Dammsugaren suger, för den suger inte

De senaste dagarna har vår Roomba stannat utan att ha något damm i dammbehållaren (förutom det som fastnat i filtret). I morse tittade jag lite närmare på den och upptäckte att en liten mojäng i änden på den ena borsten under försvunnit. Det bör innebära att borstarna under just nu inte snurrar, men att själva sugen fortfarande fungerar.

Effekten av det verkar vara att den klarar att suga upp smådamm, men att den inte orkar få med sig småsaker eftersom det inte finns något som lyfter upp den från golvet. Jag har beställt en ny borste så snart ska det förhoppningsvis bli bättre fart på Roomban igen.

Andra bloggar om: städning, dammsugare, roomba

Äntligen Netrunner

Nu har jag och Oscar spelat några partier Netrunner. Jag hade inte spelat det förut trots att jag haft några lekar liggande ett bra tag. Häromdagen kom jag mig till slut för att läsa igenom reglerna. Jag spelade med en starterlek rakt ur lådan och tyckte att den fungerade riktigt bra, och det är också en av de saker som de flesta verkar vara överens om när det gäller Netrunner: det fungerar även utan att lägga massor av tid på att bygga en lek.

Det jag tycker är intressantast med Netrunner är dock att spelet är asymmetriskt. De två spelarna har helt olika lekar och olika mål under spelets gång. I exempelvis Magic har ju spelare naturligtvis också olika lekar, men det är inget som hindrar att båda spelarna har likadana kort i sina lekar. I Netrunner så har de olika spelarna tillgång till helt olika uppsättningar kort som till och med har olika baksidor, så man har helt olika möjligheter beroende på vilken sida man spelar.

Andra bloggar om: spel, kort, netrunner, ccg

Valen avklarade

Nu står det alltså klart att de nästa fyra årens socialdemokratiske statsminister heter Fredrik Reinfeldt. Vi får väl se om det kommer att märkas någon skillnad.

Det här innebär ju också att nästa val inte blir speciellt spännande, med tanke på hur det brukar gå när den borgerliga sidan tar över. Det känns som en lågoddsare att det blir skifte om fyra år också, speciellt som socialdemokraterna redan har blivit av med sitt sänke. Visserligen finns det fler, men de lär knappast överleva in i nästa valrörelse.

Nu återstår att se vad alliansen tar sig för när de får något att säga till om och faktiskt måste hålla sams för att göra mer än att bara producera valmaterial. Ett grundtips är väl att det kommer att hålla tills det handlar om energipolitiken, men det har ju faktiskt låtit som om Centern har svängt i den frågan. Vi får väl se hur det går när det verkligen gäller.

Andra bloggar om: val2006, val2010, fredrik reinfeldt, socialdemokraterna, centern, politik, alliansen

Ahrvid Engholm: Mord på månen

Mord på månen är Ahrvids första skönlitterära bok. Han har publicerat noveller på diverse olika ställen sedan länge, men det här är första gången man får möjlighet att läsa ett gäng av dem samlade på ett ställe. Alla novellerna i samlingen har Peter Dustin, polischef vid Luna City Security som huvudperson och de utspelar sig därmed allihopa i samma miljö även om novellerna inte har någon sammanhållen handling.

Samlingen innehåller 14 noveller på totalt 150 sidor. De första novellen, "Mord på månen", är nästan femtio sidor lång medan alla de andra varierar mellan kanske 5 och 15 sidor. Med ett undantag är novellerna klassiska deckare (eller åtminstone mysterier -- det är inte alltid mordhistorier) där man först får reda på hur platsen ser ut, vilka som kan tänkas vara inblandade och hur de hänger ihop med varandra, och vad för saker som finns i närheten. Någonstans i allt detta finns ledtrådar planterade som läsaren har möjlighet att pussla ihop och lösa mysteriet innan Peter Dustin gör det, men om man inte lyckas med det så kommer han på klassiskt Hercule Poirot-manér att förklarar precis hur han kom fram till sin slutledning.

