2011-29: Johannes Källström: Offerrit

Offerrit är Johannes Källströms debutroman, men han kom ut med en novellsamling nyligen som fått bra kritik. Man får väl säga att den här boken har en del debutproblem, men jag tycker trots allt att den var värd att läsa.

Det huvudsakliga problemet med boken är en viss vinglighet i språket. I grunden är det naturligtvis författaren som producerat det, men samtidigt tycker jag att det ligger på förlaget att se till att de värsta språkliga grodorna gallras bort innan tryckning. Det känns däremot som att korrekturläsningen är godkänd; jag ser inga rent felslag eller sådant. Det som stör är framför allt satsradningar, men även några fall av konstiga ordval som gjorde att jag undrade om författaren var medveten om ordets betydelse. (Tyvärr noterade jag inga exempel.)

Jag tycker däremot att bokens porträttering av en liten svensk bruksort på gränsen till nedläggning är riktigt lyckad. Ortens starke man är en kvinna i spetsen för kommunledningen, och hon och några till i hennes samarbetsgrupp letar efter något sätt att få liv i bygden när de får reda på att det lokala pappersbruket ska lägga ner. De får för sig att fråga om inte den världskände designern Oscar Vigelius är intresserad av att göra något slags samarbete med sin gamla hembygd. Han är uppvuxen på orten men flyttade därifrån för länge sedan.

Det visar sig att han är mer intresserad än de ens vågat hoppas på. Ganska snart börjar dock underliga och skrämmande saker hända och död och försvinnanden blir vanliga. Något slags övernaturlig ondska tycks inblandad, men det tar ett bra tag att få ordning på vad det är och hur den kan bekämpas. Persongalleriet i boken är relativt stort och det kan ta ett litet tag att få ordning på det också, men jag tycker att de är tillräckligt tydligt karaktäriserade för att det ska gå att hålla skillnad på dem. Snarare är i så fall ett par av dem nästan i riskzonen för att bli karikerade typfigurer snarare än riktiga personer, men det är definitivt bättre än oidentifierbara pappdockor.

Handlingen är i stora drag bra och presenterar saker i ett lagom tempo. Ibland kände jag att det kanske fanns lite för mycket komplikationer i form av personbakgrund som verkade som om den planerade att bli extra trådar i handlingen när handlingen inte behövde fler trådar, men det höll sig på en rimlig nivå i slutänden.

På det hela taget var det här en helt OK debutroman. Den är inte helt utan problem, men jag tycker att meriterna överväger.

Johannes Källström: Offerrit
Massolit, 2010
367 sidor
ISBN: 978-91-978902-0-5

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, johannes källström, offerrit
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, johannes källström, offerrit
intressant.se