Ernst Brunner
hotar med att sluta skriva böcker eftersom "lättlästa deckare" dominerar marknaden. Det verkar som om han missat den lilla detaljen att förlag i slutänden är tvingade att ge ut böcker som folk vill läsa. Om ingen vill läsa böckerna som ges ut så blir det inga pengar kvar att ge ut nya böcker för. De som inte kan leva på sitt skrivande kan hoppas på att få garanterad författarpenning som är ett slags minimilön som just nu uppgår till 161.000 per år. Ingen jättelön, men å andra sidan finns det inga krav på motprestationer och ingen har hittills blivit av med den när de väl beviljats den. Det är för övrigt värt att notera att Ernst Brunner redan har garanterad författarpenning, så han kan förverkliga sitt hot och fortfarande få lön (och för den delen rimligen royalty och biblioteksersättning för de böcker han skrivit tidigare).
En annan, mer konstruktiv, handlingsplan skulle kunna vara att han funderar på hur publikens stora intresse för deckare kan utnyttjas. Han skulle kunna prova att skriva en deckare så som han tycker att en deckare borde vara skriven för att inte kunna avfärdas som "lättläst". Eller är han så rädd för allt vad genrelitteratur heter att han inte alls vågar skriva något som kan likna en deckare? Det skulle antagligen kunna få någon höglitterär bekant att mumla något om att han "sålt sig". Det verkar bekvämare att bara sluta skriva. Det är väl ändå bara jobbigt.
Andra bloggar om: böcker, läsning, litteratur, ernst brunner, garanterad författarpenning, deckare, marknadsekonomi
Technorati tags: böcker, läsning, litteratur, ernst brunner, garanterad författarpenning, deckare, marknadsekonomi
Inlägg
6 kommentarer:
vfhwVäl rutet Hans. Brunner är ( i mina ögon som läsare) en otroligt pretto och bär sig nu åt som den självupptagna diva han är. Visst måste artister/författare kunna utveckla sin särart men i slutändan så borde det väl vara för omgivningen man producerar här eller? En bok/film/skiva som inteserar ingen borde väl sända lite feedbackvibbar i den egna plånboken - om inte annat. Att som Brunner här klaga på att köparna föredrar andra författare än han är divafasoner.
För det första "tvingas" inte förlagen ge ut någonting. De styr utbudet baserat på vad de tror folk kommer att köpa. Om trenden är deckare så ger de stora förlagen ut deckare till förbannelse. Klart att litteraturen blir lidande av detta gödslande av en övervuxen marknad.
Ernst Brunner må vara en diva och hotet/löftet att sluta skriva lite väl infantilt, men i grunden har han rätt. Floden av semilitterata, trendkänsliga deckarförfattare gör mig mest beklämd, och ungefär som dokusåpakändisar är de flesta av dem bortglömda inom något år.
Förlagen styr utbudet på kort sikt, men om de bara ger ut saker som ingen vill läsa så tappar de möjligheten att göra det eftersom de kommer att gå omkull.
Att det mesta av bokutgivningen snabbt glöms bort är för den delen ingenting nytt.
Blir man beviljad författarpenning en gång och det räcker resten av livet eller blir man beviljad för en period åt gången?
Garanterad författarpenning betalas ut årligen när man väl fått den beviljad "försåvitt inte synnerliga skäl talar emot det". Den upphör när man tar ut pension eller senast vid 70 års ålder.
Här finns för övrigt hela listan på mottagare.
Woho! HELA LISTAN!
Skicka en kommentar