2007-123: Michael Moore: Dude, Where's My Country?

Den här boken är på sätt lite överspelad eftersom den till en del är skriven som en appell för att få amerikanerna att rösta bort George W. Bush från presidentposten vid presidentvalet 2004. Eftersom det inte gick så bra så verkar en del formuleringar föråldrade redan efter ett per år. Det är dock bara en detalj, för själva argumenten han använder fungerar lika bra oavsett om valet vanns eller inte.

Man hinner läsa en bra bit av boken (ungefär halva) innan man upptäcker att den faktiskt handlar om någonting mer än det så kallade kriget mot terrorismen och alla de konstigheterna det har lett till från första början. Det verkar inte finnas någon hejd på vilka underliga lagar det går att införa om man bara hänvisar till rikets säkerhet eller kamp mot terrorister.

I början av boken ställer Moore ett antal öppna frågor till president Bush angående terroristjakten eller, för den delen, bristen på terroristjakt. Det finns exempelvis otaliga affärskontakter mellan familjen Bush och familjen bin Ladin. Precis efter attackerna 11/9 2001 så var all flygtrafik stoppad över hela USA. Nästan all flygtrafik. Familjen bin Ladins privata jetplan tilläts att åka kors och tvärs över landet för att samla en ett antal familjemedlemmar, och efter det tilläts de lämna landet utan att ens förhöras först. Motiveringen var att man var orolig för dessa familjemedlemmars säkerhet. Moore undrar naturligtvis varför man tillät detta och varför de liberala debattörerna inte grävde mer i frågan. Något svar ges inte, men däremot kommer Moore med en intressant jämförelse: antag att Bill Clinton hade gett alla Timothy McVeighs familjemedlemmar fri lejd ut ur landet efter Oklahomabombningen med hänvisning till deras säkerhet. Nog hade den konservativa pressen ställt lite frågor om saken.

Resten av boken känns tyvärr mera splittrad. Den handlar om ett antal olika ämnen och de spretar åt alla möjliga håll. Det blir dock bättre mot slutet när Moore försöker sammanfatta och knyta ihop trådarna.

Dispositionen av boken skulle alltså kunna vara bättre. Boken hade vunnit på att några ämnen hade skurits bort så att den blivit mer fokuserad. Man kan däremot inte ta miste på att Moore är hängiven uppgiften han tagit sig än. Han har bestämt sig för att få bort Bush, och han tar ut svängarna rejält när han argumenterar. Han är ofta bitande sarkastisk, ibland rent lysande. Andra gånger kliver han en bra bit för långt och missar målet fullständigt, men det är en risk man tvingas ta om man ska få chansen att slå hårt. Han träffar inte alltid rent, men tillräckligt ofta för att vara klart läsvärd.

Michael Moore: Dude, Where's My Country?
Hachette Audio, 2005
Ljudbok, 7 timmar

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

---

Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 116 (varav 16 serieböcker) Klart 13/9! Klart 10/10 (utan att räkna serieböcker)!
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare: Klart 12/8!
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007: Klart 3/5!
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Klart 2/3!
Fem böcker från Japan:

Läst under 2007:
Nr 1-100
Nr 101-110
Nr 111-120
121: Frode Grytten: Sommaren är inte att lita på
122: Arthur Miller: Death of a Salesman
123: Michael Moore: Dude, Where's My Country?

Andra bloggar om: böcker, läsning, michael moore, dude where's my country, politik, george w. bush, terrorism
Technorati tags: böcker, läsning, michael moore, dude where's my country, politik, george w. bush, terrorism
intressant.se

2007-122: Arthur Miller: Death of a Salesman

Willy Loman är en kringresande försäljare som börjar närma sig pensionsåldern, men lönen han får räcker knappt till utgifterna så det blir inte lätt att dra sig tillbaka. Som om det inte var illa nog så är han inte lika populär bland inköparna längre som han en gång var, och det leder till att hans unge chef ger honom sparken för att han inte drar in tillräckligt med pengar.

Han har två söner. Den ene, Biff, säger sig inte ha lyckats finna sig själv och har inte lyckats bli något, medan den andre, Happy, glatt ljuger för att hans far åtminstone ska tro att han har lyckats uppfylla faderns drömmar. När Biff försöker sig på att göra något så hävdar alltid Willy att han ska lyckas med det nästan omedelbart, och de förväntningar det bygger upp gör att han istället alltid misslyckas.

Som i en klassisk tragedi så går det konstant utför, och som redan titeln anger så slutar det hela med att Willy dör. Det visar sig att hans slutliga misslyckande i arbetslivet utsträcker sig till hans begravning: nästan ingen kommer dit.

