lördag, september 20, 2008

Wall-E, civilisationskritik som barnfilm

Wall-E är en liten städrobot som gör sitt bästa för att städa upp de kopiösa mängder skräp som människorna har lämnat efter sig på jorden. Förutom en kackerlacka verkar han vara det enda kvar på jorden som rör sig. Det låter han dock inte hindra sig, utan han packar oförtrutet ihop skräp till kuber och bygger skyskrapehöga torn av dem.

En dag landar ett rymdskepp och Wall-E liftar med det ut i rymden. Det visar sig vara ett spaningsskepp utskickat från det jätteskepp där en del av mänskligheten befinner sig. Människorna ser däremot inte ut som förr, eftersom de har inte behövt göra någonting alls själva på rymdskeppet. Alla ligger bekvämt tillbakalutade på motoriserade soffor och äter, och ser ut ungefär som sjöelefanter. Tillvaron för människorna framstår ungefär som en oändlig all-inclusive kryssning, förutom att de också konstant matas med propaganda om hur bra företaget Buy'n'Large som driver kryssningarna är.

Här har vi alltså rätt kraftig kritik av både miljöförstöring, reklamöverdosering och fetma på en gång. Budskapet är väl inte speciellt subtilt, men är inte heller påträngande. Det tema som filmmakarna i första hand vill framföra till tittarna är inte något av dessa, utan ett om vänskap eller rent av kärlek mellan Wall-E och en annan robot. Likaledes är det tydligt för människorna att det lönar sig att kämpa för det man tror på, även om det verkar hopplöst. För människorna på rymdskeppet blir det också första gången de över huvud taget behöver kämpa för något.

Det är ingen tvekan om att Wall-E är en barnfilm med bitvis en hel del action, men den har också förvånande långa sekvenser som är vackra, drömska och sorgliga när det på ytan kan tyckas hända väldigt lite, men där filmmakarna skickligt förklarar bakgrundshistorien utan att något alls sägs. Mycket välgjort! Det är också en film med en stor portion humor, men den är oftast ganska lågmäld, snarare än skratta-rakt-ut-rolig. En del av den består av running gags som återkommer hela tiden, som den envisa robot som följer efter den konstant smutsige Wall-E på rymdskeppet och försöker städa upp efter honom.

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,

1 kommentar:

Mats Henricson sa...

Jag såg filmen med bland annat Robert Brown, och han påpekade att den inte är mer kritik av ohämmad konsumtion än att den lyckades klämma in en iPod. Vilket känns rätt typiskt...