Filter gör det igen

Häromdagen kom det senaste numret av Filter. Det tog ett par dagar innan jag hann börja läsa i det, men när jag väl börjat var det som vanligt hopplöst att lägga det ifrån sig.

Den här gången handlar det bland annat om skidåkning på Mount Everest, Per Gessle, nätforumet Flashback och kampen för att bevara bonobo-apan. Det gör inget om du skulle råka tycka att något av detta inte låter intressant. Börja läs artikeln så ska du se att du fastnar i den i alla fall.

Andra bloggar om: tidskrifter, filter, läsning
Technorati tags: tidskrifter, filter, läsning
intressant.se

En köpfri dag

I dag är det En köpfri dag. Ta en paus från konsumtionshetsen och fundera på dina shoppingvanor.

Den här uppmaningen, att inte köpa något under en enda dag, uppfattas dock som en hotfull provokation i en del läger. Moderaterna Marie Weibull Kornias och Sofia Arkelsten försöker få det till att en köpfri dag skulle vara ett hot mot ekonomisk utveckling och hållbar miljö när det i själva verket är precis tvärt om. Att handla saker man inte behöver bara för att det är trevligt att handla är det som är hotet. På kort sikt må det vara utvecklande för ekonomin, men på längre sikt är det fullständigt ohållbart för miljön.

Låt plånboken ligga i dag. Läs en bok istället!

Andra bloggar om: konsumtion, handla, en köpfri dag, miljö, ekonomi, köpstopp
Technorati tags: konsumtion, handla, en köpfri dag, miljö, ekonomi, köpstopp
intressant.se

Catahyas novellpris utdelat

För andra året delar föreningen Catahya ut ett pris till den bästa fantastiknovellen publicerad under det föregående året. I år gav man priset till novellen "Endast jag är vaken" av Johan Theorin publicerad i antilogin Schakt 005: Mardrömmar i midvintertid och andra morbiditeter. (Tyvärr går det just nu inte att nå Schakts hemsida.)

Som en bieffekt av de här prisutdelningarna får man också listor över vilka fantastiknoveller som publicerats under de år priset delats ut. Här finns listorna för 2006 och 2007.

Andra bloggar om: böcker, läsning, noveller, catahya, johan theorin, schakt, mardrömmar i midvintertid, dark fantasy, skräck, sf, science fiction, priser
Technorati tags: böcker, läsning, noveller, catahya, johan theorin, schakt, mardrömmar i midvintertid, dark fantasy, skräck, sf, science fiction, priser
intressant.se

Skrivarkurs, femte träffen och författarbesök

Den här veckan har vi haft inte bara den femte träffen på skrivarkursen utan även även ett författarbesök.

Den här träffen med skrivarkursen var inte alls som de tidigare, för i själva verket träffades vi inte alls. Istället var det individuella samtal med handledaren om alla texter vi lämnat in hittills, 15-20 minuter per person. Man fick ett skriftligt utlåtande om texterna, och så diskuterade vi runt det. Det visade sig att kommentarerna jag fick var riktigt positiva, och det var naturligtvis kul:

Dina textinlämningar är mycket genomarbetade, vilket gör dem mycket mer lättillgängliga att läsa!
[...]
[Det] finns en väl fungerande dramaturgi i dina texter som gör det följsamt att läsa och ger läsaren en tydlig bild av sammanhang.
[...]
Replikerna används tekniskt på ett bra sätt då läsaren får tydlig bild av karaktärerna och i dialogerna ligger även underliggande konflikter. Dessa underliggande konflikter kan du trycka på mer. Du kan också ge mer yttre miljöbeskrivningar men dina inre miljöbeskrivningar – det som sker inom gruppen – är mycket tydliga och tillräckliga.

Ett par dagar senare gavs också möjlighet att gå på en författarträff med Maria Fagerberg. Hon har publicerat tre romaner och kommer ut med en fjärde under våren. Hon berättade rätt handgripligt om allt från inspiration och miljöbeskrivningar till hur man skickar in manuskript och hur interaktionen med ett förlag egentligen går till. Det ställdes en hel del frågor under tiden hon berättade, och var på det hela taget riktigt informativt och trevligt.

Andra bloggar om: böcker, skrivande, skrivarkurs, maria fagerberg
Technorati tags: böcker, skrivande, skrivarkurs, maria fagerberg
intressant.se

2008-105: Haruki Murakami: Sputnikälskling

Sputnikälskling är den senaste Murakami-bok som kommer ut på svenska, även om det inte är hans senaste. Boken kretsar kring tre personer: läraren K är den som berättar boken. Han är kär i Sumire, en ung författare. Hon i sin tur är kär i affärskvinnan Myū som visserligen anställer Sumire men har förlorat kapaciten att alls älska någon.

Läraren K återberättar vad som hänt på ett lite fragmentariskt sätt, så ibland får man pussla ihop händelseförloppet för att få klart för sig vad som hände, men det känns aldrig rörigt. Det är en långsam bok utan någon action, men det betyder inte att den är tråkig. Det är relationerna mellan K, Sumire och Myū som är det intressanta.

När alla tre personerna introducerats och läsaren börjar känna sig bekant med dem så följer Sumire med Myū på en affärsresa till Europa. Ett tag senare ringer Myū upp K och berättar att Sumire har försvunnit och ber honom om hjälp. Det slutar med att K reser till den grekiska ö där kvinnorna befann sig och hjälper till att leta.

När boken kommer så här långt så får jag starka associationer till John Fowles The Magus. Att båda böckerna utspelar sig i den grekiska övärlden gör naturligtvis sitt till, men de har också osäkerheten över vad det egentligen är som händer gemensam; någon försöker få reda på vad en annan person gjort utan att få ordning på händelseförloppet.

Den lite vagt magiska känslan som jag gillade från Murakamis Kafka på stranden finns även i den här boken, men i övrigt är böckerna väldigt olika. De är dock båda väldigt bra.

Haruki Murakami: Sputnikälskling (Supuutoniku no koibito)
Norstedt, 2008 (originalet 1999)
Översättning: Vibeke Emond
287 sidor
ISBN: 9789113019352

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, haruki murakami, sputnikälskling
Technorati tags: böcker, läsning, haruki murakami, sputnikälskling
intressant.se

Gratis ljudböcker från Librivox

Librivox är en webbsida som producerar gratis ljudböcker på alla språk. Man utgår från de upphovsrättsfria böcker som finns tillgängliga via exempelvis Project Gutenberg och producerar ljudböcker av dem. Vem som helst kan anmäla sig som frivillig att läsa in en bok åt Librivox, precis som vem som helst kan scanna en bok åt Project Gutenberg.

Alla ljudböcker man producerar på det här sättet är fria från upphovsrätt, så alla kan ladda ner dem och sprida som de vill.

Det här produktionssättet gör naturligtvis att kvaliteten på inläsningen varierar, eftersom en del av dem som läser in böcker inte har någon tidigare erfarenhet av det, och inte heller tillgång till någon professionell studio. Den tekniska ljudkvaliteten tycker jag hittills har varit genomgående god, i många fall bättre än professionella ljudböcker. Det ska nog i första hand ses som en kritik av ljudkvaliteten på professionella ljudböcker, men jag tycker helt klart att ljudet duger.

Den bok jag började lyssna på är The Time Machine av H. G. Wells. I princip hela boken berättas i jag-form och kräver alltså inte en massa repliker av läsaren vilket gör den till en lämplig bok för en oerfaren läsare (vilket jag inte hade en tanke på när jag valde den boken). Det märks att de som läser inte är proffs, men jag tycker inte att det är något problem att lyssna på böckerna

En del av böckerna hos Librivox (inklusive The Time Machine) har lästs in av mer än en läsare. Jag trodde att det skulle vara väldigt irriterande, men det var faktiskt inte så farligt. Att den här boken inte kräver olika röster hjälper nog till att minska problemet. Om man är känslig för byten av läsare går det att söka efter bara de böcker som har en enda läsare.

Andra bloggar om: böcker, läsning, ljudböcker, librivox, upphovsrätt, gratis
Technorati tags: böcker, läsning, ljudböcker, librivox, upphovsrätt, gratis
intressant.se

Trasig axel - ortopeden nästa

I dag ringde min läkare som hade fått röntgenbilderna på min axel som jag var och tog härom dagen eftersom inflammationsdämpande medel och sjukgymnastik inte gjort någon nytta.

Det syntes skillnad på axeln jag har ont i och den andra (som de också röntgade, som jämförelse), men han kunde inte avgöra om det var något slags förslitningsskada eller om det var en inflammation. Nu har jag fått en remiss till ortopeden på sjukhuset istället, så får vi se vad experterna har att säga om saken istället. Fortsättning följer...

Andra bloggar om: sjukdom
Technorati tags: sjukdom
intressant.se

KB går från SAB till Dewey Decimal Classification

Som de flesta bokintresserade har jag tillbringat en hel del tid på bibliotek och med tiden lärt mig en del av de SAB-koder som svenska bibliotek använder för att klassificera böckerna. Nu, 87 år efter att SAB-systemet infördes så kommer KB att införa det amerikanska systemet Dewey Decimal Classification, så jag blir tvungen att lära om de koder jag kan. Tekniskt sett är det bara KB som byter, men uppenbarligen har ett antal forskningsbibliotek sagt sig vara intresserade, och sedan är det väl bara en tidsfråga innan övriga bibiliotek i landet följer efter.

Andra bloggar om: kb, sab, dewey, bibliotek
Technorati tags: kb, sab, dewey, bibliotek
intressant.se

Jan Myrdal om den kulturella allemansrätten

Jan Myrdal skrev häromdagen i Expressen och argumenterade för en kulturell allemansrätt som överordnad den upphovsrättsliga maximalism som just nu är gällande. Det jag tyckte var särskilt intressant i hans text förutom det faktum att han står på rätt sida var hans avslutning:

Jag har nu begärt hjälp av Författarförbundet att formulera ett testamente enligt vilket allt jag publicerat blir helt fritt efter min död. Den offentliga kritiken finge skydda respekträtten.

Det däremot jag inte uttryckligen gett imprimatur; brev, manuskript, korrektur, har mina arvingar i uppdrag att bränna om jag inte själv hunnit. Under sjuttio år efter min död har de att se till att av andra påträffat sådant inte publiceras. Jag är fullt medveten om att jag med detta går rakt mot två nu gängse juridiska och akademiska förhållningssätt men jag tillhör en äldre tradition.

Myrdals publicerade texter kommer alltså att kunna spridas fritt omedelbart efter hans död. Däremot kommer den forskare som hoppas på en utgåva av hans samlade brev att få vänta länge. De brev som Myrdal skickat tillhör naturligtvis dem som fått dem, så länge vi talar om breven som fysiska artefakter. Myrdals arvingar kan inte gå runt och kräva in breven (naturligtvis kan de, men ingen är tvingad att lämna ifrån sig breven).

Innehållet i breven är däremot en del av hans kvarlåtenskap som arvingarna förfogar över publicering av, så man kan inte trycka om dem. Det här skapar ett intressant problem, för man får vad jag vet citera saker oavsett tillstånd från upphovsmannen så länge man gör det i rimlig omfattning. Exakt var gränsen för hur mycket man i ett sådant här läge får citera vet jag däremot inte. För att ta ett närliggande exempel så känner jag mig rätt säker på att mitt citerande ur Myrdals artikel ovan är rimligt, även om det (eftersom artikeln är rätt kort) är ungefär en fjärdedel av artikeltexten.

Andra bloggar om: böcker, läsning, upphovsrätt, jan myrdal, kulturell allemansrätt
Technorati tags: böcker, läsning, upphovsrätt, jan myrdal, kulturell allemansrätt
intressant.se

Bokreans dödsryckningar

Svenska Bokhandlareföreningen försöker sätta upp regler för hur bokrean ska fungera:

• Ingen ska börja sälja innan 24/2.
• Ingen ska skicka ut reakataloger innan 19/2.
• Ingen får ta emot förhandsbeställningar

Den sista regeln säger Adlibris att de inte tänker följa, medan Bokia säger att det är allt färre som ser någon ekonomi i förhandsbeställningar.

Att de klassiska bokhandlarna inte får någon ekonomi i att stå och manuellt packa ett otal papperspåsar med beställningar utan att ha vana eller lämpliga lokaler för det förstår jag. För nätbokhandlarna är en förbeställning däremot inget särskilt; det är bara att vänta med att behandla den ordern tills rätt datum infaller.

För dem som tycker att bokrean är ett bra tillfälle att handla billiga böcker ur reakatalogerna men inte nödvändigtvis vill trängas i bokhandeln innebär det här ytterligare ett argument för att handla på nätet. (De som vill handla riktigt billiga köper pocket istället för de dubbelt så dyra kartonnagen som rean erbjuder, eller skaffar sig böcker via Bookmooch.)

