag varit på LEGOland flera gånger). På den här sidan finns exempelvis ett piano, en luftkonditionering, ett flipperspel och en maskin som kan lösa tredjegradsekvationer. Och det är inte bara modeller, utan de fungerar!

För den som gillar kemi och har lust att snickra lite kanske The Wooden Periodic Table Table kan fungera som inspiration? Ett bord i form av det periodiska systemet. Varje ämnesruta är ett fack, och i varje fack finns naturligtvis ett prov av det aktuella ämnet.

Om man inte har råd att köpa ringar i guld får man ta till billigare material. Det går att göra ringar i trä också.

Andra bloggar om: konst, origami, lego, kemi, trä

Jules Verne-Magasinet 527

För en gångs skull har jag hunnit läsa ut senaste numret av Jules Verne-Magasinet innan nästa nummer kommer, och den här gången är det dessutom ett nummer som försöker vara lite aktuellt. En hel del av utrymmet ägnas åt King Kong, naturligtvis med anledning av Peter Jacksons remake av den klassiska filmen. Jag har dock själv bara sett den gamla versionen, inte den moderna.

När det gäller King Kong så skriver Karin Lundwall om filmerna; både den nya, den klassiska, och mindre kända versioner. Harry Harrison och Hans Sidén ligger bakom varsin annan artikel om den stora apan, och dessutom finns novellen "Efter King Kongs fall" av Philip José Farmer.

Förutom detta innehåller numret ytterligare fyra noveller (varav en på mindre än en sida). Den här gången uppfyller faktiskt allihop JVM-fördomen genom att vara skrivna av för mig okända personer med icke-anglosaxiska namn och dessutom (i de fall där det anges) ha ett antal år på nacken. Det är inte ovanligt att JVM för samman både nytt och gammalt, välkänt amerikanskt och okänt albanskt eller mongoliskt även om det inte blev så den här gången. Just detta tycker jag dock är en del av charmen med JVM; man vet (som slutet på tidskriftens måttligt smidiga undertitel "tidskrift för science fiction, fantastik, futurism, utopier, dystopier, patafysik, surrealism, magisk realism och annat oväntat och osannolikt" antyder) aldrig vad nästa nummer kommer att innehålla. Jag läser gärna författare som jag inte känner till och litteratur från andra områden än de vanliga, så JVM passar mig utmärkt.

Andra bloggar om: sf, kingkong, jvm, tidskrifter

Historiens vingslag

Nyss skickade Camilla vidare ett brev hon fått från en av mina gamla gymnasiekompisar som hittat henne via LiUs alumniförteckning (där hon står med men inte jag) och som jag inte träffat på 10-15 år. Lunch bokad till på måndag. Skoj!

Maria Larsson: Mimers brunn

Mimers brunn är det första jag läser av Maria Larsson, och också hennes prosadebut efter tre diktsamlingar. Boken är lite ovanlig så till vida att den är utgiven på ett av de stora svenska förlagen för så länge som tio år sedan, och kallar sig fortfarande science fiction. Det är ju inte direkt så att Norstedts vräker ut science fiction, vare sig idag eller för tio år sedan.

Novellerna känns ganska sammanhållna trots att en del av dem utspelas på rymdskepp långt bort från Jorden medan andra håller sig på ytan. Intrycket är att det är en relativt nära framtid, men inte en speciellt positiv sådan. Mänskligheten har problem med miljön, med skenande artificiella intelligenser och annat. Människor är det däremot rätt ont om, åtminstone direkt i bild. De flesta noveller handlar bara om en eller kanske ett par människor och ett genomgående tema är att de är ensamma (även om de råkar vara flera). Det finns mer maskiner än människor runt oss i framtiden, tydligen.

Jag har inte läst något av Larssons poesi, men man kan här och där hitta formuleringar som är mer lyriska än vad som är normalt i dystopisk science fiction. Det är ju alltid trevligt, men det är synd att Norstedts inte har lagt ner mer arbete på boken än man har. Språket är som sagt ofta inspirerat, men det har också problem. Enligt omslagsfliken bor Maria Larsson i Vancouver, och det har börjat sätta spår i hennes språk. Ibland låter hon som en halvdan översättning från engelska. Vid något tillfälle skriver hon om något som är "defektivt", och det är rätt gott om omotiverade -ande-former. Jag tycker att det är dåligt av Norstedts redaktör att inte tvätta bort sådant.