Arthur Miller: Death of a Salesman
Penguin, originalet 1949
112 sidor
ISBN: 0140181555

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

---

Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 116 (varav 16 serieböcker) Klart 13/9! Klart 10/10 (utan att räkna serieböcker)!
Fem pjäser:
Fem nobelpristagare: Klart 12/8!
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007: Klart 3/5!
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Klart 2/3!
Fem böcker från Japan:

Läst under 2007:
Nr 1-100
Nr 101-110
Nr 111-120
121: Frode Grytten: Sommaren är inte att lita på
122: Arthur Miller: Death of a Salesman

Andra bloggar om: böcker, läsning, drama, arthur miller, death of a salesman
Technorati tags: böcker, läsning, drama, arthur miller, death of a salesman
intressant.se

Reseskrivande

Nu är jag hemma igen efter en två dagars jobbresa till London. Den mesta tiden där som jag inte faktiskt jobbade tillbringade jag med att åka tåg eller tunnelbana. Tyvärr var det rätt gott om byten och det fanns inga eluttag, så det var inte så lätt att skriva. Dagen innan jag åkte hade jag dessutom en massa förberedelser för resan jag var tvungen att göra, så min totala romanproduktion under tisdagen bestod av 48 ord (jag vägrade att ge upp helt utan att skriva). Jag har skrivit en del under kvällarna, men klart under de 1667 ord om dagen som behövs för att hinna fram i tid.

Under hemresan gick det lite bättre att skriva. Först satt jag två timmar på ett Ryanairplan och knappade, och sedan hade jag tur och fick använda flygbussens enda eluttag så att jag kunde fortsätta även under den resan. Tack vare denna spurt under hemresan har jag hittills producerat nästan 3000 ord idag, och ligger nu nästan exakt enligt plan.

Just nu har jag några poliser som springer runt och letar efter en mördare de inte sett, och som inte lämnat något lik efter sig. Dessutom har jag en tilltänkt mördare och ett tilltänkt offer, men jag vet inte hur det hela ska gå till. Jag skriver vidare, så får jag nog reda på det.

Andra bloggar om: böcker, skrivande, nanowrimo, deckare
Technorati tags: böcker, skrivande, nanowrimo, deckare
intressant.se

Hotellrum

Här är balkongen till hotellrummet där jag sov i natt.

Dagens beting färdigt

Nu har jag skrivit färdigt dagens NaNoWriMo-beting och ytterligare lite. Hittills har jag klarat att hålla lite drygt den takt som krävs för att hinna få ihop mina 50000 ord på utsatt tid. Hittills har jag producerat 8991 ord totalt. I morgon passeras 10000-gränsen!

I dag gick det ovanligt lätt eftersom jag satte en polis på att förhöra en ovanligt pratglad gammal tant. Hon kanske inte alltid höll sig till ämnet, men ett och annat intressant hade hon faktiskt att säga bland allt det oväsentliga.

Morgondagens skrivande blir antagligen lite svårare eftersom jag behöver introducera en ny person och jag har just nu ingen aning om hurdan han är. Eller hon, möjligen.

Andra bloggar om: böcker, skrivande, nanowrimo
Technorati tags: böcker, skrivande, nanowrimo

V45: Varifrån kommer citatet?

Nedan finns fyra citat ur böcker jag har läst. Har du också gjort det, och känner du i så fall igen dem? Kommentera och tala om vilka böcker det är! Jag kommer att köra ny citat då och då fram till jul så får vi se vem som lyckas skrapa ihop flest poäng. Just nu är ställningen

Jonas Steverud: 2 poäng
Joachim Björk: 2 poäng

(Jag delar alltså helt enkelt ut en poäng för korrekt författare och en för korrekt titel.)

Man kan fortfarande gissa på förra veckans citat. Jag kommer att avslöja facit för dem nästa vecka.

Notera att texterna inte nödvändigtvis är på samma språk som författaren skrev ursprungligen dem.

Text 1:

Han hade glömt allt om människorna i mantlar tills han gick förbi en grupp av dem alldeles intill bageriet. Han gav dem en ilsken blick då han passerade. Han visste inte varför, men de ingav honom en känsla av obehag. Den här skaran viskade också upphetsat, och han kunde inte se en enda insamlingsbössa. Det var när han gick förbi dem på vägen tillbaka, med ett hårt grepp om en påse med en stor munk i, som han uppfattade några ord som de sade.

Text 2:

Två gånger försökte han klättra över muren. Båda gångerna tappade han taget om de skrovliga stenarna och föll bakåt, ner i det fuktiga gräset.

Pojken gav inte upp, och den tredje gången lyckades han.

Han andades in och hävde sig upp, höll sig fast vid de kalla stenarna och kom upp på krönet av muren.

Det var en seger för honom -- han var snart sex år och var för första gången i sitt liv på väg över en mur. Han blev sittande en stund uppe på krönet, som en kung på sin tron.

Text 3:

The bioethicist was a laconic young asex with blond dreadlocks and a T-shirt which flashed up the slogan SAY NO TO TOE! in between the paid advertising. Ve countersigned the permission form on the forensic pathologist's notepad, then withdrew to a corner of the room. The trauma specialist and the paramadic wheeled their resuscitation equipment out of the way, and the forensic pathologist hurried forward, hypodermic syringe in hand, to administer the first dose of neuropreservative. Useless prior to legal death -- massively toxic to several organs, on a time scale of hours -- the cocktail of glutamate antagonists, calcium channel blockers, and antioxidants would halt the most damaging biochemical changes in the victim's brain, almost immediately.

Text 4:

Klockorna i Maria slog två när hon kom ut från tunnelbanestationen vid Wollmar Yxkullsgatan. Hon stannade och tände en cigarett innan hon med snabba steg fortsatte mot Mariatorget.

Klangen från kyrkklockorna vibrerade i luften och påminde henne om barndomens dystra söndagar. Hon var född och uppväxt bara några kvarter från Maria kyrka, där var hon döpt och där hade hon också konfirmerats för nästan tolv år sen. Det enda hon mindes från konfirmationen och läsningen var att hon hade frågat prästen var Strindberg menat när han skrev om Maria klockors "mjältsjuka diskant", men hon kunde inte erinra sig vad hon hade fått för svar.

Andra bloggar om: böcker, läsning, citat, tävling
Technorati tags: böcker, läsning, citat, tävling
intressant.se

Nätet äter upp de gamla bokhandlarna

Computer Sweden rapporterar om en ny undersökning från Handelns utredningsinstitut. När det gäller böcker så är näthandeln väl inarbetad. Nästan hälften av de tillfrågade säger att de handlar mest över nätet.

Om man tittar på den totala bokförsäljningen så stor näthandeln för ungefär 20%. Det som är värt att notera är att bokhandeln inte kommer upp i hälften av försäljningsvärdet av den totalt försäljningen. Det som ligger bakom det är att kiosker, mataffärer och stormarknader och liknande idag alla säljer böcker. De har inte många titlar, men de böcker de har är storsäljare.

Samtidigt som bokmarknaden växer totalt sett så har alltså de klassiska bokhandlarna problem. Gunnar Ahlström är VD på Akademibokhandeln och säger att han vill "investera i bättre butiker och utveckla erbjudanden, presentationen och servicen samt komplettera servicen i butik med internetnärvaro. Det ska bland annat ske genom att att kunderna kan välja om de vill ha böckerna hemskickade eller hämta dem i butik." Bra service tror jag definitivt är en sak som den klassiska bokhandeln kan konkurrera med hjälp av. På samma sätt som ett bibliotek har de möjlighet att erbjuda en personlig service där man har möjlighet att få hjälp att välja den bok man vill ha. Det kräver naturligtvis att man anställer folk som faktiskt vet något om böckerna de säljer istället för att bara läsa innantill i katalogen om man frågar något. Jag har däremot väldigt svårt att inse vilket mervärde det skulle vara för kunden att vara tvungen att gå till en bokhandel för att hämta de böcker man beställt via nätet. Visst, det kanske finns någon enstaka person som har långt till Posten men nära till Akademibokhandeln, men för de allra flesta måste det vara mycket smidigare att få böckerna hem i brevlådan än att gå och hämta dem. Det blir ju lite som att man måste köpa boken både på nätet och i bokhandeln om den inte levereras hem. Tanken är väl att man ska kunna spara på portot genom samsändning till bokhandeln, men jag har svårt att tro att det kan bli någon reell besparing. Portot är ju oftast inte mer än vad en bussbiljett kostar, så en resa till bokhandeln blir lätt dyrare än portot.

Andra bloggar om: böcker, näthandel
Technorati tags: böcker, näthandel

Ladda ner ljudböcker från OnOff

OnOff har just börjat sälja ljudböcker och annat via nedladdning från deras hemsida. Kul att se att de förstår att det är få idag som egentligen vill ha sina ljudböcker levererade på ett otal CD-skivor som inte passar i mp3-spelaren.

