Avbruten: Maria Turtschaninoff: Anaché

Anaché är en ung flicka i ett nomadfolk i en miljö där ett visst mått av magi fungerar, framför allt i form av kontakt med andar. Samhället är strikt patriarkaliskt och både kärvt och orättvist. Anaché börjar reflektera över varför hon inte får samma möjligheter som sin äldre bror och det gör att hon börjar ifrågasätta saker vilket inte alltid är populärt i familjen.

Det här är ju på sätt och vis trevligt och behjärtansvärt och så, men samtidigt kommer det väldigt mycket från en klar himmel. Att Anaché är förfördelad är inte svårt att se som utomstående betraktare, men att hon själv skulle se det på samma klara och otvetydiga sätt känns inte så väldigt trovärdigt även om det ser vackert ut i en nutida läsares ögon.

Det må väl dock vara en brist som går att överse med. Värre är att det inte händer något att tala om. Efter över 100 sidor har inga större spår av handling setts till utan allt känns som uppbyggnad av miljö och bakgrund. Karaktärsuppbyggnad i all ära men det är inte i första hand det man får heller utan det känns som att de flesta av de här sidorna går åt till att visa upp hur utomordentligt väl researchat bokens fiktiva nomadfolk är. Det må vara hur realistiskt och historiskt korrekt som helst, men vill jag veta exakt hur man bevarar torkade bär på ett optimalt sätt så vänder jag mig inte till skönlitteratur. För lite bok och för mycket bakgrund, både vad gäller grundning i bokens bakgrund och framför allt vad det gäller att förankra bokens fiktiva nomadfolk i vår världs realism. Jag har haft boken som lunchbok på jobbet och nu när jag varit hemma över jul och inte haft någon kontakt med boken på ett tag känner jag att det gör mig helt detsamma att läsa vidare, så jag ger upp här.

Maria Turtschaninoff: Anaché: myter från Akkade
Schildts & Söderströms, 2012
389 sidor (jag gav upp efter 110)
ISBN: 978-951-52-3015-7