Författaren Haruki Murakami är inte bara en hejare på att skriva böcker, han är också långdistanslöpare. När han för många år sedan sålde sin jazzklubb för att bli författare bestämde han sig också för att börja springa. I dag springer han ett maratonlopp om året, och i vardagslag en mil om dagen.
I den här boken berättar han hur han kom att springa så mycket, hur de påverkar honom och hans skrivande, men kanske framför allt hur det är att springa riktigt långa distanser (hans rekord är ett tiomilalopp). Eftersom han hållit på ganska länge att springa så börjar han märka av att hans tider blir sämre allt eftersom han blir äldre, trots att han tränar som förut. Han håller däremot fast vid sin övertygelse om att när han väl ställt upp i ett lopp så är det för att springa, inte för att gå. Närmare bestämt säger han att han tävlar för att fullfölja loppet, för att inte gå och för att ha trevligt. Inte nödvändigtvis i den ordningen.
Jag tränar själv löpning lite mer seriöst sedan ungefär ett år med sikte på en halvmara om en dryg månad och jag tycker att den här boken var både intressant och inspirerande, men jag tror faktiskt att den är intressant även för den som inte springer själv.
Uppblandat med hans kommentarer om träning i allmänhet och löpning i synnerhet finns även en del om personen Murakami, så det finns ett visst mått av biografi i texten.
Här är Camillas recension av boken.
Haruki Murakami: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning (Hashiru koto ni tsuite kataru toki ni boku no kataru koto)
Översättning: Eiko Duke & Yukiko Duke
Norstedt, 2011 (originalet 2007)
218 sidor
ISBN: 978-91-1-303423-2
Andra bloggar om: böcker, läsning, haruki murakami, vad jag pratar om när jag pratar om löpning, träning
Technorati tags: böcker, läsning, haruki murakami, vad jag pratar om när jag pratar om löpning, träning
intressant.se
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag älskar denna boken!
Jag med! Inspirerande, minst sagt!
Skicka en kommentar