Inlägg
När boken börjar är läget ovanligt lugnt. Gruppen är i tryggt förvar i fängelset (som naturligtvis är lika bra på att hålla saker ute som det varit att hålla saker inne) och ägnar sig åt uppstädning och planering när de får syn på en helikopter. Det måste innebära att det finns fler riktiga människor där ute. Man bestämmer sig för att skicka iväg en expedition bestående av Rick, Michonne och Glenn för att ta reda på vart den tog vägen. Det verkar som att den tar mark inte allt för långt bort så det borde inte vara allt för besvärligt eftersom man även hittat en del bra skyddsutrustning i fängelsets gömmor.
De tre som ger sig av hittar mycket riktigt människor men de har inte riktigt samma inställning till situationen som den grupp människor vi följt hittills och de hamnar på kollisionskurs rätt snart. Väldigt mycket kollisionskurs, rent av. Det framgår nu med all önskvärd tydlighet att normala (om det nu är rätt ord här) människor kan vara minst lika otrevliga som zombies. Den insikten sammanfattas faktiskt av de andra människornas ledare
Vi har mycket att lära av dem, förstår du - bara genom att titta på dem. De har hållit på hela natten. De slutar bara inte - får nya krafter hela tiden. De äter tills det är slut och sedan är de nöjda.Indeed vill jag ha mer. Det här var den sista volymen jag köpt men efter att ha läst den såg jag direkt till att beställa övriga som finns utgivna hittills (tre till) vilket väl är ett betyg så gott som något.
Jag beundrar dem nästan.
Det man måste inse är att de är vi helt enkelt - de är inte annorlunda. De vill ha det de vill ha, de tar det de vill ha och efter att de fått det de vill ha ... så är de nöjda bara den allra kortaste stund.
Sen vill de ha mer.
Robert Kirkman: Anfall är bästa försvar (The Best Defense)
Översättning: Sara Årestedt
Apart, 2012
opaginerad
ISBN: 978-91-979592-6-1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar