2011-26: John Ajvide Lindqvist: Låt de gamla drömmarna dö

Låt de gamla drömmarna dö är John Ajvide Lindqvists senaste bok och vid första anblicken framstår den som en skrivbordsrensning. Den består av fyra sektioner (plus ett förord som beskriver de olika texterna). Först kommer hans sommarprogram från 2006 som fungerar som en bra presentation av både honom själv och hans texter, sedan kommer ett antal noveller i längder allt från ett par sidor till den rätt långa Tindalos som gick som följetong i DN för ett par år sedan, sedan kommer två avdelningar som kallas för extramaterial; en med artiklar och en med några sketcher skrivna för teveprogrammet Reuter & Skoog men som aldrig användes där.

"Elda telefonkataloger" är välskriven och dess personteckning är utmärkt, men handlingen kändes lite tunn. Å andra sidan gör det inte så mycket, för de två pojkarnas interaktion med varandra och den revolver de hittar är utan vidare bra nog för att göra novellen läsvärd.

I "Tjejen" träffar en minidre populär kille en tjej som verkar nästan för bra för att vara sann. Kanske är hon rent av det.

"Ansiktsburk av Erik Pettersson" handlar om Göteborgs Filmfestival och har Lindqvist själv i huvudrollen i ett tämligen osmickrande porträtt. Den exakta fördelningen av vad som är psykotiska vanföreställningar och vad som är övernaturligheter lämnas åt läsaren, men det är i alla fall helt klart att det här (liksom i flera av de andra texterna) handlar om människor som pressats långt förbi sina mentala komfortzoner.

"Fulet" är trots sin relativa korthet en av de effektivaste texterna i boken. En högstadietjej mobbas (även det ett återkommande tema) och kallas "fulet" av sina plågoandar. De bestämmer sig för att driva med henne och gör det på ett på ytan harmlöst sätt som rent bokstavligen går i baklås och gör deras tilltag mycket värre än det var tänkt. "Fulet" blir sig inte lik efter det, och tar hämnd. Den här novellen innehåller en vändning på slutet som på ett intressant sätt lyckas få slutet att bli ett helt annat och ändå detsamma.

"Låt de gamla drömmarna dö" som avslutar novellavdelningen är den text som det skrivits mest om, vilket naturligtvis beror på att den är ett slags pendang till Låt den rätte komma in. Lindqvist skriver att han medvetet skrev ett öppet slut, men sedan har filmversionerna haft ett mer färdigt slut, vilket gjorde att han ville visa sin egen version. Man ska dock inte tro att det blir speciellt mycket vampyrer, för i första hand är det här en kärlekshistoria. De inblandade är en av poliserna som utredde fallet (och fortsätter med det efter pensioneringen) och ett av vittnena; de träffades under förhören och har hållit ihop sedan dess. I första hand är det här ett personporträtt av klass, men Oskar och Eli figurerar i bakgrunden (och är trots sin position i bakgrunden förutsättningen för att resten av historien ska kunna hända). Det är vackert och lite sorgligt, men även hoppfullt.

Många av novellerna handlar om människor från enkla förhållanden, ofta från Blackeberg eller skärgården. Flera av texterna handlar om unga människor i skolan och mobbning, och på den här fronten får Jonas Gardell se upp för John Ajvide Lindqvist är en tuff konkurrent.

Det finns flera noveller i samlingen än dem jag skrivit om ovan, men dem jag beskrivit är dem jag tyckte var intressantast (plus "Tindalos" som jag skrivit om tidigare).

Nästa avdelning innehåller några artiklar. Den första är en bokrecension, fast av en annan bok än den först utsäger sig att recensera. Det hela går ut på att Lindqvist förklarar skillnaderna mellan Mathesons I am Legend och den stympade översättningen Varulvarnas natt som gavs ut i Kalla kårar-serien där man uppenbarligen exempelvis tog bort slutet av boken. Han ber förlaget att göra en nyöversättning, och under åren mellan att recensionen ursprungligen publicerades och nu har så faktiskt skett, om än från ett annat förlag.

Nästa text behandlar ett tidigare avsnitt i Lindqvists liv, hans liv som trollkarl. Detta är en berättelse om hans besök på VM för trollkarlar som för några år sedan hölls i Stockholm. Det har inget med skräck eller litteratur att göra, men det är intressant i alla fall.

Efter det kommer en reseberättelse från Nya Zeeland vilket kan tyckas inte ha någon relevans alls, men det är fel. Familjen reser runt för att titta på spåren efter inspelningarna av Sagan om Ringen-filmerna och upptäcker att det finns väldigt lite kvar. På en del ställen kan man bli guidad runt på platser där nästan inget syns, men med hjälp av stillbilder från filmerna går det att ana att man är på rätt plats. Slutligen hittar de stället där scenerna från Hobsala spelades in och finner att man där byggt upp hela miljön enligt filmerna (förutom att det nu även går omkring får bland husen). Det intressanta är att den här miljön upplevs som helt död, medan platserna som man bara nätt och jämt kan identifiera blir spännande: Lindqvist skriver intressant om hur fantasin måste få arbeta för att man ska bli engagerad; när allt är serverat på silverfat tappar det sitt liv.

Här finns också ett tacktal från när han vann Selma Lagerlöf-priset. Han beskriver hur Selma Lagerlöf (och Stephen King) är mästare på att dra in läsaren i texten och inte släppa taget; de håller dem fast med alla medel så att man tappar kontakten med världen omkring sig.

I den sista avdelningen finns några sketcher som skrevs för men inte spelades in för teveserien Reuter & Skoog. De är ganska bisarra historier, oftast med intressanta knorrar, och man ser ofta teman som Lindqvist använder i sitt litterära skrivande smyga sig in även i de här texterna. Tyvärr kan jag inte påminna mig att jag har sett Reuter & Skoog, så jag kan inte uttala mig om hur de har sketcherna förhåller sig till dem som faktiskt spelades in.

Över lag tycker jag att det här är en riktigt bra samling. Reuter & Skoog-texterna är kanske mest att betrakta som kuriosa, men i övrigt är det mesta riktigt bra. John Ajvide Lindqvist är en mästare på karaktärisering och levande miljöer, och när detta kombineras med en så otrevlig fantasi som han också har blir resultatet riktigt bra skräckhistorier.

John Ajvide Lindqvist: Låt de gamla drömmarna dö
Ordfront, 2011
364 sidor
ISBN: 978-91-7037-591-0

Andra bloggar om: böcker, läsning, noveller, skräck, john ajvide lindqvist, låt de gamla drömmarna dö
Technorati tags: böcker, läsning, noveller, skräck, john ajvide lindqvist, låt de gamla drömmarna dö
intressant.se