Själv hoppas jag att det här kan vara början till något bra. Bokrean i den form den har nu är meningslös. Jag är inte intresserad av kartonnage omtryckta speciellt för rean på extra dåligt papper. Antingen vill jag ha en väl inbunden bok eller så bryr jag mig inte om inbindningen och köper pocket. Kartonnage är bara fel.

Det jag skulle vilja se är att bokhandeln inser att de inte kan konkurrera med nätbokhandlarna när det gäller priser. Låt istället bokrean vara en period av generell prissänkning på det ordinarie sortimentet i bokhandeln, och en möjlighet att rensa ut hyllvärmare ur lagret. Den som vill beställa böcker ur kataloger gör det med fördel på nätet. Den som vill gå runt och titta och bläddra kommer däremot till en bokhandel. Se till att göra det så trevligt som möjligt för dem som gör det (även om de vill köpa något som inte finns med i reakatalogen) istället för att bygga om hela butiken till en lagerlokal i en månad.

Andra bloggar om: böcker, läsning, bokrea, adlibris
Technorati tags: böcker, läsning, bokrea, adlibris
intressant.se

Gitarrhjälte på världsturné

I dag levererades ett stort efterlängtat paket till sonen: Guitar Hero World Tour. Spelet släpps i dag i Sverige, även om det funnits ett tag på andra marknader.

Precis som i det vanliga Guitar Hero III som vi haft ett tag kan man spela gitarr, men här finns även alternativet att spela bas. Om man tycker att det är för likt gitarren så kan man prova att spela trummor eller rent av att sjunga.

Nyss spelade Henrik och två av hans kompisar olika instrument medan Cecilia och tre av hennes kompisar satt i soffan och sjöng. Martin satt i soffhörnet och spelade datorspel utan att bry sig något nämnvärt om oväsendet runt honom.

Jag har spelat en del Guitar Hero III och det är faktiskt riktigt skoj. Jag antar att gitarrdelarna av det här spelet är likartade (det finns några tillägg, men de verkar inte avgörande). Att spela trummor verkar intressant, men att sjunga tycks svårt av det lilla jag hunnit se hittills. Vi får väl hur det är när barnen spelat av sig så att jag får prova själv.

Andra bloggar om: spel, wii, guitar hero world tour, guitar hero 3, musik
Technorati tags: spel, wii, guitar hero world tour, guitar hero 3, musik
intressant.se

Eskapix börjar ge ut böcker

Skräckmagasinet Eskapix kommer att bredda sig genom att börja ge ut böcker parallellt med tidskriften. Till att börja med (hösten 2009) kommer en samlingsutgåva med de bästa novellerna ur tidigare Eskapix. Efter det planerar man att ge ut 2-3 böcker om året från och med 2010. Vad jag förstår så kommer det att vara en blandning av noveller och romaner i utgivningen.

Det är alltid roligt att se fler genreförlag, så det är bara att önska lycka till med den nya satsningen!

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, eskapix, noveller, tidskrifter,
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, eskapix, noveller, tidskrifter,
intressant.se

cdon.com börjar fatta

cdon.com ska sluta att sälja musik med kopieringsskydd, och säger att det är det enda sättet att vända trenden med att fildelningen ökar. Så långt tror jag att de har rätt, men när de sedan prissätter nedladdningarna till 10:- för en låt eller 100:- för en skiva så känns det som om de har en bra bit kvar till att kunna konkurrera med exempelvis The Pirate Bay.

Eftersom konkurrenten är gratis behöver cdon se till att vara signifikant mycket billigare än försäljarna av plastbitar för att ha en chans att slå sig in som ett lagligt alternativ. För att köp av digital musik ska slå på allvar tror jag att två krav måste uppfyllas. Att musiken inte får vara kopieringsskyddad är det första, och det verkar man nu ha fått insikt om. Det andra är att det måste vara så billigt att man kan ladda ner sin musik lagligt för att det är enklare än att rippa den själv även om man redan har den på CD. Då talar vi om ett pris på ungefär 10:- per album och 1:- per låt.

Med den prissättningen kan man också ladda ner saker på ren chansning utan att känna att man kastar pengar i sjön.

Jag tror också att det kommer att bli vanligare att man inte köper musik för att ha den själv utan att man kommer att köpa tillgång till musik i klump. Istället för att betala några kronor per låt och sedan alltid ha tillgång till den så länge jag inte slarvar bort filerna så kommer jag att kunna betala en månatlig avgift och under den perioden lyssna på vad jag vill ur hela musikhistorien. Tjänsten finns säkert redan i dag, men hur utbudet av musik i den ser ut vet jag inte. Själv har jag redan tillgång till en rätt stor del av den musik jag vill kunna lyssna på, men för den som inte redan har en musiksamling kan det vara en intressant modell.

Andra bloggar om: musik, nedladdning, fildelning, cdon.com, the pirate bay
Technorati tags: musik, nedladdning, fildelning, cdon.com, the pirate bay
intressant.se

Liftarens Wikipedia till galaxen

Jag fick för mig att lyssna på The Hitch-Hiker's Guide to the Galaxy-radioserien (1978) igen och slogs av hur mycket beskrivningarna av guiden låter som Wikipedia:

In many of the more relaxed civilizations on the Outer Eastern Rim of the Galaxy, the Hitch Hiker's Guide has already supplanted the great Encyclopedia Galactica as the standard repository of all knowledge and wisdom, for though it has many omissions and contains much that is apocryphal, or at least wildly inaccurate, it scores over the older, more pedestrian work in two important respects.

First, it is slightly cheaper; and secondly it has the words Don't Panic inscribed in large friendly letters on its cover.

Det är dock också uppenbart att radioserien skrevs i en tid långt innan webben och handdatorer:

Here, press this button and the screen will give you the index, several million entries, fast wind through the index to 'V'. There you are, Vogon Constructor Fleets. Enter that code on the tabulator and read what it says.

Faktum är att texten är annorlunda i bokversionen publicerad bara ett år senare, 1979:

"You press this button here you see and the screen lights up giving you the index."

A screen, about three inches by four, lit up and characters began to flicker across the surface.

"You want to know about Vogons, so I enter that name so." His fingers tapped some more keys. "And there we are."

Det tycks också som om guiden (liksom Wikipedia) har problem med borttagningar:

"If you're a researcher on this book thing and you were on Earth, you must have been gathering material on it."