Maria Larsson: Mimers brunn
Norstedt, 1996
231 sidor.
ISBN: 9119600623

Andra bloggar om: sf, noveller, böcker, recension, marialarsson

Olästa böcker

Jag har några stycken olästa böcker. Rätt många, faktiskt. Sedan ungefär tjugo år så har jag alltid gjort så att jag ställer in nyinköpta böcker som jag inte läser direkt i hyllan med olästa böcker längst till höger, och allt eftersom jag plockar ut olästa böcker (som alltså står separat från de lästa böckerna) så knuffar jag de övriga olästa till vänster. Det innebär att man kan se vilka böcker jag har låtit bli att läsa längst.

Just nu så upptar mina olästa böcker ungefär tre kompletta Billy-bokhyllor (inte hyllplan, alltså, utan hela hyllor). Nu har jag gått igenom de här hyllorna och gallrat bort lite böcker som har stått där i åratal och som jag inte har någon anledning att tro att jag någonsin kommer att läsa. Totalt rensade jag bort ungefär en hyllmeter böcker, så nu står det ett par kassar fulla med böcker i källaren. De kommer istället att spridas till andra läsare på någon kommande sf-kongress.

Andra bloggar om: böcker

Årets första geocachear

Igår köpte jag en ny (OK, begagnad) GPS för att ersätta går gamla som gått sönder (och som för den delen inte var speciellt bra ens när den var ny). Idag åkte vi en sväng för att se om vi kunde hitta några cachear. Jag tittade lite extra noga på beskrivningarna för att hitta cachear som det verkade troligt att de skulle gå att hitta trots att det är en massa snö ute.

Det visade sig fungera bra, och vi hittade Art in Linköping M, Nykvarn och LI UK EY utan några större problem.

När vi först klev ur bilen sken solen, men sedan började det snöa igen och det håller det fortfarande på med nu. Jag hoppas att vädret skärper sig snart så att snön försvinner så att man kan leta cachear på allvar.

Andra bloggar om: geocaching

Caylus & Robo Rally

Jag har just kommit hem från Lisa efter att ha ätit gott och spelat spel. Först ett parti Caylus som var nytt för dagen, sedan ett parti Robo Rally.

Caylus handlar om att den franske kungen vill ha ett slott byggt, och spelarna är byggherrar som ska se till att det blir gjort. Den lilla byn Caylus är för liten för att man ska kunna bygga ett slott där, så för att det ska gå att genomföra måste man även bygga upp byn en del. Man måste se till att det finns stenbrott, snickare och annat sånt för att det ska gå att uppföra ett slott. Spelet har fått väldigt bra recensioner och jag tycker också att det fungerade bra. Vad som var mindre bra var reglernas organisation. När man läst igenom dem kände man sig rätt grundligt förvirrad, men när man väl kom igång och spela klarnade det snart. Ingen av oss som spelade hade sett spelet tidigare, så vi hade lika dålig koll på strategin allihop. Till slut lyckades jag avgå med segern, trots att jag byggt väldigt lite egna byggnader.

I Robo Rally fick jag däremot se mig grundligt frånåkt av Lisa. Det gällde å andra sidan inte bara mig utan alla andra också. Jag skyller på att jag fick fel kort. Så är det ju i och för sig alltid, men nu var det ovanligt illa. Vid ett tillfälle stod jag på rutan intill flaggan jag skulle till utan några komplikationer alls, bara att ta ett steg rakt fram så var det klart. Jag fick endast svängar. Rundan efter hade till min förvåning ingen knuffat bort mig, så jag fick en chans till. Då fick jag endast svängar och en tvåa, så jag kunde antingen stå kvar där jag var igen eller gå förbi flaggan och ner i ett hål...

Andra bloggar om: spel, caylus, roborally

Maj Sjöwall & Per Wahlöö: Den vedervärdige mannen från Säffle

Efter att nyligen ha läst både Stieg Trenter och Camilla Läckberg så passar Maj Sjöwall och Per Wahlöös Den vedervärdige mannen från Säffle (även filmad som Mannen på taket) fint in mellan dem.

Medan Trenter lever kvar i en svunnen tid med en nästan total koncentration på brottet och lösandet av det så ser man hos Sjöwall/Wahlöö en mycket mer modern polisroman som kommenterar sin samtid. Martin Beck är inte bara en hjärna som går runt och löser problem; han är också en människa som interagerar med sin omvärld. Även om det bara är elva år mellan Trenter-boken och denna så känns det som om en hel del har skett. Nu är jag inte tillräckligt insatt i deckargenrens historik för att kunna säga något säkert, men jag har fått för mig att Sjöwall/Wahlöö var pionjärer på sin tid så det skulle inte förvåna mig om deras personteckningar och liknande egentligen bör jämföras med ytterligare lite senare böcker.

Både Trenters bok och Läckbergs bok utspelar sig på platser där jag inte vet hur det ser ut (även om jag kanske varit där någon gång), men Sjöwall/Wahlöö håller sig inom Stockholm. Här kan jag ofta känna igen mig och veta hur det ser ut där handlingen utspelar sig. Jag har visserligen aldrig bott i Stockholm, men jag har varit där tillräckligt ofta för att känna igen mig. Speciellt i en deckare tycker jag att det ger lite extra närvarokänsla åt skildringen. När jag läser de andra böckerna ser jag visserligen framför mig hur det ser ut, men ibland visar det sig av senare beskrivningar att jag har tänkt mig fel. När handlingen utspelar sig på kända platser är det trevligt att faktiskt veta hur det ser ut så att man kan se hur författaren tänkt sig det som händer.

Personer i böcker brukar jag däremot ofta ha ett dimmigare begrepp om hur de egentligen ser ut. Jag tycker att det är svårt att bilda mig en uppfattning om en person utifrån en beskrivning i en bok. I Beckfallet är det däremot inte något problem eftersom jag sedan tidigare sett alla filmerna (både de gamla efter Sjöwall/Wahlöös böcker och de nya efter sentida manus). En lite anakronistisk effekt av detta är att jag ser framför mig Gösta Ekman som Martin Beck men Mikael Persbrand som Gunvald Larsson.

Maj Sjöwall & Per Wahlöö: Den vedervärdige mannen från Säffle
Norstedt, 1971
230 sidor.
ISBN: 9117480728

Andra bloggar om: böcker, deckare, sjöwallwahlöö, martinbeck

Beppe Wolgers: Röster från Vattudalen

För mig har Beppe Wolgers alltid varit mannen med skägg och lång nattmössa som låg i en säng och tog hand om dockan Sigrid som ropade Fääärdig! i något barnprogram. Och så var han Pippis pappa och Baloos röst.

Långt senare har jag förstått att han gjort mycket annat också. Han var en av personerna bakom de (för sin tid) kontroversiella Skäggen i TV och han har skrivit både diktsamlingar och prosa.

En av diktsamlingarna fick jag tag i för ett tag sedan. 1969 köpte Beppe en gård i Jämtland. En gård som stått övergiven i 20 år. Han har skrivit om detta i diktsamlingen Bilder från Milwaukee. Röster från Vattudalen är ett slags fortsättning på den; den innehåller korta berättelser om ett antal personer från trakten. Allting är skrivet på jämtländska, eller åtminstone vad han kallar ett slags jämtsvenska för att vi icke-jämtar ska förstå det. De flesta historierna är ganska uppgivna med utflyttning, arbetslöshet och ensamhet, men också natur och glädje.

Jöns-Erik i Vedjeön

Att leve hänen
int blev det nåen bjudningsbal.

På vintran var det vi som släp fram
all timmer från skogan.
Vi hadd skapet välståndet.
Och je vejt priset:
magen min, och ryggen.

Int blev det nåen bjudningsbal.

På vårn och sommarn
je byggde oss ett hus
je bryt marken, hugg ner skogan,
drog all stubban oppen,
plock bort all stejn
det tog mej 25 år
att förvandla vildmarken till åker.

Nu föreslår man från högre ort
att man sätt tallfrö på åkern.

Så meningslöst var det.
Nä, int blev det nån bjudningsbal.

Det blev bare spindelväv
och han väl och väx och väx
över hele mitt liv.

Beppe Wolgers: Röster från Vattudalen
Bonnier, 1972
63 sidor.
ISBN: 9100200298

Andra bloggar om: böcker, poesi, dialekt, jämtland, beppewolgers

Att tänka i nya banor

Häromdagen kom senaste numret av WWFs tidning Eko i brevlådan. Ur den ramlade reklam om ett erbjudande om att köpa Nationalencyclopedin till ett specialpris. Dessutom får jag (vare sig jag vill eller inte) NEs ordbok, NE multimedia på DVD (som säkert bara fungerar på Windows, vilket jag inte har) samt en inspelningsbar DVD-spelare (det vill säga en ersättare för en videobandspelare; den kan antagligen inte spela DVDn som ingår i erbjudandet).

