Husbyfjöls marknad

Idag besökte vi Husbyfjöls marknad (som går av stapeln i Borensberg). Eftersom Henriks tangentbord är kass så passade vi på att köpa ett begagnat (i teorin, det ser oanvänt ut) för 20:-. För att det ska gå att använda så behöver jag leta fram en stor-till-liten-kontakt-adapter, men jag misstänker att en sådan bör finnas någonstans i gömmorna.

Dessutom hittade vi ett exemplar av spelet Scotland Yard för 25:- som vi också köpte med oss. Henrik, Cecilia och jag på att prova det ett par gånger hos svärföräldrarna senare på dagen och befann det fullt spelbart. Alla spelare utom en spelar detektiver, och de ska jaga rätt på den siste spelaren. Spelplanen består av en karta över London med 199 stationer på. Man kan åka taxi, buss eller tunnelbana mellan stationerna, men för varje biljett man har kan man bara åka till den närmsta stationen av den fordonstyp man åker med i varje riktning. Med taxi kommer man bara en snutt, men det går att åka taxi vart som helst. Med buss kommer man lite längre per drag, men är lite begränsad av linjerna. Med tunnelbana kommer man långt, men det finns inte så många stationer att välja på. Problemet med att få tag i den jagade spelaren är att man inte vet var hen är. De övriga får bara se vilka transportmedel som används, men inte varifrån eller vart. Någon gång ibland måste dock den jagade spelaren avsjöja sin position. Utifrån varifrån den jagade senast sågs och en följd i stil med taxi-taxi-buss-tunnelbana-buss-taxi som man försöker passa in på spelplanen ska man sedan lista ut vart man ska gå för att fånga den jagade.

När vi kom hem upptäckte vi att Lilleman (som är en katt, för den som inte vet det) hade kräkts på mitt skrivbord. Det mesta låg på skrivbordet, men en del på pärmen till en bok. Som tur var gjorde det inget på just den boken, eftersom den redan var konverterad till lösblad för att scannas in till Projekt Runeberg.