måndag, december 10, 2007

V50: Varifrån kommer citatet?

Av de fyra citaten från vecka 48 blev två avslöjade och två inte. Att ingen tog nummer två förvånar mig lite, faktiskt. Jag trodde att det skulle vara det lättaste.
1: John Ajvide Lindqvist: Hanteringen av odöda
2: James Clavell: Shogun
3: Ursula K. Le Guin: The Wizard of Earthsea
4: Stephen King: Survivor Type


Förra veckans citat är till hälften lösta, och här finns alltså mer poäng att hämta.

Vad det gäller poängställningen så är toppen fortfarande oförändrad: Jenny har sju poäng, Joachim Björk har fyra. Det blir däremot allt fler personer som har en eller två poäng. Jag tänkte hålla på till nyår, så det börjar bli dags att snabba på för att hinna ikapp täten. Fast å andra sidan så tog Jenny nästan alla sina poäng en och samma vecka.

Här är veckans citat:

Text 1:
Solveig slog upp första sidan. Den yviga namnteckningen böljade fram ovanför det tryckta namnet, men denna gång utan personlig hälsning. Marianne drog ut en av de andra böckerna och lät sidorna rinna under tummen, och hon drog efter andan när hon till sin förvåning upptäckte att alla sidor var överkryssade med tjocka, röda streck. På spridda ställen hade texten tydligen upprört penninnehavaren alldeles särskilt för där var texten överstruken med sådan kraft att den blivit oläsbar och pappret nästan perforerat.


Text 2:
Jag studerade papperet noggrant. Mitt emot datum överst stod det en post som var preciserad "Två säckar med kraftfoder" och längre ner vid det datum då ordern uppenbarligen hade förnyats hade Helen skrivit dito i förkortningen, så att det stod "do ... do ... do ... do".

-- Vad är det för fel på det, mr Mallaby?

Bonden snörpte på munnen. -- Det ska jag tala om för honom. Han ser att det står nåt om kraftfoder där?

Jag nickade.

-- Jaha, fortsatte han, nåra såna säckar fick jag, det förnekar jag inte. Och jag ska betala för dem. Men... Han höjde pekfingret på ett olycksbådande sätt. En sak är jag säker på. Jag har aldrig fått nåt sånt där jävla dodo.


Text 3:
The first time I laid eyes on Terry Lennox he was drunk in a Rolls-Royce Silver Wraith outside the terrace of The Dancers. The parking lot attendant had brought the car out and he was still holding the door open because Lennox's left foot was still dangling outside, as if he had forgotten he had one. He had a young-looking face but his hair was bone white. You could tell by his eyes that he was plastered to the hairline, but otherwise he looked like any other nice young guy in a dinner jacket who had been spending too much money in a joint that exists for that purpose and no other.


Text 4:
The feverish interest aroused at the meeting by Legrasse's tale, corroborated as it was by the statuette, is echoed in the subsequent correspondence of those who attended; although scant mention occurs in the formal publications of the society. Caution is the first care of those accustomed to face occasional charlatanry and imposture. Legrasse for some time lent the image to Professor Webb, but at the latter's death it was returned to him and remains in his possession, where I viewed it not long ago. It is truly a terrible thing, and unmistakably akin to the dream-sculpture of young Wilcox.


Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,
intressant.se

3 kommentarer:

Tekoppen sa...

3: The Log Goodby, Raymond Chandler
4: H P Lovecraft, The Call of Chtulhu

Tekoppen sa...

Alltså: The LONG Goodbye!

Anonym sa...

Nr 1 känner jag definitivt igen; kan det vara Nesser, Människa utan hund? Pappa