"Well, I was able to extend the original entry a bit, yes."

"Let me see what it says in this edition then, I've got to see it."

"Yeah OK." He passed it over again.

Arthur grabbed hold of it and tried to stop his hands shaking. He pressed the entry for the relevant page. The screen flashed and swirled and resolved into a page of print. Arthur stared at it.

"It doesn't have an entry!" he burst out.

Ford looked over his shoulder.

"Yes it does," he said, "down there, see at the bottom of the screen, just under Eccentrica Gallumbits, the triple-breasted whore of Eroticon 6."

Arthur followed Ford's finger, and saw where it was pointing. For a moment it still didn't register, then his mind nearly blew up.

"What? Harmless? Is that all it's got to say? Harmless! One word!"

Ford shrugged.

"Well, there are a hundred billion stars in the Galaxy, and only a limited amount of space in the book's microprocessors," he said, "and no one knew much about the Earth of course."

"Well for God's sake I hope you managed to rectify that a bit."

"Oh yes, well I managed to transmit a new entry off to the editor. He had to trim it a bit, but it's still an improvement."

"And what does it say now?" asked Arthur.

"Mostly harmless," admitted Ford with a slightly embarrassed cough.

"Mostly harmless!" shouted Arthur.

Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, thhgttg, wikipedia, the hitch-hiker's guide to the galaxy, douglas adams
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, thhgttg, wikipedia, the hitch-hiker's guide to the galaxy, douglas adams
intressant.se

2008-104: Ann-Christin Gramming: Köp inte den här boken!

Inför 2007 bestämde sig Ann-Christin Gramming för att hon skulle ha köpstopp: hon skulle inte köpa något som inte var absolut nödvändigt. Hon började också blogga om hur det var att inte handla någonting. Ibland går det lätt och känns bra att inte köpa en massa onödigt, andra dagar är det tungt att inte kunna hänga med och fika på stan.

Boken består av de blogginlägg hon skrev under sitt år utan shopping. Jag har inte kollat hur mycket redigering som gjorts i efterhand, men jag antar att det skett en viss anpassning för att få det att passa i bokform. Några gånger har även några kommentarer från bloggens läsare kommit med, både positiva och negativa.

Förutom en beskrivning av hur det är att inte handla och lite insikt i hur familjen Gramming har det i allmänhet så får man även diverse tips och reflektioner om miljövänlighet, (över)konsumtion, downshifting, återvinning och andra liknande ämnen. Detta känns på sikt som den väsentligaste delen av boken. Även om det är intressant att se hur man kan klara sig ett år utan att handla så är det inget som de flesta kommer att ägna sig åt. Att reflektera över sina konsumtionsmönster är däremot något som fler borde ägna sig åt. Den här boken är ett bra sätt att börja med det.

Ann-Christin Gramming: Köp inte den här boken!
Hexa, 2008
204 sidor
ISBN: 9789197710916

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, ann-christin gramming, köp inte den här boken, miljö, återvinning, downshifting, konsumtion, överkonsumtion, köpstopp
Technorati tags: böcker, läsning, ann-christin gramming, köp inte den här boken, miljö, återvinning, downshifting, konsumtion, överkonsumtion, köpstopp
intressant.se

Nationalencyklopedin öppnar sig lite mot nätet

Jag vet inte om det är någon som fortfarande köper Nationalencyklopedin på döda träd (den utgåvan är vid det här laget rätt inaktuell). Uppenbarligen har NE nu upptäckt att de tappar den mark de aldrig egentligen haft på nätet också.

Man ska nu öppna 64000 artiklar så att alla kan läsa dem på nätet. Det är ju fint och vackert, men det handlar om nedkortade versioner av de riktiga artiklarna i NEs nätversion, och det är inte heller alla artilar (NE innehåller ungefär 460000 artiklar).

Det här är naturligtvis ett desperat försök att hävda sig mot Wikipedia, men jag tror att det är dödsdömt. Den svenska Wikipedia innehåller 300000 artiklar och är alltså långt mer omfattande än det som NE nu gör allmänt tillgängligt. Wikipedia har också fördelen att det är tillåtet att återtrycka en artikel därifrån (helt eller delvis) utan problem. Jag utgår från att det inte kommer att vara tillåtet med NEs webbversion.

Avsikten är väl att läsarna som nu får se ett urval av NEs artiklar i nedkortade versioner ska vilja betala för att få läsa hela artiklarna i den kompletta nätversionen. Jag tror att det finns en risk att läsarna fortsätter att gå åt det andra hållet.

Det vore intressanta att veta mer om hur NE har gjort urvalet av vilka artiklar de ska publicera öppet på nätet. Det skulle förvåna mig om de inte har tittat noga på vilka ämnen Wikipedia är dåligt på och sett till att publicera artiklar om det. Det är ingen tvekan om att det är den måttstock som artiklarna kommer att jämföras med.

NE torde vara det sista stora generella uppslagsverk som publiceras i Sverige. Jag tror inte att det finns underlag för att publicera sådant framöver när det så lätt går att få tag i likvärdig information på nätet. Det kanske går ett tag till på engelska, men det är nog också en tidsfråga. Mer specifik (och därmed djupare) facklitteratur på papper kommer däremot att överleva ett tag till.

Andra bloggar om: böcker, läsning, ne, nationalencyklopedin, wikipedia, internet, uppslagsverk
Technorati tags: böcker, läsning, ne, nationalencyklopedin, wikipedia, internet, uppslagsverk
intressant.se

Nedslag i en närbelägen bok

Inspirerad av Lila planeten:

1. Ryck närmaste bok i din omgivning.
2. Slå upp sidan 56.
3. Leta upp den sjunde meningen på den sidan.
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner.
5. Lägg gärna till bokens titel och författare.

Men när hon satt där på platsen mittemot och småpratade lite harmlöst med mig verkade hon trivas och känna sig avspänd.

Haruki Murakami: Sputnikälskling

Detta är min nuvarande lunchbok, och en trevlig bekantskap. Det är bara den andra Murakami-bok jag läser hittills, men det kommer att bli fler.

Andra bloggar om: böcker, läsning, haruki murakami, sputnikälskling
Technorati tags: böcker, läsning, haruki murakami, sputnikälskling
intressant.se

Fynd i källaren

Jag gick igenom en låda antikvariska böcker i källaren för att se om några av dem passade att ge bort via Bookmooch. Några lämpliga hittade jag, men jag hittade också något mycket intressantare och mer förvånande.

