Nova SF 20

Den svenska sciencefictiontidskriften Nova SF har kommit ut med sitt senaste nummer, och i och med det har den i sin nya inkarnation kommit ut med fem kompletta årgångar. Med anledning av det jubileumet var det extra passande att den europeiska föreningen ESFS också utnämnde Nova till Europas bästa sf-tidskrift nyligen.

Ledaren den här gången är kort, men kompletteras av ett register över alla hittills utgivna nummer av Nova, både över noveller och recenserade böcker.

Det här numret av Nova publicerades under sf-kongressen i Göteborg i helgen där Andreas Roman var hedersgäst, och med anledning av det så inleds numret också av novellen "Silhuetter av de döda" av honom. Vissa människor har en drift att ge sig av ut i det okända, bara för att det finns där. Andra är nöjda med vad som finns just där de är. Likväl har de båda något att ge den andra. Det här är en finstämd och lågmäld novell om rymdens lockelse -- eller brist på den.

David Gerrolds "I bristningszonen" är med god marginal den längsta texten i det här numret. Den framstår som något slags deckarhistoria, men utan att kompromissa med sf-innehållet. I den värld som beskrivs förekommer skalv i tiden, vilket kan gör att personer kan råka färdas både framåt och bakåt i tiden. Det handlar inte om speciellt långa hopp, men även ett tiotal år kan vara rätt förvirrande. Huvudpersonen är agent hos en organisation som ägnar sig åt att rädda personer från olika händelser, utifrån information från framtiden. Större delen av historien utspelar sig kring 1950-talet eller strax efteråt, i huvudsak i de mer tveksamma kvarteren i Los Angeles. Jag är inte någon expert på perioden men skildringen av miljöerna känns övertygande och detsamma gäller även när hoppen i tiden går framåt i tiden. Huvudpersonens relationer till de personer han träffar på ställer honom inför ett moraliskt dilemma som känns övertygande. Avslutningen på novellen var väl inte speciellt överraskande, men den känns rätt och det är viktigare.

Nästa novell är "Sommarljus" av Johan Jönsson, vilket innebär att det här numret innehåller inte bara en utan två svenska författare vilket inte är så vanligt i Nova. Speciellt inte när det gäller svenska författare födda efter 1940-talet, vilket är första gången. En kärlekshistoria som är en högaktuell kommentar till övervakningslagarna som blir allt fler kring oss just nu, och vilka effekter de kan få på människor.

Jennifer Pellands "Penselstreck" är liksom hennes "Den fångna flickan" i det förra numret av Nova en kärlekshistoria med förhinder, om än på ett annat sätt. Människorna i den hamnar i knipa utan att ha gjort något mer än att älska, men i andras ögon kan det vara mer än nog. Nova har sedan länge publicerat historier där kärlek kan uppstå oavsett kön på de inblandade och så även i detta nummer. Möjligen förtar det effekten en smula när tre noveller i rad involverar homosexuella män, men det är inte ett problem med någon av novellerna i sig.

Numret avslutas med ännu en novell i Mike Resnicks Kirinyaga-svit, "För jag har rört vid himlen". Jag har inte varit överdrivet förtjust i de tidigare novellerna i den här serien, men den här gillar jag. Den handlar om längtan efter kunskap och vilket pris man kan få betala för den.

Som vanligt finns också en recensionsspalt. Den är normalt sett inte något att kommentera särskilt (det känns lite onödigt meta att recensera recensionser), men jag vill speciellt framhålla Johan Fricks sågning av Neal Stephensons Anathem i form av ett refuseringsbrev till en debuterande författare. Underbart roligt!

Andra bloggar om: böcker, läsning, noveller, sf, nova sf, science fiction
Technorati tags: böcker, läsning, noveller, sf, nova sf, science fiction
intressant.se