Inlägg
Carnival handlar om två manliga diplomater (som har en lång och komplicerad gemensam historia som inkluderar ett förhållande med varandra, förräderi och en lång separation) som skickas från Gamla Jorden till en planet som heter Nya Amazonia. Redan av dess namn kan man ana att det här är sf enligt den gamla modellen där hela planeter har egenskaper; det här är mycket riktigt en planet där kvinnorna har all makt. Man kan ana att tanken är att göra ett feministiskt statement, men det görs med en subtilitet som är i klass med den hos Sheri Teppers Gate to Womens Country, en bok som var så didaktisk att jag inte klarade att läsa ut den. Även här får man rätt mycket skrivet på näsan, då det i bokens samhälle är kvinnor som gör allt, som alltid bär vapen på vilda västern-manér och refererar till dem som "sin stolthet", och som har män som något slags mellanting mellan husdjur och slavar. Det finns för den delen två sorters män: stud males och gentle males. I bokcirkeln där vi diskuterade boken var vi inte riktigt överens om ifall det var straighta män och bögar eller om det var hårdingar och mesar.
Som titeln antyder pågår en karneval medan diplomaterna är på plats och den gör att planetens män tillåts en något större frihet än vanligt. I övrigt syns den inte till speciellt mycket mer än att den ger baksidestexten möjligheten att dra parallellen mellan att personer på en karneval bär masker och att de multipla förräderierna i boken innebär ett ständigt bytande av masker.
De båda diplomaterna tillbringar en stor mängd tid (större delen av de första två tredjedelarna av boken, ungefär) med att prata med andra människor, iaktta deras reaktioner och manér och mentalt löpande kommentera detta, samtidigt som de funderar över hur de hade väntat sig att deras reaktioner skulle se ut. Det är inte någon action, om man säger så.
Nu kan man tro att det här skulle ge boken möjlighet till en djuplodande personteckning, men det lyckas den inte heller med. De två diplomaterna är i själva verket så lika att det är svårt att hålla isär dem, och det känns oftast som att det hade gått lika bra om de bara varit en person.
Det jag fann intressantast med boken var några av de tekniska påhitten. De har något slags dräkt eller vad man nu ska kalla det som refereras till som deras "wardrobe" och som kan modifieras efter behov på kort tid. Den kräver däremot att man har något slags ritningar (licenses) för det man vill att den ska forma sig till, och utan det går det inte. Huvudpersonen lyckas få den att fungera som rustning och få den att stoppa pistolskott men misslyckas med att få den att skapa en mössa då licens saknas för det.
Elizabeth Bear: Carnival
Bantam Spectra, 2006
393 sidor
ISBN: 978-0-553-58904-7
Andra bloggar om: böcker, läsning, sf, science fiction, elizabeth bear, carnival
Technorati tags: böcker, läsning, sf, science fiction, elizabeth bear, carnivalintressant.se
1 kommentar:
Mitt starkaste minne av boken är den där dräktens kamouflagefunktion, som faktiskt var helt fysikaliskt orimlig så som den beskrevs. Den dolde bäraren även i infrarött genom att hålla inne all värme -- vilket snabbt borde leda till att man kokar och brinner upp där inne, rent bortsett från att det är svårt att tänka mig en mekanism för att åstadkomma en sådan perfekt termos av nanorobotar.
Fast å andra sidan är såna här "utility fogs" ren och skär magi och handviftning, så man ska väl inte begära för mycket.
Antar att det säger mest om mig att det var detta jag hakade upp mig på!
Håller annars med dig om världsbygget.
Skicka en kommentar