Vad jag kan läsa mig till så kräver dock nedladdningen att man använder ett program som heter Ztorm och som bara finns till Windows, så de slipper att få mig som kund. Man får väl hoppas att de ändrar på det här kravet snart.

Vad det gäller prisbilden så verkar det som om de har insett att det inte går att ta lika mycket betalt för digitala versioner som för CD-böcker, och att det inte heller finns någon anledning att göra det (vare sig produktion, distribution eller lagerhållning är ju några signifikanta kostnader när det gäller digitalt material).

De flesta CD-böcker jag tittat på kostar 269:- hos OnOff, och samma titlar som nedladdning kostar 149:-. Det känns inte billigt, men det är i alla fall ett steg i rätt riktning. Ett rimligt pris för en nedladdning (speciellt för böcker som inte är helt nya) borde snarare ligga ungefär där en vanlig pocket ligger idag, kring en femtiolapp eller så.

Om man ny lyckas ladda hem filerna trots att de är inlåsta i Ztorm, vad får man? Jo, mp3-filer med 48kbps. Filerna har inget DRM-skydd men påstås vara vattenmärkta så att det i efterhand går att ta reda på vem som ursprungligen köpt filer som sprids ut (utan att några personuppgifter lagras i filerna).

Det är bra att man inte försöker använda kundfientliga metoder som DRM. Tyvärr avslutar man sin FAQ-sida med påståendet "Fildelning är olagligt". Det är det naturligtvis inte. Fildelning av upphovsrättsskyddat material må vara olagligt, men fildelning är inte olagligt.

Andra bloggar om: böcker, läsning, ljudböcker, nedladdning, drm, ztorm, onoff, vattenmärkning, fildelning
Technorati tags: böcker, läsning, ljudböcker, nedladdning, drm, ztorm, onoff, vattenmärkning, fildelning

J. K. Rowlings nästa bok ingen storsäljare

J. K. Rowlings första bok efter succen med Harry Potter-serien kommer inte att bli någon storsäljare. Den kommer att heta The Tales of Beedle the Bard och ska tryckas i sju exemplar. Titeln nämns i den sista Harry Potter-boken i samband med att Hermione får något av Dumbledore.

Av de sju exemplaren kommer sex att skänkas till personer som hjälpt till med Harry Potter-böckerna (och som därigenom får en schysst pensionsförsäkring). Det sista exemplaret kommer att auktioneras ut på Sothebys vid Lucia och intäkterna går till The Children's Voice. Man kan väl gissa att den boken kommer att dra in ännu mer pengar än den signerade förstautgåva av den första Harry Potter-boken som nyligen såldes för ungefär en kvarts miljon kronor.

Andra bloggar om: böcker, läsning, j. k. rowling, harry potter
Technorati tags: böcker, läsning, j. k. rowling, harry potter

Vinn Skördedrottningen hos Bokhora!

Om du inte redan läst Skördedrottningen av Andreas Marklund, surfa bort till Bokhora och var med i deras utlottning av den!

Andra bloggar om: böcker, läsning, skräck, andreas marklund, skördedrottningen, bokhora
Technorati tags: böcker, läsning, skräck, andreas marklund, skördedrottningen, bokhora

November! NaNoWriMo!

Nu är det den första november, och det innebär att NaNoWriMo har börjat. Runt omkring i världen sitter tusentals människor och skriver frenetiskt för att hinna skriva varsin roman på 50.000 ord på en månad. Jag passade på att använda en bit av min lunchrast för att skriva de första tusen orden.

Mörkret hade sänkt sig över Linköping. Regnet hängde i luften men hade inte börjat falla än. Det hade blåst hela dagen, men nu på kvällen verkade det som om det tänkte lugna ner sig. Det fanns fortfarande så mycket vind att löven som låg överallt på marken rörde på sig och gav upphov till ett svagt rasslande ljud, men det var nästan det enda ljudet.

Någon enstaka buss körde ansträngt Storgatan upp, och här och där kunde man se människor som var ute och gick. Det var dock helt klart att ingen av dem som var ute var det för att de tyckte att det var trevligt. Alla hade jackorna ordentligt stängda och händerna resolut nedkörda i fickorna, såg ut som om de frös och småsprang för att komma in i värmen så fort som möjligt. Så här års frös alls, oavsett vad de ha de på sig. Även om det blir tjugo grader kallare när vintern verkligen kommit igång så fryser man aldrig så mycket som under senhösten, innan kroppen insett att sommaren är slut. Dessutom var de flesta optimister och klädde sig gärna efter bättre väder än vad det egentligen var motiverat att tro att det skulle bli. Nästan alla gick genom hösten klädda i en halvtjock sommarjacka, i hopp om att det skulle kunna bli en hyfsat varm dag till. I väntan på den sista sucken av sommarens värme frös de ett par veckor innan de gav upp och letade
fram vinterjackan ur förrådet.