Som jag sade finns det ett undantag. I "Gripande på låg nivå" har Peter Dustin sänkt sig ner till jordytan och den här texten utmärker sig på flera sätt. Det är den enda som inte är ett mysterium, det är den enda som utspelar sig på jorden och inte på månen, och till skillnad från de övriga texterna så är den här riktigt dålig. Hela texten består av raljerande över diverse fenomen i vår nutid som extrapoleras fram till bokens tid och presenteras med mer eller mindre fantasifulla negativa effekter. Gränsen mellan satir och en raljant tirad kan vara hårfin, men här hamnar Ahrvid tveklöst på fel sida.

De övriga novellerna är däremot bra och väl värda att läsa. Förutom att de fungerar som deckare i sig så är de faktiskt riktigt bra svensk science fiction och det är alltför ovanligt. Mer sånt!

Ahrvid Engholm: Mord på månen
Zen Zat, 2006
162 sidor.
ISBN: 9197613002

Andra bloggar om: böcker, läsning, recensioner, science fiction, ahrvid engholm, mord på månen, peter dustin, noveller, zen zat

Valet lite intressant trots allt

Jag har inte ägnat det kommande valet speciellt mycket intresse eftersom alla partier verkar vara inställda på att vara så lika något slags socialmoderater som möjligt (även om de gör sitt bästa att låta unika).

Det ser dock ut att hända intressanta saker i den mer okända delen av partihögen. Vi har redan sju partier i riksdagen, och det ligger ytterligare ett gäng och får märkbara mängder röster även om de fortfarande ligger klart under 4%.

Nyligen skrev DN

Det enda parti som råkar ut för en statistiskt säker nedgång är Sverigedemokraterna, som får 1,1 procent i den här mätningen, jämfört med 1,7 i den förra. Partiet ligger därmed under valresultatet från 2002, på 1,4 procent.

Bland övriga småpartier ligger Piratpartiet nu på cirka 1,5 procent, medan Feministiskt initiativ, Junilistan och SPI ligger kvar kring en halv procent.

Jag antar att det kommer att ta ett tag innan vi har ett politiskt landskap i stil med det i exempelvis Italien med massor av partier, men det verkar klart att vi allt mer är på väg åt det hållet. Speciellt intressant tycker jag att det är att Piratpartiet har samlat på sig så många anhängare på den korta tid de har funnits (och utan någon egentlig budget).

Normalt brukar partier av det här slaget inte få sina resultat redovisade separat utan bara klumpas ihop under "övrigt". Gissningsvis ger det en skjuts framåt att faktiskt komma med i ett opinionsundersökningsresultat på det här sättet eftersom det innebär att många fler får se de nya partiernas namn och får reda på att de finns utan att partierna själva behöver sköta den detaljen. Jag tror inte att vare sig Piratpartiet eller Sverigedemokraterna kommer att lyckas ta sig in i riksdagen det här valet men jag tror att de kommer att få märkbara antal röster och deras hjärtefrågor kommer antagligen att få genomslag inom de etablerade partierna (på gott och ont). Det är ju bara att titta på vad som hände när Miljöpartiet tillkom: plötsligt talade alla partier om miljön vare sig de visste något om den eller inte. Allt för att slippa riskera att tappa röster.

Ungefär likadant är det idag med "fildelningsdebatten": många uttalar sig men få vet vad de talar om. Just fildelning är dock den minst intressanta frågan av dem som Piratpartiet driver, även om det är den som synts mest i media. Det jag tycker är intressant är det man säger om bakomliggande frågor som copyright, patent och personlig integritet.

