2009-64: Thomas Bodström: Idealisten

Idealisten är Thomas Bodströms andra bok. Jag läste den första och tyckte att den var en rätt ok deckare i en tafflig förpackning. Jag hoppades att den andra skulle vara lite mer polerad, men det här är i stället en rätt tafflig deckare i en tafflig förpackning.

En riksdagsman hittas mördad strax efter att han presenterat ett upprop mot rasism. Misstankarna riktas av uppenbara skäl mot högerextrema kretsar, men utredningen kommer inte fram till mycket. Det kan faktiskt fungera som en beskrivning av boken i allmänhet: den kommer inte fram till så mycket. Det känns som om en rätt stor del av boken går åt till att utförligt beskriva bakgrunden för olika personer (i form av stora infodumpar) och kommentera mer eller mindre ovidkommande fenomen. Tidvis känns det nästan som något slags memoarbok med ett tunt lager av romanfernissa på sig. Väldigt tunt.

Trots att detta är en deckare så är en av de mest framträdande personerna i boken justitieministern Gerd, och det är inte för att hon faktiskt tillför någonting till utredningen om mordet. Hon porträtteras som en av de mest hopplöst inkompetenta politiker man kan tänka sig, medan Bodström själv nämns som hastigast som ett exempel på en politisk broiler utan erfarenhet inom rörelsen.

Tyvärr är det inte bara berättelsen som sådan som är tunn, utan även språket är dåligt. Man behöver inte leta speciellt länge för att hitta formuleringar som "duktiga språkkunskaper" och andra liknande stolpskott. Man kan ju tycka att Norstedts borde ha redaktörer som kan upptäcka sådant, men man kanske räknar med att Bodström säljer tillräckligt bra på sitt namn utan att man lägger ner några resurser på att tvätta manuset språkligt.

Thomas Bodström: Idealisten
Norstedt, 2009
Uppläsare: Ola Rapace
8 CD
ISBN: 978-91-7313-566-5

Andra bloggar om: böcker, läsning, deckare, thomas bodström, idealisten
Technorati tags: böcker, läsning, deckare, thomas bodström, idealisten