Så vad får jag då? Enligt broschyren 23 band med totalt omkring 180.000 artiklar (plus lite extra tillbehör i och med det här erbjudandet, men det kan vi bortse från). Detta är alltså ett uppslagsverk skrivet för ungefär 20 år sedan och publicerat 1989 och några år framåt. Det har hänt en del sedan dess. Jag vet att man med nöd och näppe hann få med Berlinmurens fall i artikeln om Berlin, men jag antar att Azerbadjan (hur det nu stavas...) fortfarande är en del av Sovjetunionen. Om man ska tro på NE, alltså.

Om man tittar på NEs webbsidor får man inte reda på närifrån verket är, men man har fortfarande känt sig tvungna att säga någonting om detta:

Supplementbanden har tillkommit för att informationen från NE skall vara komplett och aktuell. Så tänk i nya banor – slå först upp i supplementbanden! Då ser du direkt om uppslagsordet har kompletterats med nya uppgifter eller kanske till och med fått en helt ny artikel.

Istället för att få uppgifter som är ett par årtionden föråldrade från uppslagsverket kan jag alltså - genom att "tänka i nya banor" - få uppgifter som kanske bara är några år gamla genom att först slå i supplementvolymerna (och sedan i uppslagsverket).

Som av en slump kommer detta fantastiska reklamerbjudande samtidigt som det annonseras att den engelska upplagan av gratisuppslagsverket Wikipedia har passerat en miljon artiklar (det vill säga mer än fem gånger så många som NE). Ett gratis uppslagsverk med en miljon artiklar är ju inte dumt, speciellt som de uppdateras kontinuerligt, till skillnad från NEs döda-träd-version. Ett problem är dock att man måste ha en dator för att läsa Wikipedia eftersom det är en webbplats. Eller måste man verkligen det? Med hjälp av gratisprogrammet Encyclopodia kan man ladda ner hela Wikipedia till sin iPod och därmed alltid kunna ha den med sig. Fem gånger så många artiklar som NE, smidigt i bakfickan. Nu kommer säkert någon att invända att man måste ha en iPod för att kunna göra det. Det är visserligen sant, men en iPod kostar å andra sidan mindre än NEs pappersutgåva. Och då kan den dessutom spela musik, vilket NE inte klarar. Detta är vad jag kallar att tänka i nya banor, till skillnad från NEs supplementband.

Andra bloggar om: böcker, nationalencyklopedin, wikipedia, uppslagsverk, ipod, encyclopodia

Camilla Läckberg: Predikanten

Ännu en modern deckare av ännu en kvinnlig författare om ännu en polis med en massa privatliv förutom sitt jobb, skulle man kunna säga om Camilla Läckbergs Predikanten. Men det vore lite orättvist, för den är faktiskt bra.

Boken utspelar sig i det lilla samhället Fjällbacka som jag inte vet om jag någonsin varit i, men jag känner igen en hel del andra ortnamn som förekommer i handlingen eftersom förra sommarens semesterresa passerade den delen av västkusten.

Detta är Läckbergs andra av hittills tre romaner om poliserna i Fjällbacka. Jag har inte läst de andra, men av sammanfattningar på hennes hemsida ser jag att det inte är bara den här där ett mord i nutid visar sig bero på händelser som ligger längre tillbaka i tiden än man först kan vänta sig.

Boken inleds med att en pojke hittar en död kvinna när han är ute och leker. När polisen kommer dit ser det först ut som ett "normalt" mord, men redan när de flyttar bort kroppen från mordplatsen upptäcker de att det är något skumt. Under kroppen ligger två skelett. De är helt klart gamla, men måste ha fraktats dit samtidigt med det färska liket.

När man börjar nysta i fallet visar det sig att händelser för flera decennier sedan är grunden för allt som hänt. Det krävs en hel del nystande i komplicerade släktförhållanden och -fejder innan man får ordning på vad som egentligen har hänt. Jag måste erkänna att jag är lite svag för den här typen av historier där man släpps ner mitt i historien men sedan måste söka sig en bra bit bakåt för att kunna inse vad det är man drabbats av i nutid.