Med nuvarande nyklubbade lagstiftning får man inte dela med sig av upphovsrättsskyddade verk. Det innebär i praktiken att om myndigheterna vill kontrollera att lagen efterlevs så måste man kontrollera alla brev som skickas så att de inte innehåller bilagor med musik (för epost) eller en hembränd CD (för snigelpost). Man kan naturligtvis säga att lagen inte är tänkt att användas för enstaka kopieringar av privatpersoner, men om den inte är tänkt så bör den inte heller vara skriven så. Om man stiftar en lag som gör någon miljon av Sveriges invånare till brottslingar så måste man, tycker jag, ha ambitionen att efterleva den också. Det innebär att man måste övervaka all brevkommunikation (i strid med brevhemligheten) samt naturligtvis genomföra en massiv ökning av antalet poliser, antagligen kombinerat med någon form av angiverisystem. Är detta en utveckling som någon vill se?

Nu kan man tycka att detta inte är något egentligt problem eftersom övervakningen bara har syftet att sätta fast dem som gör fel, men den springande punkten är att alla måste drabbas av övervakningen för att det ska gå att sätta fast dessa. Idag handlar det om att dela musik och film. Vem vet vad det handlar om nästa gång? Osvensk verksamhet? Hädelse? Fackföreningsverksamhet? Demokrati?

Andra bloggar om: valet, val2006, val 2006, småpartier, piratpartiet, sverigedemokraterna, miljöpartiet, fildelning, copyright, patent, personlig integritet, övervakning, brevhemligheten [intressant.se]

Taggning och science fiction

Som alla säkert redan noterat så brukar det finnas en rad med nyckelord längst ner i mina texter här som länkar vidare till bloggar.se. Genom att lägga till dessa etiketter så gör jag det möjligt för dem som kommer till bloggar.se att hitta till min blogg genom att söka på ämnen. Om man tittar på exempelvis http://bloggar.se/om/science+fiction så får man en lista på alla bloggtexter som skrivits där författaren har satt etiketten "science fiction" på sin text. Totalt listas 69 texter. Jag tittade just lite på den första sidan och ser att världen tydligen är lite mindre än jag trodde att den var.

Dessa 25 texter fördelar sig så här:

• 9 st från Fanspan
  
• 5 st från Läst och tänkt i Annien
  
• 4 st från Du är vad du läser
  
• 3 st från The Online Journal of Andreas Björklind
  
• 1 st från Tempus Fugit
  
• 1 st från argumentum ad ignorantiam
  
• 1 st från En droppe i havet, men den är min

Det är inte bara en stor koncentration, det är dessutom så att alla bloggar på listan som använt etiketten "science fiction" mer än en gång skrivs av människor som jag känner. Det förvånar mig lite att det inte är fler som skriver om science fiction. Så smalt tycker jag trots allt inte att ämnet är, speciellt som det ju inte finns någon begränsning här i om det handlar om böcker eller film eller vad som helst.

Andra bloggar om: bloggar.se, taggar, taggning, etiketter, science fiction, bloggosfären

Mitrania 2, 2006

Nu har jag till slut hunnit läsa ut nummer två av Mitrania. Det är ett tag sedan det kom ut, men det har i alla fall inte hunnit komma ut fler nummer innan jag blev klar.

För den som läst Mitrania förut så är det här numret ingen överraskning. Omslaget är fortfarande datorgenererad färgbild (denna gång av ett slott), och innehållet består som vanligt av en intervju, ett par artiklar, några noveller och diverse recensioner.

Intervjun är med Åsa Schwarz som publicerat romanerna Fjättra Lilith i kedjor och Stigma. Det känns ganska uppenbart att intervjun är gjort via epost. Frågorna känns förberedda och får ibland ganska korthuggna svar, men framför allt saknas det ibland uppföljande frågor. Det är svårt att få till en bra intervju via epost (jag har försökt), men med några varv frågor och svar skickade fram och tillbaka går det att få till.

