2009-125: Marilyn Manson: Den långa vägen ut ur helvetet

Den klassiska rockstjärnemyten bygger på sex, droger och rock'n'roll. Marilyn Mansons biografi Den långa vägen ut ur helvetet har ingen brist på något av detta, snarare tvärt om. Manson gör sitt yttersta för att uppfylla stereotypen och närmast vältrar sig i beskrivningar av något mindre barnvänlig karaktär.

Jag var i första hand intresserad av personen Marilyn Manson snarare än myten Marilyn Manson. Det är inte alltid lätt att särskilja de två, och Manson själv tycks i första hand intresserad av att presentera den senare, men det gör å andra sidan att man kan läsa ut en hel del om den förstnämnda mellan raderna istället.

Manson är inte uppväxt i något religiöst hem, men har däremot gått i en kristen skola. Han började snart göra uppror mot skolans regler (vilket inte krävde speciellt mycket ansträngning eftersom de var hårda), men kom snart på att skolan inte verkade villiga att relegera honom eftersom hans familj faktiskt betalade för hans utbildning, till skillnad från många andra i området. Manson säger sig tro på Bibeln men göra sin egen tolkning, men av hans framträdanden att döma så är hans tro rätt långt från den ortodoxa. I videon till "Disposable Teens" uppträder han själv i biskopsdräkt och låter en chimpans ta plats i Nattvarden. I boken beskriver han också hur han träffar Anton LaVey och blir upptagen i hans Church of Satan vilket naturligtvis är en stor nagel i ögat på etablissemanget, men man ska samtidigt vara medveten om att Church of Satan i första hand handlar om individualism; att tro på att människan själv sitter inne med nyckeln till sin egen framgång.



Över lag ger den här videon ett ganska glassigt intryck, även om många klassiska Manson-element finns med: hans androgyna utseende, religiösa element gränsande till det messianiska, allmänt mystiska infall, extremt långa kvinnofigurer och snabba kast från det ena till det andra. Ett i mina ögon mer typiskt Manson-intryck ger hans video till "Sweet Dreams":

Här är det mesta mystiskt, oskarpt, skitigt, vansinnigt eller allt på en gång. Det här intrycket av att titta in i en helt annan värld får man ibland även av Den långa vägen ut ur helvetet.

"Sweet Dreams" är för övrigt inte Mansons egen sång utan den gjordes ursprungligen av Eurythmics i början av 1980-talet i en betydligt poppigare version. Marilyn Manson gillar uppenbarligen att göra covers på andras låtar, och gör ofta annorlunda och intressanta versioner. Intressant nog innehåller Eurythmics gamla text några rader som väldigt bra summerar alla människor som flimrar förbi i Mansons biografi:

Some of them want to use you
some of them want to get used by you
some of them want to abuse you
some of them want to be abused

På något stämmer detta även med läsandet. Ibland känner man sig näst intill misshandlad, men samtidigt är det svårt att sluta läsa.

Marilyn Manson med Neil Strauss: Den långa vägen ut ur helvetet (The Long Hard Road Out of Hell)
Översättning: Johan Lindell
Pocketförlaget, 2007 (originalet 1998)
322 sidor
ISBN: 978-91-86067-47-2

Andra bloggar om: böcker, läsning, musik, marilyn manson, neil strauss, den långa vägen ut ur helvetet
Technorati tags: böcker, läsning, musik, marilyn manson, neil strauss, den långa vägen ut ur helvetet
intressant.se