Jag hittade ett tiotal volymer i serien "Vårt hems vita bibliotek - Svenska litteraturens pärlor". En av dem var Livets fiender och Magistrarne i Österås av Oscar Levertin. Jag vet inte speciellt mycket om Oscar Levertin mer än att han varit död i mer än 70 år (eftersom jag vet att han finns representerad hos Projekt Runeberg) och att han förutom att vara författare även var litteraturkritiker.

Uppenbarligen var han även bekant med Verner von Heidenstam. När jag öppnade boken jag hittat upptäckte jag nämligen att den var dedicerad

Verner von Heidenstam
Tillgifnast
från
Oscar Levertin

Den hamnar med andra ord inte hos Bookmooch utan i min samling signerade böcker.

Andra bloggar om: böcker, läsning, autografer, oscar levertin, verner von heidenstam
Technorati tags: böcker, läsning, autografer, oscar levertin, verner von heidenstam
intressant.se

Artistuppror i upphovsrättsankdammen

Nu är det tydligen dags för ett nytt varv i ankdammen. En handfull artister av blandade sorter har publicerat en artikel i DN där man argumenterar för IPRED, den nya lag som ska ge privatspanare rätt att få ut personuppgifter kopplade till IP-adresser.

Man skriver exempelvis

Den illegala fildelningen är en fråga för långt fler än bara musikartister. I dag slår piratkopieringen på nätet mot alla upphovsmän och mot alla kulturyttringar vare sig det gäller musik, film, tv-program, böcker eller dataspel. Smalare konstyttringar drabbas lika hårt som den breda populärkulturen.

Huvudproblemet är naturligtvis att man utgår från att fildelningen är ett problem. Om man inte gör det har man naturligtvis inget case. Problemet (för artikelskribenterna) är att de undersökningar jag sett inte håller med dem. Det har visats att de som fildelar mest film också är de som går på bio oftast. De som köper mest musik är också stora fildelare.

Det finns också en annan sida av fildelning. För de allra flesta artister är problemet att ingen känner till dem, inte att de blir kopierade. Att bli spridd via internet är i själva verket gratisreklam. Så här säger sf-författaren Cory Doctorow:

I've discovered what many authors have also discovered: releasing electronic texts of books drives sales of the print editions. An SF writer's biggest problem is obscurity, not piracy. Of all the people who chose not to spend their discretionary time and cash on our works today, the great bulk of them did so because they didn't know they existed, not because someone handed them a free e-book version.

Artikelförfattarna gör också det vanliga misstaget att utgå från att det finns en rättighet att kunna leva på sitt skapande:

Låt detta bli en ny startpunkt i svensk upphovsrättsdebatt där vi hjälps åt att sätta de viktiga värdena bakom upphovsrätten i fokus; förutsättningarna för professionellt kulturskapande och rätten att skörda frukterna av sitt eget arbete som musiker, filmskapare eller författare.

Upphovsrätten har aldrig varit tänkt att fungera så, och förhoppningsvis kommer den heller aldrig att göra det. Det är istället upp till var och en att skaffa sig ett jobb som det går att leva på. Det innebär att man behöver en affärsmodell som fungerar. Titta på datorspelsbranschen där Blizzard får folk att köa för ett nytt spel och sedan betala abonnemangsavgift för att spela det online. Små enpersonersspel är det antagligen svårt att ta betalt för i dag, men MMORPG:er verkar frodas. Det betyder att den som vill tjäna pengar på att skriva spel behöver se till att skriva rätt sorts spel. Det existerar ingen gudagiven rättighet att fortsätta göra det man alltid gjort och få pengar för det.

Samma sak gäller för musikbranschen, och vissa har också agerat därefter. Madonna sade nyligen upp sitt skivbolagskontrakt och jobbar istället med en turnearrangör. Musik distribuerad på skiva eller via internet kan istället betraktas som reklam för konserter där det är lättare att ta betalt.

Till DNs försvar ska det också sägas att man samtidigt även publicerar fler artiklar i ämnet. En där forskare i ämnet berättar att

Historiskt har all ny teknologi varit ett hot mot den rådande ordningen, och lagstiftarna har alltid försökt hitta sätt att stoppa utvecklingen. Det har i längden aldrig lyckats.

och en annan av Timbuktu som visserligen tror att artister förlorar pengar på fildelning men också tror att det är fel väg att gå att försöka bekämpa individuella fildelare.

Jag gissar att upphovsrättslobbyn kommer att få igenom sin beställningslag. Effekten kommer att bli obefintlig för att minska fildelningen, men kommer att ge fildelningen ytterligare en knuff mot att skötas via anonyma och krypterande nätverk. Lagen kommer också att öka rättsosäkerheten, men det verkar inte vara något problem numer.

Andra bloggar om: upphovsrätt, copyright, fildelning, internet, ipred, juridik,
Technorati tags: upphovsrätt, copyright, fildelning, internet, ipred, juridik,
intressant.se

Jules Verne-Magasinet

Senaste numret av Jules Verne-Magasinet är en besvikelse för den som förväntar sig att det ska innehålla sf-noveller. Hela numret består av reproduktioner av den italienska konstnären Giovanni Battista Piranesis serie bilder Inbillade fängelser (Carceri d'Invenzione). Den som läst Lundwalls egna romaner kommer att känna igen omslaget till Fängelsestaden som en av de här bilderna.

Jag håller med om att de här bilderna är fantastiska i sitt frammanande av en gigantisk, till synes oändlig stad som för tankarna till Fritz Langs likaledes monumentala Metropolis. Jag håller däremot inte med Lundwall om att det är speciellt mycket fantastik över bilderna, och att fylla ett helt nummer av JVM med dem (bortsett från en redaktionsspalt och ett kort utdrag från just Fängelsestaden) tycker jag är lite snålt.

De här bilderna är från mitten av 1700-talet och alltså sedan länge befriade från upphovsrättens bojor (vilket händer när upphovsmannen varit död i 70 år). Kostnaden för att få publicera dem är alltså noll. Dessutom är det här numret av JVM ett tiotal sidor tunnare än de brukar vara, så det är ett synnerligen tunt häfte.