Vad det gäller artiklar så skriver Johan Jönsson om svordomar i fantasy, Lilian Wiberg om labyrinter och Robert Andersson om space opera. Personligen tyckte jag att artikeln om svordomar var intressantast med diverse exempel på hur författare anpassat olika svordomsmönster till en fantasyvärld där det exempelvis normalt finns flera gudar.

Mitrania har också avslutat sin årliga novelltävling och presenterar resultatet i det här numret. Förutom det får vi också läsa några av de bäst placerade texterna (och fler kommer i senare nummer). Camilla Lindes "Dolt i jorden" (första pris) handlar om en framtida arkeologisk utgrävning som hittar artefakter från vår tid. Poängen med novellen är att visa hur de objekt man hittar kan tolkas på ett fullständigt felaktigt sätt med den begränsade information man i framtiden har tillgång till. "Mästaren" av Gabriel Nilsson (femte pris) berättar om sökandet efter en ersättare till en vis mästare, och den slutar inte riktigt som man skulle kunna tro. Den tredje novellen, "Starta klockan" av Benjamin Rosenbaum, är översatt av Stefan Eriksson men det framgår inte var eller när den ursprungligen är publicerad. Jag tycker att den är den svagaste av de tre novellerna, för trots en potentiellt intressant premiss så står den mest på samma ställe och stampar utan att egentligen säga någonting.

Förutom de normala recensionerna av böcker och filmer så innehåller det här numret även en rejäl avdelning med tidskriftsrecensioner där Enhörningen 11, Jules Verne-Magasinet 528, Nova SF 7/8, Minotauren 29 samt ett small-press-seriealbum gås igenom. Jag gillar ambitionen som verkar att vara att täcka den svenskspråkiga novelltidskriftsmarknaden. Den är fortfarande liten, men tidskrifterna förtjänar definitivt fler läsare än de har. [Full disclosure-not (vad det nu borde heta på svenska): recensionen av Nova SF är skriven av mig.]

Andra bloggar om: mitrania, fantasy, sf, science fiction, böcker, tidskrifter

Mer om Tolkienfilmer

Så sent som igår skrev jag några rader om filmer baserade på Tolkiens böcker, och det är visst redan dags igen. Tolkien-film-sajten TheOneRing.net skriver (den 10/9) om att MGM planerar att göra film på The Hobbit och för den delen även en Terminator 4.

Jag kan inte säga att jag är speciellt hoppfull inför en Terminator 4. The Terminator är en bra film på en låg budget. Terminator 2 är en storfilm som jag tror hade en rekordstor budget när den gjordes, och den lyckas faktiskt med det ovanliga konststycket att vara bättre än sin föregångare. Terminator 3 som kom häromåret är dock inte så mycket att hänga i julgranen. Det är non-stop action hela vägen och många saker går sönder, men handlingen är inte speciellt mycket att hänga i julgranen. Det sagt så får jag erkänna att slutet var kul, men det räckte inte för att rädda hela filmen. Det kan visserligen vara kul att se vad man hittar på till en Terminator 4, men förväntningarna kommer att vara lågt ställda. Dessutom kan man ju fråga sig om guvernör Schwarzenegger är intresserad av att dra på sig skinnjackan igen för en ny film.

Intressantare är det om det blir en film (eller kanske rent av flera) av The Hobbit. Det som händer där sker före händelserna i The Lord of the Rings men har egentligen rätt lite med uppföljaren att göra. I The Hobbit kommer Bilbo över den ring som hela LotR handlar om, men i övrigt är kopplingarna ganska få förutom att de utspelar sig i samma värld och det är några personer som förekommer i båda texterna (framför allt Gandalf och Bilbo).

Även om kopplingen är relativt svag så betvivlar jag inte att en filmatisering skulle göra allt för att rida så gott det går på framgången hos trilogin med ringfilmer, och helt omotiverat är det ju inte. Det vore spännande att se vad Peter Jackson skulle få ihop, även om han än så länge förnekar att han har något med projektet att göra.

