Beppe Wolgers: Röster från Vattudalen

För mig har Beppe Wolgers alltid varit mannen med skägg och lång nattmössa som låg i en säng och tog hand om dockan Sigrid som ropade Fääärdig! i något barnprogram. Och så var han Pippis pappa och Baloos röst.

Långt senare har jag förstått att han gjort mycket annat också. Han var en av personerna bakom de (för sin tid) kontroversiella Skäggen i TV och han har skrivit både diktsamlingar och prosa.

En av diktsamlingarna fick jag tag i för ett tag sedan. 1969 köpte Beppe en gård i Jämtland. En gård som stått övergiven i 20 år. Han har skrivit om detta i diktsamlingen Bilder från Milwaukee. Röster från Vattudalen är ett slags fortsättning på den; den innehåller korta berättelser om ett antal personer från trakten. Allting är skrivet på jämtländska, eller åtminstone vad han kallar ett slags jämtsvenska för att vi icke-jämtar ska förstå det. De flesta historierna är ganska uppgivna med utflyttning, arbetslöshet och ensamhet, men också natur och glädje.

Jöns-Erik i Vedjeön

Att leve hänen
int blev det nåen bjudningsbal.

På vintran var det vi som släp fram
all timmer från skogan.
Vi hadd skapet välståndet.
Och je vejt priset:
magen min, och ryggen.

Int blev det nåen bjudningsbal.

På vårn och sommarn
je byggde oss ett hus
je bryt marken, hugg ner skogan,
drog all stubban oppen,
plock bort all stejn
det tog mej 25 år
att förvandla vildmarken till åker.

Nu föreslår man från högre ort
att man sätt tallfrö på åkern.

Så meningslöst var det.
Nä, int blev det nån bjudningsbal.

Det blev bare spindelväv
och han väl och väx och väx
över hele mitt liv.

Beppe Wolgers: Röster från Vattudalen
Bonnier, 1972
63 sidor.
ISBN: 9100200298

Andra bloggar om: böcker, poesi, dialekt, jämtland, beppewolgers