2013-17: Love Kölle: Galtmannen

Galtmannen är en lite underlig bok. När man plockar upp den ser den ut som en roman med en liten notis om att det finns "extramaterial" i form av ett par historier till (däremot saknas innehållsförteckning, så man får bläddra och leta för att hitta dem). Åtminstone tre av de fyra berättelserna i boken (möjligen alla, men jag är inte säker) utspelar sig i samma alternativa framtid. Skillnaderna är inte jättestora, men bokens version är mörkare och bemängd med mycket mer reklam, projicerad på natthimlen.

Titelpersonen heter i själva verket Wolfgang och är en klassisk loser: fet, utan social förmåga och en typisk hackkyckling (och med ett självförtroende därefter). Han jobbar med att reparera sexandroider som folk verkar göra de mest häpnadsväckande saker med. På kvällarna sitter han hemma tillsammans med ett robothuvud som han tagit hand om från jobbet och försöker föra något slags konversation med, och i ett försök att känna i alla fall någonting konsumerar han snuffminnen.

En dag får han för sig att han ska göra något åt världen och försedd med en gigantisk revolver och en grismask går han loss på samhället. Det finns en del satir här, men den löper stor risk att drunkna under de tämligen blodiga beskrivningarna av Walfgangs härjningar. Det hela utvecklar sig så småningom till en studie i stockholmssyndromet.

Jag kan inte säga att berättelsen är helt lyckad men den är inget fiasko heller, och framför allt är den väl skriven alldeles oavsett en del andra problem. Det är definitivt värt att hålla ett öga på vad Love Kölle får för sig härnäst.

Efter Galtmannen (men före novellerna) kommer även ett efterord där Kölle förklarar hur han tänkt. Det här tycker jag däremot är ett klart misstag. Det hade varit bättre att låta berättelsen om galtmannen tala för sig själv och låta läsaren göra sin egen tolkning och se vad den säger om dagens samhälle istället för att skriva oss på näsan hur det var tänkt.

Love Kölle: Galtmannen
Sigill Förlag, 2013
247 sidor
ISBN: 978-91-980831-0-1