En annan sak som vore intressant vore en filmatisering av (delar av) Silmarillion. Detta är historier som mycket mer direkt ligger till grund för de händelser som visas i ringtrilogin, och de har ett mycket mer monumentalt innehåll (även om The Hobbit onekligen kan stoltsera med att ha en drake i rollistan). Silmarillion består dock av ett antal historier utan direkt sammanhang som utspelar sig över stora tidsintervall, så det är knappast troligt att det kan bli aktuellt att filma hela verket.

Andra bloggar om: böcker, film, tolkien, peter jackson, mgm, bilbo, the hobbit, ringarnas herre, sagan om ringen, silmarillion, fantasy, sf, science fiction, terminator

De två tornen står ännu kvar

I min omläsning av Ringarnas herre har jag nu precis hunnit börja på De två tornen, helt utan medveten koppling till dagens datum. Vilken uppsättning av torn som kommer att leva längst i mänsklighetens minne låter jag vara osagt. Det är på intet sätt uppenbart vad svaret är.

Vad jag inte visste var att de två torn som Tolkien avsåg var Minas Morgul och Orthanc medan Peter Jackson i sin filmatisering anger de avsedda tornen som Orthanc och Barad-dûr.

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, tolkien, peter jackson, ringarnas herre, sagan om ringen, minas morgul, orthanc, barad-dur

Världen är liten

När jag var i Kaga och lyssnade på föredrag nämnde jag för en av de arrangerande att jag trodde att det var det före detta skolhuset föredraget hölls i (vilket det inte var, utan bygdegården var byggd för det syftet från början), och att min farmor undervisat där en gång i tiden. Hon undrade när detta var och fick reda på att det handlade om 1930-talet. Hon försvann då raskt till andra änden av rummet och hämtade en gammal farbror som visserligen inte haft farmor som lärarinna själv men som däremot kom ihåg henne, och visste att hans yngre bror haft henne som lärarinna.

Andra bloggar om: kaga, släkt, sammanträffande

Jakten på Östergötlands järnålderskungar

Idag har jag varit på ett Martin Rundkvists föredrag om östgötakungar från järnåldern. Fast föredraget handlade inte så mycket om kungarna utan om hans eget sökande efter dem. Martin sysslar med östgötaarkeologi, och det är det inte så många andra som gör trots att det finns gott om arkeologiskt material här. En av anledningarna är antagligen att det inte finns några arkeologer på Linköpings Universitet, och de som finns på andra ställen har nog med att gräva på sin egen bakgård. Resultatet av det blir att det grävande som görs här i trakten i huvudsak handlar om sådant som måste göras när det ska byggas vägar eller så.

Martin är ute efter att hitta platser där kungar under 800- och 900-talet kan tänkas ha bott. Kungar på den tiden hade inte några stora riken, utan styrde över områden ungefär stora som ett härad. Vi vet idag inte var deras huvudgårdar låg, så hans första problem är att lista ut det. Till att börja med har han tittat på var tidigare fynd finns och var det finns stora mängder ortsnamn som vi vet är gamla. En första titt på detta utlagt på en östgötakarta visar tydligt att på den här tiden bodde människorna på östgötaslätten men endast undantagsvis norr och söder om den. Fynden ligger i ett tydligt band från Vadstena och Motala i väster till Vikbolandet i öster.

Några av platserna som verkar intressanta har man sedan undersökt med metalldetektorer för att se om det verkar finnas mycket fynd. Några av platserna kunde man avföra eftersom man inte hittade någonting av intresse, men andra platser gav mersmak. En av dem var Sättuna och den gravhög som finns där. Tydligen har den högen inte grävts ut, så man vet inte hur gammal den är. Gravhögar av den typen har anlagts under två perioder: yngre bronsålder och yngre järnålder. Under sökningarna med metalldetektor hittades inga guld- eller silverfynd, men stora mängder andra metallfynd. Det som var extra intressant var att man hittade saker som visade att man faktiskt hade producerat bronsföremål här. Tydligen var bara en sådan plats känd sedan tidigare, någonstans i trakten av Alvastra. Anledningen till att man kan veta att sakerna producerats här är att man hittat halvfärdiga saker och klumpar av brons som är rester från gjutprocessen. Sådant bör rimligen inte finnas någon annanstans än just där man tillverkar föremålen.