Om man tittar på alla nummer av JVM som kommit ut under 2008 så ser det precis likadant ut. Det är med ett undantag författare för vilka texterna kan återpubliceras utan att betala några royalties: Robert Louis Stevenson (d. 1894), Edgar Allan Poe (d. 1849), H. P. Lovecraft (d. 1937), Henning Berger (d. 1924), George Allan England (d. 1937), Filippo Morghen (d. 1807), Arthur Conan Doyle (d. 1930), Jules Verne (d. 1905). I fallet Jules Verne så får han fylla ut ett helt nummer av JVM, och det med en roman (Barbicane & co) som Lundwall översatt redan på 1970-talet och alltså haft till hands.

Så vem är då författaren som inte varit död i 70 år? Lundwall själv, naturligtvis. I det senaste JVM-numret (538) så får vi som sagt ett utdrag ur hans roman Fängelsestaden (1978), mest som illustration till bilderna. Intressantare är i däremot JVM 353 där vi får "Herr Rogy i evighet" (2007) som presenteras som "ett kapitel ur en roman under arbete". Med tanke på att det numer är långt mellan gångerna som nytt material av Lundwall publiceras så är det alltid intressant när det händer (om än i väldigt små doser).

Tillsammans med det här JVM-numret fick jag också en räkning för nästa år där Lundwall som vanligt ondgör sig över de stigande kostnaderna men säger att prenumerationspriset faktiskt varit konstant i tolv år. Det må vara korrekt i kronor räknat, men under den tiden har antal nummer som publiceras per år sjunkit från sex till fyra och sidantalet har minskat. Priser tenderar dock att gå upp, så det kan jag leva med. Tristare är i så fall att korrekturläsningen har varit rätt dålig på sistone.

Det händer att JVM publicerar intressanta texter, men den som vill få så mycket science fiction som möjligt för pengarna får både mer och modernare texter genom att prenumerera på Nova SF.

Andra bloggar om: läsning, noveller, sam j. lundwall, giovanni battista piranesi, jvm, jules verne-magasinet, sf, science fiction
Technorati tags: läsning, noveller, sam j. lundwall, giovanni battista piranesi, jvm, jules verne-magasinet, sf, science fiction
intressant.se

Corren vinklar snett om World of Warcraft

I dag hade Corren (med flera) artiklar om datorspelet World of Warcraft eftersom den nya expansionen "Wrath of the Lich King" släpps i dag.

Det som var anmärkningsvärt med Correns artikel var vinklingen. Förutom artikeln som jag länkar till ovan fanns en till (som var större, men som jag tyvärr inte hittar på nätet) som handlade om spelberoende och det var den som var i blickfånget på det uppslag som nästan helt handlade om det här ämnet. Själva Wrath of the Lich King skrivs det däremot ingenting om.

Man får väl visserligen se det som ett framsteg att Corren alls skriver om (dator)spel, men känslan jag fick av artikeln var som om de skulle ha skrivit en rubrik om att säsongens nya viner nu fanns tillgängliga på Systembolaget, och sedan skriva en helsida om Länkarna utan att säga något om själva vinerna, bara om folket som köar för att få köpa dem.

Det här är å andra sidan ingenting att egentligen bli förvånad över. Det passar utmärkt in i det normala mönstret för den mediala dramaturgin att det ungdomar gör är farligt (datorspel, rollspel, rockmusik, videofilm, jazz, etc) och behöver varnas för.

Det ska sägas att Corren då och då skriver om alkoholism också, men då är det i samband med hemlöshet, skolavslutningar eller liknande. Att skriva om det i samband med en artikel om nya viner är däremot otänkbart. Då skulle ju Correns egen läsekrets (som vare sig är hemlösa, går på skolavslutningar eller spelar datorspel i någon större utsträckning) tvingas att fundera på sina egna demoner, och det skulle inte kännas bra till morgonkaffet.

Andra bloggar om: spel, datorspel, world of warcraft, moralpanik, corren, alkohol, media,
Technorati tags: spel, datorspel, world of warcraft, moralpanik, corren, alkohol, media,
intressant.se

Skrivarkurs, fjärde träffen

Nu har jag klarat av den fjärde träffen på skrivarkursen, som var rätt lik den tredje.

Förra gången delade vi ut var sin text till den här gången, och nu kommenterade vi åter varandras texter. Skillnaden den här gången var att vi delade upp oss i grupper om fyra. Inom varje grupp hade sedan varje person ett särskilt ämne att prata om för alla texterna (personteckning, dramaturgi, etc). Efter att alla pratat om sina tilldelade ämnen för varje text kunde man sticka in några extra kommentarer om andra ämnen om det var någon tid över, men rätt ofta fanns det inte tid till det.

Även denna gång har vi lämnat in texter för kommentering, men den här gången ska vi kommentera skriftligt. Nästa gång ska vi istället ha individuella samtal med läraren om vårt skrivande.

Andra bloggar om: böcker, skrivande, skrivarkurs
Technorati tags: böcker, skrivande, skrivarkurs
intressant.se

Upphovsrättens orimlighet i ett digitalt samhälle

Historiskt har upphovsrätten fungerat ungefär som det var tänkt, men i takt med att allt mer kulturellt material blir digitalt blir det också allt svårare att upprätthålla en upphovsrätt enligt gammal modell. Kopiering har blivit mycket lättare, och så kommer det att fortsätta.

Hittills har utgångspunkten varit att upphovsrätten gällt i en viss tidsperiod. Hur lång tid det handlat om har varierat (eller snarare ökat med tiden), men det är alltid tid det handlar om. Just nu gäller upphovsrättet under hela upphovsmannens livstid och sedan ytterligare 70 år. Jag är inte säker på att det är rätt modell. Att det är vansinnigt mycket för lång tid är uppenbart, men är det rätt att ens använda tiden som måttstock?

Kulturell produktion övergår förr eller senare till kulturellt allmängods. Kalle Anka och Harry Potter är en del av den moderna mytologin på samma sätt som Frankensteins monster eller bröderna Grimms sagor. Det är fullt rimligt att använda alla dessa som komponenter när man skapar nya verk utan man för den skull ska behöva riskera att drabbas av Disneys advokater (som Arne Anka gjorde), på samma sätt som Disney själva gjort när de skapat en väsentlig andel av sina filmer (Snövit, Pinocchio, Skönheten och odjuret, och så vidare bygger på existerande historier).

I början av det förra seklet så tog det lång tid från att ett verk publicerades till att det började ingå i gemene mans uppfattning om den tidens moderna mytologi. I dagens mediatäta samhälle får man räkna med att verk övergår till kulturellt allmängods mycket snabbare än de gjorde för 100 år sedan.