Trots att det inte fanns några stora träd i närheten kretsade en stor skock kajor strax över hustaken. Deras envist ropade ``Ka, ka'' var det enda ljud förutom lövens rasslande som inte upphörde igen lika fort som det börjat. Kajorna visste inte om det, men de var en källa till mer upprördhet och fler spaltmeter text i den lokala tidningen än sådana trivialiteter som som att folk svälte ihjäl i hundratal om dagen i något avlägset land. Svält var något som hände andra människor, och de flesta av dem hade den goda smaken att bo någonstans långt bort så att de inte syntes för människorna i Linköping. Kajorna däremot hade fräckheten att bosätta sig mitt inne i Linköpings centrum. Och inte nog med det -- de bajsade på trottoarerna! Där går gränsen för när en linköpingsbo går från att ignorera att någon dör till att fatta pennan och skriva en skarpt formulerad insändare.

Där Läroverksgatan planade ut gick en tvärgata åt vänster, in mot centrum. Den var delvis överbyggd och kändes lite som om man gick inne i någons trädgård, så det var oftast inte så många som gick här. Om man kom nerifrån centrum såg gatan dessutom ut som infarten till någons innergård, och det hjälpte väl också till att hålla folk borta.

Nu fanns det dock människor här, bara några meter från gatukorsningen. En person låg på marken, helt utan att röra sig. Det såg ut att vara blött runt omkring. Två personer i långa rockar stod böjda över personen. Den av dem som var närmast av dem hade något i handen. Det såg ut som om de argumenterade om något, men att de samtidigt var väldigt noga med att vara så tysta som möjligt. Den närmaste personen gjorde en gest och ljuset från en lampa gnistrade till i det han höll i handen. Det såg ut att vara en lång kniv. I samma ögonblick som han stod med kniven utsträckt hördes steg från bortre änden av gången.

``Polisen!'' väste den andre mannen och de båda började hastigt springa närmare. De korsade Läroverksgatan utan att bekymra sig det minsta om ifall det fanns någon på den och fortsatte springande uppåt längs S:t Korsgatan.

I samma ögonblick som de försvunnit kom en polis spatserande runt hörnet i den bortre änden av gången. Han såg ut att vara inbegripen i ett samtal med någon i sin mobiltelefon och gick och gestikulerade med ena handen medan han talade. Det verkade som om han svängde in här mest för att det var en gata han inte tidigare hade gått, inte för att han hade något direkt ärende hit.

När han gått några meter in längs gången upptäckte han att det låg någon på marken och skyndade sig fram. När han hann fram till personen på marken stod han och stirrade nedåt ett tag medan ena handen fortfarande höll telefonen mot örat. Det gick att höra en person i andra änden ropa ``Hallå?''.

Till slut kom polisen till liv igen, tog telefonen från örat och avbröt samtalet och påbörjade omedelbart ett nytt. ``Jag behöver en ambulans till korsningen mellan Läroverksgatan och vad nu den här gatan heter. Första parallellgatan till Storgatan.'' En kort paus. ``En person, ser död ut. Blodig som fan.''

Precis som han hade sagt det hördes nya steg från bortre änden av gången och två poliser till kom gående med rätt hög fart runt hörnet. ``Stopp i lagens namn!'' ropade de. När de såg polisen som stod över personen på marken tvärstannade de och började springa iväg samma väg som de kommit. Den ensamme polisen i gången tog upp förföljandet och sprang efter dem. När han kom fram till bortre änden av gången och skulle svänga runt hörnet efter de andra två poliserna verkar han halka och precis som han försvunnit runt hörnet hördes ett dunsande ljud och en svordom.

Samtidigt som den ensamme polisen sprang iväg började personen på marken att röra på sig med rörelser som på något sätt såg onaturliga ut. Han satte sig upp på marken enbart genom att böja sig vid höften, en rörelse som såg underligt mekanisk ut. Han tittade framför sig och såg ut som om han hade förväntat sig en publik, och såg både förvånad och besviken ut när det var tomt omkring honom. Han reste på sig och svepte sin rock om sig, ryckte på axlarna och försvann in på en gård samtidigt som ljudet av sirener skar genom höstnatten.