Från det närbelägna Kaga har man enstaka skriftliga källor som talar om en Kornubbe eller Kornicke som ska ha varit en storman som anlagt den utsprungliga kyrkan där (inte den som finns nu). Hans som hette Sverker och blev sedermera kung Sverker den förste över först Östergötland och senare alla götar och svear. Detta är också en indikation på att det nog funnits en stormannagård här.

Andra bloggar om: martin rundkvist, arkeologi, sättuna, kaga, gravhög, järnålder, östergötland

Dags att korsa Anduin

Nu har jag läst ut första delen av Erik Anderssons nyöversättning av Tolkiens Ringarnas herre. Själva berättelsen i sig innehåller naturligtvis inga överraskningar eftersom jag är väl bekant med den även om det är uppåt 20 år sedan jag läste den i bokform senast.

Jag har inte jämfört språket i den nya och den gamla översättningen, men jag kan i alla fall notera att jag tycker att den nya är lättläst och inte har några för mig uppenbara brister. Jag har hittat några stycken korrekturfel, men eftersom mitt exemplar av boken är märkt "Första upplagan" med en extra banderoll runt omslaget hoppas jag att sådant kommer att fixas i senare tryckningar. Den nya översättningen av ringversen känns fortfarande ovan, men jag tycker inte att den är dålig. Jag hinner nog vänja mig tills boken är slut.

När jag nu läser om boken med bättre koll på handlingen så kan jag notera att man får mycket fler ledtrådar om att Boromir inte kommer att vara att lita på än vad jag minns från tidigare, liksom det finns gott om antydningar om att Gollum är sällskapet i hälarna. En annan sak jag reagerade på nu var att det i mitt minne oändliga och tråkiga avsnittet om Tom Bombadill inte alls var speciellt många sidor långt. Jag tycker fortfarande inte att det är speciellt underhållande, men det var åtminstone ganska kort. Över huvud taget hade jag ett minne av att det tog flera hundra sidor innan det egentligen hände något. Nu när jag läser om boken tycker jag att det händer saker i princip från början. Om det sedan beror på att jag 20 år senare är bättre på att se viktiga ledtrådar än jag var förra gången jag läste boken eller om jag helt enkelt ser dem eftersom jag vet att de ska finnas där vet jag inte.

J. R. R. Tolkien: Ringens brödraskap (The Fellowship of the Ring)
Norstedts, 2004 (George Allen & Unwin, 1954)
Översättning Erik Andersson. Verserna tolkade av Lotta Olsson.
512 sidor.
ISBN: 9113011537

Andra bloggar om: böcker, läsning, fantasy, tolkien, sagan om ringen, ringarnas herre, boromir, gollum, tom bombadill, översättning, erik andersson

Monstersquash

Idag hittade Henrik en squash som vi missat att skörda i landet. Fem kilo väger besten...



Andra bloggar om: trädgård, odling, squash

Hemkokt bilracingspel, försök ett

I bilen på väg hem från Motala igår satt Henrik och jag och spånade om hur man skulle kunna konstruera ett bilspel. Sedan har Henrik ritat ett gäng spelbrickor och vi har kokat ihop ett första försök till regler. I kväll försökte vi spela det. Det gick åtminstone halvbra, och med tanke på att det var första spelförsöket tycker jag nog att det trots allt får kallas godkänt. Efter ungefär halva partiet ändrade vi reglerna lite för att göra det lite svårare att dra ifrån när man ligger först. Det var nog en bra ändring, men spelet är fortfarande lite för kalt och behöver lite mer möjligheter till interaktion.