Det kanske är så att hela tänket med en upphovsrätt som gäller en bestämd tidsperiod som i dag är fel? Istället kan man tänka sig att ett verk är skyddat så länge det inte uppgått i det kulturella allmängodset, vilket vi kan approximera med när tillräckligt många tagit del av det. Säg att upphovsrätten gäller för de första 100000 exemplaren eller något. Med den logiken kommer en obskyr författare att ha skydd länge och hens efterlevande kommer att få lite pengar medan en ny Harry Potter-bok kommer att vara upphovsrättsfri från dag två eller så. Jag vet däremot inte hur ett sådant system skulle kunna implementeras i praktiken.

En annan variant på lösning är att man helt slopar den automatiska upphovsrätt vi har i dag och istället anammar ett system i stil med det som USA hade förut. Det innebär att en upphovsman måste registrera sitt verk för att få upphovsrätt på dem; görs inte detta så tillhör verket redan från början det kulturella allmängodset. Den väsentliga ändring jag skulle vilja göra är att det kostar pengar att registrera sin upphovsrätt. Det kan vara gratis första året och sedan kosta en struntsumma nästa år. Det som är det väsentliga är att kostnaden för att förnya upphovsrätten fördubblas varje år.

Det går att förnya upphovsrätten för lukurativa verk rätt länge. Ett stort företag som Disney kan fortfarande behålla ensamrätten för verk rätt länge, men det finns fortfarande en inbyggd begränsning som gör att att verk förr eller senare kommer att övergå till allmänhetens ägo. För att ta Musse Pigg som exempel skulle det i dag kosta i storleksordningen en biljon biljoner att förnya upphovsrätten ett år till, givet en initialkostnad på en krona. Det är rätt mycket pengar även för Disney. Som jämförelse kostar en förlängning för Harry Potter ungefär 2000 kronor vilket naturligtvis är en investering som lär löna sig.

Att spekulera om hur man på ett bra sätt kan begränsa upphovsrätten för verk är en sak. Oavsett hur man löser det så kvarstår problemet med att om man ska ha en begränsning så måste man också ha en övervakning av att begränsningen efterlevs och något slags sanktioner mot dem som inte följer reglerna. I det digitala samhälls vi lever i i dag så är en sådan begränsning i praktiken helt omöjlig att upprätthålla. Alla ni som läser det här har exempelvis just kopierat hela mitt blogginlägg till den dator ni läser det på, och det täcks av min upphovsrätt och kommer att göra det tills jag varit död i 70 år. Jag har inga invändningar mot detta, men om man strikt ska följa upphovsrätten så gör det er alla till kriminella, liksom alla andra som någonsin använt internet. Detta är naturligtvis inte vare sig rimligt eller hållbart i längden.

Andra bloggar om: böcker, läsning, upphovsrätt, copyright, disney, kopiering, internet
Technorati tags: böcker, läsning, upphovsrätt, copyright, disney, kopiering, internet
intressant.se

Bokens dag i Linköping 2008

Nu är Bokens dag i Linköping 2008 över. Precis som förra årets bjöds man på fyra författare som var och en läste en eller flera egna texter och sedan kommenterade och svarade på frågor. Årets författare var, i tur och ordning:

Carl Johan de Geer

Inger Edelfeldt

Mons Kallentoft

Katarina Frostenson

Jag kommenterade även Bokens dag innan den varit, med lite förslag på hur evenemanget skulle kunna utökas.

Andra bloggar om: böcker, läsning, bokens dag, mons kallentoft, katarina frostenson, carl johan de geer, inger edelfeldt
Technorati tags: böcker, läsning, bokens dag, mons kallentoft, katarina frostenson, carl johan de geer, inger edelfeldt
intressant.se

2008-103: Erik Granström: Smolles varuhus

Innan han skrev Svavelvinter vare sig som rollspelsäventyr eller som roman så skrev Erik Granström romanen Smolles varuhus som i dag inte är speciellt känd. Den är en satir över konsumtionssamhället, och utspelar sig i ett gigantiskt varuhus som är så stort att många människor bor i det, antingen för att de tycker att dess värld räcker eller för att de helt enkelt inte hittar ut.

Huvudpersonen Brior^* brevväxlar med en bekant som befinner sig i varuhuset och bestämmer sig för att försöka få fatt i honom. Det innebär naturligtvis att ge sig in i varuhuset trots att han inte tycker om sådana. Han lyckas få jobb i varuhuset men upptäcker att det inte är så noga vad de anställda egentligen gör, så länge de håller sig sysselsatta. Brior ägnar en hel del tid åt att köra en golvputsningsmaskin, vilket visar sig vara ett bra sätt att undersöka varuhuset utan att någon bryr sig speciellt mycket om vad man gör.

Premissen för boken är skoj och i början håller historien rätt bra fart med en hel del bitska satiriska kommentarer. Mot slutet tappar berättelsen tyvärr lite fart (även om det händer mer handgripligt dramatiska saker).

Språkligt är det stor skillnad på den här boken och Svavelvinter. Frossandet i gamla och ovanliga ord som utmärker den boken saknas här, och hade inte heller passat in i miljön. Det är helt klart att Granström lärt sig mycket om skrivande sedan han skrev den här boken, men jag tyckte fortfarande att den var kul att läsa.

^* Brior har en namne i Granströms senare roman Svavelvinter. Namnet är ursprungligen ett smeknamn för författaren som hängt med från skoltiden.

Erik Granström: Smolles varuhus
Forum, 1980
279 sidor
ISBN: 9137074911

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, erik granström, läsning, satir, smolles varuhus, svavelvinter
Technorati tags: böcker, erik granström, läsning, satir, smolles varuhus, svavelvinter
intressant.se

Få böcker gratis via bookmooch.com

bookmooch.com är ett ställe för att byta böcker. Man lägger in en lista på vilka böcker man har som man kan tänka sig att skänka bort, och så kan man söka i andras listor eller skapa en önskelista och få reda på när någon lägger upp böcker man vill ha.

För varje bok man listar får man 1/10 poäng. För varje bok man skickar till någon får man en poäng (eller två om det är utomlands). För varje poäng man samlar på sig kan man sedan beställa en bok av någon.

Finessen med detta är alltså att man inte behöver hitta böcker man själv vill ha hos samma person som vill ha böcker av dig. Tack vare poängsystemet så blir det rättvist i alla fall. Jag har börjat med att lista diverse dubbletter och saker som blivit över efter en gallring i hyllan. Det kommer antagligen mer framöver.