Över lag tycker jag att boken var lättläst (vilket i och för sig gäller de flesta deckare, så det säger kanske inte så mycket). Jag hittade några formuleringar av det slag som gör att man kan fundera på om det är en översättning från engelska man läser ("din gissning är lika god som min"), men det var inte så att boken var fylld av dem vilket jag tyvärr drabbats av några gånger. Jag vill inte säga att språket är kantigt eller så för det vore att överdriva, men ibland känner man att repliker inte riktigt ligger rätt i munnen på den som säger dem. Om jag ska jämföra så känns handlingen mer välutvecklad än språket. Det ser jag som ett gott tecken, för jag tror att det är lättare att polera sitt språk än vad det är att polera sin förmåga att hitta på en bra handling.

Camilla Läckberg: Predikanten
Månpocket/Forum, 2004
317 sidor
ISBN 9170012636

technorati tags: books, reading, crime, camillaläckberg

Stieg Trenter: Skuggan

Den unga förlagsredaktören Barbro Assarsson får i uppdrag av sin chef att åka till Köpenhamn för att pressa ur Alfred Stoerman, en stjärnskådespelare, det sista kapitlet av hans memoarer som han ligger efter med att leverera. Istället dras hon in i en mordhistoria. Hon får hjälp av Stieg Trenters stående detektiv Harry Friberg.

Det mesta av handlingen utspelar sig i Köpenhamn, med smärre utflykter till Stockholm där både Barbro och Harry egentligen hör hemma.

Man får egentligen inte se speciellt mycket av vare sig Köpenhamn eller Stockholm eftersom det mesta av handlingen utspelar sig inne i hotellrum, teaterlokaler eller restauranger, men man får i alla fall en del känsla för tiden.

Jag antar att boken ska antas utspela sig ungefär 1960 (det sägs inte, men jag hittar inte heller något som motsäger det). Om jag skulle ha läst boken utan att ha tittat på när den var skriven skulle jag nog ha gissat på 10-20 år tidigare.

Boken är skriven i tredje person när den handlar om Barbro. När Harry Friberg kommer in i handlingen övergår den till första person. Själva språket i romanen känns inte påtagligt gammaldags, men en del av replikerna har en klar bismak av pilsnerfilm och gammal stockholmsslang. Eftersom det handlar om en mordutredning så förekommer ett ganska flitigt telefonerande. Här märks det att det är ett tag sedan, för varje gång man ska ringa från Köpenhamn till Stockholm eller vice versa så måste man beställa samtalet. Telefoner ger fortfarande ett svagt intryck av att vara högteknologi, inte någonting som alla nödvändigtvis har.

Att boken är gammal är inte något problem i sig; det är bara att man ska vara beredd på att hjältarna inte när som helst sliter fram sin mobiltelefon och pratar med varandra. Å andra sidan behöver de inte heller springa runt hemma och diska och lämna barnen på dagis, utan kan ägna sig åt handlingen på heltid. Poliser och andra detektiver med vardagsproblem är ett senare påhitt.

Stieg Trenter: Skuggan (1960)
Bonnier, 1968
189 sidor

technorati tags: books, reading, crime, review, stiegtrenter

Läst under februari

Här är en lista på böcker jag läst ut under februari.

Vanliga böcker

• Hubert Venables, red: Frankensteins dagbok
• James Herriot: I vår herres hage
• Knut Hamsun: Sult
• Maria Gripe: Tordyveln flyger i skymningen
• Cecilia Wennerström: Sagan om Rand
• Cello: Med pegasen i botten
• Bengt Liljegren: Regenter i Sverige
• T. S. Eliot: De knepiga katternas bok
• Mark Levengood Unni Lindell, red: Gud som haver barnen kär har du någon ull

Serier

• Judal: Vampire Game 1
• Gosho Aoyama: Mästerdetektiven Conan 15
• CLAMP: Chobits 2
• CLAMP: Chobits 3
• Rumiko Takahashi: Ranma 1/2 17
• Rumiko Takahashi: Ranma 1/2 18
  

Femton titlar på en månad är faktiskt nästan lika mycket som i januari (sexton; fast då är ju februari också tre dagar kortare). Detta ger 186 titlar som årstotal om jag läser lika mycket året ut. Det betvivlar jag, iofs.

Värt att notera är att jag läst böcker på två olika språk, men inget av dem är engelska (Hamsun-boken är däremot på norska). Dessutom har jag avverkat ytterligare två nya nobelpristagare (plus att jag håller på med ytterligare två just nu).

technorati tags: reading, books, comics