Andra bloggar om: spel, racing, bilar, regler

Teceremoni och origami

Idag avslutas mangautställningen på länsmuseet, och idag var också sista chansen att prova på en japansk teceremoni. Jag började med att dricka te enligt alla konstens regler. Man får naturligtvis inte ha bråttom, men det är å andra sidan vackert. Nu förtogs stämningen lite av att vi befann oss i en korridor på museet som inte var inredd i japansk stil, men det var trevligt i alla fall. Jag skulle vilja veta var man får tag i det finmalda teet man använder till sådant här te.



Efter teet provade jag att vika origami. Det har jag gjort förut, fast inte just de modeller jag gjorde idag.



Jag fick ihop de modeller jag provade (en fågel som jag kan utantill, en groda som kan hoppa och en liten ask). Det dröjer dock ett tag innan jag får ihop saker som den här draken av ett enda papper.

Andra bloggar om: japan, teceremoni, origami

En tur i kanoten

Idag var vi i Motala och gratulerade svärmor på födelsedagen. Eftersom de bor precis vid Salstern och vi har vår kanadensare där så passade jag, Camilla och Henrik också på att ta en liten paddeltur och fika på en av öarna i sjön.

Vädret såg hotande ut när vi startade, men solen kom fram allt eftersom så det blev riktigt skönt.







Andra bloggar om: paddling, kanot, kanadensare, salstern, motala

Läsning under augusti

Böcker

• James Elroy: The Black Dahlia
  
• John Fowles: The Magus
  
• Margareta Westman: Språkets lustgård och djungel
  
• Marie Birde: Manga: från Hokusai till Dragon Ball
  
• Philip Reeve: De vandrande städerna
  
• Cornelia Funke: Drakryttaren
  

Serier

• Kaoru Mori: Emma 1
  
• Mine Yoshizaki: Keroro 1
  
• Gosho Aoyama: Mästerdetektiven Conan 23
  
• Akira Toriyama: Sand Land
  
• Gainax: En mans strid (Neon Genesis Evangelion 7)
  

Sammanlagt alltså 11 böcker, varav 5 är serier. Hittills i år har jag då läst 108 böcker varav 62 är vanliga böcker och 46 är serier. Det ger 162 böcker på hela året om jag fortsätter i samma tempo.

Andra bloggar om: böcker, läsning, serier

Snurrigt på jobbet

Inspirerad av tidigare duster hade Lisa med sig ett Twister idag för att underhålla oss med på fikarasten. Frågan är om vi som spelade eller de som satt bredvid blev mest underhållna.

Andra bloggar om: spel, twister, ingate

Flyttkarusell

Nu har jag bytt rum på jobbet. Nu är jag tillbaka i samma rum som jag satt i innan jag flyttade till det rummet som jag flyttade ifrån nu, fast i andra änden av rummet. Som en bieffekt av flytten får jag återigen ett fönster att titta ut genom när jag funderar på något istället för att stirra på en vägg.

Andra bloggar om: flytt, ingate

Spelen svämmar över - dags för lite ordning!

Vi har en hel del spel. Inte några extrema mängder, men åtminstone strax över 100 stycken. Det gör att det börjar bli lite pyssligt att få allt att ligga hjälpligt snyggt och åtkomligt i spelhyllan. Eller ens att få in allt på en gång utan att något ramlar ut igen.

Häromdagen tröttnade jag på att alla småkartonger med kortspel åkte omkring hela tiden och tog upp mycket mer plats än de egentligen borde. Sagt och gjort! Jag har gått kurser i bokbinderi i några år, och pappslöjd och bokbinderi är rätt nära besläktat, så jag har börjat fixa till några lådor att förvara kortspel i.



