onsdag, september 16, 2009

2009-71: Victor Estby, Martin Kindgren & Ulf Stolt: Hemlös - med egna ord

Antologin Hemlös - med egna ord är en samling av texter publicerade i tidskriften Situation Stockholm. Den innehåller normalt sett en blandning av nyheter, texter av hemlösa, intervjuer och recensioner. I den här samlingen är det enbart de hemlösas texter som tagits med. Förutom detta får man även några texter om hemlöshet av etablerade skribenter som Fredrik Lindström och Liza Marklund, ibland från egna erfarenheter, ibland mer allmänt.

Texterna presenteras i kronologisk ordning utifrån när de publicerades, men innehållet i dem varierar från betraktelser om hur det är att leva som hemlös idag till minnen av någons uppväxt. Det i sin tur kan vara allt från tämligen normala liv som sedan kommit på glid någonstans på vägen till uppväxter kantade av fylleri och droger redan i föräldragenerationen.

Det som är slående är att så många av de som skriver -- trots hemlöshet, droger och brist på pengar -- har en så positiv syn på livet som de har. En av de känslor man får med sig av att läsa den här boken är, möjligen lite otippat, hoppfullhet

Victor Estby, Martin Kindgren & Ulf Stolt: Hemlös - med egna ord
Pocketförlaget, 2008
344 sidor
ISBN: 978-91-85625-71-0

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,
intressant.se

1 kommentar:

Rolf Nilsson sa...

I över 100 år har vi tillåtit en Socialtjänst, kyrkor, ideella och ekonomiska föreningar och dessutom olika aktiebolag bygga upp hela sin grund på att hjälpa hemlösa. Men då hjälpen inte bygger på vad en hemlös människas primära behov består av, blir konsekvensen att detta bara skapar en massa arbetstillfällen åt redan etablerade personer på hemlösa människors bekostnad. För att dessa "hjälpande" system ska kunna expandera behövs även ett växande underlag, vilket också det ständigt ökande i antal hemlösa i Sverige påvisar. Detta trots olika försök att dölja detta genom att hela tiden omdefinera vad en hemlöshet egentligen betyder.

Denna mycket uppenbara ickefungerande hjälp omsätter i vårt land bara i skattemedel ca 11 miljarder, vilket är en siffra Lunds Universitet sammanställt utifrån att varje hemlös kostar runt 600 000 om året.
Det är anmärkningsvärt att varje hemlös kan kosta samhället så mycket, utan att bli hjälpt med det primära behovet, ett tryggt hem?

Eller kanske är det just därför kostnaden är så hög?

Ännu mer häpnadsväckande blir om vi ser det från en annan infallsvinkel. Den vinklingen som gör att varje hemlös vi har i vårt land är så mycket värd för alla ”hjälparna” att människor och organisationer som jobbar med att hjälpa hemlösa fördelar 600 000 mellan sig för att hålla dessa människor kvar i hemlöshet!

Är det då inte dags för ett nytt och mänskligt agerande i denna fråga?

Då menar jag inte att den idag avlönade ”hjälpande” personalen ska ges möjlighet att känna sig ännu mer självgoda i sitt jobb än de redan gör idag. Nej, med mänskligt menar jag att våra hemlösa människor ska ges en ärlig chans till möjligheten till ett värdigt liv med ett fungerande privatliv i ett tryggt hem.

Vi kanske till och med skulle kunna göra en unik studie här i Sverige, där människor som idag på nåder lever i något av alla lukrativa villkorade boenden “testades” att klara av ett eget integrerat hem. Denna “test” bör då för trovärdighetens skull genomföras med samma stöd och den “hjälp” människor får idag för att klara av att bo som uteliggare, på härbärgen eller i något av otaliga benämningar på de befintliga vinstdrivande ”boendeformerna”. Det skulle inte vara svårt att finna personer som under många år smittats av ett sjukt och omänskligt samhälle som fortsätter smittas av en “Reinfeldtdeffekt” fortsätter sprida den smittan i vårt land som i folkmun kallas hemlöshet.

I vårt välfärdssamhälle har vi råd med respekten för individen. Vi har råd att respektera den enskilda individens förutsättningar, behov och önskningar om ett autonomt liv. Spelar ingen roll om du är där du är pga. olycka i livet, arbetslöshet, dyslexi, psykos, psykopati, skilsmässa, olycksfall i arbetet eller vilken anledning man kan tänkas hitta på. Respekten för individens behov och förutsättningar har vi i vårt välfärdssamhälle, med grundläggande solidariska värderingar om individens rätt, råd med!

Sluta prata om hemlöshet som om det vore en psykiatrisk diagnos – det är en diagnos på samhället – inte på individen.

Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa