2013-53: Svetlana Aleksijevitj: Bön för Tjernobyl

Jag kommer ihåg när larmen kom om Tjernobylkatastrofen, och till en början var det rätt vagt och osäkert vad som egentligen hade hänt. När man läser den här boken inser man att det var rätt vagt vad som hänt och osäkert i ordets alla bemärkelser även för dem som bodde precis i närheten också.

Det här är en dokumentär bok om vad som hände i Tjernobyl, men den är inte uppbyggd på samma sätt som vanligt med en klar kronologi som presenterar skeendet med en tydlig progression. Som de flesta journalister har Aleksijevitj intervjuat en massa människor men istället för att smälta ihop deras berättelser till en enda så låter hon istället varje person berätta sin egen historia och sedan får läsaren istället bilda sig en bild av vad som hände utifrån denna mosaik av berättelser.

En annan skillnad mot en typisk dokumentär berättelse är att Aleksijevitj bara återger det hennes intervjuade personer berättat om och de verkar vara rätt vanliga människor. Hon har inte fyllt på med allmänt kända fakta. Detta gör att upptakten till det hela; själva haveriet i reaktorn inte beskrivs alls. Här finns berättelser från personer som var med väldigt tidigt i uppröjningsarbetet men inte från några som faktiskt jobbade inne på verket och hade insyn i själva haveriet.

När det gäller upprensningen kan man konstatera att den är en sorglig blandning av brist på utbildning, brist på utrustning och aktiv obstruktion. Lokala myndigheter ville ofta inte erkänna att det fanns några problem alls och folk kunde fortsätta sina liv som vanligt mitt de förorenade områdena. När man väl gjorde något skickades folk upp på reaktortaket med skyfflar för att röja upp utan skyddsutrustning. Här kommer berättelserna i andra hand, från fruar och andra anhöriga.

Även de som inte var så nära utsattes för enorma strålningsdoser. En av de överlevande berättar

När vi kom hem tog jag av mig alla kläder jag haft på mig där borta och slängde dem i sopnedkasten. Båtmössan fick min yngste son. Han hae tiggt och bett om den. Han bar den ständigt. Två år senare fick han diagnosen: hjärntumör.

Den här boken är jobbig att läsa, för saker av det här slaget sker hela tiden. Ovetande personer kommenderas in för att sanera utan att veta vad de riskerar att drabbas av och utan skyddsutrustning. Dessutom måste de argumentera med lokalbefolkningen som inte alls har lust att flytta på sig för någon utrymning utan sköter sitt jordbruk som vanligt.

Svetlana Aleksijevitj: Bön för Tjernobyl: En framtidskrönika
Översättning: Hans Björkegren
Ordfront, 1997
258 sidor
ISBN: 91-7324-564-X