De böcker jag lagt upp hittills finns här. Är det något du är intresserad av så är det bara att bli medlem och lista tio egna böcker (så att du får en poäng) och sedan beställa någon av dem så skickar jag den.

Andra bloggar om: böcker, läsning, gratis, bookmooch.com, återvinning
Technorati tags: böcker, läsning, gratis, bookmooch.com, återvinning
intressant.se

2008-102: L. Frank Baum: Trollkarlen från Oz

Trollkarlen från Oz är en historia som jag gissar att få personer inte känner till, men att de flesta känner till den i form av filmen och inte boken.

Det är många år sedan jag såg filmen, men mitt första intryck var att den höll sig nära boken. När jag läser på lite ser jag att det finns en hel del skillnader, men det vore väl närmast förvånande om så inte var fallet. Och hur skulle man annars kunna dividera om ifall boken eller filmen var bäst?

Det går inte att komma ifrån att bokens premiss med de fyra som träffas, blir vänner och slår följe för att träffa trollkarlen Oz för att be om det som var och en av dem mest önskar sig rätt snabbt framstår som en tydlig plantering för att Baum ska kunna visa hur de respektive figurerna (förutom Dorothy) egentligen hela tiden har det de önskar sig. Fågelskrämman som vill ha en hjärna är hela tiden den som kommer på hur problem ska lösas, plåtmannen som vill ha ett hjärta ser sig alltid noga för så att han inte ska råka trampa ihjäl insekter och det fega lejonet som önskar sig mod tvekar aldrig att försvara sina vänner. Dorothy önskar sig inte någon egenskap utan att få komma hem till Kansas istället, men det visar sig att även hon redan från början har vad hon behöver för att kunna klara av det i form av de silverskor (som i filmen är rubinröda för att visa upp Technicolor-tekniken) som hon övertar från den onda häxan Östan efter att hennes hus landat på henne så att hon dött.

Trots att jag redan från början vet hur det ska gå och trots att bokens moral alltså är (över)tydlig från start så jag har trots det trevligt medan jag lyssnar, kanske för att boken aldrig försöker låtsas vara något annat än den lättsamma äventyrshistoria den är.

Jag vill också passa på att nämna uppläsningen av Ingemar Nygren som är mycket bra. Nygren gör mycket distinkta röster för de olika personer genom att använda både röstlägen och dialekter, och det gör det mycket lätt att hålla ordning på vem det är som talar just för stunden.

L. Frank Baum: Trollkarlen från Oz
Tundell Salmson audio (Nedladdad gratis från DN 2008)
Översättare: Sam J. Lundwall
Uppläsare: Ingemar Nygren
4 timmar 35 minuter
ISBN: 9789185489022

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: böcker, läsning, ljudböcker, l. frank baum, trollkarlen från oz, fantasy
Technorati tags: böcker, läsning, ljudböcker, l. frank baum, trollkarlen från oz, fantasy

Undvik de spammande lögnarna golfresor.com / golfnyheter.com!

Jag får massor av spam varenda dag. Dels har jag en epostadress som varit densamma i nästan 20 år, dels är jag en av dem som får post som adresseras till Projekt Runebergs redaktionsadress. En hel del av skräpet filtreras bort automatiskt, men inte allt.

Ett av de återkommande spammen som brukar komma igenom filtren är ett "nyhetsbrev" från golfresor.com. Inspirerad av Nixon försökte jag mig på att göra samma manöver.

"Nyhetsbrevet" innehåller reklam från ett par andra ställen, ekholmsnasgolf.se och golfrea.se. Jag skrev till båda (med CC till golfresor.com):

Från: Hans Persson
Till: johan@ekholmsnasgolf.se, tony@ekholmsnasgolf.se, info@sportrea.se
Kopia: info@golfresor.com, runeberg@lysator.liu.se
Ämne: Reklamutskick via spammare
Datum: Mon, 13 Oct 2008 13:04:34 +0200

Hej ekholmsnasgolf.se och golfrea.se,

Jag tycker det är tråkigt att ni annonserar hos oseriösa, spammande aktörer. Golfnyheter.com skickar ut sitt "nyhetsbrev", med er annons, till mottagare som aldrig har beställt det [1].

Jag är inte intresserad av golf och ni är därmed inte intresserade av att betala för att skicka reklam till mig när ni tror att ni skickar till en relevant målgrupp. Ni vet säkert själva hur irriterande det är med spam via epost, så jag hoppas att ni slutar att betala för sådant.

Hans

[1] Jag får "nyhetsbrevet" golfnyheter.com via runeberg@lysator.liu.se, redaktionsadressen för Projekt Runeberg som publicerar gammal litteratur gratis på internet på http://runeberg.org/.

Några timmar senare fick jag svar från en av golfresor.com:s (före detta?) annonsörer:

Från: Jan Killander <jan@sportrea.se>
Till: Hans Persson
Ämne: Re: Reklamutskick via spammare
Datum: Mon, 13 Oct 2008 16:54:32 +0200

Hej,

Tack för ditt email.

Vi kände inte till det som ni informerat om nedan och jag är tacksam för informationen. Vi kommer att åtgärda det hela.

Mvh / Jan Killander

Dagen efter fick jag även svar från spammarna själva:

Från: AmerikaSpecialisten.se- <AmericanGolfTours.seinfo@golfresor.com>
Till: Hans Persson
Ämne: RE: Reklamutskick via spammare
Datum: Tue, 14 Oct 2008 06:34:15 -0400 (12:34 CEST)

Hej Hans,

Ni är nu manuellt borttagen från vårt system.

Man kan även själv gå in och ta bort sig på http://www.vacationproposal.com/html/unsubscribe.html

Golfnyheter.com

Är det någon som tror att de tog bort mig? Helt rätt, det gjorde de inte. Den 20:e oktober kom ett nytt nyhetsbrev spam. Jag skickade ett svar på mitt första brev och påpekade det.

Jag är inte säker på om jag fick något spam från dem veckan efter, men den 2:e november var det i alla fall dags igen.

Undvik de här spammande lögnarna på alla sätt och vis!

Andra bloggar om: internet, spam, dumhet, marknadsföring, reklam, golf, golfresor.com, golfnyheter.com
Technorati tags: internet, spam, dumhet, marknadsföring, reklam, golf, golfresor.com, golfnyheter.com