Hittills har jag satt ihop två lådor: en för kortspel med "vanliga" lådor och en för kortspel med "dubbla" lådor, det vill säga där kortleken ligger fördelad i två högar bredvid varandra i lådan. Till den smalare lådan har jag även gjort ett lock. Tanken var att man kan stapla lådorna på höjden om det är lock på, och det verkade som en bra idé. Just nu är lådorna bara ihopklistrade av 3mm kartong, så de är inte speciellt snygga. Nästa steg är att klä dem med något snyggt papper så att de ser bra ut i hyllan också.

Smala lådan

• Korten till Medici (en hemgjord variant).
  
• Relax
  
• En hemgjord version av Ordjakt. Vi har två versioner av det riktiga spelet också, men de är gjorda i slutet av 1940-talet och en del av kategorierna har inte åldrats med värdighet. Det blir rätt svårt när ämnet blir exempelvis "krigsfartyg" eller "ransonerad vara". Versionen vi har gjort har dels lite färre ord per kort, dels lite mer barnvänliga kategorier.
  
• Ett hemgjort Lost Cities. Fast egentligen är det inte jag som har gjort det, förutom att jag skrivit ut filer som jag fått färdiggjorda. I den här varianten av spelet är korten i vanligt Magic-format istället för de gigantiska opraktiska kort som det riktiga spelet har.
  
• Kvick; ett spel som i kontrast med det föregående är fullt spelbart trots att det har ett sextiotal år på nacken.
  
• Badaboom
  
• San Juan
  
• Fluxx
  
• Netrunner, ett CCG som nästan alla verkar överens om att det är riktigt bra men som jag ännu inte har kommit mig för att prova.
  
• W.I.T.C.H. är naturligtvis ett spel som bygger på den tecknade serien. Fast det är mycket sagt att säga att spelet har hämtat något väsentligt från serien, eller ens att spelet innehåller något väsentligt. Det är naturligtvis illustrerat med bilder ur serien, men som spel betraktat är det inte mycket att ha.
  

Breda lådan

• Spank the Monkey
  
• Ta 6!
  
• Schweinsgalopp
  
• Carrousel är ett lite ovant spel. Det finns nämligen ingen spelordning. På en liten spelplan med sju platser ställer man ut fem karusellhästar i olika färger. Varje spelare får ett antal kort där varje kort visar tre hästar i olika färg i en viss ordning. Spelet går ut på att ordna om hästarna så att ordning på de första tre matchar något av ens kort. Man får bara flytta hästarna enligt vissa givna regler och bara en gång, och efter det måste ett av ens kort matcha eller så får man minuspoäng. När man kommer på hur man kan göra är det bara att sätta igång. Den som är snabbast får poängen, och alla andra måste dessutom börja om från början att lista ut ett fungerande drag.
  
• Rage
  
• Lobo 77
  
• Kan-U-Go är ett korsordsspel som har kort istället för små brickor. Jag har inte provat det än, men det känns som om man väldigt snart kommer att bygga sig utanför bordet.
  
• Oförberedd är ytterligare ett gammalt spel; mitt exemplar är tryckt 1943 av ALGA. Ur reglerna: Spelet går ut på att deltagarna först skola avlägga studentexamen samt sedan taga licentiaten och hålla en doktorsföreläsning. Härefter gäller det att bli professor. Den som först lyckas med detta hålelr en installationsföreläsning. Han har då vunnit och erhåller lagerkransen.
  
• Yu-Gi-Oh! är ytterligare ett CCG. Henrik gillar det, men jag är inte speciellt förtjust i det. Man kan ana att det är designat för barn redan av designen av korten. Texten på korten är så liten att man måste ha minst fullgod syn för att ha en chans att läsa den utan förstoringsglas.
  

Andra bloggar om: spel, kort, ccg, pappslöjd, medici, relax, ordjakt, lost cities, kvick, badaboom, san juan, fluxx, netrunner, w.i.t.c.h., spank the monkey, ta 6, schweinsgalopp, carrousel, rage, lobo 77, kan-u-go, oförberedd, yu-gi-oh